Senaste kommentarerna i forumet

Träffade min samtalskontakt idag och det hade lite motsatt effekt. Hon trodde inte på att sluta helt utan på att skära ner och dricka mindre. Jag tror hon har fel men det fick mig att vackla lite.
Jag har varit sjuk hela veckan. Sjukt förkyld, stannat hemma från jobbet trots att jag ju verkligen behöver vara där just nu. Nu känner jag att ett glas whisky kanske skulle hjälpa mot förkylning... men nej. Jag har tänkt mig ett år utan a och det har gått knappt 2 veckor så det får va.

Jag känner värmen från din kramar - och ikväll avstår vi från alkoholen eller hur? Kramar ❤️❤️❤️

Det är säkert så att experimentet triggade mig. Jag drack alkohol förra veckan måttligt utan ångest men gick över gränsen en kväll i helgen. Fick då den där grymma äckliga känslan av fysiskt illamående, öken i munnen kryddat med huvudvärk och ångest.. Lade sedan av igen och vaknar med en omedelbar positiv effekt. Så det är säkert så att jag får hålla mig ifrån mer medvetet ett tag. Måste känna av de positiva effekterna ett längre tag. Tack för omtanken

Välkommen hit Esmeralda!
Vad klokt att du tog dig mod och tid att ta steget att skriva här när du inte kunde ringa Alkohollinjen eller kuratorn. Du tar den hjälp som finns och verkar utforskande som person, bra gjort!

Du berättar om din mammas alkoholproblem, du har försökt hjälpa henne på många sätt flera gånger och ibland har det fungerat ibland inte. Vad fint av dig att ha hjälpt henne så långt, samtidigt som flera skriver här, att fullfölja och ta de sista stegen i förändringen behöver hon göra själv. Även fina tips här om att sätta gränser för dig själv, välja hur och när du vill umgås (att du kan välja bort att umgås med henne alkoholpåverkad som exempel).

Hur som helst hörs det att du gjort det tydligt för henne vart du står i och med detta med alkoholen. Det är hjälpsamt både för dig och henne.

När du berättar att du känner skuld för du inte är mer kärleksfull och kan få ångest för du blir arg på din mamma vill jag först nämna att du definitivt inte är ensam om att känna och tänka så. Helt normalt i en tuff situation och alla känslor och tankar kan få finnas, bra att du berättar här!

Fortsätt gärna skriv och läs, hoppas något blir hjälpsamt för dig här på forumet!

Vänliga hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för dina ord, du ska veta att de betyder massor för mig. ❤️❤️❤️
Jag skickar styrkekramar till dig också från mig.
Vi måste ta tillbaka livet, så är det bara, finns inget annat.
Stor stor kram till dig ❤️❤️❤️

Ja jag går på reserven just nu. Har fått en tid fredag som min chef ordnade åt mig. Hoppas få hjälp då

Låt oss bägge kämpa!! Vi måste ta tillbaka våra liv! Skickar massor av styrkekramar till dig❤️❤️❤️

Jag läste om längtan i en tråd, det gjorde att mitt hål i bröstet blev större, för längtan det har jag. Längtan
efter att få bli sedd och att få bli älskad. Min självkänsla är nere i botten, jag vet att den som inte älskar sig själv inte kan älska andra, det
är säkert så det är. Jag kanske inte kan visa min kärlek då blir det ju inget tillbaka heller. Men längtar gör jag,
Självömkan är också nått som jag just nu brottas med, det här är nog A som påverkar mig att tycka synd om mig, jag inser ju det..
Tycker jag tillräckligt synd om mig då får jag ju dricka det där glaset vin, då kan jag döva mina känslor och
jag glömmer bort att längta och att tycka synd om mig. Hur patetisk kan man vara egentligen, en dåres försvarstal
så att jag får dricka igen!
Nu SKA JAG INTE DRICKA I KVÄLL, JAG SKA LÄGGA MIG UTAN A I KROPPEN.
Nu är det "En timme i taget"

"Att be om hjälp för att man inser att man inte klarar det på egen hand är styrka. Att våga se att man inte har makt över sin sjukdom är styrka." Så bra formulerat, exakt så är det.
Den jäkla skammen som styr oss i vårt beroende. Att ta hjälp är att ta ansvar för sig själv. Det är modigt.
Gunda: Jag kände oxå rädsla och skam när jag gick på mitt första möte. För vad jag skulle se och vilka jag skulle möta. Men hellre det än att sitta hemma med min mörka ångest. För att kunna må bättre behöver vi möta och övervinna våra hinder. Du kan och du är värd det?

Kram Ellan

Var stolt över dig själv som har lyckats i snart en månad. Jag vet då jag hade varit fri i nästan en månad vad bra jag mådde. Längtar dit, men än är jag inte där.
Vad jag är glad för din skull!! ❤️❤️❤️

Jag är en kvinna på 42 år, gift, har två barn, är utbildad civilekonom och jag är alkoholist. I det här fallet är det just det sista som är det viktigaste. Allt annat är ovidkommande för alkoholister eller riskdrickare kan vi vara oavsett bakgrund och omgivning. Jag kraschade helt förra våren och har nu över ett års nykterhet. Jag levde länge ett dubbelliv, skötsam utåt men helt trasig inuti. Visst kan jag ibland önska att jag hade kunnat bromsa i tid. Jag var länge en riskdrickare men det slog till sist över till att bli ett beroende.
Allt annat fick stå åt sidan för mitt drickande, vitt vin och rosé var min drog. Jag drack inte varje dag men minst 4 dagar av 7. Ju mer jag drack desto mindre drack min man. Han såg tidigt att jag var beroende.
Jag har valt att acceptera mitt beroende och jobba med den biten. Det har varit en lång resa men så bra som jag mår idag har jag inte gjort på över tio år. Vinet är en falsk trygghet och en farlig sådan.
Vänta inte till måndag, gör annorlunda om du vill bryta din vana. Det blir aldrig bättre i relationen till vår falske vän, den drar ner oss mer och mer.
Så ta hjälp om du kan, skriv här, prata med någon... du har allt att vinna.❤️
Kram
Ellan

Välkommen hit.
Det här är en bra sida och grupp att vara i, här får vi hjälp och stötar varandra.
Jag känner att jag kanske inte är den rätta att stötta just nu, då jag själv är i ett stort problem.
Både jag och A är ett stort problem känns det som.
Men skriv läs det är mitt råd till dig.
För mig är det En dag i taget just nu.

190 dagar vilken bedrift.
Så skönt också att höra att du verkar vara på banan igen
efter det hemska du var med om. Förstår också att minnesbilderna
inte går över bara så där, det tar sin tid, men du är på rätt väg och på rätt
sida om A. Önskar jag vore där också
Kram

Till 190 dagar, drygt ett halvår. Det är bra, då kan du börja känna dig trygg och säker. Och att de verktygen och hjälpmedlen du använder fungerar.

Dessutom är det bra att vi är många här inne på forumet som varit nyktra lite längre, det kan ge hopp, stöd och draghjälp till de som är nya och just kommit till insikt om att de bör sluta med alkoholen.

Nu fortsätter vi framåt med säkra kliv på den nyktra stigen MondayM. 190 varma vårkramar!

Min tanke är ny vecka-nya tag. Tack <3 Hur länge har du varit med här? Jag fick känslan att detta är nog en bra sida där man får moraliskt stöd och backup. Jag har suttit och läst en del inlägg och det känns som jag har hamnat rätt. Ingen vet egentligen vem den andre är och det känns skönt. Man kanske rent av bor i samma stad/by men är ändå okänd. Hur ser ditt liv ut? En dam i ditt liv/barn/jobb? Jag jobbar på kontor, stormtrivs med det. Mina stora intressen är pyssel, djur, familj, mina växter i växthuset och cruising med jänkebilen ( sambons bil ) jag älskar ljudet av V8.

Så himla tråkigt att han säger så istället för att försöka hjälpa till inte bara ge tusan i allt, men våra män är nog rätt trött på alkoholen de också.
Känner så igen mig i dig, det är just så det är här också. Ån har han inte bett mig dra, men jag känner att det skulle kunna hända här också om inte han vore så bunden vid vårt hus, för flyttar jag så blir det försäljning och det vill han inte. Materiella ting är viktgiga kanske viktigare än jag.
Vill jag kramas då genast blir det sex, då drar jag mig undan. Då blir det inga kramar heller. Saknar närhet och innerlig kärlek, inte bara sex. Vi skulle också behöva hjälp, som du skriver ni har glidit isär, jag tror det är lika här.
Min lott har också varit att ta hand om marktjänsten, barnen, räkningarna och han har när han kommit hem från jobbet gått ut och fixat och donat i garaget, m.m läxläsning skjutsar till aktiviteter det fick jag göra.
I dag känns det bittert, våra barn är utflugna för länge sen, fördelningen är nu något annorlunda då jag också har fått lite tid att vara i trädgården, då är det inte säkert att maten står på bordet eller att det är dammsuget och jag bryr mig inte.
Massor av kramar till dig också och vi får hjälpa varandra här så gott vi kan. ❤️❤️❤️

Vi "periodare" passar ju oftast inte in i de "enklare" testerna - där vi, som du säger, får MVG++. Men likt förbannat så är vi ju beroende på ett eller annat sätt. När vi väl ger oss in i leken så tappar vi ju fullständigt kontrollen, samt all vett och sans. Sen slickar vi såren - och har inga större problem med att vara helnyktra, kanske ett halvår. Så mysko! Jag brukar verkligen inte ha något som helst sug mellan perioderna. Sitter inte hemma och tänker: Åh, ett glas vin skulle vara gott. Jag funkar inte så. Men sen.......-när det brakar, då jävlar......

Tagit årets första cykeltur runt Djurgården! Härlig känsla varje år - första cykelturen: Det går ju så fort:-) Och sen brukar man känna av muskler dagen efter som antagligen har legat i träda ett halvår. Men det är ju bara mysigt........./Kram på dig med/Anders

Jag behöver också hjälp på något sätt. Vi är nos som många säger här, alkisar alla. Sen om vi dricker i perioder eller varje dag som jag gör, vi
har samma beroende beteende alla.
Känner att vi sitter i samma båt, vill prova AA men bor i ett litet samhälle så jag vågar inte, då vet ju alla hur jag har det.
Varje morgon är jag besluten att jag ska sluta smyga, men varje kväll strandar jag i smygandet.
Det som är positivt ändå är att jag minskat ner i alla fall, nu häller jag inte i mig en liter utan det har räckt med två glas, men
vilken dag som helst så är jag där jag var förut och ökat på igen.
Pärlemor du är en kämpe och väldigt modig om du tar dig dit, berätta om du orkar vad du var med om iså fall, vi är nog många som vill höra.
Stor kram

Hej Stina! Välkommen, och grattis till att du ha startat en egen tråd! Bra att du börjat reflektera över alkoholen. För mig så hjälper det mycket att läsa här, och skriva. Här finns vi i alla färger o former - men ingen kommer med pekfingrar. Här får man stöd av andra kloka människor i samma sits. En fråga bara: Varför skall du införa "stoppet" på måndag? Varför inte idag, fr.o.m. nu? Åter igen, välkommen!!

Tänk att det snart gått en månad helt utan alkohol. Det har gått fort och bra. Jag mår väldigt mycket bättre nu när jag är nykter, gäller bara att inte ta det förgivet.

Håll dig nykter och håll ut! Skulle du kunna be soc om stöd?
Finns det en utredning som pågår borde de bevilja dig insats i form av föräldrastöd. Det kan även vara en bra signal om att du verkligen försöker för dina barns bästa och ett stöd till dig i din fortsatta nykterhet. Gör det sitt jobb bör utredningen komma fram till att du har tillräckligt bra föräldraförmåga (utifrån vad du skriver).
Om du startar en egen tråd kan du få mer stöttning här också
Kram

Ja, de alkoholproverna har han ju såklart inte tagit, eftersom han ju inte har några som helst problem med alkoholen (enligt honom själv). Jag menar vanliga prover såsom blodtryck, blodvärde, blodsocker och någon form av leverprov. För min del skulle det vara skönt om hans provsvar var dåliga och att det möjligen skulle få honom på tankarna att i alla fall minska ner lite på alkoholkonsumtionen.
Ang bakfyllan så är det säkert så att han motar denna med öl på morgonen därpå men sen dricker han ju inte mer än möjligen en öl söndag morgon/lunch och blir ändå inte bakis på kvällen eller måndag morgon. Jag vet att han inte dricker på morgonen innan jobb. Jättekonstigt tycker jag och mycket svårt att motivera honom till minskning pga felfria hälsoprover och inget bakrus......

Och då menar jag sovit som en stock. Märkte direkt när jag vaknade att det hade varit en annorlunda sömn denna natten. Kroppen kändes utvilad och avslappnad på ett helt nytt sätt och jag ville inte stiga upp utan fortsätta sova. Vilken känsla! Flög upp ändå och startade kaffet och en maskin tvätt. Filat fötterna och fikat ute i solen, men inte ensam..... Min numera ständige följeslagare har varit närvarande hela tiden även i duschen. Örk! När jag stod där och njöt blev jag irriterad över att den skulle slingra sig runt mig även där, helt naken och utan försvars rustningen på mig. Det lät knasigt eftersom jag duschar utan kläder, så klart! Fast jag har trillat i poolen med kläderna på, fast det är en annan alkoholpåverkad historia.

Tack AlkoDHyperD för dina ord. Dom satte sig direkt och nu lusläser jag din tråd och tycker du är toppen!

Som sagt så är det nog jobbet denna veckan som räddar mig från alkoholen. Kvällspass är bäst ur den synvinkeln. Visst har jag supit till det många gånger mitt i natten och framåt småtimmarna, så det har inte hjälpt alltid.

Mina ungdomar hemma skannar fortfarande av mig från topp till tå lite då och då. Som i en science fiction film. Nu känns det ok med innan dessa snart 18 dagarna tyckte jag inte om det. Skämdes så mycket över mig själv. Usch!

Tänk positivt och njut av våren (det ska jag försöka göra)

Jättebra av dig! Jag tror absolut att jag är på samma väg nu. Kram!

PEht och CDT är prover man tar för att se alkoholkonsumtionen, det är sällan de är normala om man dricker regelbundet. Där kan man också avgöra graden av missbruk, till viss del. Säkert är han bakis om han inte tar den där ölen och som anhörig kan man aldrig vara säker på vad som finns och inte finns!

Vem är det som säger att hans värden är normala och vilka prover har man då tagit? Ofta tar det 10-20 år för att skada levern och bara förhållandevis få, runt 30% får bestående leverskador (skrumplever-levercirros som på sikt leder till leversvikt), fettlever får i princip alla som dricker mycket och länge, det kan gå tillbaka om man slutar missbruket men kan annars, i vissa fall leda till skrumplever.