Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår hur du känner. Jag känner mig ofta väldigt ensam även om jag har några få väninnor jag kan tala med. Men jag vill inte belasta dem med mitt ältande hela tiden. Skulle behöva ha en vän som förstår mig o är el har varit i liknande situation . Jag tänker sällan på mig själv el hittar på nåt roligt. Oroar mig för andra hela tiden o försöker se till att de mår bra. Sim du tänker jag mycket på barnen o deras framtid o utbildningar o jobb mm. Men som min kontakt på beroende enheten sa så måste jag tänka på mig själv o se till att göra saker för mig då blir jag också till mer stöd för andra. Fick tips om mindfulnes o stresshantering som jag tyckte lät bra. Kanske är något för dig med ?
Lördagskram till dig ?

Tack för att du delar viktig kunskap!

Jag hade en person som var mig mycket kär, som idag inte finns ibland oss. Han firade din AA-födelsedag stort varje år. Blev över 40 stycken!

Varje födelsedag bjöd han in vänner och hade världens baluns, självklart utan alkohol. Jag frågade inte tillräckligt om hans liv och val medan jag hade tid. Jag förundras dock alltid över "vad är så märkvärdigt med nykterhet att det måste firas så".

Idag med de erfarenheter jag har och det jag läst här och på andra ställen förstår jag varför varje år (och dag) behövde firas stort. Mot slutet av hans långa liv, var hans hem fyllt av AA-vänner som stöttade in i det sista. Möten hölls i hans vardagsrum och på slutet i hans sovrum Han gick på möten en till två gånger i veckan i alla år. I början oftare.

Hans motto var "I could have missed it all!"

Önskar dig all styrka för att finna ditt välmående igen.

Jag tänker tillbaka på när jag varit utan alkohol i 1,5-2 år, under mitt 16 års långa uppehåll. Då fick jag uppleva en rofull trygghet gentemot alkohol. Oavsett situation, humör, trötthet eller miljö, så kände jag aldrig några behov av att börja dricka igen. Och kände jag någon gång ett litet sug, så såg jag till att aldrig ”sträcka ut handen efter det första glaset”. Det var underbart. Och detta ”tillstånd” varade år efter år.
Jag känner intensivt att jag väldigt gärna skulle vilja få uppleva detta igen.

Men varför i all världen började jag dricka efter 16 års uppehåll?
Ja, jag drabbades inte helt plötsligt av ett våldsamt sug efter alkohol och sprang till bolaget 10 minuter före stängning och köpte en flaska och drog i mig!
Nej, istället funderade och tänkte jag länge och väl över om jag eventuellt skulle kunna (våga) prova att dricka. Jag vägde för- och nackdelar samt risker mycket noga. Jag hade ju en gång tidigare haft ett längre uppehåll, provat att börja lite försiktigt, men det hade gått åt fanders efter 1-1½ års måttligt drickande. Så, skulle inte den erfarenheten kunna avskräcka mig från att prova samma sak igen?
Jo, fast jag ansåg att jag hade bättre förutsättningar att avbryta alkoholanvändningen om det inte fungerade. Jag ansåg mig vara mentalt bättre rustad, ha betydligt mer erfarenheter, vara mer ”utvilad” från alkoholen (16 år är så otroligt mycket mer än 3 år). Att jag ansåg mig mentalt bättre rustad beror på att det hade krävts en betydligt större mental vilja att kunna släppa alkoholen den andra gången än den första. Självklart eftersom jag var mer skadad av alkoholen, och ”hjärnan var mer kidnappad”. Så, jag borde kunna uppbringa en tillräckligt stor mental vilja en gång till om jag misslyckades.

Där är jag nu! Jag ska kämpa för att det blir TREDJE GÅNGEN GILLT!

Med mina erfarenheter är jag 99% säker på att en människa som en gång varit alkoholberoende och lyckats sluta använda denna hemska drog, aldrig kan börja igen och tro att det går att måttlighetsdricka. Det kommer bara att fungera ett tag i början, men förr eller senare vinner alkoholen över viljan och förnuftet. Och då blir den nedåtgående spiralen brantare, man faller djupare. Gyttjan och dyn som man fastnar i kommer att vara segare att komma loss från. Om man kommer loss.

/Pi31415

Precis pelle så var det för mig, det där glidande över, jag kan inte säga när, för det gick obemärkt förbi mig oxså som du skriver. Ganska otäckt egentligen. Ja, nu har jag vaknat till en ny nykter dag och det är lördag. Lugnet finns inom mig återigen, kan vara förrädiskt men denna gången ska det bara gå. Förresten jag hoppas du mår lite bättre nu och att du kan se ljuset, jag ser det tydligt nu. Har du varit ute med båten någonting ännu. Idag ska jag göra hemmagjorda hamburgare så jag måste åka och köpa fin nötfärs. Aptiten har kommit tillbaka och jag har redan gått upp 3 kilo mycket bra. Jag önskar dig en fin lördag. Kramar Konstnären

Så länge man inte har hemligheter för sig själv är det kanske ok.
Så njut av helgen

Torsdagen var så trevlig och gårdagen lärorik. Det var ett litet misslyckande men ingen har märkt något. Bra att ha en hemlis för sig själv!
Positiva och salutogena faktorer funkar bäst!

Det slår mig hur hur många likheter det finns i alkohol problematik, men samtidigt hur oerhört olika dryckesmönster ter sig. Det sätt PI beskriver var under mina egna år i missbruk bilden av vad en äkta alkoholist var. Att inte kunna styra sitt agerande och totalt tappa kontrollen. Okontrollerat drickande, parkbänksalkisar och totala dropouts. Jag levde som några av er vet, i en högmodsliknande känsla av att mitt eget tilltagande missbruk var något helt annat. Jag var i och för sig en storkonsument av alkohol, men det konstiga var att jag på något märkligt sätt nästan var stolt över det. Jag "levde livet fullt ut". En livs njutare som såg dagligt alkohol intag som en normal del av livet. Mängden ökade i samband med en kris och sedan rullade det på. Aldrig att jag drack på dagarna, aldrig återställare på morgonen. Mycket exklusiva drycker och gärna i samband med god och vällagad mat. Det här känner jag igen nu från så många andra som målar upp en självbild av att inte ha alkoholproblem för att just slippa insikten och självkritiken. Att glida över från att ha en kontinental dryckesstil med en eller två eller tre glas om dagen till att det blir betydligt mer är något som går ganska obemärkt förbi. För mig blev jag först på det klara med vad som hade hänt när jag började svepa en öl eller ett glas vin så fort jag kom innanför dörren. Jag hade naturligtvis fått signaler från omgivningen innan, men bara avfärdat det som nonsens.
Det fina med att drabbas av kriser, beroende och sjukdom är kanske just att de ger möjlighet till att växa som människa. Att inte se på omvärlden och andras problem på ett nedlåtande sätt. Jag hoppas i alla fall att det är så, och skulle vara tacksam om det är det som blir resultatet av de erfarenheter jag samlat och resan som fortsätter.

Det kluriga med alkoholens alla negativa sidor är att den har något som är så starkt positivt i sig. Men så är det väl med alla droger. Jag vet inte hur vi löser det långsiktigt, men idag tänker jag ungefär som så att jag har fått mer av det än vad som tillstår någon under en livstid. Jag vet vart det skulle föra mig, och dit vill jag till varje pris inte tillbaka. Jag vill inte älta, men heller inte att det får falla i glömska. Det är en mycket svår uppgift som jag nog kommer att dras med framöver.

På djupet tror jag att bara de som upplevt detta kan förstå vad det egentligen handlar om. Hur kan man göra något sådant mot sig själv? Ja, mysko är det, men det är ju en sjukdom. Då är det ju verkligen inte så konstigt att det är ett mysterium för de som lever nära någon som agerar på det viset.

För min egen del hjälper det att ta andra som referens till min egen situation. Det fungerar bra både med negativa och positiva referenser. Både de som håller sig nyktra och de som fallit. Positiva förebilder och avskräckande exempel. En av dessa som jag ibland nämt är Per Holknekt. En person som jag känner igen mig i, på både gott och ont. En helt underbar person på vissa sätt, som samtidigt ibland betett sig som en idiot.

//PP

Lördag och äter frukost i trädgården njuter av en fin morgon.
Igår hände en sak som gjorde stresspåslaget blev 1000, tänkte inte på det i går men idag på morgonen kom jag på det.
Första gången jag inte ville ha alkohol när situation var löst tanken fanns inte. Innan hade jag löst saken och sen varit så uppe i varv att jag hällt i mig några snabba glas.
Funderar mycket över ordet självmedicinering, läste någonstans att det bara är missbrukare som använder det för att förklara sitt missbruk.
För självmedicinering är det bara i början, sen är missbruket lika för alla.
Och i mitt fall är ju alkoholen som gör mig sjuk och nervös, men började som ett sätt att varva ner.
Konstigt hur mycket som börjar falla på plats för mig just nu.
Så idag blir det av att njuta av dagen och göra kloka val önskar er det samma

Det känns inte bra, det här. Min man har druckit. Vid tre tillfällen, tror jag, under de sista tio dagarna ungefär. Lite, så lite, så att det nästan inte märks, så att man nästan skulle kunna ha misstagit sig. Trist, det här. Han går ju på AA ett par ggr i veckan. Jag frågade honom häromdan om han berättar sanningen eller om han går dit o pratar strunt. Jag menar, där tar de väl allt 24 timmar i taget, om man har klarat de senaste 24 timmarna. Jag undrar för mig själv om inte maken lägger upp strategin så att varje gång han är där är de föregående 24 timmarna rena? Skulle inte förvåna mig.
Vad lever jag för?
Mitt mål är att se till att barnen får sina utbildningar. Det är det som kommer i första hand. Och här, där jag bor, faller kostnaderna för utbildning på den studerandes familj. De beror till viss del på familjens inkomst men det är klart att det kostar.
Vad ska jag göra? Jag skulle vilja ha någon förtrolig kompis. Åtminstone av den anledningen borde jag börja gå på Alanons möten. För att inte vara så ensam. Barnen är ju så stora att de oftast är ute på helgerna. Jag måste skaffa mig ett eget umgänge, väninnor utanför familjerelationen.

Lavendeln, hej.
Det är sorgligt att läsa om din pappas öde, och därmed om ditt. Hårt.
Jag håller med PP ovan om att det är bra gjort av dig att börja skriva här.
Jag har egentligen inga råd jag kan ge dig..men jag funderar, hur ser din relation till din styvmamma ut? Kan ni prata eller t ex hälsar ni på varann bara, typ 'godmorgon', och sen inget mer eller inte ens det?
/Ursula

Tack för era svar! Jag får helt enkelt försöka kolla lite mer, och hoppas på ett bra läge för att ställa lite frågor.

För svaret! Kanske något att kolla upp!

Ikväll har jag varit på middag ute! Yes vad bra det gick! Drack fanta :) hade så trevligt! Tittade på tjejen bredvid mig, hennes vin glas. Kände inte suget! Men vet att jag tänkte hur kan hon dricka det så långsamt? Hon har inga A problem men jag vet att jag hade svept det! Sedan skulle jag bara fortsatt! Jag svepte fantan i stället :) det går ju liksom bättre att svepa!

Stolt över mig själv!!

Nä, inte OK

Jo, så är det inte privat men personlig! Träning funkar ur bra som helst och favoritdesignern hon är hur bra som helst!

Tack Andreas. Kör på ångestdämpande här oxå men är så jävla sugen på att öppna flaskan och hälla i mig resten, men den ska fan få stå där och sukta mig! Får se hur länge jag klarar att låta den stå, det blir en utmaning för mig. Men mår skit just nu, trots ångestmedecinen..

Välkommen hit. Det går åt helvete för mig så har inte mycket råd o ge. Har me varit nykter sen i onsdags o nu känns de för jävligt redan, men ska snart gå o lägga mig o blir ångestmedicin istället tror ja.

Tack Nyman!
Det känns bra igen livet. Kram tillbaka.

Och det funkar faktiskt bra tycker jag. Att välja a-fritt. Man tänker på det i början, men sen är det rätt skönt att känna sig nykter efter några glas. Lycka till!

Tack för att du hälsade mig välkommen PP.
Nu är jag inne på 4:e dagen utan A. Abstinensen med skakningar och kramper är över. Ångesten kvar, samt ett stresstillstånd som gör sömnen nästan omöjlig.
En hemsida som förklarar hur hjärnans funktioner förvrängs vid alkoholberoende:
https://www.drink-less.com/se/vill-du-hjalpa-nagon/alkoholberoende-vad-…

Nu har jag också lärt mig hur man kommenterar på forumet.
Men vad innebär knappen "Besvara" i varje kommentarsruta?

/Pi31415

Med kallt kristallklart bubbelvatten. Väntar på att kärleken ska komma hem. Har en skön fredagsfeeling ? Tre lediga dagar, härligt. Hoppsan nu gick solstolen sönder!!! Tyget sprack. Hmm antingen är jag för tung lr så var solstolen för gammal, sliten & väderbiten? Jag tar de senare alternativet ?

Det är lite svårt att förstå hur/var man ska klicka/skriva för att använda forumet. Därför skrev jag till hemsidans support och ställde några frågor om detta. Men tydligen är det ingen bemanning på support, för det kommer inget svar. Så man får väl mixtra och testa själv.

/Pi31415

Håller tummarna för dig i kväll ☺

Starkt av dig ☺

Jag är kvar och är alldeles nykter! Skönt! Med gubben går det bra, har pratat en hel del. Han har så vitt jag vet inte druckit något. Jag är iallafall 100 på att han inte druckit när jag varit hemma. Ibland sover jag borta, pga jobbet. Hur det varit då vet jag inte och jag försöker koppla bort det, kan ändå inte göra något åt det just då. Jag har is i magen.
Försöker att inte oroa mig, är så sjukt orolig jämt. Har väl nåt slags sjukligt kontrollbehov också. Inte för att kontrollera andra tror jag, utan för att kontrollera mig själv. Så fruktansvärt rädd att hamna i situationer som gör mig svag och sårbar. Ibland vet jag inte vad som är sant eller osant, ser faror och risker runt varje hörn. Tankar som snurrar... Dricker han nu? Är han ensam? Är han otrogen? Tänk om han har nån mörk hemlighet? Tänk om han är nån slags sexbrottsling? Pedofil? Tänk om han är kvinnomisshandlare? Kan få ihop de sjukaste misstankarna, trots att jag inte har någon anledning alls. Och nej, det här är inte magkänsla, jag är sjukligt orolig och misstänksam. Snudd på paranoid. Fan! Det låter nog löjligt men det är så extremt otroligt jobbigt för jag vet att jag har fel men kan inte hindra tankarna att spinna loss. Dessa tankar finns om andra människor också, inte bara gubben. Men värst med gubben, det är väl för att det är han som står mig närmast, som jag är räddast att bli sviken av.
Har insett hur svårt jag har att lita på folk, gäller verkligen alla människor. Jag har taggarna utåt konstant, utan att visa det får någon. Håller på att trassla in mig totalt i oro och ångest. Väldigt snurrigt, knappt jag begriper själv... Fast egentligen mår jag bra just nu, dom stunderna jag kan lägga ångesten och oron åt sidan för en stund. Funderar seriöst på att kontakta psyk om det där för det är jävligt jävligt jobbigt. Har även så mycket gamla otäcka erfarenheter, antar att det bottnar i det. Och egentligen har jag väl haft denna ångest hela mitt liv i princip, antar att jag dövat och självmedicinerat. Usch, nu blev det jobbigt.
Men som sagt, jag är samtidigt glad och mår bra, väldigt dubbelt. Hästarna har jag ju alltid, mina fina hästar ? Tagit upp det där med att fiska, fiskade mycket förr, tycker det är skoj. Köpt mig det där tältet jag drömt om länge så nu planerar vi (hm, läs jag... ?) semester.
Jodå, livet känns gott, iallafall stundtals och jag är inte törstig.
Nu ska jag ta mig en glass i solen ? Och kaffe och en cigg. Nån last får jag acceptera att jag har.
Kram

Ska inte säga att jag tagit ett återfall, men jag har varit berusad en kväll/natt o varit rejält bakfull. Inget fyllerace och ingen sjukskrivning. Ett litet steg i fel riktning, men jag måste vara ärlig här och mot mig själv. Det löftet vill jag inte svika. Jag sitter uppe på pållen igen, rakryggad, och med många nyktra dagar i ryggsäcken. Och att vara bakis var sååå inte värt det.?