Senaste kommentarerna i forumet

är den enda kontakten att han skickar presenter till barnen.. Varje gång det händer går jag nästan sönder av dåligt samvete. Och samtidigt betyder ju det att han har sitt val. Skulle han ta tag i sitt missbruk kan han höra av sig och berätta det, så skulle vi kunna ha kontakt.
Jag brukar tänka att detta inte är för evigt, men att just nu är mitt liv bättre utan min pappa. Sen har han oxå hotat med självmord, men aldrig försökt. Och jag blir tyvärr alltmer övertygad om att han kommer att supa och röka ihjäl sig. Kanske nån annan här på forumet vet, kan man anmäla sin oro för att en missbrukare ska ta sitt liv till soc? Händer det något isf? Precis i uppbrottet med min pappa fick jag tag i den psykmott han gick på. Det kändes skönt att berätta all min oro, och lite lite lättare att släppa på ansvaret, även om dom inte kunde säga nåt, och inget egentligen hände..
Det är så otroligt sorgligt hur de här sjukdomarna utplånar en person, jag förstår att du är ledsen. Jag tycker ändå sorgen är lättare att bära än ångesten, oron, ansvaret(även om det inte försvunnit helt förstås)..
Som sagt så vet jag inte vad som är bäst för dig, men kom bara ihåg att du får prioritera dig. Du kan inte få din mamma att må bra, du kan bara påverka ditt eget mående. Jag önskar dig all styrka.

Jag är sååå sugen på vin, känner att jag behöver inte gå ut och festa
bara jag får VIN.....
Systemet har öppet 40 minuter till, jag dealar med mig själv...
Bara idag... en liten paus i nykterheten.... ingen behöver ju få veta det.... jag blir effektiv när jag plockar undan och städar inför helgen....allt går lättare med vin i kroppen...den tråkiga känslan försvinner...men vill inte svika mig själv....fast nog är jag värd ett glas...men vill inte vara bakfull...jag behöver ju inte dricka så mycket, kan köpa en liten flaska...men det är inte lönt, lika bra att köpa en hel...behöver ju inte dricka hela...
Hjälp!

Suget kom som en snyting när jag gick förbi en uteservering där glada människor satt med en iskall öl eller ett glas vin. Det såg så härligt ut och jag hade nästan lust att hoppa över staketet och hälla en av ölen rakt ner i halsen, men istället gick jag förbi och svor tyst för mig själv igen. Hur fan kunde jag hamna i denna situationen? Men, men, har jag satt fan i båten så får jag ro honom i land. Punkt slut!

Strax bär det iväg mot förmodligen en ny alkoholfrestelse. Studentfest! Som sagt det är bara till att gå till motanfall. Framåt marsch mot en nykter kväll!!!

Nu vet jag inte var du bor men där jag bor finns det akutenheter där man kan söka hjälp dygnet runt. Kanske inte den slutliga lösningen men du bör ju få hjälp med en gång för din och bebisens skull.
Ring vårdguiden eller försök googla upp vad som finns nära dej. Kram ❤️

Är du redo för ett kalas/fest och känns det ok? Om inte gör det inte. Och går du dit så drick inte för allt i världen. Låt andra tänka, tro och tycka precis vad de vill. Andras åsikter och tankar är just andras. Du och vi har fullt upp med våra egna.
Jag kan fortfarande få ångest när jag ska iväg på tillställningar. Jag vet inte säkert ännu men tror att det är rädslan för det nya livet. Att inte vara som "alla andra", det är fortfarande så stort i mitt huvud. De kan dricka men inte jag. Det blir så påtagligt just där och då. Det blir dock bättre och bättre.
Kämpa och var snäll mot dig själv.
Kram
Ellan!❤️

Jo, det där känner man ju igen, Janne... att man vill fira, testa... tills man är klar med allt det där. Endera dagen.

Hej,
Bra att du tagit hjälp, det är modigt och visar på villighet till förändring. Ja detta berusande, rosaskimrande fredagsmys. Som gärna blir hela helgen mys blandat med ångest. Numera ser jag fram emot att göra väldigt lite. I början av min nykterhet behövde jag hålla mig sysselsatt. Göra helt annorlunda mot när jag var aktiv i mitt missbruk. Jag gick på bio, såg på film, åkte och kvällsbadade, åt på Mc Donalds med barnen... ja bara jag gjorde någonting under de jobbigaste timmarna mellan 15-19. Jag har med tiden lärt om att fredagsmys inte är lika med vin. Det kan vara som ovan skrivet men även en stund för träning el promenad, lång dusch med inpackning och filade fötter. Avslutas med te och macka och choklad framför en film. Jag hade ett tag dille på romantiska komedier.
Så jag tror på att göra något som inte är att göra som tidigare minus alkohol.
Kram
Ellan!

Jag känner att du sitter fast i en ohållbar situation. Att vården inte agerar snabbare är oroväckande. Det är ok att må skit, gråta, skrika osv så länge vi inte dricker. Nu är det ju helg och att vara ensam i detta är inte en lätt sak. Kan du söka upp ett AA-möte i din stad? Jag tänker att det kan vara ett stöd för dig.
Stor kram!❤️

slänger iväg en kram till dig Dionysa! / mt

Mt: Läser din beskrivning och hummar instämmande. Så där måste det få vara! Så är det inte här. Kom hem för ett litet tag sedan till en partner stadd i berusning, och ställer mig att laga fredagsmiddag. Han har varit sysslolös under dagen, men bryr sig inte om den detaljen; maten. Hävdar t.o.m. att det inte behövs någon mat nu... Nej han dricker sig ju mätt! Jag får lust att ta ett glas – eller några... men vet att då gör jag det bara för att stå ut. Jag vill inte behöva stå ut med hjälp av a! Det skulle bara spåra ur precis som du beskriver. Faktiskt kan jag säga att jag genuint inte saknar a! Det är en lycka! Desto sorgligare att se den väg partnern tycks ha valt, och att det ska sluta? så här efter ett helt liv tillsammans. Sorgligt. Jag vänder mig till forumet och berättar, det känns naturligt. Känns som om jag får viss distans till här och nu och kan vända mig utåt om en stund. Men först en ensam fredagmiddag. Wienerschnitzel med råstekt potatis. Gott, i normala fall.

Jag skrev några trådar bakåt i forumet som du säkert hittar om exakt samma sak och kan bara hålla med AliceAlice tyvärr. Nekar den missbrukande är det ohyggligt svårt, båda föräldrar anses ha rätt till barnen och ger du signal att du vill neka umgänge är det tyvärr du som blir utmålad som skurken. Så väg dina ord noga om han inte medger och också sen behöver du utrycka dig så att soc inte tror du avser skada barnens relation till pappan. Kunskapen om alkoholism är låg i min erfarenhet hos alla myndigheter, utgå inte ifrån alla kommer hålla med dig även om du har helt rätt!

Styrka till dig från en som varit genom den mangeln och kom ut aningen plattare..

i den vildvuxna trädgården är det dags att laga middag. Det börjar bli många år nu sen matlagningen (åtminstone) till helgen började med att öppna en flaska vin. I början av mannens nykterhet avstod jag både av solidaritet men också för att jag inte såg det minsta nöje i att dricka ensam. Vinet, när det var som bäst, var fest och gemenskap. Sen blev det spänning och oklarheter som inte gick att reda ut och i värsta fall slutade i stora dramer.
Idag är alkoholen en ickefråga i vårt liv och det är så befriande. Vi kan dricka alkoholfritt och jag tycker numera att det smakar riktigt bra, i synnerhet det vita. Till kött är 100% blåbär det bästa. Men lika gärna kan det serveras vatten, med eller utan bubblor och eventuella citron- eller gurkskivor.
Att leva i tillit till att trassel, besvikelser och meningsskiljaktigheter inte vänder upp och ner på världen och oftast går att reda ut är ovärderlig. Och de intensiva samtalen, glädjen, upprördheten över ett och annat en möter har kommit tillbaka och blivit lika naturlig som i vindimmorna... men utan att situationen går överstyr. Det nyktra livet är okomplicerat på så många sätt.
Fick bara sån lust att skriva det så här i sommarsolen när Fb översvallas av immiga glas. Allt det bästa till dig som läser / mt

Hoppas också att allt är väl med dig! / mt

Ggggg

Tack Nyckelpigan. Det är så skönt att återknyta kontakten med er man lärde känna när jag var här sist. Det värmer. Har inte läst så mycket i er andras trådar än, men det kommer. Man har liksom mycket med sig själv de första dagarna. Trist att höra att du är i en svacka, men du rymmer åtminstone inte som jag. Det värmer när "ni gamla" hör av sig!!
Självklart stöttar vi varandra!!
Kram!
/Z

.. är överallt idag. I huvudet, kroppen, soffan, utsikten - överallt. "Jag har inte gjort nåt" vill jag skrika! Skuld och skam. Fy fan alltså, varför kan man inte bara röntga sig och se var felet sitter?

Tack för det! Nybörgarfel!
Ha det så bra!

Känner allt för väl igen mig i dina funderingar, vi har varit separerade i 5 år, så kanske har jag lite erfarenheter som du kan dra nytta av :). Du har inga rättigheter, bara skyldigheter!!!

Du är ensam! Du har en skyldighet att se till att barnen är trygga, inte bara när de är med dig, utan även då de är med sin pappa... (alla vuxna har ett egenansvar utom missbrukaren...)

Du ska även se till att barnen upprätthåller en fin och nära kontakt med sin pappa (annars kan han anmäla dig för att försvåra umgänget och det finns en risk att han får ensam vårdnad...)

Jag har frågat soc. hur de vill att detta ska gå till och INGEN har kunnat svara på det.

Så mina helt privata tankar; Jag har varit med (eller låtit ngn annan ansvarsfull vuxen) vara med när barnen träffar sin pappa. Hur gamla är dina barn? Numera är barnen så stora att de fått träffa honom och typ ta en fika på stan, men inte hemma hos honom. Soc tycker det är bra att vi ansvarsfulla föräldrar är med, men de tänker inte på att man som helt ensam kan behöva lite vila och egentid...

Du kan inte få ngn avlastning eller stöd från soc om du är någotsånär välfungerande och barnen över skolåldern. Mina tankar är att detta är totalt galet, ibland/oftast är man så slut att det bara inte finns!

Mina tips; skriv ner allt som sker, att du kontaktar honom för att han ska träffa barnen osv. Har ni varit på samtal hos soc ang orosanmälan? Vi gjorde det enskilt för jag ville inte vara där med honom, och det var då han för första gången erkände sitt missbruk. Du kan absolut söka enskild vårdnad men frågan är när det är bäst. Två månader är knappast ngt bevis på att han inte är intresserad av barnen. Vilka fördelar har du av enskild vårdnad? Kan du vänta lite så du har mer bevis att det underlättar för dig och barnen med enskild vårdnad, tex. kommer han om ni ska göra ngt gemensamt där bådas underskrifter behövs typ bankärenden osv? Svarar han på telefonsamtal och mejl?

Ansöker du om enskild vårdnad är det bra att vänta tills ni haft mötet med soc för att se vad som kommer fram där. Förnekar han sitt missbruk så står du på ruta ett och han kan i sin tur bestrida att du ska ha vårdnaden och han kan också ansöka om enskild vårdnad, då blir det en vårdnadsutredning. Finns det bevis från soc så kan det gå snabbt och lätt och erkänner han att han har ett miss bruk och anser att du bör ha vårdnaden så kan det gå ännu snabbare, för oss tog det ca 30 minuter så var allt klart. Men det vanliga är allt från några samtal till en regelrätt vårdnadsutredning. Söker du enskild vårdnad så gör du det för gott, sen kan man alltid ändra sen om man vill, men villkoren att han ska söka hjälp kanske ska lämnas utanför detta.

Se om ditt hus och se till att ni inte har ngt ekonomiskt ihop, det kan ställa till det för dig om han tex får skulder som går till kronofogden.

All styrka till dig! Kram

Det finns så många härinne som jag följt länge, förutom de jag sagt ovan även vilja och valeria m fl.
välkommen hit, "tredje mars", om du inte redan gjort det så starta en egen tråd så du får respons! Jag brottas extremt mycket med mig själv just nu.... när kag förhandlade innan var Sisyfos och Vilja de jag höll fast vid. Nu är gränserna mer oklara. Jag vill fortfarande kunna ta ett glas vin och vara en del av gemenskapen, samtidigt som min man inte tillåter det och jag inser att det kanske inte går... är trött på att vara annorlunda, samtidigt som jag tänker att de flesta skulle bli FÖRFÄRADE om de aldrig fick dricka mer.... de behöver det för att slappna av. Jag är så trött på att vara konstig, att ingen får dricka om jag är i närheten..:: fastän jag säger att det är det sista jag vill. Om jag inte ska dricka är det okej, men inte att alla andra måste avstå. Kram ❤

Hoppas allt är bra! Stor kram ❤

Jag tycker absolut inte att ditt behov av att bli sedd är fel, snarare motsatsen! Du behöver wn terapeut som ser dig där du är idag och hjälper dig framåt! Jag är imponerad av din kamp! Stor kram❤

Hej Zorro! Jag kommer ihåg dig med värme. Jag saknar dig. Din historia blir nästan profetisk... att det blev som det blev.,, jag förstår dig, hur galet det än är... logiken försvinner all väg och man gör galna val. Om man fått detta mer allmänt klassat som en sjukdom hade det inte lett till så mycket skam... man gör ju inte galna saker för att man vill ställa till det. Jag finns här, är nere i en svacka allmänt... vi kan väl stötta varandra? Stor kram ❤

Jag har ju en man som vägrar låta mig dricka (vilket ju är friskt men får mig att göra revolt). Jag vill bara uttrycka min enorma beundran inför er som lyckad sluta med en partner som själv har problem. Fantastiskt. Att man faller är inte konstigt, men att ni klarar det... enormt imponerande. Tänket på er... förstår att det finns en stor sorg om man är den enda som har en längtan till ett annat liv i en sådan relation ❤

Hej Ridnic. Välkommen hit. Föst skulle jag vilja rekommendera dig att starta en egen tråd, om du inte har gjort det. Du har tagit ett beslut. Det är starkt! Det svåraste av allt är att komma till insikt anser jag. Att tacka nej upplevs av många som svårt. det är en av få saker jag själv har lätt för. Det ingår liksom i mitt beteende att gömma missbruket. Då tackar jag ju nej i sammanhang där jag inte vill visa att jag dricker!
Men berätta gärna hur det gick!

Starkt gjort! Vad bra att du träffade en bra läkare, det kan hjälpa dig sååå mycket. Naturligtvis försvinner inte alla problem, men du har tagit ett gigantiskt steg i rätt riktning! Ge dig själv en klapp på axeln och även om du skulle falla - hoppa upp på hästen igen! Stor kram ❤