Senaste kommentarerna i forumet

Fritids har stängt i juli men dottern är bokad så snart dom öppnar igen, så på nåt sätt måste vi ta oss igenom domhär veckorna. Ska försöka ta ett samtal med mannen att jag inte vill han dricker på dagarna, men misstänker jag bara möts av smäll i dörrar och vad i helsike jag tjatar om, han har ju semester...

Alltså jag har försökt med alla möjlig metoder för att detta ska få ett slut. Jag har varit arg, bestämd, ledsen mm. Oavsett vilken reaktion jag får eller vad jag säger händer det igen.

Det har hänt kanske 7 gånger totalt men jag tycker ändå det är en katastrof med tanke på hur sällan han dricker.

Senaste gången det hända var jag väldigt stark och ignorerade honom helt i en vecka, lät de gå flera dagar innan vi träffades och det var en lång period av bönande innan vi var sams. Den gången ställde jag ett ultimatum att han inte får dricka om vi ska vara tillsammans. Detta började bra, han var nykter alla tillställningar och inget liknande skedde. Sedan började det på något sätt övergå till att det var okej att ta 1-2 öl för att sedan resultera i att vid nästa fest dracks det för fullt och samma sak hände igen. Detta känns hopplöst och jag känner att jah verkligen inte kan ta detta. Jag är en otroligt stark och självständig tjej och därför skäms jag för att jag "accepterat" detta.

Jag undrar egentligen om det bästa är att vara väldigt sträng och ställa ultimatum eller om man bör ta honom i handen och säga att vi tillsammans tar oss igenom detta, med till exempel psykolog eller att jag inte heller dricker (vilket jag iofs aldrig någonsin ens gjort)...

/ Polly

Alltså jag har försökt med alla möjlig metoder för att detta ska få ett slut. Jag har varit arg, bestämd, ledsen mm. Oavsett vilken reaktion jag får eller vad jag säger händer det igen.

Det har hänt kanske 7 gånger totalt men jag tycker ändå det är en katastrof med tanke på hur sällan han dricker.

Senaste gången det hända var jag väldigt stark och ignorerade honom helt i en vecka, lät de gå flera dagar innan vi träffades och det var en lång period av bönande innan vi var sams. Den gången ställde jag ett ultimatum att han inte får dricka om vi ska vara tillsammans. Detta började bra, han var nykter alla tillställningar och inget liknande skedde. Sedan började det på något sätt övergå till att det var okej att ta 1-2 öl för att sedan resultera i att vid nästa fest dracks det för fullt och samma sak hände igen. Detta känns hopplöst och jag känner att jah verkligen inte kan ta detta. Jag är en otroligt stark och självständig tjej och därför skäms jag för att jag "accepterat" detta.

Jag undrar egentligen om det bästa är att vara väldigt sträng och ställa ultimatum eller om man bör ta honom i handen och säga att vi tillsammans tar oss igenom detta, med till exempel psykolog eller att jag inte heller dricker (vilket jag iofs aldrig någonsin ens gjort)...

/ Polly

Är det någon annan som vaknar upp med illamående? Det har hänt flera gånger de sista dagarna. Ganska vanligt när jag dricker (såklart) men förstår inte varför det händer nu.

Hej! Jag har märkt det, har varit medlem här ett tag men inte kommit för mig att skriva något. Dels för jag visste inte hur jag riktigt skulle börja berätta.
Det känns som om det är både psykologist och biologiskt. Fast har funderat mycket på hur det kommer sig, nu på senare tid. Har ja inte haft tid att läka såren som uppstod för flera år sedan? Kanske inte. Sen är det mycket oro över saker som gör att så fort jag får ledig tid dricker jag. Efter jobbet , på helger osv. Jag vet inte om det har trappats upp efter hennes död, jag försöker minnas mig tillbaka till den tiden, men ibland är allt bara svart. Det känns så långt borta samtidigt. Ja ångesten dagen efter är fruktansvärd. Och man blir så jävla trött, i kroppen och på sig själv att man gång på gång utsätter sig för samma sak. Glad att höra att du fick hjälp :) Dricker du idag, eller är du nykter? Det låter starkt av dig att du fixade att släppa det med alkoholen !! Nej jag vet, det flesta behöver hjälp på vägen.
Är lite nervös för det dock :/
/OutOfControl

Jag det är väldigt tungt/tufft stundtals. Jag måste nog kontakta AA , lär inte bli lätt att klara av det själv annars.
Jag är glad att höra att de kunnat hjälpa dig , det ger mig också hopp om samma sak.
Bra gjort :) ett år är en lång tid, när man druckit mycket innan. Kan nog inte föreställa mig vilken resa du har gjort.
Ja, jag behöver nog det också, hjälp med sorgen! Tack för svar
/ OutOfControl

Jag gillar din jämförelse med att a är som plåster på såret som egentligen behöver sys, så är det ju verkligen. Och det funkar ju! För stunden. Jag tror att vi alla måste försöka komma på vad våra sår är. När vi tar bort plåstret så får vi inte ens en temporär lättnad utan allt kommer på en gång. Jag har mått ganska bra under dessa dagar men som du så har jag mina dippar och låga dagar. Vad är dina sår tror du? Och hur kan man läka dem utan a? Jag funderar själv på dessa frågor.

Hej allesamman.

Idag köpte jag en alkoholfri öl. Ibland köper jag en eller två. Sedan dricker jag en under flera timmar oftast ? Inte som öl med alkohol i där jag drack betydligt fortare. Men jag tycker det är gott och lite mysigt eftersom jag tycker om öl.

Vädret är ganska tråkigt. Regnet växlar med lite sol i ett par minuter och därefter kommer regn igen. Jag tycker det är så trist för jag behöver verkligen solen under sommaren. Som att man behöver tanka sol innan vintern.

Dessa regninga dagar har jag och barnen grejat i deras rum och det har blivit jättefint. Hoppas dock på soligare dagar framöver.

En dag i taget så rullar det på :)

Fortfarande semester? Fortfarande alkohol varje dag? Skriv och berätta hur ni har det! Kram ❤️

på fb under namnet (redigerat av admi då vi försöker att i så stor utsträckning som möjligt måna om anonymiteten) :-)) Har en bild från stranden med folk i ring !

Då har jag varit nykter en vecka igen, känns skönt. Det som känns allra bäst är att denna vända blev det ett par dagar med fylla istället för ett par-tre veckor som sist, slapp den värsta ångesten och allt annat skit. Puh!

Lördagens fem öl verkar inte ha satt igång något mer drickande i alla fall. Jag vet inte om jag är överdrivet orolig? Men jag tänker att om man en gång varit så illa däran att man går upp mitt i natten och tömmer en vintetra "i smyg", och köper folköl som man tömmer i bilen som man sen raglar ur, asplakat, så kan man inte ens dricka fem öl utan att riskera att dricka mer. Men för min sambo verkar det som hände i jan-feb vara isolerat från allt annat, där ska han aldrig hamna igen. Det behöver jag "absolut inte oroa mig för." Vet inte om jag vågar tro på det. Blir antalet tillfällen då han vill dricka "litegrann" fler så blir det nog faktiskt tack och hej. Då blir oron för stor, då kommer den att överskugga det mesta. Då är våra riskanalyser helt i ofas, och det funkar inte.

Är dottern för gammal för fritids? Men i så fall måste du ju ringa soc och berätta som det är, att dottern inte vågar vara ensam hemma med sin pappa. Du kanske kan börja med att ringa anonymt och kolla läget? Svårt för dig att funka på jobbet under sådana förhållanden, och otroligt jobbigt för dottern ?

Berätta för oss sen hur det gick! Vi finns här och stöttar dig allt vi orkar.

...för mig. Det tog ett tag innan jag förstod det..
Trodde att alkoholen gav mig guldkant på tillvaron!
NEJ jag har faktiskt roligare nu utan alkohol. Mitt liv och mina känslor är äkta.
Visst var det jättekul i ca 2-3 timmar när jag festade och drack vin men det slutade oftast med minnesluckor och ingen aning om hur jag kom hem... bakis ångest i mängder och soffan hela dagen efter... Hur kul är det egentligen??
2-3 timmars "glädje" åt följt av 20 timmars "dåligt mående, minnesluckor och bakis ångest".

Jag vet vad jag väljer nu.... !!!

Vi har det nyktert och härligt här på Kreta. Det har regnat men det var skönt, friskare luft idag.

Det är bra att resa med en "renlevnadsperson" ? Ingen som dricker vin hela tiden gör ju att det är mycket lättare att låta bli.... Det blir mängder av flaskvatten istället och frukt!!? Nästan som en hälsoresa....
Vi slappar och har djupa samtal om livet...hon är så klok min kompis. Jag har berättat allt för henne och det känns skönt att få älta och diskutera utan att bli dömd. Hon berättade att hon haft ätstörningar när hon var yngre (detta var nytt för mig).
Alla har väl något som de inte är nöjda med och inte vill berätta för alla...

Ha det gott alla kämpar! ?
Kram

...jag kände mig lite starkare när jag lämnade och kunde köra hem.
De beter sig verkligen underligt, kan inte sätta ord på det. Men de är ju inte sig själva. Där har man varit många gånger, det är väl därför man inte gillar när det är någon nykter i gruppen för de ser hur man beter sig, på riktigt. Jo, jag vet av egen erfarenhet då min mamma var alkoholist, men tycker även det är obehagligt nu som vuxen när min pappa dricker lite. De ska väl vara tryggheten antar jag.

Efter en trevlig helg utan a.
Just nu massor att ta rätt på i grönsakslandet så jag har inte hunnit skriva.
Men nu har vi avverkat 3 veckor och det börjar kännas giktigt bra.
Hur går det för dig MM?
Kram.

Har det fortsatt lika lätt som första veckan?

Starkt att gå på baseball utan att dricka. Känns som man blir starkare för varje event förknippat med alkohol man lägger bakom sig utan a.

Jag har också börjat tänka på vuxna som går från nyktra till fulla när jag är nykter i såna sammanhang och det är något konstigt med det. Man märker det ju inte själv när man dricker men måste ju vara konstigt för tex barn när mamma eller pappa blir annorlunda även om de inte blir jättefulla.

Hej, känner igen mig, druckit i många år dagligen och har nu fått leverpåverkan och ska på CT-buk snart. Är orolig men har satt som mål att jag ska haft en nykter vecka innan dess. Är rädd för abstinensen. Lycka till.

Försök det går att reparera om du kämpar för hennes skull, är ny här så vet inte om det är dumt av mig att komma med pepp.
Men fortsätter du dricka till det kommande samtalet så kommer det inte sluta lika väl kanske.
Håller tummarna för dig iaf.
Förstår att hon är det ljuset du kämpar för att hålla dig nykter så försök ha kvar det i ditt liv för det skulle eskalera annars.

Snart två veckor, det känns stort. Igår var en bra dag, var orolig över att jag skulle få sug när alla satt där med sina öl men absolut ingenting. Det var stekhett ute och jag klunkade vatten medan vi tittade på baseball. Förstår inte hur de kunde dricka öl efter öl när det var sådär jäkla varmt, och gång efter gång skrika efter de som jobbade där för att ge dem mer öl. Det var väldigt intressant att se hur människor gick från nyktra till fulla. Tyvärr åt jag ganska dåligt hela dagen så min mage gör lite ont idag, men jag är i alla fall inte bakis.

Hej,
Jag fick vara med på en anhörigbehandling förra våren men som en beroende. Det var en otroligt viktig vecka för alla inblandade, beroende och medberoende. Mötena som uppstod mellan oss alla var helt fantastiska. Att inse att sjukdomen gör oss lika sjuka var ett stort uppvaknande. Min man ville inte åka iväg på detta men till slut gick han med på det. Jag sa gång på gång att det inte är för min skull du åker utan för din egen. Det hände något med honom under den veckan. Jag är övertygad om att det räddade vår relation. Jag jobbar med mitt tillfrisknande och ansvarar för det och han med sitt. Det kan slå mig nu hur hårt alla anhöriga drabbas. Det ville, kunde och/eller vågade jag inte se när jag var aktiv. Skammen är grym mot alla inblandade men i detta är du den viktigaste personen i ditt liv.
Ta hand om dig,
Styrkekram
Ellan