Senaste kommentarerna i forumet

Varför går du inte till läkaren och får medicin emot din ångest? Varför plåga sig själv?
Varför självmedicinera med alkohol?
Själv insåg jag att livet är inte till för att plåga sig själv!
Går och regelbundet till en AA grupp. //

Jag har suttit och läst i din tråd, Levande. Vad härligt att du blir tryggare och säkrare i din nykterhet. Vad fantastiskt bra du skriver. Jag tror rent av att du skulle kunna bli författare, om du tröttnar på ditt stressiga arbete.
Önskar dig fortsatta positiva framgångar i din nykterhet. Ja, du borde ha en varm kram för varje dag du gör dina kloka val.

/Pi31415

Din och min situation är väldigt lika. Jag håller också på att påbörja min tredje nykterhet. Har alltså också haft två långa perioder utan den djävulusiska alkoholen. Jag påbörjade en tråd för knappt en vecka sedan, "Tredje gången gillt", under Det vidare livet.
Jag tror främst att det krävs att man uppbringar all mental kraft man kan ha, att tänka på allt negativt man slipper, och allt positivt man vinner, utan spriten. Att starta på detta forum är ett stort steg, som hjälper mycket. Här finns många underbara människor som skriver och delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

Jag önskar dig framgång i din kamp. Kämpa på. Välkommen!

/Pi31415

tack för de orden. Jag tror jag känner att mitt liv är "färdigt" nu. Jag har två vuxna söner, båda är nykterister och framgångsrika i sina karriärer. Deras mor tog livet av sig när dom fortfarande gick i blöjor så jag har uppfostrat dom själv. Någon ny kvinna har jag inte hittat och nu känns det som om jag är för gammal och fast i mina vanor för att anpassa mig till ett liv i ett förhållande. Mitt drickande har varit en stor påfrestning för båda mina söner och det känns som om det bästa jag kan göra nu är att försvinna ur deras liv. Aktivt självmord är inte aktuellt för mig, jag har ju fått prova på hur det är att bli lämnad på det sättet och det vill jag inte utsätta någon för. Men kanske ligger det en hopplöshet i botten någonstans som gör att jag söker mig till spriten. Ett långsamt och plågsamt sätt att dö på, men det skulle knappast komma som en överraskning för någon.
Jag tror jag måste söka en ny mening med livet, jag vet bara inte vad det ska vara. Just nu är jag bara så trött.

Det ska jag göra och i morgon har Lotta Brome öppet hus med kakor! Ska läsa din tråd också.

Först av allt så är jag grymt imponerad att du lyckats hålla upp i sju och två år! Det betyder ju att du kan! Det betyder ju också att du vet att du inte kan dricka måttligt, utan helt enkelt måste välja ett liv utan alkohol. Vad var det som gjorde att du tog återfallet sist? Finns det något där som kan hjälpa dig med ett svar?

Det känns som att du har motivationen att "kliva upp på hästen igen". Det som har hänt har hänt, nu är det bara att titta framåt. Var inte hård mot dig själv. Du har fixat det här förr, du kommer att fixa det igen!

För mig har terapi hjälpt till att komma underfund med varför jag dricker. Utan den insikten och sedermera bearbetningen av mina problem hade jag aldrig klarat det. Men det är olika för oss alla.

Fortsätt skriv och här! Det hjälper att formulera sina tankar i skrift. Man lär sig mer om sig själv. Du kommer också att få mycket stöd och hjälp av andra här. Vi brottas med samma saker. Slåss mot samma monster.

Lycka till! Vi hejar på dig!

Nu måste jag tänka klart här. Maken är svajig...
Jag fick mitt sammanbrott i januari...för ca fyra månader sen. Han är nog periodare. Kanske, jag vet inte, och inte vet jag om det spelar någon roll heller..av logistiska skäl, kanske? Måste ju se till att saker o ting fungerar. I slutet av månaden har vi en viktig sak. Låter jag kall? Känner mig iskall och kokande av vrede på samma gång. Jag såg på honom i förmiddags, när vi var ute på kafè och jag pratade om återfall rent generellt, att han blev skamsen. Men han sa inget. Och nu är han berusad..

10 veckor. Jag står fortfarande stabilt på marken. Det går bra. Kan bli lika sugen och ivrig på att gå och ta en latte på favorituterestaurangen, som jag tidigare var på att ta ett glase rosé. Inget sug alls faktiskt.

Däremot har jag fått nervskador i fötterna - s.k. polyneuropati. Oklart om det är alkoholrelaterat, då det borde ha försvunnit nu när jag inte dricker längre. Det har snarare blivit sämre. Mycket sämre. Har fått en remiss till en neurolog och hoppas att de kan komma fram till en bra lösning. Polyneuropati är annars något man kan få dras med. Otroligt obehagligt - som att man går på kuddar, värker och spränger (liksom bränns) på kvällar och nätter. Svårt att sova.

Något "straff" ska man väl få ;)

Annars mår jag oförskämt bra. Ser fram emot semester som kommer tidigt i år. Åker med barnen och öluffar runt på paradisöar. Det blir dykning, snorkling, sandstränder och många roliga josdrinkar :) En kall öl kommer man att längta efter, men en a-fri fungerar lika bra.

Tacksam och stolt över att det gått/går så bra. Just nu känns det som om inget kommer att kunna ändra min avhållsamhet till alkohol. Har utsatt mig för alla möjliga tillfällen för lockelse, middagar, AWs, studentmottagningar, jobbevenemang, plågsamma familjesammankomster - men har inte haft något som helst problem att avstå. Det märkliga är att jag tidigare haft vin i kroppen varje dag under 10 års tid. Alkohol har varit en central nav i allt jag gjort tidigare.

Men igen, det kanske inte är så konstigt att jag står där jag står. Jag har hittat rätt sätt att angripa orsaken till varför jag behövde alkohol. När jag kommit underfund med det, hanterat det på ett annat sätt, så förlorade alkoholen sin roll. Det låter enkelt, men det är det ju såklart inte. Det har tagit mycket kraft och jag har varit tvungen att ta mig till mörka ställen för att konfrontera mig själv med mina demoner. Det är ingen lätt resa, men när man väl kommit till insikt, bestämt sig för att ta tag i det, vågat ta tjuren vid hornen och sedan, sakteliga känner att det hjälper - att man kommer vidare/blir starkare så är det en fantastisk känsla. Och den förut så viktiga livlinan - alkoholen - behövs inte. Har ersatts av annat.

Nu ut i solen med barnen. Ser ut att bli en härlig söndag.

Fortsätt kämpa alla kompisar! Vi är värda att må bra!

Styrkekramar

Hoppas du tog dig ur stolen. Det brukar ju inte alltid vara så lätt.
Ha det så bra nu!

Det låter med kristall klart bubbelvatten!!
Så gott och bra för själen!
Kram!

Solen och sommaren och min ovana att vara utan A.
Sambon drack öl i går och jag satt brevid, så lurigt!! Det gick bra ändå tack vare a fri öl. Idag är jag trött och förkyld :(
Men dock klarat min 6:e helg nykter.

Tack Skytt och PP för uppmuntrande stöd.

I dag är det en vacker och härlig sommardag. En promenad i solen gjorde att ångesten lättade lite, och man känner att man vill ha tillbaka ett liv med ro och harmoni, utan alkohol. Det borde gå om man kämpar, och tar en dag i taget.

Sommarhälsning till alla som läser det här.

/Pi31415

Det gick bra, kändes dock lite konstigt att sitta där när folk blev fullare o fullare.
Men ok....

Igår bestämde jag för att dricka den halva flaska vin som fanns hemma. Inget mer.
Min man överraskade dock med en strawberry drink som jag drack halva.
Det var svårt att sluta men gick bra.
Idag blir det grill hos syrran o jag tar med alkoholfritt....
Sommaren gör det inte lätt....

Kram

När jag satt och iakttog folket igår så kommer det in en motorsnipa med ett gäng medelålders män ombord. Samtliga var kräftröda i skinnet efter en solig dag på sjön. Inte så konstigt när vinterhuden exponeras undrar en heldag i badbrallor. Överförfriskade är bara förnamnet. Sång skrål, och för den nyktre helt omotiverade högljudda skrik för att få uppmärksamhet från övriga ombord. Alla ansåg för tillfället förmodligen att de var de ballaste på jorden. De var nu påväg att ge sig ut, vidare i kvällslivet och skulle vidare på någon pub eller bar. Så på med kläder och iland. Nu bar det sig inte bättre att när en av killarna som skulle gå iland, stod på det smala däcket i höjd med överbyggnaden, så klev näste gubbe upp efter honom. En stadig ölmage på säkert 120 kilo. Av krängningen som plötsligt uppstod dratta killen framför i sjön. Ni kan tänka er synen? Svårt att inte brista ut i skratt. Men saken är den att killen var en hårsmån från att slå huvudet i båten som låg intill....
I vilket fall kom killen upp till ytan och han var oerhört upprörd. Hur i helsike skulle han nu kunna gå ut med de andra när han var genomblöt?!
Resultatet kunde ju blivit ett helt annat och mycket värre. Nu blev det istället en rolig grej och kanske något att sitta och garva åt nästa gång han super med polarna? Resultatet blev i alla fall att han fick sätta sig i en taxi för att åka hem och byta om, och nästa vecka förmodligen en ny mobil.

Det är skönt att tänka på allt knas jag slipper när jag väljer att hålla mig ifrån alkoholen. Är det det här som gör att den som inte dricker ibland anses vara en tråkmåns?

En fin dag i solen!

//PP

Idag AA-kvinnomöte. Jag öppnar. Att gå på AA, håller mig nykter en dag i taget. Och är jag nykter, så kan jag göra allt, som jag vill göra. Härligt.

Chefen,
hur har det gått?
/Ursula

Godmorgon, ni som är uppe nu, och har varit ett bra tag.
Izzy, tack för tipsen! Det är märkligt hur ens liv har tagit underliga vägar. Vem hade trott att man en dag skulle befinna sig i en så konstig situation som att ha en make med ett missbruk?!? 'Sånt som händer andra' (Är det högmodigt att tänka så?)
Jag ska kolla upp stresshantering och mindfullness. Har kollat ibland när andra på forumet har tipsat om grejer, mest lite slumpmässigt. Allt sådant tar TID. (Jag är nog stressad).
Men i alla fall, jag börjar se hur mitt liv kommer att gestalta sig och det är inget som jag gillar. Beroendet i maken kommer att slingra sig fram genom livet i vår familj, listig som en orm. Jag kommer att parera. Tills barnen har sina utbildningar klara.
??
Kul perspektiv.
Alltså..

Ja, kanske försöka fokusera på nåt annat. Det som skulle få mig att bli helare, må bättre.

För närvarande blir min man alltmer harmonisk, nu med rätt exakt två månaders nykterhet.

"-Skulle jag kunna få komma fram här" sa han idag, då jag var i vägen i köket, istället för att få ett raseriutbrott...! Tror inte jag hört det förr.

Ja det är verkligen inte till personens fördel att befinna sig i dryckes-karusellen!

Låter klyschigt kanske, men jag behöver nog hitta mig själv igen. Allt är inte guld och gröna skogar trots allt.

Funderar på oss som par, han dominant, kan avbryta, bryta in, köra över lite och står upp stadigt för sitt race.

En man som är trygg med sig själv, och som "vet var skåpet ska stå", kan man också säga.

Och jag som är försiktig men självständig, och hatar att bli tillsagd vad jag ska göra och vill bestämma själv, styra över mig själv.

Var tar mitt liv vägen, när någon annan dirigerar hela tiden och jag inte hinner med?

Har levt mycket ensam, kanske är det därför jag känner mig lite kvävd, vet inte.

Men jag har också hört "att gräset sällan är grönare på andra sidan, utan bara annorlunda."

Jag vet att jag måste kämpa, jag vet.
Jag vet att jag gnäller för mycket.
Jag vet att jag borde bita ihop mer.
Jag vet att jag håller på att döda min familj med min ständiga gnäll.
Jag vill egentligen inte dricka.
Jag vill förändra mig själv.
Slutade äta antidepressiva för att lära känna mig själv.
Det är ett intressant möte.
Ok. Jag utan vin = duracell kanin. Måste hela tiden föra någonting, för mycket energi. Jobba, städa, fixar trädgården, träna osv.
Jag utan antidepressiva = bunny kanin. Vill ha sex hela tiden.
Förmodligen håller jag på att bli den perfekta kvinnan.

Ja det är svårt att förstå avsaknad av förnuft och insikt när det gäller alkoholen. Det är väl just det som är när vi blir beroende?!
vill nog påstå att vi även kan bli beroende av destruktiva relationer.
Fint att se att det verkar gå så fint för dig nu för tiden. Ensam hemma utan att Drick! Jojo! Här sitter en till, spritt språngande nykter ☺

Trevlig kväll

//PP

Jag är ensam i helgen. Frugan bortrest och träffar lite folk. Jag kan tycka att det är skönt att vara ensam stundtals. Sova tills man vaknar av sig själv, äta när man är hungrig, vara tyst och allmänt reflektera lite över tillvaron.

Jag lyssnade lite på en av mina favoriter tidigare idag, Freddie Wadling. Hans titelspår på senaste skivan, Nu lyfter vi från marken, skulle kunna vara en sång om mig själv (och kanske även andra med A-problem) Så vemodig men ändå full av hopp.

Jag har många gånger funderat på vad det är som gör det så otroligt svårt att förändra/sluta med sitt drickande. Under hela mitt liv har jag fattat en massa beslut, de flesta vettiga. Överlagt positivt mot negativt och kommit fram till en slutsats. Varför har jag då inte lyckats under så lång tid med detta så grundläggande problem??

Svårt att svara på. Lägger vi handen på en kokhet platta lär vi oss att undvika detta i fortsättningen. Är vi allergiska mot något livsmedel undviker vi detta även om vi tycker att det är gott. Förvisso kanske man kan tala om någon form av allergi även mot alkohol men de flesta av oss mår ju inte dåligt efter några glas, utan det tar ett tag.Jag tror den bästa jämförelsen kan vara när man upplever en väldigt stark fysisk åtrå till det motsatta könet. Man sätter skygglappar för ögonen och ger sig, med hull och hår, in i ett förhållande även om det i övrigt finns noll förutsättning för någon stabilare relation. Jag hade själv ett sådant förhållande för en herrans massa år sedan. Jag var helt uppfylld av denna kvinna och var beredd att göra vilken uppoffring som helst bara jag fick spendera tid med henne. Vi blev så småningom sambos. Vi var så olika man kan vara. Omgivningen såg detta och påtalade även lite fint detta men jag var både blind och döv. Det var två mycket jobbiga år och jag fick en hel del smällar. När det hela tog slut var jag fullständigt förkrossad och ville inte leva längre. För att göra en lång historia kort så "läkte såren" och jag träffade så småningom min fru, vilket jag är mycket lycklig för idag.

Alkoholen fungerar lite på samma sätt. Innerst inne vet vi att det inte är bra för oss men vi blockerar detta faktum och gör nästan vad som helst för att få oss ett litet rus till. Det är så lätt att skjuta upp sitt beslut till förändring. Fråga mig, jag har gjort det hundratals gånger. Jag har velat sluta straxt innan jag ska gå till läkaren för prover, när jag har slutfört en jobbig arbetsperiod, när semestern är slut, när semestern börjar, när jag fyllde 40, när jag fyllde 45, när jag fyllde 50, etc, etc.

Lättillgängligheten av denna socialt accepterade drog gör ju inte heller det hela enklare. Jag försöker förstå varför jag har hamnat i den situation jag har idag. Inse att alkoholen för de flesta människor är något positivt, som det också var för mig en gång i tiden. Men att det för mig inte fungerar längre och jag har förbrukat min levnadskvot av A med råge.

Ursäkta rörigt inlägg.
Kämpa på alla ni där ute/Tjalle

Bra att du tar tag i problemet. När man inser sitt a-problem och försöker göra något åt det, kan det bara bli bättre. Ta hand om dig...

Helt klart, där jag sitter vid vattnet har nu det skrålande fyllet i shorts och kortärmat intagit strandpromenaden. Folk som är berusade beter sig ju som de inte vore kloka. Gökbo på flaska?! Dricker en alkoholfri veteöl och käkar lite chilinötter. Om 10 timmar kan jag ta en morgon promenad om jag vill. Jag kan även ligga kvar och dra mig. Oavsett är jag en vinnare då. Det är viktigt att focusera på det positiva...

//PP

Känner igen det där du beskriver att det blir svårare efter återfall. Mitt första riktiga försök att bli nykter gjorde jag hösten 2010. Det var svårt i början men ganska snart kom tankarna på att det egentligen varit hyfsat och att ingenting kunde bevisa för mig att det inte skulle kunna fungerat att socialdricka. TROTS att jag läst mycket här på Forumet. Någon månad kanske det fungerade (med en väldans massa regler och självdiciplin, sen var jag tillbaka i det som varit innan.,Det tog mig tre år att komma tillbaka till punkten för ett nytt försök. Så onödigt, så,otroligt onödigt. Känner även igen att det nu går ganska enkelt och att det är väldigt lite tankar på att jag verkligen skulle vilja dricka. Men allt som oftast uppstår situationer då jag får vara på min vakt.

Hoppas att dagarna framöver är drägliga för dig. Du grejar det säkert den här gången med. Tereligion nykter lördagskväll!

//PP

Du kämpar så bra, Kanintjejen! Jag är så imponerad över hur du står stark när det frestar på som det gör! Gå tillbaks i din tråd och läs igen! Om hur värdelöst det är att dricka och hur bra det är att låta bli.

Du klarar det här! Det kommer att bli lättare och bättre vartefter. Du är stark! Jag tror på dig!

STORA styrkekramar!