Senaste kommentarerna i forumet

ens överväger att ta steget över gränsen till den onyktra sidan, bör man fråga sig om man i så fall någonsin kan uppbringa tillräckligt med kraft för att komma tillbaka till den nyktra sidan.
Om man är osäker på svaret bör man använda den kraft man idag har för att förhindra steget.

Förnuft och kloka tankar finns det mer av i den nyktra tillvaron.

Styrkekramar och positiva tankar

Fantomen! Vet inte hur det ser ut i andra länder, i Sverige finns ju ett par organisationer, sjukvården och inte med inte minst detta Forum. Ja, det kan vara oerhört svårt i början, och nu är det ju toppen att du hittat hit och börjat skriva. 7 dagar, riktigt bra start där. Vad har du för mål? När du skriver avgiftning förmodar jag att du skulle vilja avstå alkoholen? Fortsatt stort lycka till!
//PP

Bortkastad tid är allt viktigare ju äldre jag blir. Tiden är utmätt och ska inte slösas på oväsentligheter. Det viktiga i livet är relationerna och att hälsan finns kvar!
Positiva tankar och faktorer ska fram och det negativa ska låsas in i garderoben. Det ska förbli därinne i mörkret, det finns händelser som ingen mår bra av att tänka på eller prata om!
Ja, det säger jag men inte psykologen. Och jag ser framåt med nya träningsdagar.

Tack Ursula för kloka ord ?Det ligger nog mycket sanning i det du skriver.. Jag har ju ett val att lämna, ändå väljer jag att utsätta mig för samma smärta om och om igen ? Ett mycket sjukt beteende
Jag går på kbt hos en psykolog
Trodde det skulle stärka mig.. Kanske inom tid att jag mognar/ utvecklas och har mod att släppa taget
Det hade varit fantastiskt ?
Jag är så arg på mig själv för att jag älskar så mycket efter allt som hänt, efter alla svek. Så arg.
Men... När min man är nykter är han fantastisk. Förut har det varit 1-2 återfall per år och glädjen har tagit större plats än sorgen och sveken.. Nu tycks det barka åt helvete.. Tätare och destruktivare återfall.. Och jag står som ett fån och ser på. Oförmögen att hindra eller bromsa.
Ibland undrar jag vem som är mest sjuk utav oss två!?
Det värmer att du skriver och driver mig framåt.. Som medberoende känner man sig ju annars ensammast i världen
Stor kram

så oerhört stark. Den situation du är i finns det inte många som skulle komma helskinnade igenom. Skulle det hjälpa dig att fatta ett beslut tror du, om du tänker på hur du själv var när du var i den fas av missbruket din man är nu? Hade du långt kvar till ditt beslut att sluta? Hade du brytt dig om han hade varit nykter och du kvar i missbruket? Hade han kunnat göra något för att ändra dina mönster?

Jag är inte mycket för att kramas, men nu försöker jag i alla fall; Kram!

Min man jag o hans syster åkte ner till svärfar idag och gjorde en konfrontation. Vi grät, skällde bönade o bad att nu får det vara nog! Vi fick i honom antabus och skall till läkaren på onsdag för att få nya mediciner för hans ångest.
Han såg ut som 90 år (är 70)
Bajs, kiss o blod överallt! Gammal mat och jätte smutsigt....
Så vill jag inte bli! Rädd att om jag inte slutar nu hamnar jag där han är idag!
Fy fan vad A gör med en......

Ja självklart har jag svaret.. Å det är å sluta för jag sätter hela min familj på spel när jag gör så här och ändå lockas jag tillbaka till skiten gång på gång. Jag har oxå undrat vad det är som är så viktigt och varför jag faller tillbaka. Hur jag ska klara att hålla mig i från alkoholen helt och hållet. Är väl en rädsla att jag faktiskt inte har eller haft några vänner utöver drickandet och vet inte hur jag ska umgås nykter då jag är väldigt tystlåten. Men jag vill ju hellre ha kvar min familj

Jag har varit dålig på att uppdatera, inte varit inne på detta forum sedan midsommar tror jag. Jag har fullt upp och därmed inga problem att hålla mig nykter ännu. Det är en falsk trygghet dock, jag har begravt mig i arbete och andra aktiviteter och inte börjat jobba med mig själv som jag behöver (hur gör man det?). Känner igen mönstret... Ikväll kommer jag iaf inte dricka, det är jag helt övertygad om. Hoppas ni andra håller balansen! Promenader brukar hjälpa mig när jag känner sug eller är deppig. Och coca cola light är faktiskt väldigt gott till grillat ;-)

Softjessi,
du ställer flera ggr frågan i din tråd till dig själv varför du inte har lämnat din man. (Den stora Frågan som vi står stumma inför). I veckan läste jag en psykiatriker. Hon sa, typ, att den person som man väljer att gifta sig med och skaffa barn med speglar något i en (förstås, så måste det ju vara). Den personen fyller en funktion. Jag har en teori som jag skrev en kommentar om i någons tråd, kanske Rosa Panterns, som inte var ssk tydligt formulerad men när jag läste psykiaterns påstånde började något vibrera i mitt inre. I princip går det ut på, om jag inte misstar mig, att man är så här oförmögen därför att den andra behövs. Den andra fyller ett behov. Sen sa mulletant något i någons tråd om sorgen att se alla medberoende...som inte kunde göra upp med sin smärta e dy.
Jag har börjat fundera över om medberoende kan inkluderas bland skadebeteenden. Sådär som unga flickor skär sig så kan man också välja en partner som inte är bra för en. Men partnern fyller en funktion. Psykiatern sa sen att när man utvecklas vidare/mognar så kan behovet lösas upp och då är man kapabel att släppa den andra och gå vidare. Så vad gör man? Jag själv vill helst leva mitt eget liv. Jag o maken får dela lägenhet men jag vill helst inte dela allt med maken. Och sen jag gick sönder i januari har det bara blivit så ändå. Jag tycker att det är bra när han är nykter men jag ids inte bry mig när han inte är det, om det inte krockar med viktiga saker.
Jag måste väl ta tag i min smärta.
Ha en så bra dag du bara kan, Softjessi. En stor kram till dig.

Ja du det är det som är problemet. Vi gör saker vi inte kan stå för och inte fatta. Det som är bra är att vi varna dag kan göra ett nytt val och med rätt hjälp förhoppningsvis bli nyktra. Jag är inne på dag 15, mår så där men tagit 24 t i taget. Lycka till.

Igår ringde svärfar vid 17 att han hade skurit sig i halsen. Försök till självmord. Det blev att skicka ambulans o polis. Tänk vad A gjör med oss!!
Min man grät och efter ett par timmar fick vi besked att det inte var så farligt! Efter 5 timmar på psykakuten blev han efter han hade lovat att inte göra om det, hemskickad?!
Hur funkar vårt samhälle????
Min man som inte har A problem hällde upp ett par regäla whisky. Då hällde jag upp vin....
Nu får jag ta om dag 1.

Ja, det finns väl bara ett svar för både dig o mig kanske. Att låta bli att dricka helt.
Egentligen undrar jag vad det är som känns så jäkla viktigt med att dricka. Varför gör vi det när det bara ställer till besvär?

Å det är inte det att jag mår dåligt i övrigt. Jag har världens bästa familj, underbar förstående sambo, och en underbar dotter. Vi lever ett bra liv på alla vis. Dagen efter en sån där fylla står jag bara som ett frågetecken när jag får höra saker jag gjort. Blir nästan psykotisk och får för mig saker som inte stämmer alls och säger att jag hatar min sambo och ska flytta, anklagar honom för att ha varit otrogen osv, och jag har inga såna tankar alls nykter förstår inte vad som händer med mig. Det är som att trycka på en knapp. 4 öl och jag är en annan människa. Folk som ser förändringen tycker att det är otäckt

Vädret är som livet lite av varje, milen på morgonen bjöd på både sol och regn.
Känns som om jag lever i två världar en där jag kämpar för att må bra och en där jag ser mannen gasa rakt ner i träsket.
Skall försöka att inte ta på mig skuld eller offerkoftan när det gäller honom. För spöket tycker oftast att jag borde dricka upp all alkohol jag hittar, som hittelön.
Kanske nyttigt att testas för man blir stark av det, men är livrädd att jag en dag bara släpper taget och faller ned i det svarta hålet med spöke och flaska.
Men skall ge honom en sista chans att följa min väg annars så släpper jag och räddar mig själv.
Svarta tankar idag men nyttiga och fortsätter mitt bygge med kloka val.
Önskar er en fin söndag

Jag är här, tack tjejer för att ni undrar. Känner att det finns mycket jag vill skriva till er alla tre, men har inte riktigt ro att skriva för jag förstår inte mig själv och mitt missbruk. Kanske just därför jag borde skriva...
Blev påkommen igen av min sambo med gömda flaskor. Det är ju så, så pinsamt. Och det är pinsamt att vara berusad så att han anar. Fattar inte riktigt varför jag dricker. Som jag har skrivit hundratals gånger så mår jag bättre utan. Har heller inget direkt sug, mer en besatthet. Tror det var Lena72 som beskrev sitt drickande med "gråter, tittar på mig själv i spegeln, skäms och lyfter ändå flaskan till munnen..." Ungefär så känns det när jag dricker. Borde nog börja skriva dagbok över hur det verkligen ser ut om jag ska fortsätta med detta. Nu har jag ju slutat igen sen en dryg vecka. Har visserligen hällt i mig en flaska vin i smyg sen dess, men på nåt konstigt, självgott sätt känner jag mig nöjd med att drickandet inte ser ut som förr, för det är mer sällan nu. Men jag kan ju inte fortsätta på det här sättet. Kan inte bli påkommen en fjärde gång... Vill inte smygdricka för jag mår dåligt av alkohol. Tror inte riktigt att jag skulle vara hjälpt av en beroendeklinik för det känns inte riktigt som om det är ett kemiskt beroende. Borde nog gå till en beteendeterapeut istället och jobba lite med min omogna trotssida och med mitt smygbeteende. Har smygdruckit a-fritt nu när jag måste kämpa igen med smygbeteendet. Det är ju galet dumt. Och jag förstår det inte. Ska summera: nykter 22, 23 juni. 8 cl snaps midsommarafton, 1/3 flaska vin midsommardagen. Sön, mån nykter. Tis ett glas vin, ons 1 flaska vin i smyg, Tors ett glas vin, fred nykter, lör 1/2 flaska vin, sherry (och en starköl i smyg). Nu kommer det inte att vara möjligt att smygdricka igen på ett tag. Sambon kommer hem igen. Och sån är jag alltså, en smygdrickare som inte är full så det syns för andra än familjen. Och oftast nattetid när familjen sover. Det bästa är kanske att ändå sluta helt för jag vill inte göra sambon och barnen illa. Vill inte att barnen ska ha en full mamma och vill inte återigen bryta löftet till sambon. Men vill kunna ha ett normalt förhållande till alkohol. Vill ju kunna ta det där trevliga sociala glaset då och då. Vill sluta helt med smygandet. Varför ska det vara så jäkla svårt att lägga av? Nästa gång jag smygdricker, ska jag banne mig dokumentera det här inne på forumet, ungefär som min hjälte LenaN dokumenterade sitt drickande där i början. Kanske blir lättare att förstå sig själv då. Kramar till er alla

Du har kommit så långt! Min erfarenhet är man vill mycket fort! Komma till ett bra liv fort! Göra rätt!
Jag känner igen mig i just detta. För mig kan det ibland ha resulterat i ett återfall. Så behöver det inte vara för dig alls! Jag är väldigt ödmjuk inför att det är just olika för alla.
Jag njuter sv dina inlägg! De ger mig styrka! All lycka till dig!

Tack PP!
Har tittat på Jelliniks kurva och det är skrämmande läsning. Jag känner att det är på väg nedåt, det vill jag inte vara med om och efter allt som hänt ska övriga i min närhet slippa det. Jag ska börja dra ner konsumtionen nu och har en tid på Riddargatan i augusti.
Jag ska börja skriva upp allt jag dricker så att jag ser hur mycket jag exakt dricker, tror att jag blundar för hur mycket det blir. / Livslust

om än gamla tankar från minnet. Att dricka A ger konsekvenser mer än bara dagen efter med bakfylla. Ångesten och tröttheten sitter liksom i flera dagar efter. För att uppnå maximalt lugn och energi påfyllnad kräver det flera veckors nykterhet. Kanske är det åldern eller att kroppen minns efter så mycket alkohol?

Tankarna är många och sugen sveper över. Idag blir en nykter dag, tack för det.

Han kom hem och vi kramades, packade upp och byggd LEGO i tre timmar efter middagen. Mannen sa innan vi gick och la oss; "det var inte så dumt med en sober helg" och log med hela ansiktet. Klart att han också dricker för mycket fast inte så okontrollerat som jag.
Hur som helst så värmde det mitt hjärta.
Jag sov hel natt och vaknade i solsken. Nykter, sliten och lycklig.
En god vän ska strax hämta upp mig på morgonpromenad - jag får se om antalet leder till vinet.

Miss Lyckad, tack för tanken om barnen - det är ett känsligt område.

Kommer tillbaka till dig Träningstanten lite senare.

Måste ut i sommaren!!!

Kram alla som fortsätter kämpa på!

Nykter en dag i taget. Det blir bättre och bättre. Gör det jag vill göra. Fyller jämt denna månad. Sk. nollar. Men skall inte ha någon stor fest, utan har bjudit mina vänner på kaffekalas. Själva dagen skall jag tillbringa med man, barn och barnbarn på annan ort. Nykter. Idag AA.

När man haft svår ångest orsakad av alkoholmissbruk. När ångesten varit en cocktailblandning av starka negativa känslor. Besvikelse och självförebråelse för att man inte klarat låta bli alkoholen. Stor oro och rädsla för att man skadar levern och andra inre organ. Skamkänslor för att man betett sig illa. Oro och rädsla för framtiden. Samt många andra negativa känslor. Då är tillvaron riktigt mörk.

Tar man sig då samman, gör en kraftansträngning, och fattar beslutet att man vill leva nykter, kommer den av alkohol orsakade ångesten sakta att klinga av.

När man efter ett tag kommer in i en nykter vardag och tillvaro, kan det hända att man ibland vacklar och tvekar. Om man då tänker tillbaka på hur man plågades av ångest, kan det vara ett hjälpmedel, ett verktyg, för att göra förnuftiga val och fortsätta på den inslagna vägen, att leva nykter.

---

En ny sommardag, och dessutom söndag, har påbörjats. Jag känner efter hur jag mår. Jag är utvilad. Jag känner mig lugn. Jag känner bara ro. Ja, jag mår helt enkelt bra. Jag är tacksam för att jag valt att påbörja ett nyktert liv, och att jag kommit en bit på väg. Ingen tvekan om att jag även i dag vill fortsätta att må bra och vara nykter. Jag ställer in mig på att få en trevlig dag.

Hoppas att ni också får en trevlig söndag

och det finns ovanor. Jag har min beskärda del av de senare. En vana jag har är att äta fruktsallad till kvällen. En ovana är att äta den med choklad till, min favorit är Kina-snacks. Det är ju så himla gott, men inte särskilt nyttigt. En annan ovana jag har utvecklat är att sitta och titta på TV på kvällarna. Igår satt jag och tittade på en gammal serie som jag inte ens tycker är särskilt bra. Det kändes mest som att jag bara fördrev tiden. Det är först de tre senaste åren som jag ens har haft TV, varför har den blivit så viktig?

Nog för att jag fortfarande är trött, ska jag döma efter andra trådar här på forumet så är det fullt normalt, även efter så här lång tid. Och nog för att jag tycker att jag gott kan belöna mig, jag har ju i alla fall lyckats sluta dricka. Men måste det vara en belöning som innebär att jag blir fet, eller lat? Det finns ju så många andra sätt, varför väljer jag okritiskt det som ligger närmast till hands? Jag har en sportbil som jag är väldigt stolt över, en kvällstur med taket nere är en härlig upplevelse. Men när jag drabbas av den sortens sug så radar motargumenten upp sig; då måste jag lämna hunden hemma, det kanske börjar regna, jag har ingenstans att åka där jag inte varit förut etc.

En liten belöning till mig själv kan mycket lätt utvecklas till en ovana som är svår att bryta. Jag ska ta mig tid idag och tänka igenom vad som är en hållbar belöning och vad som kan bli en belastning längre fram. Med lite tur och hårt arbete kanske jag kan bygga ett liv jag trivs med. För närvarande tycker jag att jag har fått ordning på mina morgnar, jag ger mig själv en bra start på dagen. Dags att ta itu med resten av dagen, lite i taget.

Fast hunden kunde ju göra lite mer för att hjälpa mig förstås. Han väcker mig tidigt, när jag så går ut i köket för att sätta på kaffe så smyger han upp i min säng och myser. Han kunde ju i alla fall hålla mig sällskap. Attans lathund.

Ha en härlig söndag!

Du har börjat ta steg in på en egen väg. Det är bra gjort.
Jag tänkte också tanken, som mt och Ullabulla föreslår, att du skulle ta dig därifrån, ta husbilen och lämna honom på campingen. På nåt sätt tar han sig hem. Eller så kan du ju åka på en utflykt bara och komma tillbaka på kvällen.
Godnatt till dig.

Pratade med en vän som var berusad och skulle basta med andra vänner. Fick en saknad av vårt umgänge... Tankar gick hit och dit. Försökte hitta något sevärt om A på datorn. Hittade öppet arkiv svtplay, En dag i taget. Det handlade om en kvinna med alkoholproblem och hennes son. Fanns så mycket igenkännande på ett tragiskt sätt, där A betyder mest i livet och vad mamman gjorde för val. Kände igen mig så väl stundtals att jag började gråta. En gammal film men ack så aktuell. Rekommenderas absolut. Mina tankar gick återigen åt rätt håll. Vill inte hamna i den skiten jag varit i. God natt

Ni är så kloka ?Önskar jag hade lite av den varan själv ? Att åka hem känns svårt.. Ja omöjligt. Det klarar jag inte.
Men en bit har jag kommit.. Igår gick jag ut och åt middag och lämnade honom ensam. Idag har jag legat på stranden och ikväll gick jag och åt en glass.. Det hade varit omöjligt för ett halvår sedan. Jag vet ju att han inte dricker mindre för att jag bönar ber skriker gråter gömmer eller häller ut.. Men jag har så svårt att släppa helt, låta honom falla och slå sig hårt.. Jag vill tro att jag/ min omtanke och min kärlek kan göra honom nykter.. Vilket även det är ett mycket sjukt beteende. Någon som tar hand om och tycker synd om när alkoholen ska ut och ångesten river.. Jag ger ger förlåter och förlåter om och om igen utan att någonsin kräva något tillbaka.. När han är nykter sker någon slags tyst försoning.. Inte prata om det fula, inte förstöra
Jag vänder ut och in på mig själv och trycker undan mina egna behov
Varför? För att jag älskar.. Så mycket mer än vad som är hälsosamt för mig. Jag vet det.. Nu ska jag lägga mig och läsa djävulsdansen en gång till. Se om jag kan få in lite vett i huvudet. Vad morgondagen har att erbjuda får vi se. Jag kanske ska ta den där båtturen vi pratat om!? Skäppa taget lite och åka på egen hand. Komma bort från alkoholisten ett par timmar. Samla kraft för att inte gå under och låta vinet och ångesten stanna där det hör hemma. Hos honom!
Sov gott ni underbara medmänniskor ?