Senaste kommentarerna i forumet

Våra mentala ryggsäckar är lite olika tunga & innehåller lite blandade känslor, tankar & erfarenheter.
Klirrande ljud i påsar el dyl för mej är ingen lycka el glad fest alls... utan snarare tvärtom.

Men som du säger är det viktigt att plocka ur några tunga stenar från ryggsäcken mellan varven för att inte tyngas ner helt.
Jag har lärt mej det.
Just nu ligger bara några små stenar & tynger.
Min ryggsäck är ganska lätt att bära.
Har jag mindre problem att lösa nu?
Nej det tror jag inte. men jag har förstått att jag måste prata om dem snabbt & finna en lösning.
Inte stanna i problemen & det negativa.
Inte stoppa huvudet i sanden.

Numera funderar jag över om jag kan göra någonting åt problemet NU, kan jag det så gör jag det... kan jag inte det, låter jag det passera mina tankar tills jag kan göra ngt åt det.
Det är det där negativa tänket som drar oss ner.
Lätt???
Nej, det kräver en hel del träning.

Precis som du så "ser" jag så mkt mer idag... min blick har ändrats. Jag har höjt blicken & känner ett lugn över att vara just här... just nu...
Vilket gör att jag kan ta in så mkt mer av det underbara som finns runtomkring mej.

Stor KRAM till dej Berra... / Mie...

..just nu befinner jag mig i det sydvästra hörnet och ska ännu mer söder över...

Jag lever med det vädret vi har, familjen likaså..
Jag släpar våra tunga väskor mellan bil och hotellreceptioner, ibland får även kylväskan följa med upp på rummet..
Det klingar glatt i den av glasflaskorna, och andra människor gläds åt klingandet, typ uj uj ..här ska det bli fest...
Har lust att stanna upp och visa dem mina flaskor med alkoholfritt öl, och så låta deras tankar få exploateras vidare,,,alkoholfritt???
Blir det lika mycket "fest" då?, eller kan man få dricka sina bira i fred utan tankar på fylla, tack!

Vi bär på så mycket i våra mentala ryggsäckar, tänk vad mycket lättare det skulle bli om vi kunde tömma dem emellanåt...

Jag ser lyssnar och känner, och låter ögonblicket fånga min uppmärksamhet, och hänföras av nu'et...

Min gåva till mig själv, är att få vara med och uppleva i allt runtomkring mig...

Berra on the tour

Vi har firat ( :-) ) en nykter midsommar och haft goda dagar enligt min fars paroll: "När som bäst det varit haver haver möda och arbete varit". Vi har, som Lisamari, fått mycket gjort och det har skett i en anda av glädje och gemenskap. Vi rör oss i ett stort känsloregister och det känns bra. Det gladde mig oerhört att du förmådde dig att kasta ut ett rop på hjälp hit och det förvånar mig inte att du tystnade här sedan.
Igår tänkte jag skriva här men stannade upp - visste inte vad jag ville säga. Idag vet jag, att jag vid sidan av våra samtal (självklart viktigast) vill hålla också tråden här öppen till dig, ifall att du läser. Fortsätter nu att skriva i min tråd. Virtuell varm kram / mt

Tack för mycket bra synpunkter och text.

Det är en fråga som är lätt att bli engagerad i, och det känns fint att du med din långa nykterhet och erfarenhet bakom dig gör det.
Tänker också vara nykter hela dagen :-)
Kram Lisamari

gick ner sig snabbt och totalt när mellanölet kom till matbutiken och Servicestationens café. De personliga erfarenhetenas "bevisade sanningar" väger alltid tungt. Jag är alltså helt enig med er och helt oförstående till vin på ICA. Det är ju inte störra svårighet att gå till Systemet för den som har ärende. /mt

Skruva bort alla ben så länge... du kommer att bli stark under din resa...Kram från Mie.

tycka att det vore urjobbigt om alkohol såldes i matvaruaffärerna.
Har inga problem att gå FÖRBI systembolaget för jag har ingen anledning att gå in där längre,är inte heller så förtjust i alkoholfria alternativ som finns där.
Men skulle alkoholen finnas på ICA VIVO COOP,hur skulle det gå?
Det skulle väl gå som när man släppte motboken fri.....konsumtionen skulle öka enormt.
Och JAG skulle ta en risk varje gång jag går o handlar mat.

det så Lelas, min vän !!

Så är också fallet med Nämndemansgården där jag startade mitt nya liv !

Vad jag skjuter in mig på är i första hand den kommunala "vården" hos vår "beroendeenhet" i vår stad och i andra hand liknande institutioner i andra städer som jag tyvärr hör talas om. Ska man tro snacket hos alkisar och medberoende som jag träffat från norr till söder så är Stockholm och ett helt gäng med kommuner nere i Skåne mycket framstående i att snabbt ta hand om sina alkisfamiljer.

Vår kommun gör bara exakt så mycket som lagen tvingar dem till och inte ett dugg mer, gärna mindre. Några samtal, ev öppenvård, i stort sett aldrig behandlingshem på kommunens bekostnad och skulle de gå med på det så är det billigaste varianten och den kvaliteten kan vi nog alla gissa var den ligger.

För flera år sedan var AA's landsmöte i vår stad och som sig bör bjöds beroendepersonal och politiker in till info-möte dagen innan. Jag behöver inte säga att ingen kom, eller hur ? Beroendeenheten har tidigare stängts under semestertid och flyttats till grannstaden vilket medfört att polisen fått agera fyllechaffisar och det har ju självklart medfört protester från ordningsmakten. Jag har faktist inte orkat kolla hur det är i år....................!!

Maria Larsson instiftade en sk "morotspeng" för kommuner som snabbade upp sina rutiner vad gäller missbruksvård, de skulle alltså få mer pengar om de uppnådde frivilliga delmål. På den träffen med Maria var jag inte ensam om att opponera mig ! Det MÅSTE lagstiftas annars slingrar sig lokalpolitikerna för de kan inte det här. De måste tvingas att göra något.

Många stora företag har mycket bra rutiner för att sköta missbruksfrågor och det hänger nästan alltid på att det finns en drivande person inom företaget/organisationen som själv har erfarenhet av missbruk som driver det. Små företag klarar kanske inte kostnaden hur gärna de än vill och det är, vad jag vet, stört omöjligt att få någon typ av bidrag till en behandling(via företag alltså). Det HAR funnits företagsförsäkringar som täckte upp kostnaden ( Faktum är att det var så de första behandlingshemmen finansierades tidigare, därav max 28 dagar) jag vet inte om det finns längre. Jag vet i alla fall att jag som alkis och att jag haft lite trassel med ryggen är helt diskvalificierad för en sjukförsäkring !

En hel del företag har valt att låta personal genomgå olika riskbruksprogram som ex vis Prime For Life el likn och det är jättebra och det ger mycket bra resultat men .................det ÄR en sjukdom så varför är det så satans svårt att låta UTBILDAD, gärna stabila alkisar och anhöriga, få sköta detta så att alla får tillgång till omedelbar hjälp när så behövs. En proffesionell medberoende med många gånger egna olösta problem som ska hjälpa mig är jag inte betjänt av.

Regeringens missbruksutredare, Gerhard Larsson, är inne på den saken när han vill överföra missbruksvården till landstinget och till UTBILDAD personal. Självklart klagar soc folket eftersom de då blir av med icke liten summa pengar som överförs till landstingen och narkomanerna har synpunkter ur en helt annan synvinkel som jag inte är så kunnig i. Jag kommer inte ihåg källadressen till de synpunkterna men för den som är intresserad går det att börja läsa här : http://www.svenskabrukarforeningen.se/om Det kan finnas där :-)

HA, så mycket text det blev men jag är lite engagerad i det här !!!

Hur det än går i världen idag, val i Thailand = dokusåpan fortsätter, så tänker jag vara nykter hela dagen idag ! Så det så !!

Usch, vad tråkigt det är med den utbredda okunskapen om familjeproblematiken runt en alkoholist...

Ibland funderar jag på (och jag tror att jag har skrivit det någonstans på forumet, men minns inte var) hur många av samhällets bekymmer som skulle lösas, kanske inte till hundra procent men till stor del, om vi kom till rätta med alkoholismen. Trafikolyckor, sjukskrivningar, stressymptom (inte minst hos anhöriga), ökad användning av antidepressiva läkemedel, sömnsvårigheter, brottslighet både i form av att man gör dumheter på fyllan och av att man gör dumheter för att finansiera sitt missbruk.... Jag är ganska säker på att väldigt mycket av de problemen skulle lösa sig "av sig själv" om samhället i stort fick upp ögonen för hur beroende och medberoende fungerar. Eller, vad tror ni?

Men, jag måste bara säga också att behandlingshemmet som min man har varit inskriven på tar det här med medberoende på stort allvar. Jag har aldrig känt mig ovälkommen med mina frågor, och aldrig möts av attityden att det skulle vara något annat som är "fel" med mig och vår relation. Tvärtom - jag bjöds in att vara med en gång (heldag) i veckan medan han bodde där, och jag erbjuds en anhörigkurs som håller på i ett helt år med en träff i månaden (och där får jag höra att jag är välkommen att fortsätta längre om jag har det behovet, att jag själv styr över min process och hur länge jag hänger kvar där).

Så, det finns goda exempel också, Adde. :-)
Kram!
/H, tillfrisknande medberoende

PS. Hemmet? www.aleforshemmet.se DS.

Bra Adde!

Adde det var ord o inga visor :)

Adde! / mt

och ni medberoende följs åt genom hela sjukdomsförloppet och vi har precis samma förlopp i tillfrisknandet, möjligtvis i något annorlunda tempo.

Vi är så lika så vi kan vara tvillingar i vår sjukdom.

Tyvärr är kunskapen hos alla de jag träffat på olika beroendecentra fruktansvärt okunniga, jag måste nog säga att jag inte förstår hur de kan vara så förblindade. De allra flesta har varit proffesionella medberoende som gjort mer skada än nytta. Även jag har blivit bemött med kommentarer som " Du kan inte vara alkoholist för du har ju familj, rena kläder och jobb". Sicken sanslös okunskap, det är så tragiskt ! Hur många liv har inte såna människor förstört när man väl tagit sig över tröskeln för att söka hjälp !? Enhetschefen för beroendeenheten kommenterar mitt och hustruns liv (när hustrun ringt dit för att få hjälp för oss) : "Ni har familjeproblem och behöver gå till en familjeterapeut". Sådana kommentarer borde vara straffbara !!! Dessutom skapar det en hatfylld känsla för hur de kan sitta kvar och förstöra för andra som söker hjälp.

Visst är det också så att det är alkoholen som är den gemensamma nämnaren i många sällskap. Tar någon bort den delen rämnar oftast sällskapet om inte alla är villiga att ändra på sig vilket inte är så direkt vanligt ! I Sverige är min erfarenhet att det ska trugas till förbannelse precis lika som dessa förbannade lekledare runt midsommarstången !!!! Dansar jag inte grodorna så är jag onormal och ingen riktig svensk !! Precis lika med nubben/ölen/drinken/groggen !!!!
Jag har 2 unga vänninor som av olika anledningar valt att inte dricka, ingen har sjukdomen men har gjort det sunda valet i alla fall. När de är på "lokal" är de så trötta på tjatet så de känner sig tvingade att beställa alkoholfria drinkar fast de inte tycker om "kletet" som de ofta består av. Varför kan folk i Sverige inte respektera att man inte vill dricka ? På turistorter i Thailand ex vis blir man ofta uppskattad av servitriserna om man inte dricker alkohol och får ofta gillande kommentarer. I länder med mer blandad kultur och religion än här hemma så har jag aldrig blivit ifrågasatta för att jag inte dricker, det är mer naturligt där att folk har olika synsätt.

Enl alla undersökningar så minskar drickandet och folk är mer med på noterna när det gäller att begränsa drickande enl det koncept som vi har haft i långa tider i Sverige och som nu även studeras ivrigt av andra länder i Europa. Vad som verkar helt sjukt är att politiker i socialnämnderna inte alls hänger med i utvecklingen och numera även ger sprittillstånd till ICA för att kunna servera vin och öl i sina små "fastfood"butiker utanför entren !!! Varför i hela helvete ska jag ta ett glas vin när jag ska handla på ICA ?????????????? Javisst, jag handlar mer om jag är dragen men är det dit vi vill komma !? Lullande människor som köper sig sinnesro i butiken ?!

Vi måste nog kanske börjar uppfostra våra "folkvalda" lite bättre alternativt skicka dem på behandlingshem för nåt fel är det på dem.

Tack Adde för dagens ord! För mig känns det som om påminnelse kan behövas också för anhöriga och vänner. Jag menar INTE att ta ansvar över/för... men att inte förvänta sig en delad lycklig gemenskap med alkohol som väsentlig ingrediens. Det är också att lämna och avstå något. Du läste säkert också tjejen som skrev häromdagen att hennes man inte fattar... han, och hon, vill att de ska kunna fortsätta dricka iskall rosé ur immiga glas, fnissa och tjuvröka. Bara inte tappa kontrollen.

För mig har kunskapen om "kidnappad hjärna" betytt mycket för insikten om vad alkoholism (och annat missbruk) är. Att det inte handlar om (avsknad av) karaktär utan om (åtminstone delvis) fysiologiska processer och genetik. Intressant ändå att många vårdproffs verkar omfatta ett perspektiv att även missbrukare ska kunna lära sig dricka måttligt. Kanske en (nödvändig?) anpassning till hela samhällets attityd att alkohol är en ovärderlig del av mänskligt välbefinnande. Den, på min ort mest sakkunniga (proffset) jag träffade i vintras förespråkade möjligheten till just en sån linje. Hon berättade också att hon ju själv gillar att dricka ett glas champagne och menade att det är inget jag ska avstå ifrån. Inget ont om denna person för övrigt.

Nu är det så att jag inte tycker det är festligt längre för min egen del. Jag har också vänner som jag under flera år följt med oro. När drickandet blir det viktigaste i umgänget blir jag fundersam. Att människor dricker och mår bra stör mig annars inte alls. Svårare verkar det vara för andra att acceptera att man inte dricker och mår bra - men det tror jag löser sig med tiden. / mt

är så ofantligt viktigt.

I AA's "Hur det fungerar" skriver man att alkoholen är "listig, falsk och stark" och det är så rätt formulerat. Sjukdomen kommer för alltid att finnas i min kropp, den är kronisk, men jag kan behandla den och behålla mitt fina liv tills jag dör en "naturlig" utan påverkan av alkohol. Den dag jag slutar påminna mig börjar den genast att ta befälet igen och manipulerar mig till något jag innerst inne inte vill.

Jag har genom åren sett flera exempel på hur det kan gå om jag inte behandlar min nykterhet som en färskvara. I början av min nykterhet blev jag skrämd av att det var så lätt att glömma så jag ökade mitt mötesgående för jag ville på villkorsvis inte tillbaka till mitt gamla liv. Med åren har jag sett att det finns flera sätt att påminna sig bla genom detta forum som funkar väldigt bra. Nu har jag flera olika vägar till min ständiga påminnelse för hur intressant det än kan vara med nykterheten så kan det bli tjatigt att knalla på samma möten och höra samma människor berätta samma historier år ut och år in. Jag vill gärna känna en pågående utveckling i min nykterhet och jag vill inte tappa min nyfikenhet på livet utan alkohol.

När den värsta ångesten efter senaste fyllan har lagt sig så börjar hjärnan att vobbla och försöka övertala mig om att det nog inte var så farligt, det går nog bättre nästa gång. Jag kan nog ta en öl lite då och då utan att det gör något. Det funkar inte så.

Alkoholism är en progressiv, pågående, sjukdom som ständigt vill få mig att dricka igen. Det finns ett talesätt inom AA som säger : Mår du dåligt ska du gå på AA men mår du bra ska du SPRINGA till AA. Jag fattade inte det där riktigt i min nynykterhet men nu förstår jag att mitt högmod sakta tar över och jag blir översäker på min förmåga att handskas med alkohol. Min sjukdom manipulerar mig så sakta men säkert sitter jag fast i misären igen. Helt plötsligt har jag glömt alla konsekvenser och mitt tidigare liv är helt bortplockat från minnesbanken. Jag börjar skylla på alla runt mig, jag gör själv inga fel, folk är dumma och jag slåss mot hela världen. Jag börjar ljuga igen, främst för mig själv men även för andra vilka med 100% visshet märker det utan att säga något. I det stadiet är det bara en fråga om tid innan jag sjunker ner i skiten igen.

Det syns inom AA, det syns här på forumet................när besöken och påminnelsen uteblir så kommer återfallet som ett brev på posten.

Jag vill inte glömma, jag vill inte tillbaka, jag vill inte ha tillbaka min misstro till andra och den sjuka misstänksamheten jag tidigare hade.

Jag vill ha ett rent och fräscht liv med respekt och tillit till andra. Jag vill leva ett liv idag.

Och jag får det om jag påminner mig och gör saker som är bra för mig och min nykterhet.

Håller med mt, riktigt härlig läsning.

kram

/ mt

Jag var ute igår kväll. Första gången sen jag slutade dricka. Lite av en krogrunda. Inget fylleslag på något sätt, men trevligt med mysiga vänner som tog sig några glas.
Jag blev så glad av att kunna be bartendern om att slänga ihop nån alkoholfri drink och han sa "javisst" utan krusiduller och jag fick också gott att dricka som inte bara var vatten med en citronskiva.

Och man ser mycket när man är ute med nyktra ögon. Oj, va många som inte kan hantera detta med alkohol.....

Ännu en milstolpe i min vandring. Sen kommer jag inte gå ut särskilt ofta, den tiden är förbi. Men roligt att veta att jag kan och få skratta och må bra av det.

Ta inte åt dig!
Kan inte komma på någon här som är sån, vi har ju alla hamnat här
just för att vi funderar, och behöver få våra tankar testade...

kram till alla i den härliga sommarvärmen!
/k

Du vet, man kan inte låta bli att vara sorgsen ibland. / mt

Jag känner mig sorgsen, och trött. Men jag vet egentligen inte vad det beror på, det är ingenting som har hänt eller så.

Fram till midsommar hade jag en riktig spurtsträcka med mitt jobb, och när jag tittade i kalendern igår så insåg jag att nästa notering ligger på den 25 juli. Det är visserligen en deadline som innebär att mycket jobb skall vara klart till dess, och jag har en del andra bollar i luften också... Men - det var som att luften gick ur mig. Pust, jag är i mål...

Men men - jag tänker inleda dagen med en joggingrunda och sedan förbereda en konsert som jag och maken skall ha ihop i veckan som kommer. Ha en bra dag, alla!
/H.

Vilken härlig läsning! Just så där konkret är det som man måste vara... på sängbensnivå.
Jag förstår att fjärilen strax under hjärtat gör sig påmind, men det är härligt att se din styrka lysa ut från din text.
Ha en bra dag, vännen!
/H.

Mina underbara barn kommer fulla med morgonpussar och kramar! Katterna gurrar och friden är här. Massor av disk, tvätt och aktiviteter ligger framför. Ska ringa vännerna och fundera över steget idag... Vem av oss ska flytta på sig, och vart. Helst skulle jag inte vilja sova under samma tak en gång till. Men så kommer det ju inte att bli. Hur skruvar man isär dubbelsängen? Har vi några fler sängben någonstans?...Stora och små frågor, som skapar bara en lite fjäril strax under hjärtat just idag. Vad ska jag säga när han ringer... Bäst att jag hinner ringa mina vänner innan!
Kram på er kära vänner!

också av tomhet och tunga stunder. Så är det ju för alla men det är lätt att tro att man är ensam eftersom vi sällan delar de känslorna med varandra. Det är så värdefullt att ta del av livet i sin vidhet - och vidunderlighet - här. Önskar er en fin helg tillsammans! / mt

Tack Pianomannen, att du även skriver, just när du känner dig trött och ja du vet...Det du skrev för några dagar sen, syftar jag på.
För mig är det en otrolig hjälp, vara förbered att det är just upp och ner. Det viktigaste är att även när det är ner, låta glaset stå kvar, att det är okey, helt naturligt, alla känslor, ja det ska jag ta till mig.

Kan det vara så, att eftersom man får väldigt mycket uppkänslor, när man är nynykter, så är det lite snopet, när man inte känner sig riktigt glad eller lite deppig utan att veta anledningen, även om du hittade din?

Kram
Lisamari