Senaste kommentarerna i forumet

No news är good news? Hur går det för dig min vän? Ditt senaste inlägg var ett nödrop, och nu har tiden gått... Massvis med kramar till dig!

Tack mina vänner för all stöttning! Det hjälper mig att vilja fortsätta kampen (som jag nog hade avslutat redan dag 1 om ni inte fanns).

Det blev inget mer än 1 folköl och knappt en dl likör igår trots att jag satt uppe i 3 timmar efter det och tittade på TV....och skumt nog hade jag inte ens något mer sug?! Jag lade mig helt klar i huvudet...heeelt nykter! GUD vd skönt det var!

MEN...det första jag tänkte på när jag vaknade var alkohol...phuu! Jag bestämde mig för att snabbt gå och köpa 0-öl som jag har hemma om suget blir för stort.

Nu är all "god" alkohol slut här hemma förutom 3 st folköl...som jag tyvärr inte kan slänga då min sambo tar ngn då och då och skulle undra varför jag har slängt ut dem. Ärligt så vill jag inte slänga dem heller. Om jag håller på att tappa modet så är de bättre än att jag åker till systemet och köper en bag.

Hur känner ni nu efter ett par dagar? Jag känner fortfarande att jag inte kommer bli lycklig utan alkohol och livet, maten, städandet och fixandet känns meningslöst och tråkigt....Hoppas den känslan försvinner!

Idag kör jag ett steg närmare helt utan alkohol!

Lycka till alla!

Det hjälper mig att stå fast när jag får bekräftande svar. Huvudet mitt hade redan börjat föra in på villospår... Ikväll är vi nyktra!

Håller helt med dig och vi måste nog alla hjälpas åt att förändra det ständigt uppkopplade och tillgängliga beteendet. Jag är i liknande läge och för första gången på 4 år tillåter jag mig att vara sjuk o vila och inte jobba hemma för att jag är sjuk. Det är så lätt att dras in i stresspiralen.

Välkommen Emmy 123! Tänk vad många riktigt bra smygdrickare vi har och jag är oxå en av dem tyvärr. Allt har handlat om att hitta sätt att smygdricka...bättre gömställen, ursäkter för att få sambon ur huset, ursäkter för att jag kommer snart ut till bilen, mm mm. Jag har oxå blivit påkommen som "hjärnspöken", men av min 4-åriga dotter som såg mig och frågade varför jag alltid har mitt glas i skåpet. FYY...vad dåligt jag mådde. Hur kan man vara en så usel och fruktansvärd mamma!?

Mitt mål är oxå att kunna dricka med måtta, men även att bli kvitt alkoholens grepp över mig...det där greppet som säger att man endast kan vara lycklig med alkohol i kroppen...det där suget...

Jag är på min fjärde dag med mycket mindre alkohol. Från en flaska vin (ca) till en folköl och en smutt likör. Jag har alltså inte klarat att sluta helt...det gick inte, men målet är att minska och minska och i bästa fall lurar jag den jäkla alkoholen ur min kropp!

Ikväll blir det 0-öl! ;)

Lycka till och dela gärna med dig när du satt din plan i verket!

Ja, du tar kontroll med VAB-en, dina kollegor och chef får lösa det på egen hand. Och som du skriver så låter det onekligen som att ditt liv är lite väl komplicerat. Och som du skriver : det är en födkrok. Inte en livsuppgift. Ikväll är vi nyktra tillsammans!

Vad otroligt befriande det är att bara bestämma sig för att nej nu räcker det, banne mig. Jag har inte VABat helt på säkert fem år... Jag lärde mig av med det då när livet blev ett inferno. Annars hade jag inte haft ett arbetsliv kvar öht. Istället har jag hanterat sjuka barn på hemmaplan samtidigt som jag jobbat. Haft chatkontakt, åkt som en skottspole mellan jobb (närvara kritiska tider för kollegornas skull) och sjuka barn (ge mediciner, fixa mat, se till att de rår om varandra, besöka läkare med någon...) Oftast har jag mitt i detta även varit smittad och sjuk själv, men bara pumpat i mig medicin och kört på. Fy farao vad det har slitit, inser jag nu. Men igår satte jag stopp. Det är min lagliga rätt att vårda mina barn. Vissa av dem enligt LSS-lagen tills de fyllt 21 år. Kollegorna får skrika högt på hjälp från någon annan. Protestera högljutt själva mot vikarie-stopp och andra omänskliga besparingsåtgärder. Jag är här. Bara här. Vårdar dem som betyder mest i världen för mig, och vilar smittan ur min egen slitna kropp. Min chef är bra. Hen lovar att allt löser sig och vill att jag ska stanna hemma. Nu när jag tänker efter så försökte även min tidigare chef nå fram med de budskapen... Ta hand om dig själv och de dina först. Good enough. Samma med kollegorna. Men jag har inte lyssnat. Jag är sådan. Jag tänker inte. Jag bara gör, för att jag ser att det behövs. Nu tänker jag att det är sådana som jag som bidrar till de omänskliga arbetsförhållanden vi har i min yrkeskår. Alla vi som brukar våld på oss själva och bara gör. Vi möjliggör exploateringen av yrkeskåren för dem som sitter på pengapåsen och gottar sig i att det kostar gratis för dem. Här sätter jag stopp för mitt medverkande i förfallet. Resultatet må bli en verksamhet som är lika dålig som de förutsättningar den drivs under. Men det är trots allt bara ett jobb. En födokrok. Jag tar tillbaka min själ!

Tack för era fina kommentarer! Ja, nu är jag inne på femte dygnet. Detta är första gången som jag försöker sluta, så vet kanske inte om jag är uppe på fysiskt beroende, eller bara drack alldeles alldeles för mycket.

Ja, bra att göra det ihop! Skönt att känna någonstans finns det några som kämpar också, och som skriver sådana fina kommentarer!

Men mycket ångest idag. Går sådär att jobba, ärligt talat. Men ska träffa en kär vän sen ikväll, på en plats utan a. Det blir bra! . Ska inte ta med ryggsäcken som jag för alltommat.se oftast kom hem med en Bib i, och gick till soprummet i smyg med den gamla... Ikväll är vi nyktra tillsammans!

Välkommen hit! Jag har bara fyra dagars nykterhet under kragen, men jag var expert på smygdrickandet. Känner igen mig så i att dricka fort när nån går ut. Det låter som att du har en fin strategi - att ha regler.
Det är där jag vill hamna tror jag, men just nu behöver jag en vit period.
Och tillsammans är vi nyktra ikväll!

Tack för svar! Känns verkligen som att vi har samma problem!
Jag tänker mig att dra ner ordentligt på antal dagar/vecka och mängden! Och att ha strategier vid risktillfällen, tex fester, högtider... att inte grunda hemma innan med 2 glas vin tex. Att inte dricka flera dagar i rad, och det viktigaste - sluta smygdricka och hälla i mig fort fort innan nån ser?
Oftas när jag druckigt flera dagar i rad så dricker jag inte längre för att det är gott eller för att nå berusning, utan för att bota baksmällan, känna mig normal..vilket är helt sjukt! Det är oftas efter såna dagar som det slutar med en kraschlandning, då jag blir dyngrak med black outs som följd... DET är målet, att aldrig hamna där igen!
Hur tänker du på framtiden?
Kram!

Man har störst chans att lyckas bryta en dålig vana om man ersätter den med en god vana. Försök det! Jag själv kör med promenader och träning som ny ventil. Japp, jag känner väl igen ventilen du skriver om. Orka vardagen. Börja med ny ventil, men långsiktigt måste man fundera över om något behöver förändras i stort, för att man ska må bra i sin vardag. I de grubblerierna befinner jag mig just nu. Men en sak i taget. Först en ventil som bygger upp dig, istället för att bryta ner. Då får du orken som behövs till att rota i det långsiktiga sen. Lycka till!

Bara mänsklig. Ruset från den mängden håller inte i sig speciellt länge. Du har inte enns sabbat en hel dag. Inte fallit, bara vacklat. Gå vidare och glöm. Business as usual. Om en timme eller två är alla i ledet nyktra! Vi stannar upp och inväntar dig. Nu håller vi det här!

Vi ligger lika i nyktra dagar, och jag ser att vi också ligger lika i tankarnas virrvarr... De verkar följa ett visst mönster. Vi är tex flera som just under tredje veckan börjat känna oss litet larviga, som om vi överdramatiserar det här med alkoholen. "Egentligen borde jag inte enns vara här på forumet och skriva... Det är ett hån mot RIKTIGA alkoholister med RIKTIGA problem... De tycker säkert jag är helt bäng i huvet, en drama queen..." Det är intressant att vi hamnat i sådana tvivel på vår egen intuition under samma fas i nykterheten... Kan vi sluta oss till att det är så beroendehjärnan jobbar? Nu ger vi det aset på moppo och fortsätter samla nyktra dagar!

Idag är vi nyktra! Nu håller vi det här!

Din beskrivning hade jag kunnat skriva själv. Med skillnaden att jag inte har småbarn hemma. Men allt annat... Självdestruktiva tiden före äktenskap med en stabil man. Några skrämmande fyllor mellan graviditeter. Rädslan för att sätta ned foten i bekantskapskretsen. Den inre trasigheten, trots akademisk examen och en "lyckad" exteriör. Vi är inte tragiska vännen, vi är ärliga mot oss själva gällande vår vilsenhet inför livets smärta, och hur vi sätter krokben för oss själva när vi försöker fly undan den. Hur många i vår omgivning vågar se sanningen i vitögat på det sättet? Jag har iaf gott om människor i min bekantskapskrets som dricker både oftare och mer än vad jag gör, som inte anser sig ha några alkoholproblem alls. Så länge jag spelar med i förnekelsen är de nöjda. Men nu är jag för gammal för det här larvet. Här spelas inte med. Efter mycket om och men har jag kommit fram till att jag säger som det är. Jag dricker inte alkohol längre, för jag mår inte bra av det. Punkt. Jodå, jag har rullat många ursäkter genom huvudet, tex tänkte jag säga att efter magsjukan jag hade så får jag sådan fruktansvärd diarré av alkohol. Men nej. Varför ska jag hitta på ursäkter? Det är de som får hitta på ursäkter för att fortsätta dricka istället.

Ta du en sak i taget. Det blir så övermäktigt när man försöker se och lösa alla problem samtidigt. Börja med att hindra dig själv från att ta det där första glaset, som du ju vet bara leder till fler. Allt annat kommer att värka fram med tiden. När du stöter näsan i ett dilemma, så löser du det där och då, så gott du kan. När du kan bättre så gör du bättre. Kram och lycka till!

Körde till min stuga och tänkte sitta med dataarbete i lugn och ro utan att bli avbruten med 1000 frågor på kontoret.
Trodde att jag slängt all sprit, men givetvis stod det ca 3dl portvin 19% i kylen. (Till sås) utan att tänka häller jag i mig det, nu när lill-ruset börjar kicka in tänker jag bara vilken jävla idiot jag är. Old habits die hard. Men se för fan till att töm ALL sprit när ni väl bestämt er (vilket jag trodde jag gjort!) om ni fungerar som mig. Har bara ångest av det, kommer inte röra en droppe till idag!!! Idiot

sits som du för tre år sedan och valde att ge vårat förhållande en chans! Avslutade innan jul! Kämpade i nästan tre år med att få rätsida på vårt förhållande/hand drickande! Med facit i hand skulle jag varit mycket tuffare i början och markerat mina gränser! Men svårt när man är upp över öronen kär! Stor kärlek och mycket passion! Om du klarar att vara riktigt tuff kan det kanske få honom att inse vad han håller på att förlora! Rent generellt är det ju så att man inte kan få någon att sluta dricka, hen måste vilja själv! Men kan va värt ett försök! För börjar du förlåta, flytta dina gränser, låta honom klampa över dina gränser så är respekten borta på nåt sätt! Mitt ex giddrade med mig i det oändliga! Pratade gärna om vår framtid, stora kärleksord och nu ska vi bara ha det bra gumman mm mm! Hände aldrig! Till slut är man så trött och ”geggig” i huvudet så man vet knappt vem man är och än mindre vad man tycker och känner! Var rädd om dig!

Klart du ska hänga med oss i förändringens tider! Du har inte alls förlorat dina 14 helvita dagar. Det är a-hjärnan som vill att du ska tro det och ge upp. Det är inte så det funkar! Vi försöker oss på en metafor. Se nykterheten som en stor spargris. Varje vit dag är en peng du stoppar i spargrisen. Den är din. Sparad. Ingen kan ta den ifrån dig. Den dagen du tog några vinglas... Tjaaa det blev ingen peng av den. Det blev en dammråtta, eller nåt. Kasta i soporna bara och fortsätt spara på de bra dagarna. Tids nog blir spargrisen fullproppad med vita slantar. Ditt nykterhetskapital. Det kommer att väga tyngre på hälsa, välbefinnande, självkänsla och livschanser än några dammråttor på tippen. Jag lovar! Kram

Varma gratulationer till den vita veckan! Mina tankar kretsar också mycket kring min arbetssituation och stress. Vi är inte ensamma. Det är många som kopplar sitt drickande till stress, och stressen till arbetet... Jag har ingen aning om hur man bäst löser den ekvationen. Är det rimligt att vi är så många som faktiskt utvecklar beroende-sjukdom pga ohållbar arbetssituation? Nej. Det är orimligt. Är det rimligt att vi tvingas gå ner i arbetstid för att orka, och därmed påverkar vår livslön, pension mm negativt? Nej. Det är orimligt. Arbetsgivare har ett lagligt ansvar, för att skapa en sund arbetsmiljö med rimlig belastning. De tar inte detta ansvar. De exploaterar och utnyttjar vårt "duktighetssyndrom". Kan vi tvinga dem, genom att vara ärliga med vår stress och sluta vara så förbannat duktiga? Kan vi orka genom att själva ändra förhållningssätt? Det är frågor som snurrar runt runt i mitt huvud. Men svaren kommer inte...

Krya på dig!

Hej och välkommen hit! Jag hoppas komma dit en dag Vibbe, att kunna dricka måttligt och ibland. Jag har druckit för mycket sen i höstas. Men jag dricker i smyg också, det vet jag inte om du gör? Just nu behöver jag därför avstå alkohol helt.

Vad är det du menar när du skriver att du inte lyckats så bra? Hur mycket för mycket har du druckit då? Vilka åtgärder har du vidtagit för att minska drickandet?

Funkar det för dig att sätta upp regler:jag ska dricka max 3 enheter ikväll, och sen hålla dig till det?

Sen är väl en alkoholdagbok bra, ofta inser man inte hur mycket man dricker förrän man får det svart på vitt.

Tack för den tanken. Det är ju precis den insikten jag har flytt ifrån med vin-lull... Jag blir utnyttjad, och låter det hända, för "fröken duktig med en ängels tålamod" tycker synd om alla andra men är obarmhärtigt hård mot sig själv. Grundlurad. Vaffan??!!

Den lena rösten är här hos mig också... Vad göra? Vet inte riktigt. Jag lyssnar med ett halvt öra, men är fast besluten att inte följa lockropen. Avslappning. Vila från alla kaotiska tankar. Det låter bra nu. Visst. Men sedan... Bakfylla. Ångest. Risken att falla tillbaka och inte orka resa sig igen. "Det är inte värt det" får bli dagens mantra. Kram

Men åh, såå jobbigt! Att bli påkommen.. Peppar-peppar, än så länge har jag inte blivit påkommen, inte vad jag vet iaf, det KAN ju faktiskt ha varit någon som har sett mig men inte gett sig till känna.. Hemska tanke! Så förnedrande!
Precis som jag - jag var ju också nykter i exakt 12 dagar, sen drack jag dom där 2 shoten med jäger.. Den gången gick det ju bra, men sen kom det där tillfället nu i lördags, då jag drack så jag bakfull med ångest nästintill hela dagen efter (då smygdrack jag dock inte) - det är just detta som jag tycker är ett sånt otroligt sjukt beteende - smygandet.. Men i förrgår var det ju dags igen, då sambo och barn inte var i köket, vips så hade jag fyllt på whiskyglaset - 2 ggr.. Jag har slutat med Bag-in-Box iaf.. Dom är fullständigt livsfarliga för mig!
Jag räknar ju också precis som du gör, jag har 4/20 :) Som sagt, det är MYCKET mindre än innan nyår.. Puh!

Är ditt mål att vara nykter eller är det att få kontroll över ditt drickande?

Vi lever ju i ett samhälle där det serveras alkohol precis överallt och i alla sociala sammanhang.. AW, tjejhelger, konferenser, semestrar etc etc.. Ta t ex det här med afternoon tea.. Jag skulle på en sån "tillställning" för några månader sedan, "kan ju vara lite mysigt" tänkte jag. Men jag blev faktiskt lite förvånad då det vid de flesta borden stod bubbelglas på bordet istället för te! Överallt och när som helst..

Jag tänker att om problemet är hungrig, så är det ju ganska lätt löst - ät kladdkaka ;) Nejnejnej, mat menar jag... De andra känslorna är svårare. Trött borde vara enkelt, men är det ofta inte ändå. Det beror på livssituationen och hälsan ifall man kan få den återhämtning och vila som krävs. Det kan handla om att börja ställa krav på omgivningen, arbetsgivare mm, eller själv sluta leverera på andras krav, eller sänka kraven på sig själv. Det är en långdragen process att bena ut vad som är vad och vad som måste vika. Arg, ledsen/lonely tror jag är känslor man måste våga bara känna ett tag... Acceptera känslan och orsaken, utan att falla för frestelsen att trösta sig själv med tröst-tankar (tex älta hämnd) eller tröst-gärningar (choklad/vin/what ever rocks your boat). Så här känns det just nu. Känslor kommer och går. Det är bara att andas och låta dem skölja över dig och försvinna... Så tänker jag.

"

Nu är den här. Vad gör man? Jag är irriterad nu på maken men kan ju inte bli alltför otrevlig. Vill vara ifred bara. Jag måste ut nu. Skriva här bara för mig själv. Kanske är jag hungrig. ..

Fint att du höll dig till 1 dl och en folköl. Om du lyckades stoppa)(och det inte tog slut) så är det ju en enorm bedrift. Men. Jag funderar på om du måste ha alkohol hemma? Jag klarar det inte, möjligtvis whiskey (som jag avskyr), men vin, öl, likör mm skulle inte gå.
Och kom ihåg att inte se det som en gigantiskt misslyckande, uran bara ett litet snedsteg. Idag är en ny chans. Tillsammans är vi nyktra idag!