Senaste kommentarerna i forumet

Ska testa andning, jag har nog mycket ångest lagrat.

Läste om postakut abstinens - kan ju hålla i upp till 2 år. Hoppas verkligen inte det är det :) man ska ju inte läsa för mycket och tro att man har det. Men det stärkte min känsla att jag vill leva helt utan a och inte bara se det som en period där jag ändrar vanor och senare försöker återgå till socialt drickande. Börjar mer och mer undra vad drickande egentligen kan tillföra, känns som att sätta plåster på stora sår så det blöder igenom och blir värre, infekterat och behöver plåstra igen och igen istället för att behandla och sy igen såret liksom så man inte behöver plåster/a.

Håller med dig, så jobbigt att man går i försvarsställning fast man vet med hjärnan att man inte har gjort nåt fel och inte behöver försvara något! Får ångest både över min egen osunda reaktion och över hans vidriga beteende! Kanske bättre att fundera över hur man själv är funtad som hamnar i detta än att fundera över alkoholistens beteende! Ja du kommer säkert att få distans och perspektiv och ett mycket lugnare liv! Men räkna med att han kommer att vilja få dig tillbaka! Utan att förändra sig ett dugg utan bara genom att beskylla dig för att vara kall och elak! Det gör mitt ex! Hoppas du slipper det men ändå förbered dig på att det kan bli så! Då vet du iaf om att det är ett vanligt alkoholistbeteende!

Tack för ditt svar. Jag vill ha honom och jag vet ju att han vill ha mej. Du fick mej att ta tag i mej själv. Det blir ett allvarligt snack ikväll.

Jag hade klump i halsen som symtom på ångest ett tag. Utan att jag tänkte på det spände jag musklerna på halsen, som gjorde att det kändes som jag hade klump i halsen. Andningsövningar kan hjälpa. Då signalerar du till hjärna att allt är lugnt. Hitta ett lugnt ställe, djupandas in och ut och tänk på varje andetag, låt andra tankar segla förbi. Börja med tio min, utöka sedan till det dubbla. I början bokstavligt talat kryper det i kroppen av rastlöshet, men det går över om man tränar varje dag. Tänk dig dina andetag som en stor våg som rullar fram och tillbaka.

Jag har varit så otroligt ensam. Den här jävla sjukdomen har gjort mig så fruktansvärt ensam.

Jag har levt ihop med en beroende man i nästan tio år och jag lämnade honom för nästan två år sedan. Men jag har haft så svårt att möta andra människor eftersom jag har jobbat så hårt med att upprätthålla en livslögn. Jag ljög hela tiden under våra år ihop och jag har varit så full av skuld och skam att jag inte då orkade vara nära andra människor. Jag isolerade mig och fastnade i en ensamhet. Jag har fortsatt haft svårt att lämna ensamheten, trots att jag inte lever ihop med honom mer. Det har känts lättare att inte komma andra nära eller ens prata med andra.

I förra veckan gjorde jag en anhörigbehandling. Det var det bästa jag kunde göra! Det har varit så otroligt skönt att få dela med mig av mina hemligheter, släppa en del skuld och möta andra mäniskor. Människor som ser och förstår. Människor som inte har ifrågasatt mig och mina beslut. Som förstått mig.

Jag önskar er alla att våga sätta er själva först och våga dela med er till andra!

En bekant till mig vars pappa var alkoholiserad, sa att enligt henne blir de flesta alkoholister elaka till slut. Hennes pappa var harmlös emot andra, sina barn och så men emot sin fru, mamman var han fruktansvärt elak. Min bekant sa till mig när jag ännu en gång gett min sambo en chans till: Lycka till, men vilket tråkigt liv du kommer få. Pappan ramlade så småningom nerför trappan och dog men frun var då redan dement och kunde aldrig riktigt njuta av sitt liv fullt ut. Detta har jag tänkt på mycket och vill inte slösa bort mitt liv.

Ja. Att sätta sig själv först är svårt när man har levt i en destruktiv relation i så många år. Jag levde tillsammans med en beroende man i drygt tio år. Han är alkohol- drog och spelberoende. Jag lämnade honom för nästan två år sedan. Det är fortfarande så mycket som gör ont. Och jag förstår att det kommer att göra det under lång tid framöver.

När jag lämnade honom eskalerade hans beroenden och det har kommit att påverka mig fortfarande. För trots att jag har lämnat honom är det svårt att sätta mig själv först. Vi har två barn tillsammans och jag kan inte lämna honom helt. Han kommer alltid att finnas i mitt liv.

Förra veckan gjorde jag äntligen en anhörigbehandling. Det har varit den bästa veckan i mitt liv. Jag har satt ord på så många känslor. Pratat om saker jag aldrig trodde att jag skulle dela med mig av. Och jag har mött människor som har förstått mig och inte fördömt mig eller belagt mig med mer skuld. För skuld finns det redan så mycket i mig att det håller på att äta upp mig.

Ja, vi är verkligen värda så mycket mer! Jag önskar alla mod att förändra det vi kan!

Jag vet att jag nu kommer att förändra så många fler saker. Jag är verkligen beslutsam nu!

Jag hoppas att när jag väl flyttat så får jag distans till honom. Vi kommer dock bo lite för nära varandra men han är ju mycket inomhus och vi kommer inte handla i samma affär etc. Jag tycker det är jobbigt när jag kommer in i att försvara mig själv hela tiden när min sambo precis som din Nordäng67 vältrar över allt på mig. När jag frågar om han tycker det är helt i sin ordning att få ett aggressionsutbrott för att jag glömt släcka en lampa, så svarar han att jag förmodligen gjort något innan som retat upp honom, använt den rösten som han hatar kanske. Fast att jag vet att jag inte gjort el sagt något så är det ingen idé att jag försvarar mig själv inför honom.

Tränat och kortsiktigt försvinner klumpen (eller om det kanske är suget?) men kommer tillbaka igen. Besvärligt, kanske får träna ännu mer. :)

Kan ju bli en trevlig bieffekt att träna hela tiden om klumpen inte försvinner längre perioder framöver.

Kanske är den postakuta abstinensen man läst om tidigare.

Vill inte längre spola fram tiden då jag vill fortsätta ha semester länge och slappna av och träna då jag tror vardagen blir tuffare att stå emot sen med alla frestelser som kommer. Bara 4 dagar kvar till 21 dagar. På gott och ont släpar sig inte längre dagarna förbi i evigheter som de första 5 vita dagarna. Nu fyller jag dagarna med bra saker och aktiviteter.

Druckit sedan i fredags fram tills igår kväll. Jag har bott i gästhuset och frugan i huvudhuset. Har inga större minnen från helgen som var en katastrof. Det började med en blöt grillkväll och blev sedan nerkörd i gästhuset med mina kompisar flaskorna. Har ing fysiska skador, inte pratat med någon eller någon form av annan katastrof.

När jag nu så småningom vaknat till sans får jag fullständigt klart för mig att detta var sista gången min fru accepterade ett sådan här dricka. Hon har tittat på lägenhet på nätet och är fast och fullt besluten att lämna. Både hon och jag är förkrossade men av olika själ.

Jag ser inte att jag kan göra en enda sak för att förändra hennes beslut även om jag inte skulle dricka en droppe mer i mitt liv. Det är för sent för det nu.
Jag älskar henne så mycket fortfarande och det här kommer att bli sååååååååå jobbigt.
Kramar från en tillintetgjord Tjalle

Ja det du skriver är ju sant.
Du får läxa upp mig så mycket du vill, känner mig förtjänt av det.
Alla mina relationer har klagat på mig om mitt alkoholintag.
Nu är jag singel igen och tänker fixa detta innan.

Jag har ju inte det beroendet, men det börjar sträcka sig utanför helgerna med ett sex pack när jag slutar jobbet kl 07.00 på morgonen...
Så jag ser ju spåkulan vart det leder om jag inte bryter vanan och vill verkligen det nu.

?fint...!! Så är det mycket för mig, att jag stänger ute nästan allt, alla, och stänger inne mig själv, i mig själv. Orkar liksom inte, det tar så mkt energi att vara öppen, eller så är det iaf vad jag inbillar mig, är rädd för. Öppna sina ögon se, den blir så mkt mer att se på, visa sina känslor lev, det finns så mkt den kan ge då... Det finns så mkt den kan få, den som vågar vara sann... stå inte bara och se på, man måste göra vad man kan... De meningarna ekar inom mig sedan mycket länge, men har inte jobbat klart med mig ännu!

Har sett 5 minuter av dokumentären och min ångest kryper ännu mer i mig nu.
Kämpar för att kunna se klart den för är väl min farhåga att sluta som den mannen.

Vad bra skrivet, känner så igen känslorna du beskriver! Men också beslutsamheten att göra slut på att sätta sig själv sist, vi är värda så mycket mer!

En alkoholist vältrar över skuldkänslor på sin partner, välutvecklad förmåga att manipulera! Lämnade mitt ex på grund av han supande, dåliga spritsinne, alla lögner, frågor som aldrig fick nåt vettigt svar! Gjorde misstaget igår kväll att svara på telefonsamtal från mitt ex! Helt dränerad på energi och kraft idag! Han började med tårar, saknar dig så fruktansvärt med mera! Sen övergick samtalet i att jag lasta över! JAG är svartsjuk, JAG är aggressiv med mera! Nej jag är inte svartsjuk men tolererar inte fyllekontakt med annan kvinna! Nej jag är inte aggressiv utan reagerar känslomässigt på när han blir full och psykopatisk! Som att prata med ett barn! Skillnaden är att ett barn lär sig det gör inte en alkoholist! Stå på dig nu och håll fast vid ditt beslut! Du gör helt rätt! Och låt honom inte förpesta ditt liv sen när du bor själv! Järnridå ner! Kram och styrka till dig!

All minskning är ju bra, men har det gått så långt att du är beroende tror jag det är väldigt bra att tänka på hur du ska lägga om vanor och leva utan a. Alla är vi olika men det känns som att alla som skriver här och har utvecklat beroende gräver sig djupare ner i en ond spiral där man får ångest av att dricka, dövar ny ångest med mer a. Sen blir det ofta värre och värre och till slut dricker man bara för att känna sig normal när hjärnan och kroppen skriker efter mer.

Jag har också druckit mycket för att kunna somna, slappna av osv men tro mig till slut vaknar du som mig och många andra 03.00 kallsvettig och behöver svepa en öl för att somna om och allt annat i livet bleknar bort bara för att få i sig mer gift.

All lycka till med din ändring av drickande.

(Vill inte låta uppläxande eller som en klok gubbe eller så för det är jag inte men vill bara dela med mig av lite saker att se upp med, jag önskar så att jag kom till insikt och ändrade mina alkoholvanor mycket tidigare i livet. Du har ju chansen nu :)

Första dagen idag för mig tillbaka på jobb efter en skön semsester.

Fick igår ett tips på ett attraktivt hus som kommer till salu inom kort, hoppas snart och till ett vettigt pris så saker kanske kunde börja röra på sig snart för vet inte hur mycket mer fylla man kan tåla.

Tack för att du tog dig tid.
Jag är ju redan den personen som dricker mer än de andra så att jag är beroende går nog inte sticka under stolen med.
Den senaste tiden har jag skyllt på alkoholen som sömnmedel med vilket är färdigt nu.
Jag kan bara inte kontrollera måttan längre och känner konstant behov av att hålla i ett glas eller flaska på krogen eller fester.
Därför tänker jag att folkölen håller mig på rätt nivå utan att det spiller över.
Ska kolla in det, tack för tipset.

Bra att du tar tag i problemet, jag gissar att jag är mycket äldre än du men jag känner igen beskrivningen av umgänge och fest. Jag levde mkt kring festande som yngre och mängderna alkohol blev "normalt" i min krets men nu när jag försöker sluta och inte längre är ung och är ute och festar på samma sätt märker jag hur andra dricker så betydligt mkt mindre både på fest och middagar.

Se upp bara så du inte är/utvecklar beroende och lurar dig själv med folköl. Det smyger sig lätt på och blir värre.

Feståren går ju över och det finns mycket liv kvar sen så var rädd om relationer, dig själv och dina organ! Kolla gärna in risky drinkers på HBO som visar olika typer av beroende och riskdrickande.

Och - man behöver inte vara tråkig för att man inte är packad, tänk istället på hur tråkig du är när du gör bort dig/gör illa dig/börjar tjafsa/spyr ner någon och allt annat som kommer förr eller senare med blackout-fyllor.

Jag har en före detta kompis som alltid var fullast förr som har levt vidare i samma festspår och han sitter nu ensam och super och vill bara umgås med andra som super... se upp för att bli som honom.

Heja dig!

Jag hakar på, jag har tagit mitt beslut att vara nykter 6 månader - till att börja med. Jag har en gammal tråd full av misslyckanden, men jag kommer nog starta en ny nu när jag tagit detta beslut. Men tills dess börjar jag med att följa dig.

Ja just nu är det att bara låta saker vara utan press och lita på att livet håller i en och visar vägen!

Kram till er?

Eller kanske förmiddag... jag har blivit en sjusovare! Hemska tanke, jag har kritikern i mig, att nu missar jag ju heeeela dagen.?
Du skriver och beskriver så bra Sannah. Eftermiddagar har oxå varit svårast för mig. Efter kl 15 och fram till 19. Jag kopplade ihop det med energiintag och började äta mellis som barnen. Fungerade faktiskt de flesta gånger. De dagar jag kände av det åkte jag inte hem. Försökte roa mig med något, tog en fika, hälsade på mina föräldrar etc. Jag skriver i då-tid för det gick över... tanken kan slå mig ibland men nu accepterar jag den, känner in och släpper den fri.
Tänkte också på det du skriver om roligheter. Den är faktiskt svår. Jag får ibland en känsla av vilsenhet, och det var värre förra sommaren. Vem är jag och vad tycker jag om att göra? Jag hade liksom skapat en bild av vem jag var och vad jag tyckte om och det stämde inte alls. Jag ville inte träna stenhårt så jag fick blodsmak i munnen. Inte heller är jag sååå social som jag trodde. Det är kanske dags för dig att våga utforska dig själv lite. Ta upp en gammal hobby, hitta en ny eller så kanske du finner ro i att göra minsta möjliga just nu. Se det som en möjlighet att finna något nytt inom dig. Inspireras av barnen. Nu vet jag ju inte ålder på dem men att hitta något nytt tillsammans med dem är helt fantastiskt.
Njut av dagen Sannah. Den är din. ❤️
Kram
Ellan

Exakt så är det! Igår och även idag har jag mått så dåligt pga samvetskval för honom. Jag fick sagt mycket till honom eftersom han var nykter. Han klarade dock inte av att höra allt så han gick rusade ut på promenad efter en stund. Jag frågade honom varför han är så ledsen, är det på grund av att han skäms inför andra, ensamhet? För såsom han beskrivit mig under tiden vi varit tillsammans så måste det ju bli oerhört skönt att bli av med mig? Jag kommer att flytta oavsett, det är redan bestämt och det går inte att ändra på även om jag skulle ångra mig och det känns bra, som en livlina.

Tänk att våra män är som stöpta i samma form, för att de lider av samma sjukdom! Din beskrivning Blåklocka är på pricken även min man! Att försöka prata om hans drickande möts av allt elakare påhopp, alltid mitt fel på nåt sätt att han druckit för att jag skäller och gnäller efteråt. Dom blir som småbarn, skyller ifrån sig och svänger diskussionen till alla våra påhittade fel och brister som minsann alltid är värre än deras drickande. Jag brukar också få höra jag är hysterisk, psyksjuk, klarar inte av nåt och letar fel för att jag trivs då. Påhitt alltihop, det vet jag, för jag är mycket väl kapabel att ta hand om både mig och barnen och hemmet för det har jag gjort själv i flera år även om han ännu bor med oss.

All styrka till dig nu Saga att stå på dig när du väl hittar en liten springa av ljus i en öppning till ett eget enklare liv!

Som Boink säger: "En sak du bör tänka på om du dricker riktigt mycket är att den är avslappnande och kan ge andningssvårigheter."