Senaste kommentarerna i forumet

På hemvägen för att ta ett glas men dottern ringde och ville bli bjuden på middag, tur för mig!

Nykter. Börjar dock känna av det där som flera andra på detta forum skriver om - "oj, vad bra det går! Om det var så här lätt att sluta kanske jag kan prova mig fram med att dricka igen...". Bullshit och hjärnspöken. Samtidigt också en sorg och en ilska över att inte kunna bestämma själv utan digra konsekvenser. Och ändå, någonstans, ett lugn och en stolthet över att ha klarat mig så här långt. Blandad kompott idag. Har alltid haft svårt att förhålla mig till saker som är tuffa, men som bara ska löpa på. Gillar att kunna se ett slut, dela in i projekt och mål, och bestämma en tidpunkt där jag lyckats. Här finns ingen sådan. Ingen magisk siffra där nykterheten inte längre behövs eller där jag är färdig med utmaningen.

Hur går det för er andra? Känner någon igen sig i dessa märkliga tankegångar?

Senaste året har jag varit väldigt nere, har börjat röka, fortsätter tröstäta och har även rispat, skrapat mig på armleden. Har tänkt att jag mår så dåligt att det inte spelar någon roll om jag dricker eller inte. Men det blir lite som ett experiment, jag kan inte riktigt koppla av och undrar om det är värt besväret. För det är redan nu som en balansgång...ska jag åka till bolaget eller ska jag inte? Ska jag ta ett glas till eller ska jag inte? Bara efter några dagar är jag tillbaks i gamla mönster, tänker på kvällen, funderar på klockslaget när man kan ta ett glas vin, och gömmer undan flaskor. Tänker att de här dagarna är som ett slags test om jag kan eller inte kan fortsätta. Är det någon som varit där jag är nu som kan hjälpa?

Tack för det Evigt ung, hoppas det går fortsatt bra för dig. Dryga två veckor utan en droppe alkohol trots att vi har både öl och vin hemma då vi får gäster på torsdag. Går bättre än förväntat att hålla sig. Återupptagit gamla intressen som skänkt mig mycket glädje förr och fokuserar på det istället.

sedan jag startade min tråd. Det har både hänt massor och ingenting särskilt under dessa två veckor. I och med att jag har skrivit ned lite tankar och
reflektioner tycker jag själv att jag har kommit en bit på vägen till att ta kontrollen över mitt drickande. På en stor fest under dessa veckor drack jag
omåttligt men då jag inte druckit någoting dagarna innan och har låtit bli att bli full sedan dess så känns det okej.

Jag kan inte minnas när det började spåra ur, är det månader eller år vi talar om? Har alltid varit en "missbrukspersonlighet" (bulimi i puberteten, droger i
tonåren och på äldre dagar alkohol) men som jag minns det har jag lagt ner mitt missbruk när det börjat bli tråkigt eller när jag uppfyllts av någonting
annat (utbildning, barn). Kan inte säga att jag har varit fysiskt beroende av någonting, fast jag vet inte hur det där fungerar: är ett beroende fysiskt eller
mentalt? Jag begriper att det är skillnad på hur kroppen reagerar på heroin respektive alkohol t.ex. Men i övrigt?

Just idag så tänker jag att mitt mål handlar om att ta kontroll över mitt slentrianmässiga förhållande till alkohol - inte total avhållsamhet. Att välja bort
4 av 5 fyllor (eller ännu hellre aldrig bli packad igen). Känns bra att tänka så just precis nu. Vi får väl se vad som händer.

.. fram emot Vätternrundan! Det är bara att beklaga men mycket vettigt att avstå. Nästa år cyklar du säkert!

Du kan inte testa att sätta upp ett litet mål för dig själv: typ max 3 öl? Jag kämpar själv med att försöka minimera intaget, så fort jag försöker
avstå helt blir det "revolt" i hjärnan och jag "måste" supa till... Men i två veckors tid har det funkat (förutom en gång) att ta en eller två bärs och
sedan har det varit bra. Jag tänker att man måste trixa och fixa litegrann utifrån sig själv.

Hang in there :)

Hittade din tråd och läste lite tillbaka. Du har verkligen gjort en imponerande resa. Det verkar inte ens vara svårt för dig att avstå från a? Märkligt ändå att det som för vissa verkar enkelt, är nästintill omöjligt för andra. Men det kokar väl helt och hållet ned till motivation, tänker jag.

Så spännande med nytt hus, ett helt nytt liv! Alla möjligheter öppna.

Många tecken på medberoende hos mig. Jag vet att det kommer att vara viktigt att jobba med mig själv framöver. Ska undersöka vilka möjligheter jag har, förutom privat psykologhjälp....blir fort dyrt.

Stor kram tillbaka!

tack så mkt :*)

Bra gjort! Vad starkt:)

nej, ingen direkt plan., hur ser din plan ut?

Jag vet att det känns obegripligt, att han "väljer" att fortsätta dricka. Men SLÄPP det nu, helt. Du kan inte få honom att sluta. Kärleken han har till sina barn och till dig kommer inte heller få honom frisk, det funkar inte så. Alkoholism är ingen lätt sjukdom, hjärnforskare världen över har ju inte lyckats lösa problemet... Blanda inte päron och äpplen; alkoholism är en sjukdom, kärlek är ett tillstånd. Han har en livslång, komplicerad sjukdom som han kanske med hjälp periodvis kan hålla i schack. Oavsett, som det ser ut nu finns inga val för dig och din dotter, ni kan inte leva under samma tak!

men jag undrar ändå om det är det. Varit nykter i perioder emellanåt och inte varit i närheten av den trötthet jag känner nu. Skönt på kvällen, inte så skönt på jobbet!

När det som jag brukar kalla incidenten inträffade för 15 veckor sedan var jag helt uppgiven. Min uppväxt med alkoholiserad pappa hade fått mig att tro att det aldrig skulle funka. Återfall på återfall var bara att vänta, förr eller senare. Då sa en kompis till mig: "Så behöver det inte bli. Min svärfar drack en sjuttis om dagen i många år. En dag bestämde han sig för att sluta, och efter det drack han inte en droppe på 47 år". Hennes ord gav mig hopp. Och på samma sätt hoppas jag att min tråd ska kunna ge andra hopp, både anhöriga och beroende. Det kan gå bra!

Blev ingen rapport igår pga. Jobb och på kvällen ett lättare återfall tyvärr men tror det berodde på att jag inte lyssnade på den session som jag skulle gjort, har dock lärt mig mycket på dessa dagar med hypnos, en kul grej jag infört är att ge fingret åt flaskan i skåpet då jag går förbi :-) och sedan har jag lärt mig att se A som ett problem och inte som en lösning och något positivt för mig, ser även fram emot en nykter midsommar för min del får se hur det går....
Var rädda om Er och kämpa på / kram Lorentz

Vill bara säga hej och välkommen hit till oss med samma problem :-)

Jag tillhör dem som hade en "lycklig" separation, för 3,5 år sedan. Så lycklig att jag själv knappt tror att det är sant. Men där var varken våld eller alkohol inblandat. Och lätt var det givetvis inte ändå, det var en enorm sorg att både komma fram till beslutet och genomföra det. Men vi bestämde oss för att vi för barnens skull skulle fortsätta driva Familjeföretaget AB vidare, fast från två adresser. Våra barn har i allra högsta grad både en närvarande mamma och pappa, om än inte fysiskt varje dag. Men vi mår bättre idag, tillsammans var vi olyckliga. Med facit i hand skulle vi gjort det tidigare, men vi tvekade för barnens skull. Vi separerade när de var 14 och 16 år gamla. Äldsta dottern sa: "Du sa en gång mamma att alla människor har bra och dåliga sidor, och så länge fördelarna överväger så håller man ihop. Nu har nackdelarna vägt över för både dig och pappa. Ni är inte bra för varandra längre." Att just det fastnat i henne värmde mitt hjärta. Och jag hoppas hon påminns om det även i sina egna förhållanden.

Jag har en tråd som heter "Äntligen på rätt väg". Jag har ett a-beroende, men är nykter sedan Nov-2015. Min sambo(snart ex) har varit beroende i väldigt många år. Jag själv började dricka mer och mer och blev också a-beroende. Mina stora barn har sett mycket gräl och bråk, men ändå haft en nykter mamma. Sonen som är 13 år har dom sista åren haft båda föräldrarna som a-missbrukare. Utåt har det sett bra ut, men beroendet är varken mysigt eller glamoröst. Nu har sambon sagt att han inte vill vara nykter längre. Han hade uppehåll nästan ett år? För mig är ett a-fritt liv enda alternativet. Ett glas kan rasera hela nykterheten.Man kan som a-beroende tro och dricka några gånger och det går bra, rätt vad det är så är man i precis samma beroendespiral som man lämnat. En drogmissbrukare kan inte bara ta droger 1 gång i veckan om han drogat varje dag tidigare. Det är samma med alkohol.. Det är bara jag som kan hålla mig nykter.. Inte mina barn, eller vänner, ingen mer än jag själv! Jag ska köpa mig ett hus. Varit och tittat på 2 stycken, men dom var inte rätt. Jag har lånelöfte på banken, folk omkring mig som stöttar och förstår. Arbetskamrater som också peppar. Ett skyddsnät jag skaffat mig för att må bra. Du verkar vetgirig och införstådd med mycket om a-missbruk. Använd kunskaperna till dig själv. medberoende? Det är vanligt bland anhöriga. Allt kanske inte stämmer men vissa saker. När du förstår dig själv så blir besluten lättare att ta.. Stor varm kram.. Skickar styrka till dig...

När man känner för att springa som minst, då behöver man det som mest!

Jag brukar gå ut och springa - det tömmer huvudet och får igång blodet.

Tror inte det hänger ihop med antabus, mer med nykterheten. Kroppen behöver tid att läka. Sov och vila mycket, och ställ inte för stora krav på dig själv i övrigt. Vara nykter är bra nog!

Mådde jag bättre? Nä, tvärtom! Behåll den tanken aktivt i ditt minne och plocka fram den nästa gång du är "tvungen att varva ner". Kan du göra något annat för att varva ner, som ger dig samma positiva känsla? Ett varmt bad? När jag känner mig helt galet stressad och urblåst i skallen brukar jag springa intervaller. Flåsa och svettas, tills det värker i lungorna. När skallen är trött behöver skallen jobba!

Dricka vin är inte bara ett beroende, det är också en vana. Att stå emot suget är nog svårt nog, och desto viktigare blir det nog att bryta vanan. Och att bryta vanor tar tid och kraft, så en plan är nog bra att ha. Vilka situationer är mest förknippade med att dricka vin? Vad kan du göra då istället? Sug kommer och går, och en strategi kan vara "okej, nu blev jag sugen, men det går över, och tills dess ska jag..." Vad du ska göra får du bestämma, bara det distraherar dig. Motion är bra, men svårt med bruten fot. Läsa och skriva här på forumet är också bra distraktion, och det funkar både som motivation och avskräckande. Någon har tipsat om tv-filmer med missbrukare, som verkligen funkar avskräckande. (Minns inte namnet nu, drunk någonting.) Spela spel i telefonen, sortera fotografier, skriva en bok, starta en blogg. Fundera över lite olika distraherande aktiviteter INNAN suget kommer. Göra plus- och minuslistor är motiverande också. Kämpa på!

vid att du skriver att det bara är han som har makten att ändra på saker. Och så funderar du över varför han inte gör något åt problemet. Vet du, det är just så vi medberoende ofta fungerar, vi riktar fokus mot andra. Vilken anledning har han egentligen att göra något åt sitt beteende? Det händer ju ingenting fastän han fortsätter dricka och misshandlar dig nästan sönder och samman. Alkoholens makt är oerhört stark, det har jag lärt mig genom att läsa här. Det är ett ofantligt stort steg för de flesta att bryta ett missbruk.
Vet du, jag är ganska säker på att du måste fråga dig själv de frågor du här riktar till honom.
I bästa välmening! / mt

det finns pratgrupper för anhöriga som kallas Alanon. De kör på engelska på flera platser i Spanien. Det är gratis och helt anonymt.

http://www.alanonspain.org/meeting_list.php

Man behöver inte säga ett knyst, bara sitta tyst och ta in att man inte är ensam om att ha det som man har det. Jag grät oavbrutet i 90 minuter första gången jag var där.

Kram och styrka till dig!

Om du känner dig skör kanske du ska stanna hemma AL? Det låter klokt att ta med sig alkoholfritt, men när folk börjar truga är det nog lätt att bara-ikväll-tankar får fäste. Jag är glad och tacksam över att min sambo jobbar på midsommarafton faktiskt. Vi firar lite på tu man hand på midsommardagen istället.