Senaste kommentarerna i forumet

Det du beskriver i hur du har det i ditt liv tillsammans med en man som är alkoholist är i stort sett precis så som jag har det.
Det du beskriver av att när hans fullständigt oacceptabla beteende får dig att sova på soffan, inte prata med honom och dessutom i den situationen låtsas som om allt är bra, att inge med ett ord nämna saker dom hänt osv. Och precis som du skriver, när man själv vill prata om saker som hänt vilket ju i alla andra relationer är det enda ettiga, nej det klarar våra alkoholistmän inte höra då blir de som små tjuriga barnungar. Antingen bara rusar de därifrån och vägrar prata eller så kommer de kränkande orden:
" Du är då så jävla jobbig med ditt förbannade gnällande! "
" Dinn jävla pms-kärring!"
"Håll tyst nu annars vet jag inge vad jag gör..,"

Allt detta får oss att bli förtvivlade, att känna oss dåliga- ja sämst. Vi skäms och gömmer undan det vi är med om. Vi tystnar och mår bara sämre och sämre.
Det är precis det som våra män gör. Nämligen lägger över sitt dåliga mående sin skam på oss. Det får dem att må lite bättre. Att kunna fortsätta med sitt supande för de har det ju så svårt med såna psykfall till fruar!
Det är just här vår gräns har överträtts! Nu tar vi inte emot mera skit!
Vi är inga soptunnor!
Jag har sedan en månad tillbaka levt själv pga min mans alkoholism dom han vägrar göra något åt.
Har träffat honom 2 gånger under dessa veckor, och båda gånger a har jag insett att det inte är någon som helst idé att stanna kvar.
Jag mår så mycket bättre i själen. Trots att mitt liv är kaos rent praktiskt med sjukskrivning, inget eget boende, rädsla och ångest då jag får sms av min man där han ömsom avgudar mig och då jag är kallsinnig inför detta då är jag sååå elak och ond.
Trots detta är mitt liv så lätt och utan den negativa stress som det innebär att leva med en alkoholist.
Mitt råd till dig är att flytta fortare än fortast. Du kommer inte att få det bättre. Det är så otroligt svårt att leva med och hela tiden förhålla sig till en person som lever i en livslögn med hjälp av alkohol. När oviljan att ta hag i ett psykiskt dåligt mående som är grundorsaken till varför både din och min man dricker, när de vägrar göra något åt det- nä då är det ingenting vi kan göra eller hoppas på.
Du är värd ett annat liv ett kärleksfullt liv där du ger dig själv kärlek!

Är det farligaste djuret. Många som inte borde springa lösa.
Tror inte att din vovve behöver avlivas efter en incident. I värsta fall får du kanske ha munkorg på då han är okopplad.
Att ngn blir biten händer oftast om man försöker ingripa med händerna mitt i ett hundslagsmål. Bättre med vattenslangen

Din bestämda vilja att inte dricka mer är verkligen underbart bra! Fy så hemskt att han kan vara så elak att han "frestar" dig. Men om du trillar dit igen tror han nog att du stannar. Tycker synd om sonen, men kanske kan det hjälpa snart ex-sambon att hålla sig nykter varannan vecka. Hoppas verkligen det! Annars är kanske sonen stor nog att bestämma själv var han vill bo?

Jo, det känns fint..Tyvärr så ser jag inte hur exets botten kan se ut..Pratade idag om att han måste hålla sig nykter varannan vecka om sonen ska bo hos honom. Då undrar han om sonen verkligen sagt att han inte får dricka en droppe? Orkade inte diskutera med honom om det. Däremot så sa jag att det är bra att han visar hänsyn med sitt drickande. Men när han fyllnar till sveper med glaset intill mig, och det är därför många missbrukare trillar dit oavsett drog. För att partnern viftar med drogen framför ansiktet på den nyktra. Det är den svagaste som förstör för den starkare...Jag ska hålla mig härifrån vissa kvällar. Jag har lånat en husvagn som vi ska vara i en del..Känner inget sug nu..Kommer inte att dricka något mer i mitt liv..Kram..

Fortfarande lite klump i halsen/nedstämd när jag vaknar. Ska testa morgonjogg och nyttig frukost.

Börjar verkligen se friskare ut i ansikte och kropp nu.

Jag överlevde, vet inte ens hur många stygn det blev. Du har säkert rätt i att det går att läka. Precis som vilket annat övergrepp som helst. Typ misshandel, våldtäkt osv. Det som dock stört mig genom åren är att hundägare - pga. kärlek till djuret - på något konstigt sätt bagatelliserar, och tror att de har en rätt att genom träning återanpassa djuret till att fritt kunna röra sig utomhus. Det som gör mig sur är att vissa (som vet att hunden är väluppfostrad och ofarlig) låter dessa köpa fritt. Jag vet ju inte, och känner var gång obehag. När jag påtalar detta, lallas det ibland bara, och skojas bort. Har hänt mer än en gång att jag frågar ägaren vad de skulle säga om någon rädd person reagerade med reflex och ex. Sparkade hunden? Vissa tittar då som om det vore en djurplågare som talar. Det jag menar är att vi som blivit attackerade, inte vill ha fritt omkringspringande djur. Kan väl inte vara då svårt att förstå tror jag?!

Jag läser i min dagbok där jag skrivit ner många jobbiga händelser. Jobbar idag, har en väldig ångest. Fruktansvärt jobbigt att se honom ledsen och att han ständigt säger att det inte är försent och ber om kramar. Jag ska inte backa ur nu igen. Jag har skrivit till honom att jag kommer att flytta. Om han söker hjälp så kan jag överväga att ha ett förhållande, inte annars. Jag är övertygad om att han inte kommer att söka hjälp, han har inte viljan att ta bort alkoholen helt ur sitt liv.

Härligt att läsa dina inlägg och att det flyter på. Stänga dörrar, relationer, situationer o s v tror jag är en bra start till att hitta nytt som ger energi. Prova lite nya saker som man aldrig provat? Kram och en härlig dag till dig!

Konsulterade en hundexpert på nätet. Han hävdar att det är ytterst sällan hundar åstadkommer någon större skada med sitt bitande, och att de därför ofta avlivas i onödan. Men naturligtvis är det mycket skrämmande att som barn bli attackerad av detta rovdjur!! Å andra sidan är det ett (själsligt) sår som går att läka.
Hunden har en mycket bra förmåga att signalera till sina människor när något är fel. Vi ska lyssna på våra djur! Du kanske får välja mellan spriten och hunden... och livet! Heueh. Vilket du –kloke man– redan har insett.

Hoppas du snart kommer in i en bättre fas! När jag var liten blev jag attackerad av en hund som bett mig. Förstår att det är jobbigt, och ni som har hundar är naturligtvis mycket fästa vid era djur, det blir ju som en familjemedlem. För min del satte det spår, och har hela mitt liv tvingats leva med rädsla för hundar. Låter tufft, men med min erfarenhet i bagaget så kanske du förstår att jag är tveksam, och att jag inte egentligen kan uppbringa någon som helst förståelse för att hundägare ibland kan vara beredda att riskera att något sånt händer ett barn. Men jag förstår att du inte mår bra av det som inträffat, och vill inte förvärra det ;-)
Säkert är nykterheten en garant för att även ha bra koll och pli på ett djur...
Ha en bra dag!
//PP

Oj, det låter som hämtat ut mitt liv. I mitt fall har det bara blivit värre trots att jag tagit upp problemet med min sambo, ställt ultimatum med mera. Kram till dig.

Så bra att du hittade hit! Här hittar du många medsystrar och någon enstaka mansperson som upplever liknande situationer och problem. Det du kan göra är att tala klartext med honom om vad du upplever och känner inför hans drickande. Och hur du vill ha det i livet. Det som händer när han dricker låter väldigt otrevligt och hotfullt. Läs här på forum och info på Anhörigstödet och fortsätt skriva! Det är viktigt och hjälpsamt för egen del att sätta ord på sina erfarenheter, funderingar och frågor. Det du verkligen kan påverka är ditt lliv, hur du vill leva och ha det! Kom ihåg att du inte är ensam! / mt

Så bra att du orkar fortsätta berätta, även om allt? är skit just nu.
Jag är ingen hundexpert, men tänker spontant att du kanske borde anlita en. En hundpsykolog, eller annat proffs i den kategorin. Antagligen går det att förstå och ta itu med jyckens beteende. Kanske har reviret han har att vakta blivit lite för stort och att det stigit honom åt huvudet så att du tappat något av din ledarauktoritet? Känner han kanske av att du varit i en svajig en period nu? (Precis som för ett år sedan?) Frångått en del av dina vanor, din regelbundenhet, vilket gjort även honom otrygg. Hundar fattar ju otroligt mycket av hur deras människor har det, på gott och ont. Han gör säkert sitt bästa för att ta hand om situationen genom att försvara er på olika sätt, att bita även dig om du hotar situationen, som han ser det. Stackars vovven! Stackars Heueh!

Med hunden som rymde och med AA-mötet som inte fanns. Och med ditt mående förstås, hoppas kroppen återhämtar sig någorlunda snabbt, att vätskeersättningen hålls på insidan och gör sin verkan. Du får säkert goda tips här om vad som är viktigt att få i sig, finns också på Vårdguiden. Fy tusan för alkoholens makt.
Det låter inte riktigt bra med hunden som bits. Om det går så väl att du kan ha hunden kvar kanske du hittar nån lydnadskurs (eller vad det kan heta) så att du får hjälp att träna upp honom. Hundar behöver sin herre - nuförtiden kanske det ska heta person?. Jag har ingen annan kunskap än det jag sett på TV, jag håller mig med katt.
Allt gott till dig heueh, hoppas dagen för din tillvaro i en god riktning! / mt

är verkligen en utmaning! Intressant nog verkar det lättare att tala om än annat beroende. Jag har mött många som känner igen sig som sockerberoende när de får höra talas om det. Men att få hjälp är riktigt svårt, sockerberoende klassas ju inte som en sjukdom så vården har inget att erbjuda och de inom vård och omsorg (rätt många nu) som inser vad det handlar om får inte ge relevanta råd. Jag har valt att sluta med snabba kolhydrater för 2-3 år sen och socialt är det knepigt. Det känns oartigt och det händer att jag av artighet äter sånt jag inte vill ha. Jag vill tipsa dig om Fb-gruppen Sockerbomben i min hjärna ifall du inte hittat dit. Där tas kampen mot sockret på allvar och det ges många råd och tips.
All respekt till dig! / mt

Tack Sisyfos och Dionysa!

Skriver och mår alltid bäst på morgonen! Att vakna tidigt, dricka kaffe och fundera när hjärnan är klar det är denna tidiga morgon tid jag har i mitt minne hela tiden när det blir tufft! Inget slår en nykter morgon!
Mina triggers är em, trötthet och törst.
Därför är just att bli mindre duktig överlag viktigt! Att vila mer och prestera mindre.
Jag har fortfarande svårt att säga nej när tillfällen med alkohol finns. Jag måste undvika olika saker och omvärdera vad jag tycker är kul.
Just nu är jag i ett läge där jag trivs bäst hemma med min lilla familj dvs jag och barnen. Jag gillar att promenera och ha djupa samtal med ytterst få vänner. Jag gillar att träna. Men sedan är det stopp! Sedan vet jag inte vad som är kul??
Kram alla där ute!

Härligt att ha ett mål! Ett nyktert år låter fint! Det kommer du uppnå! Ett tips är att också tänka en dag i taget. I dag ska jag vara nykter. En dag läggs till en annan dag som blir till veckor och år...
Ibland sveper starka sug in och då hjälper det att se kortsiktigt att idag ska jag inte dricka!
Men alla är olika och det finns ingen given modell som funkar på alla.
När man skriver här får man syn på mönster och får stöttning på vägen av de som går före! Ovärdeligt om du frågar mig!
Ha en fin dag!

nu än jag mådde igår. Fick ett telefonsamtal på kvällen, det visar sig att när hunden var ute på egna äventyr så har han startat ett slagsmål med en annan hund, och var värre var bitit dess ägare såpass att han fick åka in till akuten. Om den gossen bestämmer sig för att polisanmäla så finns det mycket stor risk att jag tvingas avliva hunden. Sedan vi flyttade hit upp har han blivit mer aggressiv mot både hundar och människor, han har till och med bitit mig ett par gånger. Jag är tyvärr inte särskilt duktig som hunduppfostrare så jag har ingen aning om vad jag gjort för fel. Tragiskt om hunden får betala priset för mina tillkortakommanden.

Jag har fått i mig lite vatten under natten, men maten får nog vänta ett tag till. Jag har legat vaken hela natten och ältat det här eländet. Inte nog med att man mår urkass på grund av själva drickandet, man ställer till med en massa onödiga bekymmer också. Hade jag varit nykter när hunden smet så hade jag kanske hunnit få fatt i honom innan han råkade i bråk. Så ni kan säkert gissa hur jag mår rent psykiskt just nu.

Den där personliga botten man måste dundra ner i innan man kvicknar till och inser hur illa det är... Skönt att det går så bra för dej, att starta ett nytt liv är inte det första man ger sej på!! Underbart!!!
Kram!
/MB

Det är trögt känner jag, ungefär som att sluta med sponken om man bor (hyr ett rum) inne på Systembolaget. Familjen begiper ingenting,allt - precis allt jag triggar igång på!! - finns hemma jämt. Måste jobba mycket på min egen tankegång. Alkoholen klarade jag mej ifrån genom att hata, avsky och spy på Systembolaget (har inte varit där sedan 2013), MEN KOLHYDRATERNA ÄR SÅ MÅNGA OCH FINNS ÖVERALLT!!! Jag jobbar på det, läser trådar och lär mej igen.
Kram!
/MB

Pratade med släktingen som följde med och tittade på huset.. Han har också slutat med alkohol!! Helt fantastiskt. Tyvärr dricker hans fru fortfarande. Han tror att hon också kommer att sluta. Vi talade om svårigheten med att bo med en aktiv missbrukare. Och han förstår att jag måste flytta. Exet dricker som vanligt. Ju fullare han blir desto mer struntar han i att dölja. Usch vad jag blir förbannad inombords av att han inte tar hänsyn. Det ska bli skönt att slippa honom och hans förfall. Man blir smittad av missbruket så jag också känner mig ofräsch. Jävla alkohol vad det förstör oss människor...

Suck! Där ser man, jag hade lite för bråttom när jag läste... Har haft fullt upp med att läsa ifatt vad det gäller sockermissbruk, lider av det, led av det redan innan jag blev alkis - öl givetvis.. - och ska nu på allvar
ta tag i sista beroendebenet. Tror fortfarade dock att det är bra för dej att byta jobb, jobbet är en möjliggörare i och med att du är bortrest så mycket. Lättare att hålla kontakt med psykologer, AA eller vad man nu väljer om man har ett regelbundet leverne.
Kram!
MB

Att titta in här ofta,läsa, och kanske hitta nån som har det som du själv kan hjälpa. Om man är socialt "awkward" är det här ett mycket bra ställe att vara på. Man är anonym, man kan skriva precis som man känner, och oftast hittar nån ens inlägg.
Kram!
/MB

många som känner igen oss i din berättelse! Jag gör det definitivt! En varm och kärleksfull personlighet och en personlighet som skrämmer och sårar! Man är ihop med en person som är som två helt olika personer! Om man ska ge ett råd så är det att låta honom ta ansvar för sig själv! Ytterligare ett råd är att du ska vara rädd om dig själv och inte vänja dig vid att bli sårad! Min lärdom är att man inte kan få någon annan att förändras! En annan lärdom är att ord inte alltid betyder det man tror! "Jag vill sluta dricka" behöver inte nödvändigtvis betyda att han vill sluta dricka utan de orden kan också betyda att han vill få dig att tro att han vill sluta dricka! En stor skillnad och man skall inte lyssna för mycket på hans ord utan dra slutsatser av hans agerande! Nä luta dig tillbaka och låt HONOM skrida till handling och gör han inte det blixtfort så lägg benen på ryggen och dra! För detta är skadligt att leva ihop med den saken är säker!

Kan väl bara rekommendera läsning av gamla trådar, det finns väldigt mycket kunskap och erfarenhet i forumet.Själv gick jag med2012 och hittade mycket stöd i äldre trådar. Kändes så skönt att upptäcka att man inte var ensam.
Mvh MB