Senaste kommentarerna i forumet

Du är mitt i en förändring. Verkligen bestämt dig. Härligt! Du mår fysiskt väldigt dåligt just nu, det skulle kunna vara abstinens. Läs gärna om de under vår faktaflik och akut. Många ringer också 1177 om de mår dåligt för att prata med någon medicinskt kunnig.

Fortsätt skriva och läsa här på forumet och att det blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Alkoholen har tagit för stor plats och haft många negativa konsekvenser för dig. Samtidigt är du nu igång, skriver och läser här. Finns något mer du tänker kan bli hjälpsamt för dig?

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Du är i en förändringsprocess. Det är sällan en förändring går på en rak linje utan snarare att det snirklar sig som en stig. Det blev inte som du tänkte dig nu när tonåringen skulle bo hos dig samtidigt är du uppe på hästen igen. Sökt hjälp för alkoholen och tillbaka här. Hejja dig.

Varma hälsningar
Rosette Alkoholhjälpen

Hej Loriis!

Vilken livshistoria du delar med dig av, helt otroligt vad du varit med om. Det är svårt att inte påverkas av det du skriver och jag tror att de allra flesta självklart hade blivit märkta på något vis genom att ha upplevt så mycket sorg som du gjort. Samtidigt vittnar din berättelse om en tydlig styrka hos dig, trots förluster och motgångar har du inte gett upp utan tvärtom kämpat vidare och på något sätt orkat ta dig framåt. Det tror jag är en egenskap som många beundrar!

Så klart har dina erfarenheter påverkat din nutid och på olika sätt bidragit till att du blivit den du idag är, jag förstår att det är viktigt för dig att berätta om vem du är för att du också ska kunna bli så begriplig som möjligt för andra. Jag gissar att du redan tidigt tvingades till att ta mycket ansvar både över dig själv och andra, det verkar också vara något du behövt göra även fortsättningsvis. Även om dina erfarenheter varit smärtsamma många gånger har det kanske också nånstans mitt uppe i allt kunnat ge dig ett självförtroende i att det faktiskt inte finns mycket som du inte klarar av. Du verkar också ha en förmåga att förlåta och börja om genom att ge relationer en ny chans, en stor tillgång. Du har även en egen familj som är mycket värdefull för dig, säkert har de, genom att finnas, kunnat vara en skäl för dig att fortsätta ännu lite mer i lägen som annars hade känts ännu mer tröstlösa. Fint att ni har varann!

Jag får intryck av att du kommer att ha mycket konstruktivt att bidra med här i forumet och säkert kan dina upplevelser och erfarenheter utgöra ett gott stöd för många andra. Samtidigt som det säkert kan fylla en god funktion för dig också att sätta ord på tankar/känslor och dela det med andra.

Önskar dig en fortsatt fin sommar och åter igen välkommen hit!
Varma hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

Förlåt om jag avbryter innan din del tre men fy så fruktansvärt!! Började gråta när jag läste. Herregud så stark du är! Så otroligt orättvist att livet ser ut som det gör, men jag beundrar verkligen dig! Hoppas verkligen du kommer få/har det bättre trots alla motgångar. Kommer läsa vidare såklart i nästa del ville bara berätta att du verkar som en fantastisk människa som klarat all denna skit :( styrkekramar i massor!! ❤️

Ensamheten och vad jag har varit med om sitter i kanten av min person.

Vill bara släppa allt jag känner och hur jag relaterar till pappa som dricker. Bara att han finns påminner mig om den pappan han inte var och samma med mamma.

Styrkekramar lååånga varma hårda till mig själv!!!

Låt alla få må bra!! :-)
Inklusive mig :-) från och med nu :-)

Måste angett en felaktig epostadress så fick bli medlem på nytt.
1993 (20 år gammal) födde jag min son. Många fina år följde med min nya lilla familj. 1997 blev min man frihetsberövad under en månad (pga ett bedrägeri hans bästa vän begått, min man var aldrig inblandad och blev aldrig dömd).
För mig var det tungt att plötsligt bli ensam med en 4-åring. Hade precis blivit befodrad på jobbet och fick svårt med sömnen. Bad min mamma komma över och sova en natt och ta sonen så jag kunde ta en sömntablett och få sova ut (hade aldrig bett henne om hjälp tidigare). När jag vaknade på förmiddagen hade hon druckit upp alla våra starköl och var stupfull medans hon såg efter sonen. Satte henne i en taxi hem och sedan hade vi ingen kontakt på 6 år.
Hade fin kontakt med min bror och våra familjer var goda vänner och umgicks ofta. Födde min dotter i september 2003. En vecka efter fick vi veta att hon var svårt hjärtsjuk. Bara några dagar efter det beskedet berättade min min att han träffat en annan och skulle flytta omgående. Han åkte på semester med sin nya och lämnade mig ensam med sjuka dottern. Min brors fru blev ett stort stöd för mig och hjälpte mig att komma ur sängen varje dag i min extrema ångest. En dag när hon var hos mig istället för sitt jobb, så ringde hennes jobb och frågade om hon kunde komma. Hon var kurator på en skola och det hade uppstått problem med en elev. Hon skulle komma tillbaka senare. På kvällen får jag ett första samtal från min mamma på 6 år. Hon berättade att min bror omkommit i en bilolycka. Han hade haft oturen att möta en gammal dam som somnat vi ratten. Min mamma och jag hittade tillbaka till varandra. Hon fortsatte dricka men inte lika destruktivt och inte lika mycket. Min man och jag hittade också tillbaka till varandra till slut och hänger ihop än idag.
I min sista graviditet fick jag en väldigt extrem foglossning som satt i långt efter förlossningen. Fick smärtstillande men efter ett tag ville de inte skriva ut mer, men jag hade skapat ett beroende och var tvungen att skaffa tabletter på egen hand. Gick till oseriösa läkare och beställde från nätet. Var uppe i mycket höga doser mot slutet. Men till slut insåg jag problemet och sökte självmant hjälp på beroendemottagning och fick hjälp med nertrappning och blev fri från detta beroende.
Min mamma blev väldigt sjuk i diverse olika sjukdomar och behövde min hjälp i hemmet varje dag i några år innan hon fick hemtjänst. Här fick vi väldigt fin kontakt. På min semester 2009 fick jag ett samtal från sjukhuset att min mamma åkt in för hjärtinfarkt och avlidit på sjukhuset. Stod ensam med att ordna med hennes begravning och dödsbo. Här gick det riktigt utför för min pappa. Även om de varit skilda i många år tror jag han tappade livslusten efter min brors och mammas bortgång. Och som han söp!! Fick ofta bryta sig in hos honom för att köra honom till beroendeakuten när han hade delirium. Han bostad var alltid i total kaos och helt nedbajsad. En gång fick brandkåren komma när han skulle koka korv och slocknat på fyllan. 2011 kom polisen till mitt jobb. Pappa hade omkommit i en trafikolycka, bara 1 kilometer från platsen där min bror omkom. Han hade frontalkrockat med en lastbil och hade inget bälte. Jag tror min pappa valde att att avsluta sitt liv. Stod återigen ensam med en begravning och dödsbo. Kvar i livet hade jag nu bara en släkting, min morbror, han hade aldrig några egna barn så jag upplevde honom lite som min pappa. Han hade svårt för det känslomässiga och visste inte hur han skulle kunna hjälpa mig med min mammas och pappas problem. Han var dock ett stort stöd praktiskt och ekomoniskt. Var alltid engagerad i mina barn och väldigt stolt över dem.
På en kickoff med jobbet 2013 fick jag ett samtal från min man. Min morbror hade ramlat på tomten och avlidit. Återigen stod jag ensam igen med begravning och dödsbo. Och inga kvarlevande släktingar.
Såklart har jag min egna lilla fina familj till hjälp, men dessa 3 dödsbon på 4 år har satt sina spår. Återkommer med del 3.
Ursäkta långt inlägg men känner stort behov av att berätta min bakgrund innan jag kommer in på min framtid.
Kram till alla er kämpare! ❤️

Och sol. Och problem.
Min tanke var att vara helt vit en månad eftersom en tonåring skulle bo hos mig en vecka. Nu blev det inte så. Sist hen var här var jag onykter. Nu vill hen inte komma. När jag fick reda på det började jag dricka igen. Ångesten var svår.
Nu har jag sökt hjälp. Alkoholen ( eller snarare mitt sätt att hantera den) har nu förstört ett par viktiga relationer.
Men ångest och motgångar lindrar jag med alkohol.
Att inte ha alkohol hemma? Där jag bor vimlar det av diverse serveringar . Går jag hundra meter kan jag få en öl för 35 spänn.
Det känns som att jag tar ert långsamt självmord, inget spelar nån roll når jag inte har kvar mina relationer. .....

Min läkare sa att imovane inte är det men jag vet inte själv? lergigan är bra tycker ja me!

Jag vet dock inte själv hur jag vill ha det, hur eller om jag vill dricka. Jag tycker inte heller att det är något jag måste bestämma just nu. Det jag vet är att jag inte är beroende av alkohol, jag klarar mig bra rent fysiskt utan. Jag är nöjd med det jag åstadkommit än så länge, en stor skillnad mot innan och jag håller mig under maxgränsen av antalet enheter för vad som är måttligt drickande. Mitt mål just nu är att avstå alkohol helt fram till och med den 7:e augusti. Mer än så tänker jag inte planera just nu.
Kram på er allihopa, hoppas ni får en härlig fredag!

Vad bra att du kämpat på så fint och nått så långt! Är inne på mitt andra försök men minns dina inlägg från mitt första i våras.

Lusten och modet kring att skriva här kan så klart variera och det är helt ok att komma och gå lite som man känner. Men tänk bara på att inte låta rädsla och skam styra dig för mycket, du ger uttryck för oro att uppfattas som hård och konstig om du skriver på ett visst sätt. Jag tycker att du ska prova ändå, ofta fyller det en viktig funktion att få skriva av sig och det kanske inte heller är hela världen om du inte "levererar perfekt" i alla lägen. Prova dig fram, jag får intryck av att du längtar efter kontakt med andra och behöver en arena med möjlighet att få uttrycka gena behov när du också levt i en relation där fokus legat på någon annan mående.

Önskar dig fortsatt lycka till!

Varma hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

Det är en jobbig situation du beskriver där du verkar kastas mellan olika känslor av ensamhet och oro. Det låter som om du tvingats ta mycket ansvar för både dig själv och andra. Jag tänker att du skulle kunna ringa till alkohollinjen, där finns det möjlighet att prata anonymt med en rådgivare gällande just oro för anhörigas drickande. Läs mer här: http://alkohollinjen.se/

Fortsatt lycka till!

Varma hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

Jag fortsätter att kommentera på den tråd du och Li-Lo startat.

Det låter som om du redan vid tidig ålder tvingades ta mycket ansvar hemma och göra försök till att skapa vuxna dialoger. Det kan vara tufft att behöva göra det, fa. när man inte har någon som möter på andra sidan kommunikationen kring det som är jobbigt. Det har säkert gjort att just den förmågan blivit något du är bra på och kunnat använda dig av i många sammanhang. Tänk bara på att försöka betona ditt eget självomhändertagande lika mycket som din omsorg för andra.

Ett jag-budskap kan man säga är ett sätt för att kunna kommunicera bättre kring potentiellt svåra ämnen. Uttalanden som börjar med “Du” får som regel människor att känna sig attackerade och gör att vi ställer oss in på försvar. Så därför brukar det vara bättre att börja med att säga “jag” och sen beskriva vad du känner eller vad du skulle önska. Typ exempelvis: "jag blir orolig av att se att du inte verkar ta hand om dig själv. Jag bryr mig om dig och blir rädd för att du ska bli sjuk. Jag skulle verkligen önska att du kunde söka hjälp för dina svårigheter".

Hoppas det blev tydligare så. Varma hälsningar,

Miriam Alkoholhjälpen

Jag har också väldigt känslig sömn och har också haft/har en ångestproblematik. Jag kan tycka att det är viktigt att du får sova men utan alkohol. Lergigan äter jag, bara en tablett till kvällen. Det är ingen insomningstablett utan egentligen en allergi tablett. Är milt lugnande och dämpar oro ändå och man sover bättre. Är inte beroendeframkallande vilket jag tyvärr tror imovan är.

Behövde lite uppmuntran så det tackar jag för. Tur i oturen så har jag hitintills sluppit konsekvenser av mitt tidigare drickande. Det kanske hade fått mig att ta mig i kragen tidigare. Men å andra sidan skall jag väl vara tacksam för det. Har du fått tillbaka KK?

Nyhetsmorgon och kaffe i sängen ❤️ Känner mig mör i kroppen efter veckans träningspass. Har sjuk träningsvärk i magen, kan typ inte skratta ?
Haft en öl och en cider i kylen i snart en vecka utan att "behöva" dricka upp dem. Det känns jätte skönt. Nej nu måste jag smörjanin mig med spf, ses kanske på stranden ;)

Kram!

Kan du kontakta sociala. De kan gå in å betala. Tror det skulle vara bra för dig. Vara på en plats där det inte finns tillgång till alko. Kanske hinna börja lära känna ditt nyktra jag :) Är du helt ärlig med din alkotant? Om inte, bli det. Är man inte ärlig får man inte rätt hjälp. Styrkekramar ?

Jaha sista helgen på semestern, monstret trugar om att jag ska passa på och ta mig en härlig helg med denne, på måndag är det jobb igen så ledigheten ska man ta vara på tjatar monstret!
Men försvinn ur mitt liv tänker jag, lika snabbt som jag vet att det där monstret kommer alltid lura bakom hörnet och slå till så fort den har en chans!
Idag har jag sagt nej, ikväll ska jag umgås med bättre sällskap och se en bio.
Vetskapen om att man inte får bli för kaxig i sin nykterhet påminner mig! Idag väljer jag att peta dit ett grönt streck på mitt almanacksblad som hänger på kylen, där finns ju också en del svarta men dom gröna dominerar så jag fortsätter att fylla på med dom?
Trevlig fredag på er?

Ja du den där a- djävulen är en ful rackare som förskönar, för inte blir man bara seg på morgonen och torr i ögona, det är ju så mycket mer elände.
Du skriver så klokt och beslutsamt och jag önskar dig en härlig fredag i lugn och ro!

Inget behandlingshem men CRA behandling. Den fyllan slutade med rattonykterhet! Min rock bottom. För mig har det gått som på räls :) Har du fixat det en gång så fixar du det igen?
Beklagar sorgen.

till forumet av olyckliga och nyväckta själar.
Du har en massa klart för dig redan.
Ja,han dricker för mycket.
Nej inget du gör hjälper.
Ja,han sätter alkoholen före allt annat.

Någonstans verkar den som dricker för mycket veta om det samtidigt som andra delen av dom gör allt för att mörka sanningen både för sig själv och sin omgivning.
Så länge han har de skygglapparna på kan du inget göra.
Annat än för dig själv och din son.
Vad kan du göra för att skydda dig själv och sonen för de verkningar alkoholen gör med er?
Vilka strategier kan du ha?

Det är den riktning dina tankar borde ta de närmaste veckorna månaderna.
För oavsett vilka framsteg,löften mål din man sätter upp så kan de brytas.

Det gör saker med människor,dvs dig.
Man bryts sakta ned och tycker sig inte vara värd att få ha det bra och nyktert runt sig.
Försök bygga på din egen självkänsla och se hur du kan skapa ett bra liv för dig själv och din son och blanda in din mans nykterhet/drickande så lite som möjligt.

För oavsett hur mycket krut du lägger ned på det så är det förmodligen förspilld möda så länge han själv inte lägger manken till att förändra sitt liv.
Och på vad du skriver så tolkar jag det som att där är han inte än.
Att ta striden med dig själv om att lämna/ stanna kan vara för tidigt,det vet du bara själv.
Men om du jobbar med dig själv och skapar ett bättre liv allteftersom för dig och sonen kommer att göra underverk med åtminstone dig.
Om du har tur så hakar din man på för att han märker att du håller på att glida ifrån honom,vilket ibland kan göra underverk.

Men det ska inte vara huvudsyftet.Det är för din skull och för att du ska må bättre i en situation som ingen av er tre mår bra i.
.
Om du vill kan du också skapa en egen tråd som gör det lättare att följa just dig.
Din utveckling,dina tankar.
Lycka till,din resa har just börjat :)

Nu kammar vi till oss och ser till att bli nyktra igen! :-)

Du berättar på ett illustrerande sätt hur det är att behöva stå ut i ångest, och det är tufft och slitsamt. Vill ändå skicka med dig att obehaget till slut går över om man orkar vara kvar i det utan att fly. Alkohol är ju förrädiskt på så sätt eftersom att det lurar oss till att det på kort sikt i stunden tar bort känslor vi inte vill ha, men på längre sikt leder det oss ofta till ett liv med lägre kvalité.

Det är ofta hjälpsamt att försöka fokusera på nåt annat när ångesten/obehaget/suget sätter in, gärna någon form av kroppslig aktivitet. Att exempelvis hålla i en isbit kan ibland vara hjälpsamt för att kunna skifta fokus. Du kan också prova att skriva ner hur du tänker/känner, allt som skapar distans till det som pågår är bra. Ju fler gånger du lyckas stå ut trots obehag desto lättare kommer det att bli. Men det är inte lätt och du är långt ifrån ensam om dina upplevelser. Första steget har du ju redan tagit genom att formulera att du önskar en förändring. Fortsätt skriva här också för stöd på vägen.

Önskar dig lycka till!

Varma hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

Hej
Har läst dina inlägg och vill skicka en stärkande tanke inför helgen. Jag var med på detta forum för ca 5 månader sedan och hade då ung en vit månad. Efter det drog jag (felaktigt) slutsatsen att jag inte hade så stora problem och att jag trots allt kunde fortsätta med just helg vin under "trevliga" former. I princip kan jag nu i efterhand konstatera att om något har mitt drickande eskalerat och jag har druckit lite eller mycket nästan varje dag. Är nu inne på min ynka 3dje dag jag utan, och jag hoppas vid mitt liv att det ska gå. Så tänk inte "kanske" utan tänk bara att du bestämt dig att avstå, och du kommer vara så stolt över dig själv efteråt! Lycka till!