Senaste kommentarerna i forumet

När man är aktiv i drickandet, så är tänkandet på A en negativ destruktiv besatthet. Typ: Hur mycket ska jag köpa? Hur mycket kan jag dricka men orka jobba i morrn? etc. Med en mörk tärande ångest kring alla tankar. Då är det beroendehjärnan som har kommandot.

När man är nykter, och har varit så en tid, så finns självklart också många tankar kring A. Men nu med en distans och ett analyserande tänkande, med ett förebyggande konsekvenstänk. Nu har sunda förnuftet tagit över ledarrollen.
Likaså blir det självklart mycket tänkande kring A när man läser här inne. Men det är inte negativt, när man har rätt distans.

Om jag inte minns fel, så har jag för mig att du ibland gör som jag, tänker fram ett mikrosug och sedan kör konsekvenstänk så att det lilla suget klingar av.
Detta är nyttigt och bra. Man motionerar sitt försvar, och bevarar nykterheten bättre.

Ha en bra dag Lim, hoppas du slipper regn. Här där jag befinner mig har dagen börjat med regn, igen.

Kram

för drygt 3 veckor sockerfritt,
och drygt 9 månader (280 dagar?) i frihet utan alkohol.

Kram

Du är en vinnare (nykter alkoholist) och han är en förlorare (aktiv alkoholist). Om du känner dig hämndlysten så har du trumf på handen. Jag kan bara tänka mig hur mycket det svider hos honom att du lyckats bli nykter, snygg, frisk och därtill ordnat upp ditt liv med ny bostad etc. Han är ju bara en patetisk ynklig figur just nu, och vi alla på detta forum vet ju hur spiralen ser ut för aktiva alkoholister. Det är ingen dum ide att kontakta en jurist för att se över det ekonomiska, kvinnor tenderar att bli ekonomiska förlorare i separationer. Osämja eller inte, du ska inte ge bort något du har rätt till. Du har redan blivit utsatt för det ultimata sveket från hans sida och det kan ju räcka. Stå på dig och tänk på hur mycket bättre ditt liv blir när du flyttat ifrån honom!! Styrkekramar till dig som hjälpt mig och andra så mycket!

och hoppas på ett livstecken.... / mt

Lämna ansvaret till honom. Att de fem ölen inte triggade igång något mer kan du (och inte han) ännu vara så säker på. Många här beskriver att det kan gå med måttlighet ett litet tag men sen tar alkoholen överhanden. För min del känns det klokt som du tänker. 'Incidenten' och drickandet som du beskriver låter nog allvarligt. Vänta och se och fortsätt skriva för din egen skull! / mt

Har druckit totalt 6 stycken 3,5 öl under dagen för att trappa ned. Det är ju inte bra, men vill tro att den lägre alkoholhalten (jämfört med vin på 12-13%) i alla fall är bättre. Ville trappa ned så kroppen inte får värsta chocken, men i morgon tänkte jag dricka coca-cola, vi får se hur det går.

Det som är bra är att bilen är på verkstan och jag ids inte sitta och åka buss för att komma till något systembolag. Så det jobbar i min favör.

..

Precis nu kom jag ihåg vad min psykolog sa till mig i februari direkt efter "incidenten" då jag behövde vägledning. "Du behöver bara bestämma dig. Att leva med oron för återfall, eller bryta upp." Har inte bestämt mig än.

Vi är många här som förstår din ilska och vanmakt, och verkligen lider med dig. Nej, du kan inte lita på vad en alkoholist säger. Vill de inte sluta dricka så gör de inte det. Han kommer inte sluta dricka för din skull. Han kan bara sluta om han själv vill. Så vad vill han? Men en ännu viktigare fråga: Vad vill du? Min psykolog sa till mig "Du måste bara bestämma dig. Lära dig leva med oron för återfall. Eller bryta upp."

Förstår att du blev helt galen av ilska! Och bra att du gav honom en utskällning. Och bra att du skrev av dig din ilska! Forumet funkar verkligen lite som terapi ?

Tack så mycket! Jag hoppas kvällsångesten går ner med tiden. När jobbet börjar sen igen behöver jag min sömn.

Tänk inte så mycket! Just nu är det enda sak du behöver fokusera på: Att vara nykter! Allt annat faller på plats så småningom. Och motion är svinbra för att skingra tankarna och förbättra sömnen.

Hur har du det?
Saknar dig ?

När jag var utmattningsdeprimerad kände jag ingenting. Allt var bara "jaha". Jag kunde inte ens vara ledsen och gråta. Den första riktiga känsla jag kände efter ett tag var just ilska. Jag var så arg på omständigheterna som gjorde mig så sjuk. Efterhand kom de andra känslorna tillbaka. Så ja, det är absolut sunt att känna ilska. Var riktigt jävla svinförbannad så mycket du orkar!

för dig med allt trassel just nu, det räcker verkligen som det är.
Hur har du det i dag? Nu är jag orolig för dig!
Hoppas du hör av dig snart.
Varma tankar skickar jag till dig!

Gott att höra att du mår bättre Allva, och att helgen varit bra!
Jag har hittat en god äppelmust, gjord endast på äpplen, utan tillsatser. Den kan köpas i 3 liters-bag-in-box (har köpt flera nu). Kan vara ett att alternativ att bjuda på också, istället för vin eller öl. Massor med vitaminer samt uppfriskande och gott i sommarvärmen!

Det låter faktiskt som om du är deprimerad. När man lever i en dysfunktionell familj är det lätt hänt att man stänger av sina känslor. Det känns som alla känslor dränks under en våt, tung filt. Man orkar inte känna någonting. Så kan du inte ha det, men jag förstår att orken att göra något åt det inte heller finns. Din man har fått dig att tystna, men just nu begår du våld på dig själv när du inte står upp för dina behov och åsikter. Du skulle verkligen behöva ha någon att prata med. Någon i din närhet som kan stötta dig, och hjälpa dig med praktiska bestyr. Någon som blir skitförbannad å dina vägnar. Ett besök hos läkare kanske kan vara en början? Söka för depression och be att få samtalshjälp? Kan du få hjälp via jobbets Företagshälsan annars? Därigenom har jag fått bra hjälp när jag var utmattningsdeprimerad. Fortsätt skriv här. Om vi på forumet just nu är din enda ventil är det viktigt att du skriver. När man skriver tvingas man sätta ord på tankar och känslor, och det är också en form av terapi. Var rädd om dig! Kram ❤️

Så bra att du tagit första steget och väldigt bra att du kontaktat vården! Lycka till på din nya och sunda resa!

Är ilsken och förbannad igen..Min tanke var att vi bor här tills jag kan flytta in i huset utan att blanda in "nya" partners..Jag har sagt det till exet också, framförallt för barnens skull. Tyvärr är exet av den fega och svaga sorten i kris. Han sitter och smsar med kvinnor..Upptäckte det för 1 månad sedan och bad för husfridens skull honom att vänta tills vi flyttat ut. Allt detta drar fram gammal skit som finns i min kropp. Gamla händelser och otrohet från hans sida som hände för massor av år sedan. Jo, jag vet att jag kan vara glad att slippa honom sedan. Men vi har lappat och lagat detta förhållandet så många gånger. Hade i min enfald trott att det gick att bo här i fred och ro. Jag skällde ut honom och förklarade att mina gamla känslor av din otrohet blossar upp när du beteer dig som ett svin..Skönt att skriva av sig. Kände mig väldigt hämndlysten ett tag. Ville egentligen inte strida om ekonomin, men hade nu lust att ev kontakta jurist. Jag gör nog inte det ändå. Har sett separationer där barnen far mest illa av föräldrars osämja flera år efteråt.. Nu känner jag mig stabilare igen.. Tack för att detta forum finns..

Att Baklofen hjälper mot alkoholsuget kan jag skriva under på.

I övrigt inga större förändringar förutom att jag inte ens funderat på alkohol idag. Har köpt ett sexpack folköl till kvällen bara.

Imorgon går jag upp till 40mg.

Hej!

Om det blir så att jag byter alkoholen mot tabletterna så ser jag det inte som något större problem. Alkoholen gör så mycket mer skada så om jag tvingas gå på tabletter hela livet så är det inga problem för min del.

Däremot så finns det exempel på människor som blivit botade och sedan fasat ut Baklofenet, och fortsatt hålla sig nyktra!

Hej!

Att din läkare inte vill skriva ut Baklofen låter märkligt. Socialstyrelsen rekommenderar det.

Det här med andningssvårigheter om man dricker på Baklofenet tror jag inte att man behöver oroa sig för. Läkare utomlands uppmuntrar ju att man fortsätter dricka som vanligt när man börjar.

Fass skriver att alkohol kan, observera kan, förstärka effekten av medicinen. Vad jag läst mig till så är det ingen fara men jag uppskattar påpekandet.

Jag vet inte vad jag ska svara. Vi har fortfarande semester och det förekommer alkohol dagligen. Jag vet inte vad som har hänt med mig. Men just nu bryr jag mig inte. Jag kollar inte när, vad eller hur mycket han dricker. Jag säger inget, tycker inget och bryr mig inte. Vet inte varför jag reagerar så här. Vi lever bredvid varandra på ett konstigt sätt. Jag tror han är nöjd med att jag inte säger något. Vet inte om min energi och ork tog tvärt slut. Är väldigt trött och sover mycket. Behöver lägga mig både på fm och em en stund för jag är galet trött. Mågon som känner igen sig? Tack för omtanken Bedrövadsambo. Blir rörd när någon bryr sig om mig! Tack!

Till och börja med, så otroligt skönt att läsa era kommentarer. TACK

Känner mig fortfarande stark i min planeringsperiod, mycket tankar på vad jag vill och inte vill ha i mitt liv, och hur jag ska komma ihåg det över tid. Tror det är en bra period att göra detta nu när jag har semester från jobbet. Får tid och tänka och lugn o ro.

Men det är ju också en period man brukar dricka väldigt mycket i...Men jag känner mig stark, även när jag går förbi de fulla uteserveringarna, vilket känns bra.

Tänkte att jag vill berätta lite vem jag är och hur mitt alkoholproblem såg ut. Jag är en man/kille i 30 års åldern, har ett "bra jobb" inom reklam och är gift sedan några år. Fråga mig inte hur jag lyckas bygga upp ett fungerande liv samtidigt som jag hällt i mig massa gift varje dag, men det är en annan fråga...

Jag började dricka regelbundet "först" när jag var 20, men då var det all in. Det var på grund av att jag fick som bartender utomlands... Så under ett par år så marinerades jag i sprit, och jag var verkligen KUNG i både mina och mina kunders ögon. När man kom hem så hade man lärt sig vad alkohol kan "hjälpa" en med. Kul med andra, lugnt i huvudet själv. Sedan dess har jag fyllt livet med just dessa. Jag har byggt upp ett social liv med mycket fokus på alkohol och har ett jobb som är väldigt kopplat till just fest och färger. Det har blivit en del av min vardag och min identitet. Jag drack både när jag var glad eller ledsen, när jag var med med kompisar, kollegor, familjen eller själv. Det slutade med att jag drack i snitt säkert 5 gånger i veckan under 10 år, ofta väldigt stora mängder. I perioder mer, i perioder mindre.

"Problemet" kom för ca 5 år sedan, när jag blev medveten om mitt problem. Sedan dess har jag haft mer eller mindre konstant ångest att jag inte slutar. Det har långsamt ätit upp min självkänsla. Jag har tänkt på det varje dag, gjort små planer varje dag. Misslyckats varje gång Ibland går det ett par dagar men sen är det glömt. Ibland kan jag bryta löftet även om jag är jättebakis och ångesten har varit fruktansvärd. Så fort läget kom föll jag dit, även om jag hade lovat mig själv och sagt till andra att jag tex inte ska dricka på så och så länge.

Min fru har supportat mig de sista fem åren, men hon visste inte hela sanningen. Jag gömde både den totallä konsumtionen och min ångest. Men nu är med på båten och stöttar mig.

Utmaningen är att mitt missbruk kan förväxlas med antingen normalt bruk (för mina vänner, familj och kollegor) och riskbruk för min fru, för man märker inte min berusning så väl och jag gör sällan bort mig. Men de har inte sett helheten. Det är det bara jag som gjort och känt. Då blir ångesten ännu större. Jag levde ett dubbelliv. När man har fått beröm så har man inte tagit åt sig den. Då tänker man bara " Fnys, om du bara visste vem jag egentligen var så skulle du inte tycka så där om mig"

Nä, nu orkar jag inte mer idag. Helt slut i huvudet.

Ta hand om er, vi ses imorgon.

Tillsammans är vi starka.

Just hemkommen från semester. Den gick tyvärr inte bra.... vilket gör ont, väldigt ont. Inte så att det blev någon fylla eller katastrof eller så utan jag drack aldrig mer än tre öl på en kväll. Det kan ju kallas måttfullt men för mig var det ett sådant misslyckande att inte kunna stå emot. Trodde verkligen att jag skulle vara starkare....... men fan vad svårt det blev och när jag väl öppnat dörren så blev det omöjligt att stå emot. Första kvällen hemma nu så nu blir det inte ens droppe.....