Senaste kommentarerna i forumet

Det är inte diabetesen som gjort han utslagen? Isf är det allvarligt och han måste till sjukhus fort. Om jag vore dig skulle jag ringa ambulans så får dom iaf ta hand om honom kanske får dropp osv. Är man så redlös kan det vara väldigt farligt han kanske till och med har blandat alkhol med någon medicin? Ge han lite mjölk (ej laktosfritt). Det ska man ge ifall det handlar om diabetes blodsockerkänningar. Var försiktg bara så han inte sätter i halsen. Skeda i honom lite mjölk.

Ja, "Fått nog", jag tror du har mycket rätt i det du skriver om att livet aldrig blir detsamma när man blivit fullt medveten om döden som realitet. Men detta behöver väl inte betyda att livet blir sämre av denna insikt?? Jag tänker ofta på döden och har gjort så under mycket lång tid. Att verkligen inse att livet är begränsat har för mig flera konsekvenser där jag här vill uppehålla mig vid två.

För det första innebär det för mig att jag för det mesta inte slösar med tiden. Denna resurs som verkligen är begränsad. Här är det viktigt att vara nykter, när jag dricker rinner tiden bara bort. Ett slöseri som jag vanligen vill undvika. Eftersom man kan skapa sig tid genom att leva relativt sunt med träning och kost försöker jag också göra det. Men visst känner jag mig ibland stressad av försöka ta till vara på tiden men för det mesta tar jag det med ro.

För det andra finns hos mig en motpol mot detta. Jag umgås ibland nära med tanken på självmord. Ja, jag vill i själva verket själv avgöra när jag skall avsluta mitt liv. Detta om livet genom sjukdom eller liknande blir outhärdligt. När jag med alkohol försöker gå in i dimman är det nog så att jag längtar till att "vila i frid". Sedan finns där livsgnistan, den som gör att jag vill fortsätta leva. Det är den som gör att jag trots allt lyckats hålla mig vid liv trots att det många gånger varit "bud efter mig". Mitt i ångesten har jag till slut envetet börjat kämpa igen. Oklart varför!

Ja, detta var några tankar jag fick på grund av "Fått nogs" inlägg. Jag vill avsluta med att citera Epikuros:: "Där jag finns, finns inte döden och där döden finns, finns inte jag". Jag hoppas att jag minns rätt men själva andemeningen är jag helt säker på.

Ikaros

Vad gäller alkoholen så är jag "periodare" - kan gå månader utan att jag dricker någonting, sen slår någonting slint - och jag toksuper flera dygn i sträck. Tell me why? Avslutade för cirka en vecka sedan en 5-dagars nonstopfylla, kryddad med insomningstabletter. Käckt! Vad gäller tabletterna så har jag använt zopiklon (Imovane) i säkert 10 års tid.......längesedan jag klarade mig på 1 tablett, men innan det sista "racet" så tog jag 3 varje kväll. Dit skall jag igen - och vidare nedåt. Helst till noll - men det får ta sin tid (kommer nog att ta månader). Det är inte heller en så mysig abstinens, så den vill jag hålla i schack så gott det går.....

Grattis igen till dina nyktra dagar - och till din halva zopiklon. Melatonin har jag testat - men det var inte något för mig.
Kämpa på/Anders

Snyggt !! Skulle också få otrolig ångest nu om jag drack !

Ja de blir vi nog . Försöker komma igång med träning igen .
Ska ta mig till gymmet ,tränade 5 gånger i veckan förr men först sluta man träna pga antidepressiva sen efter panikattacker ute så blev de inge heller .

Är du ute och rör på dig nått ?

Visst är det så, jag har sagt så många gånger förr att det känns "annorlunda" och bättre och att det kommer funka. De gångerna har jag dock druckit något med alkohol då och då iaf (som jag även skrivit) men denna gång dricker jag ingen alkohol alls. Jag vet och jag kommer visa alla att denna gången är annorlunda på riktigt. Det känns bra!

tack ! Tågar på,27 Dagar imorrn enligt min app ! "Sober time"

Var är du i ditt drickande ?

Igår tog jag en halv zopiklon och minska dosen melatonin avsevärt , fick en piggare dag ! Ska prova igen .

Har haft zopiklon i cirka 4 år .

vet andra som
Mår dåligt av insomningstabletterna . Hur mår du ? Kanske melatonin kan hjälpa ?

Hej på dig!
Jag vill bara helt kort ge dig ett enda råd. Jag önskar att du ger mitt råd en enda chans. Efter detta kan du förkasta rådet om du inte tror på det.
Mitt råd: GÅ PÅ ETT AA MÖTE!

Efter ett enda möte så kommer du att få ett underlag att fatta vidare beslut på. Där finns alkoholister som vet exakt vad du brottas med. Vi förstår dig, vi har upplevt din situation, vi dömer inte och vi delar våra erfarenheter så att du kan hitta din lösning med oss.

Du blir väl mottagen och välkomnad garanterat. Vård inom landsting och läkare, KBT etc är också bra vägar att gå men det är otroligt skönt hos AA där alla har upplevt samma problem och tillfrisknat.

Och du..... Gör det nu. Du har mycket kvar att kämpa för såsom din fina familj. Det blir knappast lättare om de skulle försvinna.
Berätta gärna hur det går för dig. Att skriva här är också ett stöd.

En gång trodde jag att det var coolt att vara full. Nu vet jag att det är coolare att vara nykter :-)

All lycka till dig!

Jag känner verkligen igen mig i dina problem. I början av mitt förhållande var jag exakt likadan mot min partner. Vi hade det bra när jag var nykter men när jag drack för mycket så blev jag alltid SÅÅ arg på honom utan anledning. Såhär i efterhand är det ju ett under att han stannade kvar med mig men jag är otroligt tacksam för det nu. Har fått många bra råd och tips här på forumet under det dryga år jag varit här och skrivit, olyckligtvis så har jag inte kunnat lyssna så bra på det utan när någon skrivit till mig tidigare att jag aldrig kommer kunna dricka normalt så har jag inte velat tro på det, för ibland funkar det ju faktiskt, men sen spårar det ur igen. Nu vet jag att jag inte kan dricka mer och jag har accepterat det men det har tagit sin tid. Alla har vi olika vägar att vandra, men jag är säker på att du kommer hitta den väg som funkar för dig bara du vill och ger dig fan på't. Önskar dig ett stort lycka till! Och förresten, livet utan alkohol är sååå mycket bättre!

Jag har haft en bra dag med energi på förmiddagen. Förutom promenerad så städade jag. Hela eftermiddagen har jag sovit. Nu ikväll på akutmottagningen med dottern som just nu sover (annars skulle jag inte skriva). Det är inte dramatiskt utan en sjukdom som behöver kollas upp när vissa kriterier är uppfyllda. Ingen alkohol att skriva om sen 11 dagar. Det går bra, ibland fladdrar tanken om vin förbi men försvinner snabbt. Hur går det för dig frun?

Nästan en månad! wow! Vet ju också att "vurporna" ingår i arbetet framåt - men brukar ändå tänka, när jag har några veckor nyktra, eller några månader, att: "Jag har HAFT alkoholproblem"........-tanken är för mig stärkande, positiv o framtidsinriktad. Jag vet ju att det är en liten "tankevurpa" - och att jag fortfarande har problem (i botten), och jag menar inte att man skall låtsas som att det är "över" - men mår bara bra av att få säga till mig själv att jag har HAFT problem. Nåväl, så brukar jag tänka.....Grattis till dig. Stay strong on the road......./Anders

Jag gick tillbaka på tråden "Min dotter dricker ihjäl sig" från maj 2016 där jag skrivit svar på en tråd. Vad klok jag verkade vara där. Min dotter är 28 år bor i ett studentrum (17 mil ifrån oss) har slutat plugga och jobbar ej och igår fick brorsan veta att hon hamnat hos kronofogden. Jag vet att det tagit hårt på henne då hon alltid varit noga med att betala räkningarna. Hon ringde brorsan för att han skulle sälja hennes bil. Den är inte värd så mycket men för att betala tillbaka. Hon har sin lägenhet kvar som är uthyrd och fast heltidsjobb. Men hon vill inte flytta hit igen. Allt för att vi inte skall vara för nära (4 mil mellan våra hem). Så hon kan dricka ifred. Hon har ju fortfarande chansen att jobba och bo i sin lägenhet och få hjälp med sitt missbruk. Vi försöker förmedla hopp. Men hon vill inte. Jag skall försöka att inte ge upp! Jag läste ditt svar för min man. Han lovar ta kontakt med henne igen. Vi är så trötta på detta orkar inte egentligen. Men vi har inget val. Önskar bara hon ville vakna upp och ta hand om det liv vi givit henne. Tack snälla du för ditt svar. Det betyder massor. Behöver råd från någon som vet hur det är. Hoppas innerligt att min dotter någon gång kan hjälpa andra så som du gör nu. Lycka till med din dotter, tur att hon har dig. Hoppas jag kan vara lika bra för min dotter som du är för din. KRAM <3

Visst är det så att vi faller flera gånger under vår resa, men när man klarat längre nyktra perioder så blir man bättre och bättre på att fortsätta med det. Trodde aldrig någonsin i början att detta skulle gå, men det gör det. Allt tar sin tid men nu är jag på rätt väg, det är du också snart. Kram ❤

Vi är med dig! Oavsett om det är idag eller måndag som gäller.........-om du satsar på måndag så "häng" här ändå, det kanske kan ge dig lite extra styrka inför din stora utmaning!

Tack för alla uppmuntrande svar =) o tips =) Jag kommer helt klart att skriva och läsa en hel del under min resa.

Välkommen hit till forumet! Vad bra att du hittat hit - och valt att skriva i en egen tråd. Här kan du få mycket bra läst - och skrivet (om du vill). Här finns en uppsjö av erfarna och kloka medmänniskor med olika grader av alkoholproblem. Vi är en brokig skara. Det som är gemensamt är att ingen pekar finger eller tillrättavisar - utan gärna kommer med goda råd eller värmande kommentarer.

Det jag tänker på är: Om du skulle göra ett försök till med KBT-psykologen - och faktiskt berätta sanningen. Det kan vara förlösande. Annars är ju risken att hela samtalsgrejen känns fejjkad och kanske inte ger så mycket. Du kan ju faktiskt också vända dig till vården. Vilken vårdcentral som helt - om du inte redan har gjort det. De är rätt så duktiga (och vana) vid alkoholproblematik. Kan det vara värt ett försök? Kanske känns skrämmande - jag vet, men kanske ge det en chans. Sen, om det är du som har problem med alkoholen så kan du ju inte kräva att frugan skall låta bli. Jag kan förstå att du reagerar känslomässigt - men problemet är ditt, inte hennes. Häng kvar här, läs o skriv om du vill. Starkt gjort av dig att ta steget att kliva in här i "gemenskapen". Välkommen!

Hej!

Jag har inte orkat läsa igenom alla inlägg här, men finns det någon som har erfarenhet av AA möten? Hur går dem till, kan man "bara" gå dit utan att anmäla sig osv...

Jag har kommit till ett slut på det här nu. Är 35 år och har druckit sedan jag var 13/14. Jag har druckit och härjat i princip vargs helg och bara varit ren kanske två eller tre helger under de här tjugo åren (och då var jag påverkad av annat). Så ledsamt. Jag vet inte hur jag har klarat det fysiskt, borde ju typ vara död nu, men psykiskt börjar det att tära på riktigt. Det har hänt saker i livet nyligen som gör det värre, där jag och alkoholen förstört mer än vad jag trodde var möjligt. Jag vet liksom inte vad jag ska göra eller vart jag kan höra av mig, så om någon har erfarenhet av vart man kan vända sig så vore jag så tacksam.

// Mikael

Och du är klok som berättar för din chef att du behöver stöttning! När mitt nya samboskap såg ut att haverera fullständigt en helg för några veckor sedan gick jag direkt till min chef måndag morgon och bad om att få kontakta en psykolog jag tidigare haft kontakt med via Företagshälsan. Det fick jag förstås. Träffade henne tre gånger för att få vägledning. Fick också insomningstabletter via Företagshälsan för jag vet tyvärr av egen erfarenhet hur destruktivt det är att inte få sova. Hjärnan slutar fungera, man kan inte fatta det enklaste beslut, får inget gjort etc. Man hamnar i en spiral av oro och ältande. Så det är bra att du fått läkartid!

Hoppas du haft en fin påskhelg, min blev bra trots att det blev lite folköl igen.
Jag vet egentligen inte varför det blir som det blir, jag är medveten om att folköl kan sätta igång eländet igen, hjärnan vill gärna lura och manipulera som att " lite folköl går nog bra" men det gör det inte för mig som en gång blivit alkoholberoende, rätt var det är så är man tillbaka i gamla dåliga rutiner igen.

I måndags fick jag kontakt med en som varit nykter alkoholist i åtskilliga år, och vi är inte anonyma för varandra, det hen berättade för mig var verkligen intressant, hen sade att jag kan kontakta hen precis när jag vill och när det känns jobbigt.
Det kändes nästan som en lättnad efteråt, jag känner att denna person verkligen kan vara en hjälp i min kamp, som en mentor/coach.
Något som oxå kändes bra var att hen sade att även jag hjälper hen i sin kamp genom att jag gav mitt förtroende till hen för att hjälpa mig.

Och som du säger, nu kämpar vi vidare.
Kram,
Mick //

Om vi lägger provsvar o dyl åt sidan en stund så uppfattar jag det ändå som att DU tycker att det är bekymmersamt?! Jag kan förstå det - om det är så. Har ni pratat med varandra om det? Kan ju faktiskt vara en bra början - om du uttrycker att du tycker att det är för mycket! Berätta hur du känner. Även om han är hälsan själv idag så kommer den där konsumtionen i längden antagligen både ge problem och skador. Kanske dags att "mota Olle i grind"? Du verkar ju inte alls ha samma behov av dessa mängder med alkohol? Gör det som känns bäst för dig./Anders

Då kanske vi möts därute nån gång - tar många av mina cykelturer just där ute. Kanske ska yla "Mondaaaay" nästa gång jag ser någon som passar in i beskrivningen, haha. Antagligen så är det väl inte du - men jag ger säkert någon möjligheten att tänka: "j-a dåre...".

Just här o nu så känner jag mig såååå över med fyllerace. Har istället lite jobbigare med abstinens från insomningstabletter - försöker att dra ner konsumtionen. Efter att ha överdoserat (typ 15 om dan) under mitt fyllerace så försöker jag komma ner till min normala överkonsumtion på 3 stycken/natt. Efter det så skall jag långsamt trappa ner det så att jag kanske om några veckor klarar mig med 1. Varför bara ha ett beroende - när man kan ha tre? Varenda synaps i hjärnan har väl fått tuppjuck efter den härliga kombon - så jag förstår att det tar sin tid. Det är jobbigt - men är så glad att jag inte behöver fajtas med själva alkoabstinensen mer. Om jag nu skall försvara det sista racet på något sätt så var det "bara" mellanöl. Jo jag vet: alko som alko. Men det jag menar är att jag tror att jag inte fick i mig lika mycket alkohol totalt sätt som när jag har ägnat mig åt bag-in-box. Och därför tror jag att alkoabstinensen är den som står i bakgrunden den här gången. Alltid nåt:-)

Jakten på det perfekta livet , stressen och A gjorde mig förändrad ..
borta var den omtänksamma, sociala och glada Ler ..
Nu när jag mår bra ..och A är borta .. så börjar jag känna igen mig själv ,
sakta bygger jag upp mitt liv .. ett liv som passar mig ,
där jag är stark och mår bra .. och det stämmer ... det hjälper mig att vara nykter ..
Som du säger så behöver vi stöd o pepp både i med o motgång ..
så tack för dina ord .. de värmer ..
Nu fortsätter vi våra H ( ärliga ) liv .. Kramar Ler Igen

Vela och balansera. Känns igen. Hur lever livet en onsdag som denna?

Blir så glad över att läsa att du fått sova inatt!

AlkoDhyperD, spännande med det där om 2-3 veckor och avgiftningen och det eventuella efterföljande suget. Kan nog stämma med tanke på min senaste vita period, efter sisådär tre veckor hade min beslutsamhet bleknat något, euforin och stoltheten över nykterheten mattats lite och suget kom. Då var det lätt att ringa min make på eftermiddagen, övertyga honom om att vi förtjänade lite vin, åka och köpa och sedan vara igång igen. Det positiva med att jag kört några halvhjärtade varv med nykterhet tidigare är att varje återfall och avsteg inneburit mer kunskap och en ännu bättre rustning inför nästa försök.

Nä min A-hjärna skiter också fullkomligen i om det är vår, sommar eller vinter, fredag kväll/måndag morgon, grilla sommartid etc. Det bekommer mig inte. Kan inte alls känna igen mig i att -"laga mat en fredag kväll och vad sugen jag är på vin" eller att andra dricker på en AW efter jobbet. Det är inga problem för mig. Sen japp kan det braka rejält. Och under de dagarna dricker jag mer än en vanlig person gör på 1 år.

Vi kanske ses därute på Djurgården. Jag går mycket PW's därute. Så om du ser en fröken i svarta träningstajts, rosa jumpadojjor, jättelångt blondt hår, svart keps - då kan det vara jag.

Och du cykla är mycket bättre än att supa...
Fast man får grymt ont i rumpan

Kram kram kram

Hej! Jag instämmer försiktigt i föregående skribenter. Varför vänta till måndag? Jag förstår dig dock till fullo, jag tänkte likadant läääänge. Det kändes bättre att skjuta upp stoppet så jag kunde ta den sorgen då istället för nu liksom. Njuta ett par dagar till. En helg till åtminstone. Ungefär som jag tidigare planerat bantning. För mig kom det så plötsligt en dag då jag kände att jag stoppar nu. En lördagsförmiddag kom det bara. Inte bakfyllerelaterat så som "åh nej, vad ruttet jag mår... Jag ska aaaaldrig dricka mer" utan bara som en insikt. Jag förstör så mycket med mitt drickande, både för mig själv och för de jag älskar. Tidigare tänkte jag som sagt mer i termer av "idag också, det kan inte skada" osv. Det är nog olika för olika människor antar jag :). Eller så är det olika var i processen en befinner sig och då behövs nog alla olika faser och steg. Nu skulle ju inte mitt inlägg handla om det ju, blev bara så filosofisk av hur olika det är när en bestämmer sig för förändring. Jag hoppas du inte uppfattar mitt inlägg som moraliserande eller så, jag läste om det nu och tänker att jag själv kanske skulle bli lite arg och motvalls om jag läste det jag skrivit. Det är alltså inte min mening.

Det jag skulle säga var "välkommen hit!". Här finns som sagt alla olika former och bakgrunder, med det gemensamma att vi funderar kring eller vill förändra vår relation till alkohol. Det bästa är att det alltid finns någon som har liknande erfarenheter av vad det än må vara och att det finns stöttning att få.