Senaste kommentarerna i forumet

En vecka idag, dvs ur abstinensfasen.
Nu är det bara att inte ta det där första glaset. Men är så däckad av influensan så kommer utan svårighet bli en vecka till.
Börjar fundera på att byta jobb då jag har ett jobb med väldigt mycket ansvar idag. Kanske sunda tankar på hur man minskar stressen i sitt liv. Samtidigt finns det ju stress kring det ekonomiska om man växlar ner. Men tankarna känns klara och skönt att vara lite mer i kontroll än att vara ”offer” för jobbbstress, alkoholmedicinering etc.
just nu helt utmattad, deprimerad och slut pga sjukdom och sömnbrist men långt där inne i hjärtat känns det bra.

Så sant, och jag vet det. Tack Mirabel och Mary för pushning. Jag kommer att ha en konsekvent nykter linje. Den där jävla svartsjukan blir 7-resor värre med fylle inblandat. Hon har varit som is mot mig periodvis även innan otroheten. Helt galet långsint och väver ihop små skit grejer till en enda mörk massa.
Men jag är givetvis inte skuldfri, ska se klarsynt på detta även idag!
Nu har jag definitivt klarat av en hel vecka utan sprit. Skönt som satan!
Får man önska en skön Torsdag idag då? ❤️?

Du har beskrivit mitt liv 25 år bakåt i tiden och säkert många andras liv också här på forumet. Vi lever på de lyckliga stunderna. Jag har valt att fortsätta mitt liv i en ensam tvåsamhet. För livet har gått vidare med barn som blivit vuxna och fått egna barn, jag är mormor och farmor. Att lappa ihop, ljuga och kompensera har sitt pris. Men på något vis har det varit värt det eftersom jag är kvar. Men så klart, priset för mig själv har varit högt. Skulle jag vetat vad det innebär att leva ett liv med en alkoholist skulle jag lämnat för 25 år sedan eller aldrig tänkt förlåtande tankar eller säga att nu börjar vi om igen. Det har slitit och det sliter. Man har ju så mycket gemensamt. Jag tänker nästan dagligen tankar om att jag någon gång ska våga ta steget. Jag undrar hur mitt liv skulle vara utan att oroa mig eller leta flaskor. Nu hanterar min man alkoholen så det inte drabbar andra mer än att han inte är så
socialt delaktig. Barnen och barnbarnen är mitt liv. TV och öl eller vin är hans liv. Vi har någon tyst överenskommelse att så är det. Det som är så jobbigt är att jag sörjer så mycket det liv vi kunde haft. Jag har det bra för att jag har ett jobb jag trivs med, går i pension om 2 år jag har underbara barn (som jag kämpat och kämpar för att hålla utanför) jag har barnbarn som jag umgås mycket med. Han o jag lever i samma hus och utåt så ser det fortfarande ut som att vi har det bra. Det blir ett fängelse att leva upp till. Märker att det blev en dyster historia och med det vill jag säga att man måste SJÄLV ta egna beslut och GÖRA egna val. Känns också jobbigt att lämna nu när mannen har "koll" på sitt drickande 2-3 öl 7,2 och något glas vin/dagligen, så har det inte alltid varit.
Lycka till med ditt liv

Åh! Det var ett mycket bra och konstruktivt sätt att se på begreppet Skam. Att det som är själva vitsen med att känna denna obehagliga och tyngande känsla just är att bli påmind, och hålla sig inom de ramar som är ” Mig Själv och vad jag kan stå upp för”.
Har fått läsa i någons inlägg om begreppet - HALT. Det är mycket intressant och jag vill gärna höra era synpunkter och tankar kring det!
Hungrig
Arg
Ledsen
Trött

Dessa känslor klarar många av oss inte av och dövar snabbt som tusan känslan med mat, alkohol, överdriven träning, pedanteri i hemmet eller något annat.
Första steget är ju bra om man kan identifiera. Alltså vad är det jag känner liksom. Men nästa steg- att välja annat än den gamla snuttefilten/ trösten, vad och hur gör jag då?
Någon som har erfarenhet och något klokt att säga om det?

... och ja jag har tagit några vinglas . Kändes bra då, tråkigt nu för att jag har förlorat alla mina helvita dagar som å andra sidan endast blev 14 st. Vet inte hur jag ska tänka nu? På resan var det ett fullsmockat schema så jag har inte sovit många timmar/natt men ändå vaknat pigg och fylld av energi. Konstigt ändå med tanke på att jag smakade lite vin typ varje kväll. Det var en ständig jakt för 75% av deltagarna på studieresan att hitta en restaurang som fick servera vin. Sjukt egentligen. Det jag kan känna mig extra stolt över är, att när vi gick till rummen för att lägga oss, så satte några uppe ännu längre och kikade ner i vinglaset medan jag gick och la mig. Där får jag faktiskt klappa mig själv på axeln även om jag nu känner mig misslyckad för att jag drack vin till middagen. I Dubai finns ett Emirat som heter Sharja där shejken är av den åsikten att alkohol och tobak inte är bra för människan och därmed bestämt att ingen alkohol och tobak får finnas i hans Emirat, inte ens på hotellen. Klok Shejk det där för han har ju otroligt rätt. Jag är tillbaka om än lite skamsen men tänker fortsätta mitt vita liv med god sömn och träning. Tyvärr hinner jag inte läsa igenom alla peppande och inspirerande inlägg för nu är det full gas i botten. Jag önskar alla en härlig vit dag!

.. din tråd :)
Läste just. Mycket igenkänning.
Jag har lärt mig att för att få behålla sin fina nykterhet och sinnesro, så måste man ge bort den. Det är ju det du gör i din tråd när du delar med dig och sprider energi och kraft. Hoppas många läser den som sagt.
Stort lycka till nu med årsdagen :)
Kram

Gav mig rysningar..
Påminner mig så starkt om hur det var för mig.
Om du tar en alko-paus eller bestämmer dig för att lägga ner alkoholen, kom ihåg att du kommer vara ganska nere den första tiden. De första månaderna är man väldigt trött. Det är din kropp som återhämtar sig. Men det släpper. Sen kommer du att må väldigt mycket bättre.
När jag fick energin tillbaka började jag träna regelbundet. Är ju beroende av kickar och endorfiner är en skön belöning. Dessutom jobbar man upp hunger. Aptiten kommer tillbaka. Till mat och livet.
Ge det en chans. Du kommer aldrig att ångra dig ;)
Lycka till.

Jag känner igen allt. Det blir en otrolig reaktion i kroppen men det går över. Det blir bättre om du håller ut. Jag mådde lite bättre efter två veckor, ännu lite bättre efter tre veckor och nu inne på fjärde veckan nykter så har det värsta släppt men muskelspänningarna jobbar fortfarande om än lite mindre, Jag har lovat vara snäll mot min kropp så jag tvingar mig inte till träning men jag tror att mild fysisk aktivitet är nödvändig att möta upp med. Promenad, stretch, yoga , simning kanske - till att börja med. Vissa tar kosttillskott men jag har valt att äta mer grönsaker och frukt än tidigare. Om du kan så gå och få massage.
Håll ut - vinsterna är så mycket större när du kommer igenom.

Jag känner stor glädje och samtidigt så känns det så naturligt. Det är så här jag ska vara nu - mig själv. Det kommer dagar då jag inte kommer att må så bra. Det kommer dagar då jag kommer att bli ifrågasatt och utsatt. Det kommer också dagar då jag är ledsen, arg och uppgiven. Men mest kommer det dagar då jag är nykter och kan tänka klart. Mest kommer det dagar då jag inte behöver vara rädd för att jag glömt något, sagt något, skickat något på fyllan som jag sedan måste skämmas för. (Om jag upptäcker det alltså) Jag kan vara mig själv med styrkor och svagheter.

Som skrev din text... jag har exakt samma problem! Det där smyg påfyllandet när mannen går iväg, ta en snabb klunk av nåt... det har jag börjar med det senaste året.. i förrgår blev jag påkommen, höll på att skämmas ihjäl, rodnade som en skolflicka som blivit påkommen med snatteri i en godisbutik.
Min äldsta dotter som är 13 år har börjat påpeka dom gånger jag druckit för mycket, när jag själv tror att det inte märks så har hon typ suckat och ” jaja mamma du är full”
Just nu känner jag mig ganska maktlös och uppgiven då jag var nykter 12 dagar och sen fallit tillbaka i samma mönster igen, blir mest ledsen när jag läser allas trådar om alla dessa dagar som folk har bakom sig. Tänker att jag räknar dagar som jag druckigt/månad istället, just nu 6/25, det är MYCKET mindre än innan nyår så jag tar det här i min takt och på mitt sätt.
Orden måste eller förbud är farliga för mig, det sätter sån press att om jag faller så gör jag det på ett destruktivitet sätt, för att liksom straffa mig själv, mitt alter ego sitter på axeln och väser.. ” din värdelösa skit, drick ihjäl dig då för du klarar ju aldrig nånting” samma sak om jag ska följa nån diet som innehåller massa förbud...
kämpa kämpa alla! Kram.

Kanske är det inte förrän nu som insikten på riktigt drabbat dig. Du kan inte dricka. Jag hoppas så att detta ska vara din botten och din vändpunkt. Det stora steget har du redan tagit. Hjälpen finns där. Låt dem hjälpa. Vila i att de vet hur man går vidare. Kram

Hej! Jag är på spiknykter dag 24. Jag känner igen varje symptom du beskriver. Blev helt bestört över kroppens starka reaktion. Såååå himla mycket hade jag inte druckit så jag förväntade mig det. Riskbruk under en längre tid, men inte mer än många jag känner som inte anser sig ha några som helst alkoholproblem... Vilket gift vi har hällt i oss! Allt det där har gått över nu iaf :) Fortsätt bara håll ut, så får du se :)

Så bra gjort!! Du ska vara stolt över dig själv!!:)) Kämpa på!!

Så sant. Det är dags att stå upp för dig själv. Men den som behöver ta sig en rejäl funderare och bestämma sig är faktiskt din fru. Du behöver INTE ta det där stora steget att bryta upp. Det är i så fall hennes beslut att fatta. Förlåta, på riktigt och gå vidare tillsammans. Eller fortsätta älta var och en på sitt håll. Hon kan inte både ha kakan och äta den längre. Du behöver bara klargöra att det är slut på att behandla dig som skit och referera till synder i det förgångna. Och stå fast i det. Vägra lyssna på beskyllningar och ältande. Lämna rummet när hon börjar. Försök inte vara till lags, utan lev ditt liv utan att fråga om hennes åsikt. Misery loves company. Hon kommer tröttna på att älta i ensamhet och endera rycka upp sig och välja att ärligt vända blad och gå vidare tillsammans, eller att bryta upp och lämna. Du kan inte fatta beslut åt henne, men du kan vägra status quoe. Det här säger jag tyvärr utifrån erfarenhet. Jag var din fru under en period för rätt länge sedan nu. Jag hade fortfarande varit det om maken inte släpat med mig till familjeterapi och ställt kravet att jag måste välja. Jag valde tvåsamheten istället för min indignation och självömkan. Många år senare lever vi fortfarande i ett innerligt nära äktenskap. Min man är min bästa vän på jorden, och jag hans.

Skulle kunna tro att jag smuttat vodka, men det är bara vanlig förvirring.
Sa godnatt till frun för en stund sen då jag gick upp med barnen. Såg att hon var påverkad, (det hade jag svårt att se när jag var berusad själv) givetvis ska hon ta upp om den där j...la otroheten för att jag frågade om hon kom upp till mig sen när kackelhönsen stämplat ut. Hon trodde väl att jag var ute efter något. (Vilket jag kanske var ?) men det gör mig så förbannat ledsen att vi inte kan begrava den eländiga historien snart. Vi har ”myst” 3ggr på ett år sedan det hände. Det jag gjorde är oförsvarbart och hade aldrig hänt om jag var nykter, men det känns rätt jobbigt att känna sig som en rabies-smittad hund mestadels samt höra om det nääästan varje dag. Som sagt, måste utvärdera detta förhållande i nyktert tillstånd även om jag känner att jag orkar inte bryta pga. Barn, hem samt att jag har starka känslor för min fru. Men detta äter mig och A har dövat bla. det. Men nu e det fanemaj dax att stå upp för sig själv och få ordning på detta livet utan bedövning. Nykter idag! Och så ska det fortsätta.

Ja vinäger den dagen finns! Och den är värd kampen! Det kan jag lova ❤

Och jaa MondayMorning! Så fort ett glas är upphällt så slutar fokus vara på det viktiga. Så fort man börjar dricka sker det.

Jag minns förut när jag hade min värsta period som förälder i mitt drickande. Jag kunde springa in i huset var fjärde minut för att ta några klunkar. Folköl var det mest för mig för jag vågade inte dricka starkare så ofta. Men mitt fokus var liksom att springa in och dricka för ett sedan leka med barnen och så höll jag på, fram och tillbaka. Det fanns en tid då det där gjorde mitt liv roligare tyckte jag men sedan spårade det ur och jag hade ångest jämt och ständigt. Fattade inte att det var alkoholen utan jag såg på mig själv som en ångestfylld person av naturen. Nu förstår jag ju att det inte var sant. Jag är inte alls en ångestfylld person, tvärtom har jag ångest väldigt sällan... Alltså så sällan att det knappt är nåt att nämna. Men då hade jag det nästan jämt och trodde det var nåt medfött...

Jag har fortfarande inte köpt nån A fri dryck. Har inte haft tid. Tänk vilken skillnad. Så hade jag inte tänkt förr kring A. Då hade jag fixat tid. Men nu finns ingen sån stress. Kaffe och mjölk är det enda jag måste ha hemma utan att få panik ?

Tack för tipsen MondayMorning om drycker att göra! Jag ska absolut prova!!

Önskar er alla en skön onsdagkväll ❤ Och till alla nynyktra eller ni som är på väg att bli det; ge det tid. Det tar tid att läka men tillslut gör man det och man får tillbaka sig själv. Jag trodde förr att jag nån dag skulle klara att bli helt nykter men jag trodde det skulle ta många år till och jag trodde jag skulle ner djupare i det innan jag skulle klara av att ta ett allvarligt helhjärtat beslut att sluta för alltid. Men jag klarade det innan dess. Så det kan du med!

Idag har frun en hel bunke kackelhönor här som sitter och dricker vin.
Kom hem sent från jobb och känner faktiskt inget större sug idag. Stora sonen är hemma och vi spelar krigsspel på TVn och de små tittar på. Tänker att dom ser ändå så j..la mycket skit på ipadsen så om vi mördar lite digitala gubbar kan väl kvitta. (Mmm jag har lite ågren för det)
Men jag är iallafall spikandes nykter! Börjar tycka själv att jag e grym nu, men det gäller att hålla i för att kunna levla up!
Ha en fin Torsdag på er.

Åh vad underbart att läsa! Det känns så skönt att veta att man inte, att det faktiskt finns andra som är i samma situation.
Ja, det kanske skulle funka att skylla på träning. Men jag är rädd att när man väl sitter där så tänker man lätt att "det är ju bara ett glas, herregud, det är ju ingen fara ". Fast man innerst inne vet att det alltid blir betydligt mer.
Vi får hjälpas åt! Jag tycker att det har hjälpt att bara bara här inne och kika runt med.

Du må ha tänkt dömande tankar, och själv gått i fällan, men du visste inte bättre då :) Inte förrän man vet bättre kan man göra bättre. Den där skammen tjänar en viktig funktion. Den är obehaglig nog för att vi inte ska fortsätta göra samma misstag mot bättre vetande. Den försvinner när den fullgjort sitt uppdrag, dvs fått dig att ändra spår, och ser litet bevis på att du är på rätt väg. Ta det lugnt och andas :) Inom en rätt snar framtid kommer du att skriva här och lyfta någon som behöver lyftas, utan att se ner på den. Din historia blir till hjälp för andra, och så vips blir du upprättad inför dig själv. Kram

Tack för all stöttning och jag önskar att vi alla kunde lyckas!

Jag lyckades inte med mitt mål om total-stopp från och med måndags, men ser jag mig som misslyckad nu så är ju allt kört.

Jag tycker det värsta är att man känner sig så fruktansvärt rastlös och tom och man vet liksom inte vart man ska ta vägen på em/kväll utan alkoholen....Börjar fundera på om jag inte kan bli lycklig eller produktiv/normal utan alkohol...Kommer allt att kännas meningslöst utan alkohol?

Just nu kan jag inte se positivt på detta....gahhh!!

Tror att alkoholfri öl får bli nästa steg!

Lycka till ni fina...känns som ni är starkare än mig...

Precis det du skriver har jag också upplevt. Att vara levande död, utan puls... I samband med det kan jag få en känsla av att jag lämnar min egen kropp. Som om min själ svävar utanför kroppen, ser på den utanför och förskräckt ropar ”Va?? Är DET DÄR JAG??” Fruktansvärd känsla! Månne det är så det förhåller sig, att vi blivit välsignade med osedvanligt dåliga nerver? Fast jag tror mer att sådana här fasansfulla ögonblick drabbar de flesta, men att det är något man inte pratar om... Det låter ju tokigt... Kram min vän, på din jobbiga dag. Önskar suglöshet och nerver sv stål till dig ❤️

Idag har jag pratat med honom. Han har gråtit igen och sa att han vill sluta dricka.Jag frågade om han komma säkra hjälp.Nej så han han kan själv. Men jag tror inte på honom. Han sa att han inte har nån problem med alkohol.Igår drack han 6 stark öl och idag när klockan var 10 hade han hunnit druckit 3 starka öl. När jag påpekade att han hade gjort ljuger han rakt på ansiktet på mig att han har inte druckit. Men jag hade bevis eftersom jag hade foto på ölen innan jag gick till jobbet och innan jag gick och lägga mig. Han grät. Jag känner mig som elak.Men tvivlar på om han kommer sluta på riktigt. Just nu letar jag boende aktivt. Men det ser mörk ut.

Hej!

Jag känner igen mig i mycket. Kanske särskilt det där med att så länge man fungerar och är uppskattad på jobbet så har man ju inget problem. Jag har länge resonerat likadant, men har på senare tid märkt att jag ju faktiskt inte fungerar. Inte fullt ut. Ingen knackar mig på axeln och påpekar att jag luktar gammal fylla, och ingen tycker att jag inte levererar det jag ska. Gott så.

Men det är så tydligt för mig själv att jag är långt ifrån min gamla kapacitet. Jag har aldrig tidigare nöjt mig med att vara "helt okej". Jag vill vara jävligt bra. Inte för att jag har extrema krav på mig själv, utan för att jag vet vad jag går för och vill gärna utnyttja det. På senare tid har det blivit en ansträngning att leva upp till "helt okej".

Nu har mitt drickande sett lite annorlunda ut än ditt. Jag har bara druckit dagligen i korta perioder, men å andra sidan har jag druckit bra mycket mer än en flaska vin när jag druckit...

Jag nådde någon form av personlig kraschpunkt igår och tog kontakt med VC. Alldeles för tidigt för att jag ska kunna svara på vad det ledde till, men de skrev ut Campral till mig och det känns som en bra och framkomlig väg. Just nu iaf. Det kanske kunde vara värt att kolla upp för dig också?

Kram och lycka till!

Jag dricker non A öl på tväre! ( låtsar det e starköl)
Känns ibland som det lurar hjärnan lite.

Stort Grattis!!!