Senaste kommentarerna i forumet

Ont i själen....

Jag har vuxit upp med en mamma och styvpappa som dricker....

Fick aldrig hjälp under min uppväxt. Fasaden utåt var perfekt.. gott om pengar, välbetalda jobb..

Nu är jag 40 och har underbara barn och har precis fått hör av min mamma att jag är sluten och litar inte på människor. Hon anser att jag inte är tillräckligt öppen mot henne och berättar vad som händer i mitt liv...

Hon hotar med "att säga upp bekansskapen " om det inte blir bättre.

Jag kan vara utan fanskapet men tyvärr är mina barn fästa vid henne. Under åren som gått har jag satt upp gränser för hur umgänget med barnbarnen skall gå till och det har fungerat hyfsat tills nu. Hon börjat bli säker på mig och tänjer på gränserna... För ca 2 månader sedan fick min man hämta henne när hon och pappa supit och druckit. Detta kommer inte att hända igen!

Jag vet egentligen inte varför jag skriver... kanske finns det någon som upplevt samma..... När tar det slut ???

Hej!
Sitter här med ett lugn i kroppen, som jag nu för tiden bara upplever efter
ett Al-anon-möte... tror varje vecka att det är onödigt att jag går, att det inte
finns nån anledning för mig längre att gå, vad kan det ge egentligen, men
så kommer jag dit, sjunker ner i mig själv och min trötthet och bara lyssnar
till alla fantastiska människors delningar... och pratar själv... och sen
kommer det, lugnet...

cyklade hem idag därifrån, och insåg att jag till och med hade närvaro nog
att titta på lite moln och en sädesärla och le åt en annan fågel.... i vanliga
fall är jag redan hemma i tanken, redan i nästa syssla, vad ska jag hinna
med och vad ska jag göra och en del av mig är fortfarande kvar på jobbet,
i funderingarna på om jag gjorde rätt eller om jag glömde nåt eller....

idag var jag just där på min cykel ute en ganska blåsig och inte jättevarm
kväll, tillsammans med vackra moln och flygande småfåglar... och matten
som sopade undan hundens oväntade hög med en pinne, och kvinnan
som jag cyklade om som hade så fint vitt flygande hår och en kjol som höll
på att åka in i hjulet, och med hallonbuskarna längs vägen som inte fått
några bär än och med spårvagnen som körde i kapp mig vid två hållplatser...

Märta min vän, jag ska ha semester i augusti, hela augusti, tänkte ta mig
lite åt ditt håll och hälsa på en annan forumvän, kanske kan vi ses då också?

Stora kramar!
/k

Vilken styrka, vilket mod, vilken beslutsamhet.... Och din förmåga att skörda frukterna av ett annat liv, imponernade. Ha det bäst på din semester...

Kram Märta

Hur mår du? Semester snart? Jag har bytt mobilnummer, mailar det nya till dig.

Kram kram Märta

Förlåt min rättframhet, men det känns som om du och din sambo håller på med en katt-och-råtta-lek nu. Du ska jag veta att jag känner igen mig så mycket i dig, hela tiden dessa förhandlingar och ultimatum där han lovar att skärpa sig, där han bedyrar att han förstår och ska ta hänsyn. Du släpper lite på ångensten och oron en stund men du har hela tiden en back-up, CITAT: (sover borta i helgen som kommer om han inte skärper till sig, då ser jag ingen annan utväg, jag är inte hans morsa (som jag så fint fått höra) och jag tar inte mer nu, eller rättare sagt jag orkar inte mer.

Precis så hade jag det, precis så förhöll jag mig hela tiden till x och alkoholen. Det funkar inte Vickis. Jag är ledsen att säga det till dig men du kommer bara att sjunka mer och mer i det här. Att säga till dig vad du ska göra kan jag inte, det måste vara ditt beslut. Men du finns här på forumet av en anledning, precis som jag och många andra här.

Du är i ett särskilt dilemma eftersom ni väntar barn. Jag bodde inte tillsammans med x, hade inte gemensamma barn med honom. Det borde ha varit lätt för mig att ställa ultimatum, lätt för mig att gå. Ändå hade jag ett rent h-ete att ta mig ur min medberoenderelation. Jag vet ju hur svårt det är. Med mitt inlägg till dig så vill jag bara säga att du aldrig kan gå in i en förhandling om hans alkoholvanor, bruk/missbruk, den du kan aldrig vinna. Tro mig, jag vet vad jag pratar om. Jag vill inte på något sätt grusa dina förhoppningar om ett gott familjeliv. Men den rakhet jag möttes av här när jag var risig gjorde att jag lyckades resa mig och bryta mitt medberoende. Jag tror på den öppna och raka kommunikationen.

Styrkekram Märta

berättat för dina närmaste att du känner så här, Adde? För även om vi ibland lite till mans kan tycka att "de borde förstå" så är människor inga tankeläsare. Det är jätteviktigt att vi talar klartext med varandra för annars har man ju sämre chans att rätta till saker. Även hjälpsamma och kloka personer som ställer upp för sin omgivning behöver få känna sig sedda och få omtanke tillbaks. Det är så lätt att omgivningen glömmer det. Då får man påminna dem. Skickar en kram så här, för det är du absolut värd! /C

Hej på er!

Hoppas att ni alla haft en fin helg! :)

Här har det varit sådär..men jag har iaf tagit tjuren vid hornen och pratat med min kille, sen om det sjönk in eller inte återstår att se. Han sa att det var bra att jag säger till att jag är orolig etc...men det blev ju ett sjujäkla liv först... jag anklagade ju honom för att vara alkoholist! *inte* Men han har fått sig en tankeställare som han själv säger...

I veckan ska han ut och festa, till mig säger han att det blir lugnt men det återstår att se..sover borta i helgen som kommer om han inte skärper till sig, då ser jag ingen annan utväg, jag är inte hans morsa (som jag så fint fått höra) och jag tar inte mer nu, eller rättare sagt jag orkar inte mer.

Men första steget är taget och jag hoppas att det blir någon ändring! :) Hoppet är ju det sista som dör sägs det ju! :)

så är det.
Bra att du påminner för när jag läser det du skriver
känner jag styrkan även i min egen kropp
fullt ut.
Det börjar nästan kännas vardag att vara nykter
när det är en ynnest, varje dag är en högtidsstund.
<3

Vad härligt att läsa att du mår fint. Ja, dagarna är olika - en ljus och varm, en annan tung och grå. En tröst att de ljusa finns, brukar också tänka på det när det svartnar framför ögonen emellanåt...
<3

gomorron vänner
en ny dag rullar in
om jag fångar den är den bara min
fri att göra som jag vill
det spritter i benen kan inte sitta still
solen som värmer
vinden som smeker
i mitt lätta sinne
lyckliga tankar om livet leker
just nu
idag
tycker jag om att vara jag
ska fånga känslan
spara till en mörkare dag
för jag vet
att jag inte rakt igenom är ljus
men kämpar o vill lyckas
i mitt eget hus
carpe diem måne

..i Berras liv...

Och jag är så tacksam, att jag åter ligger i sängen på landet under min semester och har inte druckigt en droppe alkohol....
Kan låta banalt för den som inte förstår, men superviktigt för den det berör...

För varje dygn som går får jag ännu mera kontroll, över mitt egna liv, och reflekterar på det som jag tycker är viktigt...
Jag tycker det är viktigt att ha kontroll, för då får jag tiden för att kunna reagera på sådant som berör mig...

Jag styrs inte av någon eller något, inga chefer just nu, och inga alkoholnojjor..
Det är min frihet, och jag får vara den jag är med min familj, inget som talar om för mig vad jag måste göra...
Inte jobba hårdare och effektivare, inte planera inför nästa fylla...

Vill jag lägga mig ner i gräset och detaljstudera en gräshoppa på nära håll...?, så gör jag det...

Blandade en grogg till frugan och svägerskan efter disken ikväll, kände inte ett minsta sug, jag drack ett glas av virket, men gick snabbt över till bubbelvattnet...
..för jag har upptäckt en sak...

Det är en jävla skillnad på törst...och törst...

Törst av vätskebrist eller törst av fylla, båda heter törst men med en väsentlig skillnad, verkan och slutresultat...

Hela familjen ligger nu i sina rum för att vi har bråttom upp imorgon bittida, ingen kan tvångsova...
Hör hur grabben är uppe och jagar en mygga i mörkret, dottern plintar på sin mobil, frugan snarkar och låter...

Själv ligger jag här och bara känner en sådan stor tacksamhet, att jag får leva och uppleva detta tillstånd...
Det hade jag inte gjort om jag hade druckigt alkohol, då hade jag nog fyllsnarkat i soffan vid det här laget...

..tacksam för att få känna skillnaden, till det bättre..

/Berra

Snor en av de kramarna.... tack <3

Och Alin svarar:

"Skickar med dig en hel hög med kramar till alla på forumet :)"

:-)
/H.

Det skall jag göra, Mie, det blir hon glad av! (Fast hon är ju redan rätt så glad på det hela taget, som sagt.)

/H.

Hälsa till Alin...med en stor KRAM... / Mie...

Jag måste skriva här igen och kanske få lite ordning på funderingarna.

Dagarna går men livet är detsamma, helgerna har varit hyfsade tills i fredags. Han har en veckas semester nu och det måste ju firas?? Varför med alkohol? Varför måste han bli en annan person som jag inte tycker om??

Jag dricker nästan inget alls och känner inte alls för det ju mer man ser han full.

Måste fundera mer på hur mitt liv ska vara i framtiden, det får tiden utvisa.

Några negativa tankar från tekla.

Ha det gott alla som läser detta. Kramar till er

all omtanke ! Den värmer verkligen !

Jag känner inte att jag enbart ger här på forumet, jag får enormt mycket tillbaka av er som fyller på mina förråd. Ni hjälper mig att minnas och att jag ständigt måste hålla min förändring igång och jag lär mig mer än ni kan tro av att läsa era berättelser. Ni alla ger mig erfarenhet som jag har nytta och glädje av och som jag är tacksam för att få avnjuta och det tillsammans med er fast vi är i cyberrymden :-)

Den största lärdomen jag fått i min nykterhet är att jag faktiskt INTE är ensam OM jag ber om hjälp och tar emot den !! Men ibland är det svårt att böja på nacken och fråga.................

Och den lärdomen har väl bevisats nu genom era svar till mig när jag ber om lite stöd ?!

Jag bugar och tackar !!

Hoppas din pappa kryar på sig.
Konstigt detta du skriver om antingen jobba eller supa ihjäl sig, fick mig en tankeställare faktiskt.

Kaffe har också blivit min nya dryck, men tyvärr håller den mig vaken nattetid :-(.

Jag ska också vara nykter idag
Kram på dig och hopps värken släpper.
Lisamari

ensam när man är två, jag tror det är Susanne Alvegren som sjunger så. Bäst förstås om man kan hitta till varandra. Blir varm i hjärtat av den omsorg som finns här, kramar / mt

dej Adde för du var den förste jag mötte här på Forumet för 2 år sedan o din devis "en dag i taget" är inpräntat i mej som ett sigill eller en andlig tatuering......det ska du bara veta <3

Det finns ingenting som är så svårt som ensamhet i tvåsamhet, har jag någonstans läst. Jag håller med de tidigare inläggen och tycker också det är så fint att du skriver, blottar lite av ditt inre. Alla behöver synas och det är så lätt, att bara ta varandra för givet. Ibland behöver man också bli sedd/uppskattad mer än andra gånger.

Kan ju också vara så att du tömmer ut dig själv helt genom all hjälp du ger oss här på forumet.

Du är så viktig för mig och jag har sedan många år tillbaka fått sånt enormt stöd utav dig. Jag har även förundrats – hur du orkar, ge, ge och ge.

Jag har ibland funderat på om det kan vara så att vi tar mer än du orkar och att du glömmer dig själv.

Skickar alla fall en varm kram och tanke till dig och hoppas att du blir sedd där hemma idag, och att alla som tar dig för givet öppnar sina ögon.

Kram
Lisamari

Helt underbar läsning, du både roar och tar upp en del sanningar för mig. min man går på behandling för sitt missbruk och känner sig också ensammast i världen... Hoppas att värken lättar och att din pappa blir bättre. Ha en bra dag o hoppas fu sover bättre inatt.

som man kan drabbas av,inre tomhet,ensamhet osv,kan åxå vara så att den kommer när man får kontakt med sina känslor.
det kan vara en känsla som härstammar från bakåt i tiden,barndomen tex.......

Vilken dag det var igår! Massor av jobb och lirande. Kom hem på kvällen och fick veta att farsan ligger på sjukhus. Ingen direkt fara med honom men ändå. Och sedan när jag skulle gå och lägga mig, sms från en vän som är nykter (nåja) alkoholist. Han var nykter då i alla fall. Ensamast i världen var han och jag var den enda han hade att höra av sig till. En jättefin kille egentligen, men som hamnat i fel sällskap i livet. Och nu när han kämpar med att vara nykter kan han inte vara med sin gamla umgängeskrets. Verkar nästan som att han antingen kommer supa ihjäl sig eller jobba ihjäl sig för att slippa komma hem till ensamheten.

Inte lätt det där att vara den "enda" vännen. Men å andra sidan är han ingen belastning på så sätt. Han skulle aldrig höra av sig till mig onykter. Han vill inte utsätta mig och min nykterhet för det. Däremot som ensam vän tycker jag det är helt okej att han ringer.

Och som löken på laxen, grädden på moset pricken över i så har jag inte sovit pga värk i axlar armar och händer. Arbetsrelaterat. Ergonomin som pianoman är inte den bästa. Och jag har suttit många timmar vid instrumenten senaste veckorna. Det känns. Värktabletter dög inte alls.
Men nu är jag vaken och fått i mig lite kaffe. Känns som värsta bakfyllan. Men det ÄR det inte! Bara brist på sömn. Inte så bara det heller, men ändå. Kaffe är min nya last. Ska nog ta en kopp till.

Idag ska jag vara nykter!

Hej!
Jag fick just en anledning att tänka lite på Alin - minns ni henne? (https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4813?pag…)

Hon och jag har kontakt på Facebook, och jag tänkte bara passa på att säga att hon har det jättebra. Hon mår kanonfint, och har till och med drabbats av kärleken igen. Det strålar lycka runt hennes statusrader!

Så, hon är ytterligare ett exempel på att det går att ta sig upp ur gropen. :-)
/H.