Senaste kommentarerna i forumet

att du har det lugnt och fint och att du inte ”ramlar” dit igen! Kan känns förståelse för dina äldsta barn! Min mamma är psykiskt sjuk och min pappa starkt medberoende! Känner mig fly förbannad på honom ofta! För att han gick där som en martyr och aldrig gjorde nåt för att sätta gränser runt oss barn när vi växte upp! Han tycker fortfarande synd om sig själv och verkar aldrig fundera över hur vi barn hade det! Känner för att slå honom ibland! Han har inte gjort som du, jobbat med sig själv och kommit till insikt! Tror att du kommer vinna mycket hos och med dina barn med ditt arbete! Kram

Starkt gjort av dig! Hoppas att du klarar detta, verkligen.
Har också haft alkohol i barndomen och en mycket trasslig tillvaro. Generna är i min kropp så jag borde varit mer försiktig.
Det finns ju många kändisar som man kan ta rygg på. Tommy Nillson, Benny Andersson, Sven Melander, Persbrandt, Lundell.
Kan dessa personer så kan alla. Man får tänka lite så.

Lycka till!

Kram

Du verkar vara en förståndig människa Miss Mary Poppins.
Tystnaden har faktiskt varit nyttig, man har kunnat fundera och grubbla klart, inte blivit avbruten en enda gång men det känns som att jag föredrar fullt ös.
Annars har dagen gått riktigt bra, for ut med bilen efter att Systembolaget stängt annars hade man väl bara råkat glida in och köpa öl.
Hade någon frågat mig igår och jag hade svarat ärligt så hade jag inte trott att jag skulle vara nykter Lördag 19.30.
Känns som att det kommer bli en jobbig kväll/natt, vet inte varför jag har den känslan, kanske för att dagen gick för bra.
Bara bita ihop!!

och kontaktade honom, messade och bjöd in till kaffe igår eftermiddag. Kl 20.30 svarade han att han skulle komma, hade chaufför (druckit alltså) men så svarade jag nej, kom inte. Han ringde upp och sluddrade en stund men jag sa inte att jag ville han skulle komma, så då la han bara på. Idag messade han och undrade om jag ville ansluta till honom på krogen, jag svarade nej på den med. Jag sitter hellre ensam hemma ännu en lördagkväll än umgås med honom när han är onykter. Det går frammåt! :)

tyvärr på fel sida... Jag har skyddat mitt drickande med alla medel. Vet inte hur någon skulle ha kunnat "rädda" mig. Tyvärr. Hade det varit så enkelt hade det inte varit ett så stort problem.

Jag har inte klivit över några gränser men nog har jag varit trist och butter. Och visst har jag hellre fightats för min rätt att dricka än diskutera det uppenbara problemet. Till och med försökt få med min fru på tåget...

Allt det här skäms jag för så klart. Men på något sätt har jag insett min sjukdom nu och brutit med drickat. Med det sagt så är det nu sjunde veckan och innan dess så drack jag i nio månader ett par dagar i veckan, ibland alla dagar. Inte jättefull men någon flaska vin per kväll, mer på helger. Allt utom glaset/glasen vin till middagen sveptes mer eller mindre i hemlighet.

Så... vad skall du göra? Ingen aning tyvärr. Ville bara dela med mig.

Det har gått väldigt bra på kursen..Jag är nöjd med mig själv..Nu ska alla papper iordning..Och förhoppningsvis få tjänstledigt från kommunen..Jag gjorde en övning för mig själv inför jobbet på båt, där det finns alkohol till mat att köpa..Jag var i en matbutik..Gick fram till ölhyllan. Drog med handen över burkarna och kände på dem..Kändes helt okey..Det går nog bra..Kram..

Hej Ellan!

Tack för mail!
Intressant!! Bra att veta att det finns fler som har liknande symtom och som man kan relatera till. Känns bra faktiskt och man blir lite
tryggare i sitt tillstånd. Bara att vänta således och ge detta tid så att skiten kommer ut.
Skönt att veta att det blir bättre och det känns bra att få svar som ditt nu som jag får lite ryggrad av. Toppen, Tack!
Ledsmärtorna är verkligen inget kul att ha men bra att veta att det kan gå över.
Forumet här är väldigt viktigt för oss som passerat gränsen men vill tillbaka till ett normalt läge, helt nykter eller om man kan hantera saken
bättre i framtiden det återstår att se. Ser detta lite som att man ska bli entreprenör över sitt tillstånd och hantera varje dag på ett för kroppen
bra sätt. Ge kroppen de bästa förutsättningar som finns genom kost, motion, vila. Man får inte stressa har jag märkt, utan hellre stanna till
lite och sysselsätta sig med något som man trivs med. Man måste också bli van med att livet också består av tristess och ibland ångest
som man måste hantera utan att behöva ta till alkohol. Är peppad nu så jag fortsätter att vara nykter en dag i taget:-).
Lördag idag och av vanan så blir man mer sugen men jag avstår, jag lovar. Den enda jag lurar är ju mig själv.

Ha en fin helg

Kram tillbaka :-)

Om förlängd abstinens: http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/abstinens/Sidor/default.aspx

Tack för er input. Jag är ganska säker på att det är just paa jag går igenom. Nuvarande dipp har pågått ett par dagar men jag är starkare än att jag ger efter denna gång. För att behålla min bergsbestigarmetafor vill jag se vad som finns däruppe på toppen. Jag tror jag behöver regler och rutiner så ska fundera på en bra strategi för mig själv. Är inne på att slå två flugor i en smäll och tex göra 50 pushups så fort dipparna kommer eller ngt så kanske jag blir stabil i hjärnan och stark på kuppen :)

Snart har det gått en vecka. Igår var jag arg på allt på det där mysiga mensiga sättet så var rätt sugen men ville inte bryta och det gick över. Det kändes under min anständighet mig att gå och handla. Ölen står kvar i kylen. Min pojkvän tog några öl med jobbet och kom hem mitt i natten, kände den söta alkoholdoften från hans andedräkt. Fy.

Inatt är vi uppe i 840 kr.

Ser att ni dryftar om det är bra att räkna tid. Tror det hjälpt många. Utgångsläget är olika för oss alla, och i och med det hur svårt det upplevs att hålla sig ifrån drickat. Risken kan vara att efter en tid tycka det går fint, glömma bort hur tuff den första tiden faktiskt kan vara. Upplevde själv att återgallsrisken går i vågor. Kommer i slängar, och många har vittnat om att 4-5 brukar vara en riskfylld period. Kan nog själv hålla med om det. Ingen alkohol för min del sedan 10. November 2013. Vad det är i dagar funderar jag inte längre på. Lycka till alla kämpar!
//PP

Kunskap är bra och att kunna identifiera sina egna mönster med det. En förlamande trötthet vittnar många om, irritation japp, rastlöshet, krypningar, hopplöshet mm allt i en salig blandning. Gör dig beredd på dina svängningar och checka av dem men för min del var nyckeln att acceptera dem. Ok nu är det en sån här dag... jag är låg, irriterad, rastlös... hur får jag dagen att gå? Planera och parera och vips då har dagen gått. Distrahera hjärnan med ex Netflix, böcker, bakning, promenad eller vad som är genomförbart. Jag vägrade ok:a alternativet att dricka. Just detta när någon frågade mig om jag hade modet att tåla (tålamodet)? Det blev min grej... jag är modig, jag tål. Som sagt du är medveten om ditt mönster det underlättar agerandet. Håll i detta nu!?
Kram
Ellan

Nej att bita ihop för att stå ut med yttre påfrestningar och krav, det är slut med det. Om hela ditt inre skriker stopp så kanske det är dags att lyssna. Att göra övertramp mot sitt inre för många gånger ser jag som att förminska mig själ och det har jag varit bra på. Lyssna inåt och på vad du behöver just nu. Vi kan bita ihop så käkarna spricker men till vilken nytta.
Ta hand om dig och värna om ditt mående. Det är du värd!❤️
Kram
Ellan

Jag bara måste kommentera detta med klådan. Eftersom jag o Adde har spenderat tid på samma ställe, dock inte samtidigt. Det var många som hade problem med klåda och det skylldes på tvättmedlet. Precis som Adde skrev.? Terapeuterna log snällt och bad oss tänka några varv till. Det händer så otroligt mycket i kroppen när skiten ska ut. Själv var jag öm i lederna och det första nyktra året fick jag till och från fruktansvärda krypningar i fötterna och benen när jag skulle sova. Så att kroppen påverkas av att vi har druckit mängder av gift går ju liksom inte att ducka för. Kanske ingen tröst men det blir verkligen bättre, väldigt mycket bättre. Min kropp jobbade i skov, hade några tuffa kvällar o nätter ungefär var tredje månad det första året. Nu känner jag av det mer sällan men jag tänker att kroppen minns och jag väljer att acceptera det istället för att må dåligt av det.
Kämpa på och håll i.
Kram
Ellan

Hej Emma !

Verkligen så.. Men målet är det viktigaste under den guppiga resan. Bra att föra dagbok tror jag att se tillbaka på
om man är på väg att trilla igen.
Nykterheten känns väldigt viktig i detta nu. Adde (här på forumet) tipsade mig om att man kan ha ont i kroppen även
under nykterheten när kroppen reparerar skadan man ådragit sig. Och jag har mindre ont för varje timme nu :-).
Det känns kanon. Fint att du också får en kick av att vara nykter och kan njuta av det.
Klantigt att trilla dit tycker jag om mig själv, men det är ju " hälften slarv hälften arv" och jag var inte tillräckligt uppmärksam
på detta. Härav nulägessituationen. Är i grunden en positiv människa så jag ser en framtid och den ser ljus ut.
Tack för varma ord! Du är duktig som har tagit tag i detta på det sätt som du skriver. Fortsätt så...Jag fortsätter...

Jag förstår verkligen din situation, jag vet hur outhärdligt o jobbigt det är.
Jag var ihop med mitt ex i 23, 24 år någonting och jag trodde aldrig någonsin att jag skulle få kraften att lämna honom eftersom jag var så nedbruten psykiskt efter alla år och trodde inte att jag skulle klara nåt själv. Men jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag till slut fick nog o skaffade mig en egen lägenhet och flyttade. Jag har inte ångrat mig en sekund o det är över 3 år sen nu men det har såklart varit jobbigt också med separationen. Jag tycker verkligen att du ska försöka att ta dog ur det här. Tänk på din son. Har du någon som kan hjälpa o stötta dig? Ring kvinnojouren.
Håller tummarna för dig o skickar massa Styrkekramar.
Du fixar det, du klarar mer än du tror ?
/Izzy

Får se om jag vågar skicka det eller om jag biter ihop.. men jag e SÅ trött på att bita ihop i livet.. A är ju helt klart anledningen .. att man ska behöva DRICKA för att ORKA med sitt liv? Hur skevt e inte detta!!!!!! Suck.. hur mår ni idag fina vänner ? ❤️

http://www.alkodrog.com/post-akut-abstinens-paa/

När jag läser om min tråd är det så tydligt mönster att jag får problem efter 14 dagar-2 månader. Blir lite rädd när man läser att (on det nu är det) paa kan pågå upp till 2 år.

Men humörsvängningar (särskilt irritation och typ vredesutbrott son jag aldrig brukar ha) kommer nu... trött och arg, härlig människa man blir :)

Tack Emma. Ja det blir minimal kontakt nu, men med påsken stundande vet man aldrig vad dom hittar på.

Jag har följt din tråd och är imponerad av dig och din styrka. Keep it up!

..att konfrontera en stökig familj när du känner dig mer trygg i din nykterhet.

Tänk på dig själv först nu ett tag och se till att komma upp på banan. De kan vänta.

Lycka till ☺️

...av att göra rätt. Så är det ju.

Dopaminkicken man tidigare fick av alkohol måste fås på annat sätt. Mina första veckor som nykter var jag rätt låg ( ”allt var som ett långt streck som aldrig tog slut” ) men nu får jag som du kickar och salighetskänslor av att göra både rätt och av att verkligen se och känna en fysisk och psykisk förvandling.

Resan är lång och guppig men leder till något väldigt positivt.

Vad glad jag blir av att höra att du mår bättre ☺️

Tack för input och pepp!
Det du skriver är sååå väldigt sant och jag känner mig piggare för varje timme så tydligen har jag bra läkekött.
Hoppas det i alla fall. Tror att jag kommit över det värsta och njuter faktiskt av tillvaron och familjen samt att jag har någon form av euforisk känsla
av att göra rätt. En lyckokänsla helt enkelt. En svår sak som jag upptäcker är att när jag når euforiska stunder, antingen efter träning (endorfinkicken)
eller av något annat som ger lycka (kanske i arbetet) vill belöna mig med några glas. Detta sitter ju huvudet och måste åtgärdas med annat tänk
helt enkelt. Måste jobba på detta.
Adde, Gratulerar till dina framsteg! Otroligt bra och starkt, och magmunsproblemet kan man ju leva med även om det är trist att ha.
Helt klart att man tills slut får många symtom av långvarigt drickande, vilket i sig föranleder eftertanke och beslutsamhet för att verkligen
fylla kroppen med liv istället för gifter. Livet ska ju levas och upplevas naturellt och kickarna ska komma från upplevelser utan rus.
Ska fortsätta sköta mig nu och göra framsteg. Men en dag i taget gäller. För högt ställda mål kan stjälpa detta påbörjade nya äventyr

Idag är det lördag, och jag mår fortfarande bra. Jag gör det jag ska, och tar ansvar för min del och mitt välmående. Det funkar. Tänk att det fanns en lösning, att efter så många år av stress över att kontrollera och försöka förändra en annan människa äntligen förstå att jag är helt maktlös och kan bara ta hand om mig. Vad mycket lättare det känns.

Jo, sorgen och allt som följer med i detta finns ju kvar. Det går upp och ner, men nu kan jag tillåta mig att stanna upp i MINA känslor. Inte alkoholistens.

Just nu har vi tillsammans lugnt och fint, ja så lugnt och fint som vi förmår, bestämt att han försvinner från min lägenhet imorgon. Hur han löst det hela vet jag inte, och har inte heller frågat. Men han förstod också att vi under dessa två veckor då han druckit höll på att rasera allt som har med tillfrisknande att göra.

Och tänk, jag gick inte in i medberoende och började med min manipulation för att försöka få till det som jag vill. Jag bara lyssnade på honom när han sa, imorgon förmiddag försvinner jag. Hade det varit för två år sedan hade jag sagt att vi testar igen. Förlåtit och tyckt att ”yes, nu blir det bra ett tag i alla fall, och jag slipper ta i tu med mitt liv”.

Nästa vecka kommer vår yngsta dotter hem på påsklov. Lycklig över det. Jag bara hoppas att hon ska se en förändring hos mig. Det kan jag ju inte heller styra förstås, men jag kan hoppas och visa i handling.

För mina vuxna barn har definitivt inte varit mest arg och besviken på alkoholisten, deras pappa, utan lika arg och besviken på mig. Den medberoende som de tyckt varit jobbigast. Deras pappa har under de perioder (som ibland har varit flera år) varit en riktigt bra pappa, och då tydlig och rak och stöttande. Mitt medberoende tog aldrig paus. Jag var där och manipulerade för att få till den ”lyckliga familjen” hela tiden.

Men nu ser jag allt så tydligt. Jag slår inte på mig själv, utan klappar mig ofta på axeln. Jag visste ju inte bättre. Jag trodde verkligen på allvar att jag kunde få familjen och främst alkoholisten frisk med mina strategier.

Kramar till er alla!

Idag är det lördag, och jag mår fortfarande bra. Jag gör det jag ska, och tar ansvar för min del och mitt välmående. Det funkar. Tänk att det fanns en lösning, att efter så många år av stress över att kontrollera och försöka förändra en annan människa äntligen förstå att jag är helt maktlös och kan bara ta hand om mig. Vad mycket lättare det känns.

Jo, sorgen och allt som följer med i detta finns ju kvar. Det går upp och ner, men nu kan jag tillåta mig att stanna upp i MINA känslor. Inte alkoholistens.

Just nu har vi tillsammans lugnt och fint, ja så lugnt och fint som vi förmår, bestämt att han försvinner från min lägenhet imorgon. Hur han löst det hela vet jag inte, och har inte heller frågat. Men han förstod också att vi under dessa två veckor då han druckit höll på att rasera allt som har med tillfrisknande att göra.

Och tänk, jag gick inte in i medberoende och började med min manipulation för att försöka få till det som jag vill. Jag bara lyssnade på honom när han sa, imorgon förmiddag försvinner jag. Hade det varit för två år sedan hade jag sagt att vi testar igen. Förlåtit och tyckt att ”yes, nu blir det bra ett tag i alla fall, och jag slipper ta i tu med mitt liv”.

Nästa vecka kommer vår yngsta dotter hem på påsklov. Lycklig över det. Jag bara hoppas att hon ska se en förändring hos mig. Det kan jag ju inte heller styra förstås, men jag kan hoppas och visa i handling.

För mina vuxna barn har definitivt inte varit mest arg och besviken på alkoholisten, deras pappa, utan lika arg och besviken på mig. Den medberoende som de tyckt varit jobbigast. Deras pappa har under de perioder (som ibland har varit flera år) varit en riktigt bra pappa, och då tydlig och rak och stöttande. Mitt medberoende tog aldrig paus. Jag var där och manipulerade för att få till den ”lyckliga familjen” hela tiden.

Men nu ser jag allt så tydligt. Jag slår inte på mig själv, utan klappar mig ofta på axeln. Jag visste ju inte bättre. Jag trodde verkligen på allvar att jag kunde få familjen och främst alkoholisten frisk med mina strategier.

Kramar till er alla!

Jaha, det gick ju bra ett tag - tills en familjemedlem igen för sin egen själviska vinning kommer och slår undan benen. Jag orkar inte gå in på detaljer, men min syster som beter sig som om hon är 14 och har hela familjen inklusive min mamma och pappa daltandes med henne. Hon har lärt sig av min pappa att inte saga hela sanningen och hela tiden komma med sista minuten saker. Tappade totalt allt efter att hon lyckades få både mamma och pappa plus deras nya respektive att komma på hennes födelsedag, till mig har mamma alltid sagt att hon aldrig kommer sätta sin fot i samma rum som min pappas nya och har vi har hela tiden blivit tvingade att fira allt 2 ggr med dom på olika håll. Detta slutade ju förstås med att jag tappade kontrollen och drack. Efter detta fortsatte charaden från min syster och till slut blev det för mycket och nu har jag kapat kontakten med henne, kommer ha minimal kontakt med resten av dom också. Känner mig riktigt deprimerad, min fru likaså, men jag kan inte låta min syster styra allt och att båda min mamma och pappa sätter henne före bade mig och mina barn.

Nu ska det bli nyktert igen, utan deras kontakt ska det inte bli mer depressioner.