Senaste kommentarerna i forumet

Vad starkt av dig att räcka ut handen till oss här på forumet! Du har en tung helg att tampas med och här finns det många medlemmar att bolla tankar och känslor med. Så du är inte ensam! Jag läser också att du är mån om din bäbis hälsa och vill göra val som är bra för honom/henne där inne i magen.

Jag tänker lite på vad som kan vara till hjälp just nu, så att du inte fastnar i din process mot förändring som du är inne i, bara för att det tar tid att få en samtalstid. Du har redan fått kanonbra tips om att kolla upp AA på din ort. På måndag har också Alkohollinjen öppet dit du kan ringa anonymt, 020-84 44 48. Jag tänker också, som någon skrivit tidigare, att du kanske kan få fler samtal med barnmorskan i väntan på att få den andra samtalstiden.
Om du känner att du behöver prata med någon idag, så kan du ringa Nationella hjälplinjen på 020-22 00 60, de har öppet alla dagar mellan 13-22.

Det finns hjälp att få och du är inte ensam. Håller tummarna för dig och att du hittar positiva val för dig och bäbisen denna helg!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Dessa nätter med dålig sömn gör mig snart knäpp. Funderar på om jag har missat något som ska kunna hjälpa mig att sova utan tabletter. Mörkläggningsgardiner, svalt sovrum, tyst, borstat tänderna, inte druckit kaffe på flera timmar, katt i sängen, en älskad make som inte snarkar. Trots detta sover jag dåligt, eller nästan inte alls. När jag väl lyckas sova några timmar så känner jag mig helt överkörd, bakis fast jag är nykter. Konstigt! Jag har även provat att lyssna på avslappnande musik, dokumentärer, ljudböcker, men det hjälper inte. Detta har gjort att jag ligger och funderar på både det ena och det andra. Löser världsproblem, planerar inför kommande dag, varför bensinen är så dyr, alkohol, varför Flaggeländet bara ska bråka med mig osv osv

Jag sitter sällan ner mer än fem minuter i taget, motionerar på promemadbandet och rör mig hela tiden. Kanske tar jag i för lite för att sedan kunna sova på natten? Vägrar gå in på ett svettigt gym och slita häcken av mig, avskyr att cykla, helt ok att simma. Sen är det stop!

Kanske kan det vara avsaknaden av alkohol i kroppen som stör sömnen? Själv har jag ingen aning?

Tänk positivt

Min pappa dog när jag var 6 år pga alkoholen, min mamma hade mig på heltid före det och jag var skriven hos henne. Jag fick endast träffa min pappa när han hade sina nyktra perioder, mamma såg alltid till att han var nykter.
Jag kan säga, att tack vare min mamma så har jag inte ett enda minne av att min pappa varit full! Hon skyddade mig så otroligt mycket och har hjälpt mig att inte ha dåliga minnen av honom..
Hon skulle aldrig lämna ifrån sig mig till honom om han var full.

Min make är också alkis och jag funderar på att lämna. Över min döda kropp, att vår son ska vara med honom om han dricker! så separerar vi, så kommer han få träffa sin pappa, men jag kommer att vara noga med när och hur dom ses.

Däremot, av egen erfarenhet så kan socialen inte göra så himla mycket.. Tråkigt nog när det är på det här viset. känner en nära vän, där mamman höll deras två barn ifrån pappan i 6 månader!! Det fanns ingen orsak till att hon gjorde det, mer än att han inte gick med på hennes krav om underhåll och umgänge.
Och socialen gjorde ingenting åt att hon "höll barnen ifrån pappan"

Så, nej, dina barn ska absolut inte behöva vara hos en alkoholiserad pappa. Är han onykter så håll dom hemma! Han kan träffa barnen när han väljer dom istället för spriten.

Lycka till och kram!!

och tryggt att höra att det är bra med dig MondayM!

Du har så rätt, det går att göra rätt val, det går att förändra sin situation, och det går att programmera om hjärnan och låta det sunda förnuftet leda oss till friheten.

Grattis till 8 månader och 8 kramar!

Tack för att ni svarar!
Jag tänker precis som ni, att barnen går före och att det är mitt ansvar att skydda dom, jag vill inte ge dom det här i deras uppväxt.
Jag har sagt det åt maken också, att oavsett vad jag känner för honom så måste jag vara osjälvisk och tänka på barnen före mig själv, min kärlek till honom blir oviktig. Men såklart jag förtjänar bättre än detta också.. Inte bara barnen.
Jag ska lägga fram mina krav till honom idag och se hur han resonerar idag.. Säkert går han med på allt jag säger och har idag dagen efter ångesten som gör att han är from som ett lamm..
Tyvärr sitter den inte i jämt ☺️
Jag är bara så trött på honom just nu! Jag blir äcklad av honom när han är berusad och jag tycker att det är vidrigt..
Han är verkligen två personer och jag önskar han kunde vara den personen jag blev förälskad i.. Den andre har jag fan inte bett om att ha en relation med! Jag gifte mig inte med den personen..

Kram på er

Hej AL! Visst är det lätt att tänka så, men man får inte bli för kaxig inför sådana tankar. Kanske är det min tur nästa gång, fast jag inte vill.

Vaknar med noll promille.
Träning återupptas idag och ska ha en vit dag. Ska räkna och samla igen. Kroppen känns i obalans, småsvettas. Men kommer lyckas med vit dag idag.

Du ser klart i vilken situation du är och ber om stöd. Du ska veta att det du beskriver är så vanligt med en partner som är fast i missbruk. Jag instämmer med miss lyckad ovan att du kan välja men inte barnen. Barn tar skada av att leva i familjer/miljöer med oförutsägbarhet, kränkningar och hot. Du frågar om du ska ge honom en chans till. Om du ställer ultimatum och stannar kvar måste du vara helt beredd att fullfölja ditt ultimatum, dvs ha nånstans att ta vägen - eller vara beredd att skicka ut honom om du ska bo kvar. Alltså ha de praktiska utvägarna klara. Tomma hot bara förvärrar. För alla.
Läs olika trådar här så kommer du att känna igen dig. Fortsätt gärna att skriva, det hjälper en att bli klar över sin egen resa!
Allt det bästa / mt

Många klarar av att leva rätt ensamt, kanske trivs bäst med det, trots att vi är flockdjur; sociala varelser. En sorts anomali. Men att ha någon, gärna några, vid sin sida, ha en liten flock,... visst är det underbart? När det funkar, när det är utan alltför mycket dysfunktionalitet. Så tänker jag, längtar jag.

Jag tror det stämmer för många! Fint att du är med i båten.... / mt

till dig MM ✨ Så glad i själ och hjärta att höra av dig. Vi paddlar på ? på våra livsresor / mt

Håll ut nu! Jag vet att våra beroenden ser helt olika ut. Men vi vet ju båda att vi mår bättre utan. I alla fall när det gått ett tag. Och jag måste fråga... vem är du när du dricker? Här inne är du en varm, intressant person som jag verkligen gillar. Är du en av dem som blir elak, aggressiv och gör dumma saker?
Själv är jag inte vit... inte svart heller. Dricker ibland, men inte som innan jag "slutade". Mår väldigt mycket bättre utan, men kan inte riktigt ta det där steget till andra sidan. Vill inte! Å andra sidan är min önskan att ha ett normalt förhållande till a och där är jag inte alls idag.
Din historia är ju underbar... herregud hur vi tänker... vi tycker att vi är så jäkla smarta och kommer på olika sätt att gömma etc... och så skadar vi de vi älskar. Sambon med svarta ögon... Zorro, håll ut nu för sambons skull, för din skull., för min skull. När du var här sist så var du en person som jag verkligen tyckte om... och när såna försvinner, på det sätt som du gjorde.,, jag vill (eller vill inte) minnas att det var full med ångest o självförakt. Då saknar man, då undrar man och oroar sig. Så jag är så innerligt, hjärtligt glad att du är tillbaka! Nu kör vi Zorro! Jag ser nåt helt annat än det du gör när du avskyr dig själv.
Så lämna den där jäkla alkoholen bakom dig, tycker jag. Och jag vet så väl att det är lättare sagt än gjort. Men det går, det blir bättre. Det är bättre utan! Min vändning (för även om jag inte är vi så var det en vändning). Min vändning kom när jag faktiskt fattade att 20 nyktra dagar o ett fall var just det.., 20 nyktra dagar.., så 40 nyktra dagar o 2 fall... Fallen var engångsföreteelser. De kan man fundera över orsaken till, men de var verkligen inte längre en signal till fortsatt drickande. Så vände jag Zorro och nu, nu vet jag att jag mår bättre utan. Kämpa på, det går kanske inte spikrakt, men så länge man har ett mål så finns det hopp.

har länge varit ett begrepp i USA. De flesta jag känner där jobbar hårt i veckorna och festar minst lika hårt när fredagen kommer. Många jobbar tolvtimmarsdagar så om man räknar in två timmars pendling varje dag blir det inte mycket tid över för annat, när fredagkvällen äntligen kommer är det som om dom exploderar, som ett kosläpp ungefär eller som när skolklockan ringer ut den där sista gången innan sommarlovet börjar. För dom blir fredagen den hägrande oasen långt borta vid horisonten, den dag som hela veckans arbete leder fram till. Kanske ligger det i generna, när vi människor var jägare levde vi ju så, på sätt och vis. När vi var hungriga jagade vi, när vi hade jagat färdigt kunde vi slappna av och äta oss mätta.

Kanske är det så vi fungerar, vi behöver en belöning för varje pass av hårt arbete vi tar oss igenom. För mig var det nog så i alla fall, jag har många gånger funderat på hur jag kunde jobba så intensivt som jag gjorde, trots att jag drack, men kanske var det just där som hemligheten låg. Jag tog mig igenom dagen med ett enda mål i sikte, de där första glasen på kvällen. Nu när jag är nykter är livet lite svårare, jag har inte den där belöningen som ligger och väntar så jag har svårare att motivera mig själv under arbetstid. Jag har försökt ersätta den med diverse andra former av belöningar, såsom att äta godis framför tv'n eller bara sitta och göra ingenting ett tag men jag undrar om det är rätt väg att gå. Kanske behöver jag bara lära mig att livet är annorlunda nu, jobbet är ju inte alls lika betungande när jag inte är bakfull hela tiden så egentligen behöver jag ingen belöning bara för att jag har tagit mig igenom dagen. Under alla omständigheter är det en stor omställning att gå från ett liv med extrema svängningar mellan aktivitet och avkoppling till en jämn, stabil lunk, som en fiskebåt på väg ut till Doggers bank. Nåväl, det ska väl gå det också, jag behöver bara ha tålamod.

Ha en fin lördag allihop!

Kanske kan du fokusera på det positiva... att du faktiskt klarat en vecka nu?
Känna stolthet över det istället för att vara besviken?
Var snäll mot dig själv! ?
Behandla dig själv som du skulle behandlat din bästa vän...

..nya möjligheter.?
Se framåt, du får mer och mer erfarenhet för att vinna kampen.
Kram

Välkommen på banan med din nya tråd.
Bra jobbat med en vecka, fortsätt så.... och läs din gamla tråd när suget kommer (för det lär det göra förr eller senare).
Jag klarade mig ikväll men suget var fruktansvärt.
Då vaknar vi utan baksmälla imorgon, underbart! ?

...tillbaka! ? Vad roligt att höra av dig igen. Det är okej att "misslyckas", du kanske ska se det som en parantes i nykterheten istället?
Känner igen det att det inte räcker med lite, man vill ha mer när man börjat.
Idag har suget varit fruktansvärt för mig, min räddning blev att läsa här tills Systembolaget stängde...
Vi fortsätter kämpa nu!??

Jag har misslyckas
Men ska ta nya tag i morgon
Lovar ?
Drack Idag
Men för lite
Så kroppen skriker efter mer
Får hoppas jag kan sova, trots jag avbröt
Innan den va nöjd

Har inte systerföreningen något möte? För att ha något att sikta på. I morgon är en ny dag och då kan du fatta ett nytt beslut om det så är timme för timme, eller minut för minut. Äter du Antabus så råder jag dig till att inte dricka. Det gjorde jag och det blev INTE bra.

Håller med Pi att du vet hur man håller sig nykter, men måste passa dig för att återfalla..Ju mer man vet och har kunskaper om ett problem desto lättare är det ju att hantera. Sen är det oerhört viktigt att lära känna sig själv och sitt beroende. Då kan man vara beredd på oförutsedda händelser där man kan falla men inte gör det för att man har kunskapen. Livet är ju både glädje och sorg. Det måste vi lära oss att hantera, njuta och glädjas utav utan alkohol.

Hej MM
Mycket glädjande (och stödjande!!) att läsa dina friska, sunda och tänkvärda inlägg,
Ikaros

Vi är många som förändrat livet i missbruk och beroende till något fint. Både för oss själva men även för omgivningen. Du är en stark och fin tjej, ett föredöme för många.. Kram

Att det går så bra för dig!
Själv går jag ideligen på grund, har fortfarande inte vett att undvika alla blindskär.
Men du ger mig ett hopp! Det skall gå!

men barnens uppväxt. Du verkar stark och klok. Barnen kan inte välja men det kan du. Sen om det skulle visa sig att din man menar allvar med att söka hjälp mot beroendet, kan ni ju återuppta relationen då. Min mamma skilde sig från min pappa pga alkoholen.(mamma såg ingen annan utväg trots kärleken mellan dom) Tack vare det blev min barndom ganska bra. Ändå blev jag själv a-beroende och gifte mig med en man som blev a-beroende. Våra barn har fått leva med föräldrar som drack mer och mer. Det ger ju en osäkerhet och skam för hela familjen.Jag är numera nykter men inte sambon. Kärleken försvinner ju mer sambon väljer alkoholen.Vi ska separera. Jo, det är ett beroende, men det finns hjälp att få om man vill.. Styrkekramar och gör det som gynnar dig och barnen...

Så tänker jag när mina sug efter A kommer. - Jag klarar av att göra ett bra val till. Bara ett - Och många sådana bra val har lett mig igenom 8 månaders nykterhet.

För 8 månader sedan var risken hög för epilepsi och även hjärtstillestånd.
Idag var jag hos läkare och mina leverprover är perfekta.

Ni som kämpar. Det går att förändra. Det går att programmera om hjärnan.
Om jag skulle vilja byta bort mitt nyktra liv utan ångest, mardrömmar till det jag
hade i Oktober....

Aldrig någonsin.

Ljus och kärlek till er