Senaste kommentarerna i forumet

Låter som du verkligen har det svårt just nu. Och då är det lätt att hitta anledningar att dricka. Men om det redan gått så långt att din fru vill lämna dig och huvudanledningen är alkoholen är det ju ännu större anledning att verkligen sluta. Du kanske inte kan vinna henne tillbaka, men allt annat då? Du har ju barn!
Oavsett om ni separerar eller inte kommer barnen att fara illa av ditt drickande. Framtiden är aldrig given, men en sak är säker. Fortsätter du, eller om det eskalerar, är chansen till att hon kommer tillbaka helt borta och det kan äventyra din relation med barnen.
Om du inte kan motivera dig själv stt sluta dricka för din egen skull kanske barnen kan vara en motivation.
Önskar dig fortsatt styrka till förnuftiga och långsiktiga beslut!

Det låter som du druckit i veckan och att du inte mått så bra. Tänker på ölen du drack förra helgen, som ett experiment. Kan de ha triggat dig? Det brukar ju fungera i början, dricka lite och kunna stoppa. Sedan har tanken väckts om att måttlighet är möjligt och tanken ger näring åt begäret samtidigt som man även väckt upp beroendehjärnan.
Hur är det nu? Kan du se det som att du provade och fick svar på frågan om du kanske ska hålla dig helvit ett tag och undvika alkohol helt, istället för att veckan ska upplevas som ett misslyckande?
Kram

Nya möjligheter...❤️ vilken typ av hjälp vill du ha? Har du möjligheter att prata med din arbetsgivare? De har ju ett ansvar.
Å du dessa PET-flaskor ger mig rysningar än idag. Gjorde likadant...

Kram!

Vad du än gör, lämna inte den lilla glipan, tilliten till dig själv och styrkan i din övertygelse!
Jag har själv märkt, att när jag medvetet eller omedvetet planerar återfall är det första tecknet ett uttalat tvivel och beslutsamheten byts ut mot förhoppning. Även de förskönade tankarna på alla positiva upplevelser av berusning dyker upp. Precis som du skrivit ovanför kan jag nästan fysiskt känna det i kroppen, hur avspänd den skulle kännas.
De tankarna kan du inte förhindra, men du kan hjälpa dig själv genom att, precis som du gjort, även beskriva de negativa följderna.
När jag läser orden "hoppas att jag klarar den också" (kanske och förhoppningsvis har jag helt fel) tänker jag att det ligger en antydan där. Lite åt hållet: 'om jag skulle dricka idag så har jag iallafall hållit ut länge och förvarnat om att det är svårt, lämnar valet åt ödet och lägger det utanför min makt'
Hoppas mina observationer kan hjälpa dig att ta kommandot över den listiga djävulen. Det kanske skulle vara bra att lägga upp en strategi för de närmaste dagarna. Många här inne tycks ha det extra svårt efter 2-3 veckor och rent biokemiskt ska det visst vara en period då kroppen är helt avgiftad och därför kräver mer av giftet, därav de kraftiga sugen.
Varje gång du tvivlar, skriv om det! Du har klarat att stå emot redan, du klarar det även i fortsättningen. Och - matar du inte monstret kommer det till slut att skrika lite mindre.
Kram och styrka

tack för era svar!! ❤️❤️❤️

Ändå går den inte att undvika helt, just idag måste jag in till jobbet; dom ringde igår med ett svårlöst problem som har upptagit mina tankar hela morgonen. Jag får hoppa över de flesta av mina morgonrutiner och bara se till att komma iväg. Som tur är har jag kommit till den punkt i mitt nya liv då en sådan här grej inte genererar några svårbemästrade sug, så jag är säker på att somna lika nykter som jag vaknade. Det känns skönt att jag har kommit därhän, ett slags alkoholistens nirvana, där spriten har hamnat i skymundan, i en mörk vrå i källaren. Att inte öppna dörren och släppa fram den igen har blivit lättare, allt jag gör är att ägna en stund varje morgon åt min nykterhet och saken är klar, jag kan till och med hoppa över en dag utan att få panik.

Ha en fin dag allihop!

Tack för din respons.
Skrattade lite ang din tv ? Men skam den som ger sig. Jag vet att det går över med tiden, men är så rädd att braka totalt.
När man levt med en missbrukare så lång tid så har man berövats helt på sin egen personlighet så det är lite skillnad på ett vanligt förhållande och när missbruk finns med i bilden.
Har nu iaf pratat med min chef och han ska hjälpa mig att få det stöd jag behöver. Känns faktiskt bra. Det finns det jag behöver inom företaget jag arbetar på.
Tar just nu en dag i taget. Men det jobbigaste är att jag inte kan sova, inte sovit en hel natt nu på tre veckor. Jag känner mig som om jag lever i nån slags bubbla, inte riktigt med i omgivningen.
Men nu sitter jag här med morgonkaffet å ska snart göra mig i ordning för arbetet. Än så länge orkar jag jobba iaf.

17 dagar utan alkohol. Tjoho! Så glad att jag har klarat det hittills. Hoppas det håller i sig. Frågan är om jag kan lita på mig själv?

Nu är jag inne på dag 18 och jag hoppas att jag klarar den också.

Tänk positivt och sov gott där ute

Om jag orkade vara den där förnuftiga människa som du är. Orkade ställa krav på mig och ta tag i problemen,
läser och vill så. men jag räcker inte till just nu. Kloka fina människa, jag fortsätter läsa din spalt och flera andras, för att
orka vilja, kunna.
Jag vill men just nu kan jag inte.

Om jag orkade vara den där förnuftiga människa som du är. Orkade ställa krav på mig och ta tag i problemen,
läser och vill så. men jag räcker inte till just nu. Kloka fina människa, jag fortsätter läsa din spalt och flera andras, för att
orka vilja, kunna.
Jag vill men just nu kan jag inte.

Tack Anders43 och Ler.
Som vanligt värmer det i kropp och själ av er omtanke. Stöd behöver man i med och motgång.
Vad härligt att höra att du mår väl Ler, du är så stark. Tror att din välvilja, ödmjukhet och sättet du ger stöd och hjälp åt andra på kanske även " hjälper" dig själv i din nykterhet.
Kram

Jag tror att vi alla härinne är alkisar i alla skalor, riktningar, nivåer och skiftningar - och ofta rör vi oss emellan dessa skikt. Ibland bra, ibland sämre. Vi sitter verkligen i samma båt - även om det på ytan kan verka annorlunda. Jag, som är "periodare", och oftast inte dricker något alls större delen av året känner mig lika "alkad" som någon som drar i sig en flaska vin varje kväll osv. Vi är lika mycket värda alkisar allihopa:-)

Hoppas att det går bra på mötet. Lycka till. Du är modig. Jag har inte vågat mig så långt......

Tråkiga nyheter, jag förstår verkligen - meeeeeen, gör det inte till en ursäkt eller anledning till att "hoppa av" ditt nykterhetståg. DU är på väg - fortsätt med det, även om du antagligen bara helst vill supa ner dig. Det hjälper inte - men det vet du ju redan. All styrka till dig!

Har varit tomt här länge nu. Hoppas du återkommer snart med en uppdatering! Kram

Så när man av en ren jävla slump upptäcker att ens sambo är otrogen! Hur fan gör man då?!! Är förkrossad, nu vill jag skita i allt!!!

Insikt måste han få själv men kolla standardglas för riskbruk. Visa honom detta. Att spy efter man druckit. Ja dricker man måttligt spyr man inte. Visa honom sidor med signaler om man har beroende. Sedan kan du inte göra mer. Insikt och vilja måste komma från han själv.

Är jag inte nöjd avslutar jag min anställning tror jag. Som mattelärare har jag inte direkt svårt att få jobb och då kan de stå helt utan behöriga Ma/No lärare.

Heja dig med, jag läste allt.... Jipppie!!! Ska bli fantastiskt skönt i morgon, ingen vidrig baksmälla.

Jag skulle tolka det som att arbetsgivarens krav upphör SENAST den 31 mars - men att de kan välja att avsluta tidigare? Att du ska gå som i limbo och inte veta är verkligen inte ok. Och du har ju skött allt exemplariskt. Arbetsgivaren måste ju släppa taget.

Jag hejar på dig! Skönt att vakna piggelin i morgon bitti!

Tack för uppmuntrande ord Rövarkulan och Moa!

Dag 11 har snart passerat. Stressigt på jobbet & trist med snö när sommardäcken är på bilen. Men, inget sug efter eller egentliga tankar på a idag. Ibland kan en kort stund av saknad komma över mig, en diffus saknad efter vin. Jag låter saknaden vara där och då klingar den av.

Jag funderar på om jag kanske håller på och få mer integritet såhär någon vecka in i min beslutsamhet. Jag känner att jag har mindre tålamod med bullshit och larv, känner ett behov av att prioritera utifrån egen skalle snarare än att anpassa mig till kollegor bland annat. Inte så att jag tror att jag håller på att bli kompromisslös, det ligger inte för mig. Mer att jag sakta börjar återfå ett uns självrespekt. Ur nederlagen föds ödmjukhet och styrka. Nu är jag kanske lite flummig, men jag skriver ofiltrerat här där jag ligger nerbäddad mellan två sovande, underbara, fantastiska söner. Funderar på när jag ska prata med dem, hur jag ska börja, vad jag ska säga etc. Vill ju inte lägga orden i deras munnar men vill benämna det snart. Vill dock låta en tid passera först, så jag är ännu tryggare i min beslutsamhet.

Läste häromdagen här på forumet, någon klok människa skrev ngt i stil med "att vara nykter är ett naturligt tillstånd, det gör inget väsen av sig". Så fantastiskt bra och så självklart. Det är ju meningen att vi ska vara nyktra, att vi ska finna glädje, styrka och ro i ett naturligt tillstånd.

Håller för övrigt på och söker med ljus och lykta efter en hobby. Tänker försöka mig på att skaffa gröna fingrar och har investerat i en uppsjö pelargoner. Shopaholic också, ja kanske :).

Jo visst finns det fog för det. Klart att jag förstår att han inte dricker öl på morgonen för att det är gott. Möjligen är han inte nykter ens och hinner inte bli det vissa gånger. Men vissa dagar vet jag att det inte finns ngn alkohol och han är iallafall inte bakfull. Tänkt mycket på det eftersom jag själv hör till dem som blir fruktansvärt bakis efter ngr glas vin.
Alla hans värden är bra och han är sällan sjuk. Jättekonstigt eftersom han hållt på så här i minst 10 år.

Jo arbetsgivarens krav på mig upphör 31 mars men det står i kontraktet att arbetsgivaren väljer när det ska avslutas. Får olika svar. Ett svar från Precis, ett svar från personalchefen och ett från min chef.

Är hemma nu och vi har pratat
Han är så fin
Nya tag imorgon men problemet kvarstår kanske

Tack för era svar! Om han nu lever i någon form av förnekelse vad ska jag göra för att han ska förstå att han har problem? Något test han kan göra eller liknande? Vi väntar nu vårt tredje barn så att hota med att lämna ser jag inte som något alternativ...