Senaste kommentarerna i forumet

ett yngre par å yrkets vägnar idag. Mycket trevliga.............men....

Mannen hade mer bråttom hem för att öppna en öl "och grilla lite" än att diskutera en av de största investeringar de nånsin har gjort i sitt unga liv.

Jag känner defintivt igen hans beteende. Det gör mig väldigt ledsen för de har nyss startat sitt liv tillsammans och jag ser ju vad som finns hos honom och jag kan inget göra.

Ibland är det väldigt obehagligt att se sin spegelbild.

Tack de värmande orden behövdes! :) *kramar om*

Har gått och försökt peppa mig själv idag och samla mod, blir lite arg på mig själv för att jag fegar och det får mig att vilja ta tag i detta nu, så jag hoppas på det bästa! :)

Tack för att ni finns och lyssnar!!! Många kramar till er! :D

tack Victoria
hur mår du min vän?
kram Måne

Låter så härligt, tack för du delar med dig under din semester.
Ha en fortsatt härlig semester
Kram
Lisamari

Vickis!
Var snäll mot dig själv!
Du sitter i en rätt trist båt just nu, och det blir inte
bättre av att du straffar dig själv för att du inte vågar
hoppa i böljan istället... Du kommer våga/orka ta steget
när det inte funkar längre... när du är redo...

Nog för att gravidhormornerna kan ställa till det ibland,
men du överreagerar inte... Mie har precis rätt!!!

Kom ihåg att du och barnet är viktigast för dig!!
Höll på att skriva just nu, men insåg att just nu är ju
egentligen fel, du är ALLTID viktigast för dig!!!
Stora kramar!
/k

Och en fin dag önskar jag dig Måne

hoppas du har goda dagar och njuter av sommarledigheten - visst är det så att du har semester nu? Kram till dig och din flöjtist! / mt

vill bara säga gomorron till alla kämpar här inne
skönt att ni finns
kram måne

..och inget har gått till spillo...

Jag är så...nöjd med min nyktra tillvaro, att semestern är nog den bästa på mycket länge...
Jag njuter varje sekund av min fria tid, och är inte alls bunden till några som helst laster eller vanor...
Min tid är min!, kan inte sägas annorlundare, för jag sitter med triumf på hand, min egna nykterhet...
För vissa ingen uppoffring alls, för andra något nästan ouppnåeligt...
Som om jag kunde sträcka mig så långt att jag kunde nå molnen...

Frugan och jag har vår bästa tid just nu, långsam gick vi mellan bilparkeringen och vandrarhemmet genom en nästan kolsvart skog,
Vi var inte alls rädda för någonting, vi har ju varandra och båda var ju vid sina sinnens fulla bruk, inte ens mörkrädda, tänka sig...

Nu är vi så fasligt trötta, och våra grannar har också bestämmt sig för att göra detsamma, efter att suttit utanför och ylat lite...
Jag är bara så nöjd att jag inte var en av dem, jag har mitt liv...och de har sina...

Jag gör mina val och de gör sina, jag har inte skapat en för mig dålig start på morgondagen med att behöva oroa mig för en baksmälla...

Jag har fullkontakt med mitt liv, och jag ångrar ingenting, inte mängder och inte glasens innehåll....

Idag fick jag full pott på mitt liv, och det ska jag försöka bräcka redan imorgon...

Ingen fylla, inget bråk, och en morgondag utan tråk...

/Berra

Vännen.. du överreagerar inte... känner du själv att det är ett problem så är det ett problem... ta dej själv på största allvar. Det är DU värd.
Stor KRAM från Mie...

Jag ska ta mig i kragen, blir så arg på mig själv då jag mår så här och låter mig själv må så här.. till helgen ska jag försöka få till ett tillfälle och prata, sen får det bära eller brista..
Är rädd att jag överreagerar, men det blir som det blir, kan inte han förstå mig så är det väl inte meningen att det ska vara vi, jag vill inte ge upp, men jag tänker inte leva mitt liv så här, hur mycket jag än älskar honom...
kramar

med honom!
Vet du vad det är som hindar dig? Vad är du rädd att ska hända? Det blir inte bättre av att vänta och inte lättare när barnet har kommit.
Vet du, jag tror inte att orsaken till att han dricker är att han bytt arbetskamrat . Han dricker för att han väljer att dricka och så länge han väljer det kommer det alltid att finnas en anledning.
Det är viktigt att du tar hand om dig och ordnar en trygg tillvaro för dig och barnet. Du har så rätt i att ditt liv inte ska vara att sitta och vänta - du ska ta tag i ditt liv med målet att komma på topp! Fortsätt att skriva. Kram, kram, du är inte ensam! / mt

Jag hoppas att ni alla haft en fin midsommar och midsommar helg! :)

Sitter här ikväll och känner att allt är hoppalöst, borde känna mig överlycklig med barnet som är påväg.. men jag har inte tagit mod till mig och pratat med min kille än. Han har kommit hem från utlandet, men fortsatt med drickandet bara för att han bytt arbetskamrat nu, varför har vissa karlar så svårt att vara nyktra med varandra? (säger inte att alla är sådana nu!) Men jag menar kan man inte umgås utan alkohol vad är det då för vänskap???
Och varför är det så fruktansvärt manligt och sitta o ta en bärs? *ledsen* Känner bara att jag inte vill att mitt liv ska vara så här, varför ska jag gå och må dåligt för? Jag är inte så gammal, mitt liv ska vara på topp.. inte sitta hemma och vänta och känna att allt bara rinner iväg..*snyft*

Hej!
Du är grymt duktig Barbalala! Ja hänger på, väntar bara på att alkisen kommer hem sen åker han ut! Känner mig ganska stark i detta. Vi får stötta varandra Barbalala.

.... helt klart ett lockande alternativ :) ... men de är arvegods efter hans älskade mamma och hatade pappa, så jag tror han får ta hand om dem.

Kram till er allihopa, som peppar mig. Ni anar inte vad mycket det betyder!

sängbenen nu så de aldrig mer kan användas !!

Finns nya fina att köpa sen !!

Kram från Mie...

Härligt! Heja dig! :-)
/H.

Tack mulletant, för dom orden! De värmer ska du veta! Så länge som jag brottats med detta att egentligen är jag nog en riskbrukare bara, eller kanske en missbrukare, för jag kan väl inte vara beroende...? Osv i all oändlighet medan tomflaskorna fylls på under köksbänken och vinet till slut bara finns där för att jag ska bli full, så pass full att jag raglar in i sovrummet, drar av mig kläderna i en hög och somnar.Igår plockade jag undan alla vinglas, har kommit på att de inte ska stå framme i synliga skåp, det frestar...Jag har ärvt mitt drickande av min far, vilket arv...Igår tränade jag så sveten rann, skapade mina egna endorfiner med andra ord. Mådde mycket gott! Men vad är känslan i botten? Denna ensamhet! Längtan efter kärlek tror jag...låter det patetiskt? Som bekant är vinet en vän som aldrig sviker, man kan alltid krypa in i dess famn men sen låter denna "vän" en betala priset...LÄser Berra och alla er andra här och känner mig inte lika ensam..det är gott!/Lilja

vittnesbörd hur omöjligt och farligt det är att dricka det första glaset... Har läst Lisamaris tråd idag på morgonen. Det hjälper mig att dela era erfarenheter. Önskar dig största tänkbara LYCKA TILL! Kram / mt

Så trösterikt att läsa att jag på intet sätt är unik med min ångest och min kamp med vad är normalt och inte! Tror jag försökt sluta i 10 år, det längsta var 1 år och 4 månader, sen ett glas vin och två veckor senare en halv flaska och sen...ja..fyll i resten. Dessa nattmaror av svett och ångest, denna djupa olycklighet i botten. Juni månad drack jag förskräckligt! Ändå "klarar" jag jobb och socialt umgänge men jag känner ibland att jag inte vet om jag är nykter eller full för jag kan känna mig superspeeded även nykter, denna enorma ORO i kroppen! Idag är det fjärde dagen jag är nykter, wish me luck! TACK till alla som öppnar sig om problemen, en SÅN hjälp!

Idag åker sängbenen av. Just nu ligger jag före min plan! När bollen är i rullning går det visst inte att hejda. Jag har markerat gränser, och jag bara gapar av förvåning över reaktionen. Han finner sig faktiskt! Vi är helt tydligt på väg mot separation, tyvärr finns det ingen utsikt att rädda den här konstellationen. Jag är helt säker på att han snart kommer att vara inne i en ny berusande förälskelse (just nu är de legio). Tyvärr tror jag också att det kommer att innebära att han så småningom kan börja dricka igen, men jag hoppas så klart att jag har fel i det. Nykterheten just nu handlar mycket om att stå framför spegeln och konstatera att han aldrig har mått så bra som vid 60... och ingen ska komma och säga att han inte hade kontroll över sitt drickande, se bara! För barnen har det i alla fall varit ett år som de kan ha som en tillgång i sitt inre, då pappa varit nykter och närvarande, och jag hoppas förståss att det kan fortsätta så, men det enda jag kan råda över är att jag ska fortsätta att vara, eller bli, en hel mamma som står kvar om det blåser.

Just nu ligger frugan och jag på varsin säng på ett vandrarhem med utsikt över västkustens vackra öar..
Vi har fått igång den något skröpliga klockradion och ska nu lyssna på reprisen av Nannes sommarprat...
Vi ska lyssna med den allra största vördnad, och tänka mycket på Nanne...

Alla har sin historia, och ingen ska behöva skämmas över sin...

/Berra

Du ska inte alls behöva koka...!

Du står fortfarande oförändrad i ditt sätt att förhålla dig till din vän, men du tar ingen skit!
Det är hon som står för förändringen och det är hon som bär ansvaret till erat "gräl"...
Du står utan ansvar, och du vet var problemet ligger, i hennes drickande, eller hur?

Så ta ingen skit, och du kan numera säga som det är, det är falska anklagelser påhittat av en före detta bästis som har börjat missbruka alkohol,
och nu har det snurrat till det ordentligt för henne, och du bara tar din egna heder i försvar...

Alla hennes utfall är bara ett resultat av hennes missbruk, dvs inte ditt skapade problem...
Man brukar säga att det aldrig är ens fel att två personer träter...men i just detta fallet så är det så...

Koppla bort henne för tillfället och hon har två uppgifter att fylla innan hon tar din kontakt igen...
Sluta kröka och be om en ordentlig ursäkt, sedan är det upp till dig att sedan godta den eller inte...

Det är bara hon som sår grus i sitt egna maskineri, du behöver inte ens ta dig i ditt försvar...

En mygga som biter dig och suger ur dig vet du vad du gör med...?
Slår ihjäl och sprätter bort den, samma sak med din väns problem...
Bettet kliar ett tag, men den myggan biter dig inte igen, inte hennes problem heller...

/Berra

Hejsan och tack för era svar.

Jag har inte orkat vara här inne sista tiden.

Min fd väninna fortsatte att trakassera och förtala mig till min dotter och min man över mail och hon slutade inte förrän jag hotade med att polisanmäla henne för förtal. Hon påstod att jag var otrogen mot min man helt öppet på facebook,och i mail till min man och dotter, vilket inte ens är sant. Så nu håller jag tummarna att det ska vara lugnt framöver.

Det som gör så ont är att hon kunde vända allt emot mig och sen hitta på lögner för att verkligen försöka att skada mig. Det för att jag satte ner foten och sa att jag inte ville han kontakt med henne förrän hon tagit tag i sina problem igen. Hon blev hatiskt för att jag kom på henne med att ha börjat dricka igen...

Det är jättetråkigt att det skulle bli så här, vi som var som "systrar". Nu finns hon inte i mitt liv längre..kommer aldrig någonsin att förlåta henne hennes falska förtal om mig...tur att min man vet att det inte är sant och även mina barn..min man och jag träffades på äldre dar och har ett jättebra äktenskap, så det finns inte ens anledning att prassla bredvid...

Vet inte om jag ska vara arg eller ledsen.....känns som det kokar i bröstet på mig....

Tack för att ni finns och att ni "lyssnar"

Prussiluskan