Senaste kommentarerna i forumet

Då var man här igen då. Några tre månader blev det aldrig, men höll ihop det hyfsat väl under sommaren. Inte hela tiden, men tillräckligt för att undvika katastrofer. Bytte även jobb lagom till sommaren och det hjälpte mig en del. Var väldigt mån om att göra ett bra intryck, och ville absolut inte komma ditt plufsig och spritluktande.

Sen i höstas skulle sambon och jag hälsa på mina föräldrar, som bor utomlands delar av året. Flygbussen gick i svinottan. Kvällen innan söp Gonzo ner sig något makalöst. Däckade ett par timmar innan vi skulle upp, och hade sambon inte bokstavligen bogserat mig ur sängen och lägenheten hade vi inte kommit iväg. I efterhand förklarade hon att hon var nära att låta mig missa planet, men det som hindrade henne var att hon trodde det skulle få en större effekt på mig om vi tog oss i väg och mina föräldrar fick se vilket skick jag var i än om jag tvingades ursäkta bort ett missat plan.

Dimper iaf ner i Spanien och är fortfarande full. Allt uppdagas för mina föräldrar och sedan dess vet de läget. Inte varje skamlig detalj, men de vet att det är illa med mig.

Tar mig samman någorlunda igen. Fortsätter jobba. Sköter mig på ytan. Börjar istället fucka upp min dygnsrytm totalt genom att supa på helgerna, men börja först när sambon lagt sig. Att jag korkar upp vid midnatt, stupar vid 04 och vaknar (fortfarande full) vid 10 blir ett mönster. Märkligt ofta lyckas jag komma undan med det, men bara att hela tiden ha rädslan "tänk om hon vill jag ska köra bil, hur fan undviker jag det?" är ju helt sjukt.

Kollapsar igen på annandag jul hos mina föräldrar. Bryter ihop och gråter. Dricker två dagar senare och igen på nyår. Lovar både mig själv och sambon att efter nyår så ska jag genomföra de där tre månaderna. Minst. Jag orkar inte längre.

Det höll väl någon vecka. Sen var jag nykter i tio dagar innan jag söp till igen.

Jag har många gånger sagt och trott att jag inte orkar med det här längre, men det har aldrig riktigt varit sant. Jag insåg det i början av den här veckan när ångesten var så starkt så jag inte tog mig ur sängen. Ringde VC och tvingade mig till en tid samma dag. Satt där och var helt ärlig, för kanske första gången. Fick Campral mot suget och Atarax mot ångest. Någon form av samtalsstöd verkar också vara på gång.

Det känns för jävligt, men samtidigt bra att jag till slut vågat ta hjälp. Hoppas att det här var min personliga botten, innan jobb och relationer går i kras.

Du är tokstark. Om detta intag e vad som krävs just nu... så OK men låt det vara så då! Du har minskat intaget! Hurra för dig. Att slå på sig själv blir enbart fel. Leder ingenstans . Bra jobbat. En minut i taget. Jag tror på dig!

Då var klockan 16:30 och jag insåg att jag inte kan klara kvällen utan ngt litet som mina två första kvällar...(alkoholen som talar...jag vet)

Ikväll blir det en folköl som max...

En folköl är bättre än en flaska vin...men trots detta känns det som om man misslyckas! Jag hade tänkt total-stopp när jag lade planen i måndags...

Jag har ju knappast lyckats ta mig ur det inu, inne på 6 vita dagar nu tror jag.
Den här gången när jag slutade var för att jag var rädd för min hälsa mentalt samt även fysiskt. (Ej fått några men fysiskt mig veterligt än dock) däremot blir jag konstig psykiskt av alkohol, galet kontrollerande mot min fru givetvis även det i smyg, orkar inte ha med människor att göra samt att jag ser livet så jävla mörkt den nyktra tiden när jag dricker. Redan nu märker jag stor skillnad, framförallt på jobb.
Men det där är nog så otroligt olika för människor, vissa får nog svårare abstinens än andra men det GÅR att ta sig ur! Det är inte ens särskilt svårt! Det SVÅRA är att inte falla dit igen, att vara konsekvent. Som någon skrev här så är många alkoholister väldigt engagerade och går in 110% i saker tills ”kicken” och belöningen lagt sig. Sen tröttnar man.
Konsten är att hitta andra kickar, för livet ska ju inte behöva bli tråkigt bara för att man inte får kemisk lycka längre.
I min förra period började jag hoppa fallskärm, det gav en jävla kick och blev något jag ständigt längtade till.
Stå emot helvetet och låt det lägga sig, tänk att ALL världens dörrar står öppna för dig men att Fylle-dörren är stängd för den är den kortaste stigen och leder bara till en jävla avgrund trots att vägen dit ser inbjudande ut. Börja Träna, Frossa i godis, bygg en spikmatta och öva på att bli fakir, engagera dig i familjen, kolla gladporr eller vad fan som helst så länge det är utan Alkohol men får dig att må bra. Hjärnan kommer att börja vänja sig av med tanken på Alkohol sen, men gud ska veta vilka jävulusiska prövningar man blir satt inför. Men nu e det slut, vi har tagit vår ranson och hänger med våra likasinnade här.
Idag fixar vi det!

Känns som att jag läser om mig själv...(Förutom att jag började smygdricka redan kl 10 på helgerna)...

Har du klarat 4 dagar utan någon alkohol!? Det är ju helt suveränt och starkt jobbat!

Jag följer med på nykter kväll! ;)

Jag har haft A som snuttefilt länge.. och iim att man oftast har kunnat kontrollera livet ändå.. så har jag väl trott att det var ok att dricka så mycket som jag gjort.. men jag märker ju att det inte håller i längden.. det har ju varit en så stor glädje också i A.. underbart till maten.. döva känslor.. minska stressen ( särskilt efter jobbet det är också min klassiker) MÅSTE HA VIN EFTER JOBBET FÖR ATT KOPPLA AAAAAAV! Åh jag vet hur det känns.. jag har inte lyckats ta mig ur detta helt.. långt ifrån.. och eventuellt kommer jag kanske dricka igen.. jag vet ingenting.. det jag vet.. är att jag måste stoppa tillförseln av A till min kropp och mitt hjärta och mitt huvud.. föra tt få perspektiv.. suget försvinner.. det vet jag.. sen kan det ju komma tillbaka men det gäller att hitta strategier för att undvika flaskan.. tanke mönster.. sysselsättning... jag tror att vi båda kommer inse att livet är så mycket mer än A och så mycket bättre än A.. men det får ta tid.. du har kommit en bra bit på vägen som insett att du kanske inte mår så bra av A.. och du har skurit ner... BRA början..! Som jag skrev har jag haft enormt sug idag.. lamslagen.. totalt.. men nu.. börjar det lätta... suget stannar inte kvar för alltid.. det går över jag LOVAR dig! MEN det handlar om att ta bort både det fysiska behovet men även det psykologiska behovet.. som kan vara nog så starkt.. ta en minut i taget Virre... andas djupt.. ( det hjälper) .. tänk inte imorgon eller om en vecka.. tänk NU. Just NU ska jag vara nykter. Skriv av dig här.. vi läser.. lyssnar.. förstår dig.. och vill stötta! KRAMAR

Tragikomisk - Hur lyckades du ta dig ur det? Blir man av med suget och tron att alkohol är livet?

Så bra och starkt att du är här ! Jag är på dag 4.. och har det TUNGT idag.. haft sug och ångest.. som börjar släppa greppet nu sakta.... MEN .. jag andas.. och har sagt till mig själv att det får vara bra med alla måsten idag.. det enda jag måste göra idag.. är att stå emot.. inget annat. struntar i allt vad städning och krav heter idag.. idag ska jag bara vara nykter.. 3 dagar är nått att vara stolt över.. varje minut du klarar utan.. är en seger.. så var stolt över dig själv.. du tar det i din takt! Vi finns här! kramar

Som rubriken....jag är helt förstummad över hur många fina människor det finns som jag inte kände till! Kan nog räknas till det första och enda positiva med alkoholen....att jag hittade hit och till er! ;) Äntligen kan man vara helt ärlig. Det är en stor hemlighet att bära ensam. Tänk att ni är de enda i världen som vet...

Kampen mot den j-a alkoholen fortsätter! ...minut för minut....

Finns det någon mer som är på dag 3 tro?

Just nu känns det helt ok att inte dricka någonting alls då jag ju själv märkt att mitt beteende kring alkohol förändrats över tid.
Nu fick jag ” bara” lite hjälp på traven då det ju faktiskt visade på blidprovet att jag druckit mer än vad som är hälsosamt.
Det värsta är för mig just nu skammen. Antar att jag själv haft en förnumstighet och ett dömande sätt kring dessa frågor.
Nu sitter jag här själv och ska förstå vad det innebär och hur livet kan levas framöver?

Ja- Jag känner igen mig i att vilja vara inne i dimman. Liksom förpacka sig själv i bomull, sin ångest kanske, sitt liv. Men bra att du är här. Varje dag du är utan a är bra för dig.
Jag känner också igen mig in detta att dricka i smyg. Ojoj, att det är så vanligt!

Jag har ännu inte överlevt en helg utan a. Men jag tänker att jag får till att planera in en massa att göra. Och inte ta till svepskäl, som du skriver om i ditt inlägg. Tillsamamns är vi nyktra ikväll!

Ja, mer än fyra glas vin kan jag klämma på en kväll kl 17-22.Utan att det märks. Kl 17 som en magisk gräns, före 17 får jag inte dricka på helgen. Men oj vad jag räknade ner klockan.

Jag vet att jag redan efter de första gångerna jag drack blev känd för att "tåla mycket". Och det är ju en av de tecken jag vet man ska vara uppmärksam på. Att det är lättare att få alkoholproblem då. Men trots att jag vetat detta sen dess, så ändå halkade jag dit.

Det är en vansinnigt förrädisk, och laglig drog detta. Det sägs ju att om alkohol hade kommit idag så hade den aldritg blivit godkänd. För den är så beroendeframkallande...

Men tillsammans är vi nyktra ikväll!

Det är bra att skriva av sig. Allt kommer över en ibland som en tyngd över bröstet eller som att man vill klättra på väggarna. Bra att komma sig för att göra nåt iaf. Men det tar ju också stopp vissa gånger. Man kommer inte på nåt. Blir klumpig och bryter ihop för minsta lilla. När man inte dövar sig med ett lugnande glas vin så är det bara att härda ut. Det blir faktiskt bättre och bättre. Känslorna som åker runt i en lugnar ner sig. En promenad om vädret tillåter är aldrig fel. Låta allt komma över en och Sen låta det försvinna igen. Eftersom man är klar i huvudet utan dimman så går det över. Det här är mina reflektioner av mina vita dagar. Har klarat mig nu i snart 8 dagar utan bedövning. Nu har det börjat lätta så mycket att jag är rädd för att jag snart mår så bra att jag faller snart igen. Men inte idag och inte imorgon och inte i helgen heller. Vi klarar mer än vi tror.

Kors i taket. idag var INTE lätt. Nerverna är totalt utanför kroppen... tankarna krigar... totalt inbördeskrig.. fattar inte hur det kan gå så bra i tre dagar.. och idag.. medans regnet öser ner.. upplever jag en smärre mardröm.. har försökt städa, måla, fixa, söka jobb.. allt är svårt.. bedövande trötthet blandat med hjärtklappning och katastrofkänslor.. jag vet att det går över.. dåliga nerver är ett släktdrag som flera av oss dragits med.. men jag känner mig minst i världen.. jag vet inte ens om det är abstinens jag känner eller om det är en mitt i livetkris jag upplever.. ifrågasätter så mycket i livet.. trots att det finns så mycket bra.. har ni någon gång upplevt känslan av att ni saknar puls? att det känns som ni är levande döda på nått vis.. att ni genomför livet utan att leva det.. att leendet på ens läppar bara är en fasad för att folk utanför inte ska lägga sig i... inte veta.. hur man egentligen känner kaoset rasa inombords? .. när man dessutom vant sig vid att döva alla dessa känslor med ett glas vin.. är det ännu svårare att dölja allt man är missnöjd med.. jag vet inte.. riktigt vad jag VILL säga med detta inlägg... men jag behövde skriva av mig.. det hjälper lite för stunden.. tårar i ögonvrån nu och vill mest skrika.. går och marinerar kyckling till middagen istället.. laga mat e nog en ok lösning för nu.. suck.. önskar jag kunde tillgodose mig er styrka just nu.. den behövs <3 kramar från mig.

att läsa i tråden, smygsupande verkar vara vår paradgren. Hur jag kan få i mig 6-7 starköl på en kväll utan att frun märker det är en gåta. Uppenbarligen har den graden av berusning blivit mitt normaltillstånd. Usch så hemskt. Ikväll blir det bio och bilen till stan. Nu hjälps vi åt att lämna detta elände.

Att sluta utan att ersätta med något annat fungerar inte, jag måste hitta något att göra hela tiden. Att dricka ibland vid resa skulle kunna funka, men jag vill absolut sluta helt med drickandet hemma. Jag har det som ett slags ventil att orka vardagen, när det blir jobbigt (frugan klagar, barnen bråkar osv) är det så enkelt att bara koppla bort med ett glas (som blir fler) och bara fuck it liksom. Jag får panik om jag sager att jag aldrig mer ska dricka, men jag måste skärpa mig. Jag skall sätta upp mål med träning och vikt som inte rymmer att dricka, kan jag bara få till en rutin att gå till gymmet på kvällarna så går det ju inte att dricka.

Välkommen hit! Alkoholen är förrändisk, det ÄR svårt. Men de går, har jag förstått. En dag i taget nu! Jag har också små barn, akademisk examen, bra boende, man. Men! Har druckit i smyg. Sömnen pajad, vikten har gått upp.
Kanske du kan skylla på att du vill vara hälsosam om du inte vill dricka? Har en bekanst som inte ens drack på nyårsafton, avet skälet. "Det pajar min träning". Vet ej vad som låg bakom, men kanske vore något för dig? eller nån medicin, det funkar ofta.
Oavsett: välkommen hit, och grattis till din egna tråd. Jag har själv varit inne och läst under en tid, men nu skaffat en tråd. Det är ett stort steg!

det är ju faan att det ska vara så svårt att sluta. Men herregud, det är ju det som är sjukdomen! Börjar fatta det nu, jag vill väl egentligen inte acceptera att det är så illa som det är. Men jag är ju densom oftast har ett ärende till pizzerian på kvällen, den som syns lika ofta som "riktiga" alkisar på systemet, den som har för höga levervärden, den som aldrig lyckas gå ned i vikt för att jag häller i mig 5-7 starköl varje kväll ... Ofta känns det som om jag pratar om någon annan när jag skriver ned sanningar om mitt drickande. Hade jag sett någon som mig skulle jag genast vilja säga till den personen att skärpa sig, att du kommer att dö i förtid om du inte slutar. Och det är väl egentligen vad jag gör varje dag, har eviga diskussioner om mitt drickande. Så mkt tid och energi det tar, och så mkt bättre saker jag kan göra. När jag läser om din kamp så blir jag så sugen på att haka på. I kväll har jag köpt biobiljett så jag kan tänka på ngt annat än alkohol, och jag ska ta bilen till biografen så att jag inte övertalar mig själv att bara en kväll till som jag tänkt i så många år. Nu tar vi en dag i taget!

Oj så imponerad över vilken kämpe du är! Ditt liv har inte rasat än, men hade du fortsatt hade det bara varit en tidsfråga. Så fantastiskt starkt av dig att orka bryta detta. Och kan väl vara farligt att abrupt bryta om man druckit riktigt mycket länge? Många klarar det inte, men funkar kanske på dig? Oavsett bra att du gör detta, för ditt barns, och din mans slull. Men framförallt för DIG!

Galet vad många smygsupare vi e!
Eller föredetta får vi kalla oss nu, ska inte sluta skriva här som jag gjorde förra gången då jag trodde jag hade koll på läget. Vi hjälps åt! Inget fylle idag.

Jag vet tyvärr inget alls om värden. Är litet chockad av ditt inlägg. Var lyckligt ovetande om att det går att se om någon dricker för mycket. Jag trodde i min enfald man bara kan se om någon är full... Obildad tölp, yes that would be me ;) Välkommen hit ska du vara iaf :) Mängden du dricker är ju iaf riskbruk enligt de tester som finns på nätet. Om du har problem eller inte antar jag beror på varför du dricker... För att du har lust, eller för det är svårt att låta vara? Den där längtan känner jag igen... Jag valde att sluta dricka vin pga den. Hur känns det om du inte dricker dina glas du längtar efter? Jag blev irritabel, deppig och rastlös. Det blev mitt kvitto på att jag faktiskt har alkoholproblem av något slag, och att det är bäst att sluta innan alkoholismen är ett faktum. Lycka till med funderingarna, och än en gång - Välkommen!

Jag har haft typ exakt samma beteendemönster, Bara det att jag drack runt 40cl starksprit varje dag efter jobb samt mer på helgerna. Lyckades ta mig ur det under ca 1 års tid när jag hittade hit, sen föll jag tillbaka men börjat skriva här nu igen.
Vill egentligen bara hälsa dig välkommen och be dig att kämpa för allt vad du förmår. Hjälps åt!

Hej och tack för din respons!
Jo, jag har ju varit sjuk mycket och är ju eg hjälpt av detta. Känner mig dock så chockad och hade aldrig trott att detta skulle hända...
Känner skam och liksom ” vem är jag???”

Du är aldrig ensam. Det finns alltid någon därute som vill ta din hand. Låt oss följas åt på resan!

Tänk att vi är så många som kämpar så med att förlåta oss själva och sänka kraven på oss själva... Fortsätt på det spåret Jullan! Jag tar rygg på dig :)