Senaste kommentarerna i forumet

Jag värdesätter varenda en av ers kommentarer. Jag blir kvar här just nu. Sambon kom hem tidigare från jobb idag och vi har pratat och pratat. Han blev helt ifrån sig när han fattade att jag faktiskt menar allvar med att vi inte kan vara tillsammans. Blir så otroligt ledsen när jag ser hur desperat han blir och när jag inser att en separation kommer att tära otroligt hårt på honom. Men hur han reagerar är ju hans eget ansvar och beslut. Blir bara så otroligt ledsen när han pratar om att sticka iväg och skita i allt. Så ledsen för vår dotters skull som älskar sin pappa över allt! Ska han bara försvinna ut hennes liv och kanske gå ner sig helt och hållet? Måste kämpa för att fortsätta att vara stark i mitt beslut.

Blir så otroligt avundsjuk på de som verkar ha en så enkel separation. Varannan vecka inga problem, de vet att de kan lita på att barnen har det fint när de är hos den andra föräldern.... blir nästan förbannad när jag tänker på hur "lättvindigt" vissa verkar skilja sig (självklart inser jag att hela bilden kanske inte visas utåt, men ändå!). Om vi inte haft detta problemet skulle jag kämpat som ett djur för att få förhållandet att funka!

Det enda och bästa man kan göra mot ångesten är ju att hålla sig nykter. Ändå så svårt.
Jag bor också på en mindre ort där det naturligtvis skvallras runtikring. Har bestämt mig för att strunta i det. Frågat mig själv varför det är viktigt med fasaden.
Alla har vi våra sorger.
Vem kan kasta den första stenen?

Bestämt att skriva här varje dag. Som en påminnelse. Jag ska inte dricka. Jag ska bli en bättre människa.

Träffade min kurator idag och berättade precis hur det ligger till.
Så skönt att kunna vara helt ärlig om allt för någon. Vi kom överens om att han skickar remiss till beroendevården så att jag kan få hjälp där.
Den här gången vänder det, eländet måste ta slut nu!

....Fick jag då svaret från GBP kom. Där står det mycket om mitt alkoholanvändande.
Där står att jag som aldrig haft diabetes, är på väg att skapa det. Att mina a värden verkligen
inte är bra. Läser brevet om och om igen, fattar inte att jag har skapat detta.
Jag hade förväntat mig att de på gbp enheten inte skulle bry sig om mitt rop på hjälp, då det var så lite jag skrev,
kanske med förhoppningen att de inte skulle se det, men de har tagit det på allvar.
Nu går jag in i nästa väntan, att få höra ifrån alkoholsköterskan. Med bävan väntar jag
och hoppas att det inte blir att hela samhället får reda på mina problem.
Nu tar jag en dag i taget, helst vill jag att jag skulle kunna vrida klockan tillbaka, många år
så att jag stod innan min GBP då hade jag aldrig gjort den här operationen.
Men nu är jag här nu måste jag ta tag i det här, sorgen är tung att jag lät det gå så här långt.
Jag har ångest så jag mår illa!!
En dag i taget!

....med dag 9 snart, bra jobbat.
Läser och önskar att även jag vore där.
kram

Först, tack Zorro för din kommentar! Jag håller helt med dig om de märkliga, urstarka normerna. Som du säger är det vi själva som bestämmer, när vi väljer nykterhet liksom när vi tidigare inte gjort det. Det är tydligt att ingen annan kan (eller bör) styra våra beteenden. Grattis till dina 12 starka dagar! Jag försöker inspireras av din kloka självmedkänsla - ett steg i taget!

Min semester är över och jag har jobbat idag. Det känns som en generell skyddsfaktor under de 8-9 timmar jag befinner mig på arbetet - inte en tanke på alkohol. Däremot på hemvägen - HJÄLP vilket sug. Strålande solsken, överfyllda uteserveringar och "jag förtjänar"-tankar i ett enda virrvarr. Planen var från början att gå och träna efter jobbet, men det fanns ingen chans. Fick fly med blotta förskräckelsen och har nyss låst dörren om mig. Klarar inte riktigt av den inbjudande, alkoholmarinerade miljön där utanför just nu.

Försöker vara noggrann med att dricka vatten och äta regelbundet för att hålla suget i schack. Fungerar så där just idag ärligt talat. Men jag är fortsatt nykter, fortsatt hoppfull och stolt över mig själv. Trots att jag inte riktigt kan släppa cigaretterna än och inte klarade av att träna. Så lätt att trilla in i "all-in"-tänket vid förändring. "Nu ska jag bli en helt ny och rätt igenom hälsosam människa", helst över en natt. Nåväl. Det får bli en annan dag.

Har lyckats avstyra festligheterna för i år. Har hållet på i trettiofem år och arrangera midsommar, jul, påsk, nyår m.m.
Herregud är det konstigt att man blir alkoholindränkt?
Jag blir så nyfiken på vad för slags bomb du skall släppa Ellan??

Manda att du fick en fin träff och att du mådde. Blir så glad för din skull.
Ha en bra kväll.

4 nyktra veckor! Grattis!

Att ha så många nyktra dagar, önskar att jag vore där också.
Du kommer att fixa det, är jag säker på.
Kram

Att skämmas för mitt och sitt beteende gör jag nog varje dag. Det blir som en ond cirkel, skämmas, döva, skämmas, döva.
Tack för dina ord, jag behöver nog höra dem och du har så rätt, vi är många i den här båten.
Men det som är bra med oss, det är att vi har börjat tänka på hur vi gör och att vi tagit tag i det så här långt. Vi är ju här och skriver
det känner jag är en stor hjälp för, vi fortsätter med det och så tar vi tag i det som är svårt och så viktigt alkosköterskan och psykologen.
Kram

I år firar (?) jag midsommar hemma med familjen. För ett år sedan avslutade jag min behandling den helgen och passade på att besöka ett AA-möte innan hemfärd. Jag har ingen som helst positiv känsla inför den kommande helgen. Inte det att jag tänker ta till alkoholen men det är något med storhelger som jag inte gillar. Vet inte om det är en förväntan kring något, krav att vara glad och lycklig... jag vet inte. Det blir nyktert i år och jag gillade Muränens beskrivning om att springa uppe tidigt och skramla med frukosten. Bara för att vi kan liksom. Jag har numera ett behov av att göra saker annorlunda än vad jag gjort tidigare. Att sitta still en hel kväll runt ett bord där det dricks mer och mer är helt enkelt inte roligt längre. Att göra allt annat lika minus alkohol fungerar inte för mig. Blir nog några varv runt midsommarstången, pilkastning och en stor bomb i sjön istället. Så startar jag min nya midsommartradition.?

Kram
Ellan

Jag tror att vi måste ta tjuren vid hornen och gör det som är det rätta för oss. Jag tycker
det är bra att du tar tag i det med psykolog och jag får bita i det sura äpplet att få kontakt med alkosköterskan.
Vi är inte purunga längre och vi om någon skulle väll veta hur vi ska bete oss och vad som är bra eller dåligt för oss,
men vi är ju inte ensamma i den här båten, vi är många och nu får vi se till att stötta varandra och försöka hålla oss
nyktra. Vi vet ju att vi mår så mycket bättre när vi gör det, varför tillåter vi oss inte att få göra det hela tiden??
Kram vännen!

Tänk om någon med diabetes eller hjärtproblem skulle gå runt och skämmas för sin sjukdom.
Absurt, eller hur?
Alkoholberoende är en sjukdom. Det är något som gått överstyr i hjärnan av en eller annan anledning.
Det är en kronisk sjukdom som ingen önskar sig.
Jag tror inte där finns en familj i Sverige som inte har en alkoholist i släkten. Så vanlig är denna sjuka.
Du har ingenting att skämmas för Gunda. Alla klarar inte av vår alkoholkultur. Det är kanske t.o.m. ett friskhetstecken.

Nej jag fick ingen med än, men troligen kommer jag nog att få det som förslag då jag träffar alkosköterskan.
Är nästan som bedövad, hur kan jag ha låtit det gå så här långt, det är inte klokt.
Man har familj barn och barnbarn man har massor att leva för men så låter man alkoholen ta överhand, det är sorgligt.
Jag har mig själv att skylla, det är jag som sväljer och gör så här mot mig.
Patetisk känner jag mig.

Till fyra nyktra veckor. Härlig läsning...❤️

Kram
Ellan

Tänker på dig i dag, hur har du det?
Kram

Tänker på dig i dag, hur har du det?
*§23458´´+9876321§

"How I overcame alcoholism" https://www.youtube.com/watch?v=6EghiY_s2ts

Så underbart fint det är att få respons när man är långt nere.
Djupt tacksam är jag.
Ja, jag skall ta mig samman och beställa tid hos en psykolog. Kanske kan det hjälpa.
Känns lite som slöseri med resurser när man snart är 70. Har börjat få lite åldersnoja ovanpå allt annat.

När man får det svart på vitt Gunda. Då behöver man inte rådbråka sin hjärna så mycket. Jag tror det kan vara en stor hjälp att veta att det måste till en förändring.
Det kommer du att klara!
Fick du ingen medicin för att underlätta?

Hej Tombor! Tack för ditt svar och uppmuntran. Första dygnet utan vin har gått galant och jag mår jättebra. Jag känner mig så nöjd med mitt beslut att inte dricka mer. Den här veckan har jag barnbarn på besök och då vill jag inte dricka vin. Därför kommer den här veckan inte att vara så svår hoppas jag.
Hälsningar från lilla Anna

Jag har fått domen nu, mina värden är inte bra och GBP läkaren har skrivit att jag måste drastiskt ändra mina alkoholvanor.
Remiss har skickats till alkoholsköterskan på dlm. Fy vad jag skäms, hur ska jag getta gå dit då jag känner alla som jobbar där
och hur många är det som kommer att få reda på min situation.
Men samtidigt är det ju bra att jag nu vet, nu måste jag ta ansvar.
Jag måste drastiskt minska mitt a intag och kanske helt sluta.
Så ligger det till nu!!!!

Så jobbigt du har det, känner med dig. Varför är vi så taskiga mot oss själva och struntar i oss.
jag har fått domen i dag, men jag berättar i min tråd, ska inte kapa din.
Vännen tänker på dig och vi får stötta varandra.
kram