Senaste kommentarerna i forumet

Jag hänger gärna på! Att hantera ett nyktert liv är det enda tror jag, därför är det lite skrämmande att avdelningen "förändra sitt drickande" här fått flest inlägg, men så är det ju, det är väl det man egentligen vill...sedan går åren och man inser. Ja stegarbetetm är grunden, jag ska påbörja det nu. Jag vet inte hur det ska gå, att rota i känslor som jag stängt inne. Det blir otroligt svårt...att hitta dem tror jag, men ett givande arbete. Jag tänker så att man måste göra nykterheten till ens livsstil. Nykterheten är det viktigaste som man inte får frångå, grunden till ens liv och välbefinnande, förutom alla andra livsnödvändiga saker, eller tillsammans med alla livsnödvändiga saker. Det blir en härlig och spännande resa, det kommer inte att bli det där lidandet om man gör det med andra som gått samma väg, AA är bra, jag skulle ha mycket svårt att gå vidare utan AA och skulle nog aldrig bli hel utan AA heller...kanske nykter men inte hel. Jag har i många år funderat på att lära mig dricka kontrollerat, det kanske går för en del, kanske för mig med, men ännu har jag inte lyckats eller velat ens då jag satt igång. Bara det är en risk jag inte längre vill ta. Jag har inte heller kunnat se alkoholism som en sjukdom, men idag har jag börjat göra det. Bara det sätt som alkoholen förändrar alla alkoholister, och hur alkoholister tillsammans i nykterhet försöker ta sig tillbaka till ett nyktert liv och tillfriskna vittnar mycket om det. Vad jag vill tala mer med sådana som bestämt sig för att inte dricka mer...

Mvh

Stephen

Tack Mt, för klargörandet! Det var viktigt för mig, för först när jag läste era inlägg så tänkte jag att jag har ju också skrivit om att min exsambo måste ha något annat än "bara" alkoholism... Men alles ok!

Jag har börjat se Flight. Har inte kommit så långt, men den verkar bra!

Tack Eken! Ja, ibland är jag lätt förvirrad, men ibland är allt så solklart... Men jag hade inte kunnat stanna.

Tack Adde. Tack! Jag har nog nästan inte vågat fråga riktigt innan - jag är så rädd att jag gjort fel som lämnat , för att allt skulle kunna bli bra när han slutat dricka, men jag ser/hör och får veta allt mer och det finns inget som tyder på att allt skulle vara bra om jag stannat. Han fortsätter med sina vredesutbrott och de inträffar ju betydligt mer sällan eftersom vi pratar så sällan nu, men det tolkar jag som att de hade fortsatt i vanlig stil om jag stannat.

I år slipper jag hålla mig undan för att vi vill olika saker med våra liv!!
KRAM

Tack för fina ord i Markattas tråd, de värmer, plus att jag känner att jag är på rätt väg i kommenterandet i trådarna. Det här är ju verkligt känsliga ämnen, väldigt viktigt att väga sina ord på guldvåg. Tack för stöttningen!

Ang ditt inlägg om dej, Mullegubben och lögner så känner jag självklart igen mej själv i honom...
Kram!/MB

Jag hade heller inga problem i början. Det kändes perfekt att ta itu med allt på en gång istället för att ersätta vinet med godis och bli tjockare. Det blir man inte gladare av. Men var och en gör som det fungerar bäst. Läste nån teori om att den här kosten minskar alkoholsug och det kan nog stämma,om man är motiverad naturligtvis. Jag har gått ner 20 kg på ett år, 10 de första 10 veckorna och sen resten i sakta mak. Jag fuskar lite i sommar med glass och choklad fast det känns fel för då hålls sockersuget vid liv. Inte sugen på alkohol i alla fall. Och jag håller vikten ändå. Men sockret ska också bort snart

Välkommen hit!

Att känna oro för någon som står en nära är inget litet problem. Visst finns det grader av helvetet men det i sig är ju ingen anledning för att stanna kvar och invänta en ännu värre helvetestrappa. Sedan tänker jag också på att desto tidigare man gör något åt ett problem ju lättare har man att ta sig ur det. Många är vi nog som stod på det där första trappsteget och tänkte att "men det här är väl inte så farligt, ännu" för att sedan knappt märka hur gränserna hela tiden nästan obemärkt skjutits fram till ett "hur fan kunde det gå så här långt". Förminska inte dina egna känslor kring det här. Det finns alltid någon som har det värre. Alltid. Men det betyder inte att det du känner och upplever som problematiskt i ditt liv inte ska tas på allvar.

Vill din pojkvän inte göra något åt sin situation så finns det inget du kan göra. Kanske finns det oavsett en poäng att prata med hans pappa? Dels för pojkvännens skull, att problemet liksom är "out there" och han inte kan ljuga om det (svårare för en alkis att ljuga för en annan alkis) men också för din skull så tänker jag att du säkert kan få goda råd från någon som faktiskt själv har erfarenheterna av att bli fri från alkoholen och som säkert kan förklara mycket kring hur alkisen funkar och få hjälp att undvika de där fällorna som är så vanliga. För det är svårt.

Ta hand om dig!

fint att höra av dig! För mig och mullegubben går det bra. Flera av dem som skrev flitigt förra sommaren är inte aktiva nu. Om du vill skriva och ha utbyte kanske du skulle flytta till Förändra sitt drickande - det är mer aktivitet där.
God fortsättning på sommaren! / mt

Huvudet på spiken som vanligt!
Borde hängas upp lite här och var...
Kram!
/MB

...det kanske är så att en anhörig kan fördröja tillfrisknandet. Jag är ju själv alkis och har läst mest på beroendedelen, men har även en sambo som är alkis light, dvs det ställer bara till för honom själv, vi andra märker det knappt. Därför har jag ju också läst och kommenterat lite i den här forumsdelen.
På en fråga i en annan tråd fick jag svara efter att ha grubblat en hel del över om det skulle varit svårare eller lättare om familjen ställt ultimatum om mitt drickande. Det var en svår fråga eftersom jag redan lagt av, men en grundtanke som kom ganska fort var att jag de få gånger familjen sa nåt om mitt drickande direkt gick i försvarsställning. Gör man det, kommer man aldrig att inse sanningen, man håller på och putsar och vårdar sina flaskor, sitt ihopljugna liv, och tror på fullt allvar att man har det så bra som man kan. Ända tills kraschen kommer...

Skönt för dej att du nu kommer ta hand om dej själv, det är du värd!
Kram!/MB

både Adde och Mulletanten, kloka som få båda två.
Som Mt skrev så är ni ju tre nya, skriv i varandras trådar, vädra era åsikter, farhågor, frågor etc.

Kram!
/MB

Tack så jättemycket för hälsningen Adde och Mulletant!
Jag vill att ni och Lelas och Berra och alla ni andra som har gett mej så mycket styrka och mod som jag nog inte förstod när jag läste det.
Jag har ju hoppas att något ska hända som gör att han får upp ögonen men det har bara fördröjt det hela.

Men insikten kommer när tiden är mogen och allt faller på plats!

Han vet nu att jag kommer att lämna honom och nu är det som om han måste bevisa att han klarar sig, vilket i den takten han har nu inte kommer att bli så länge, tyvärr! Men hans val och hans liv.

Det känns så skönt att det är öppet för alla att läsa och skriva här nu igen för forumet BEHÖVS!!!

En jättekram till er alla från tekla.

tack för den !!

på efter Adde om att man inte kan sluta åt någon, eller tvinga, hota etc.
Man måste ha en inre vilja att sluta.

Dessutom kan ju en alkis lura i en exakt vad som helst, så lögner är svårt att kontrollera.

Mvh MB, fd lögnexpert, nu nykter och sanningsenlig... :-)

..vet man ju vad de brukar ställa till med våra alkoholrutiner, i "vanliga" fall så brukar det vara på förfallet just nu...
Man dricker eftermiddagsdrink, grillöl, rödvinet till det grillade, eftermatenhuggaren, kvällsgroggen, månwhiskey'n, och sedan skåprenset och diskslattarna...
Och man tycker att det är helt naturligt, kväll efter kväll, semesterdag efter semesterdag, för det är man ju värd!, eller hur?

För det är man ju värd, efter 48 veckors slit på jobbet, man har råd eller tar sig råd att unna sig det bästa av förnöjelser, klart att du ska få dricka då.
Men säg för f-n inte att du blev full, det skulle du aldrig vilja erkänna, det är skämmigt, kanske lite berusad på sin höjd, väldigt berusad...men det är du ju värd, eller?

Att varje morgon vakna med dödsångest, varför, varför gjorde jag som jag gjorde, varför drack jag så mycket?
Vad man inte tänker på är de "långsamma" följderna, att kanske inte bli skitfull varje dag, men lite halvpackad i fyra veckor i sträck.
Vad händer med kroppens tillvänjning då, hur kommer den att reagera den måndagen då allvaret börjar igen på jobbet, några eftersläckare under ett par dagar för att varva ner efter jobbet, det är man ju värd, eller hur....

Det är man ju värd, det kan man ju kosta på sig, en ångest utan dess like, ett beroende man inte vet hur man ska ta sig ur,
Allt en liten sommarsemester kunde ställa till med, man tillbringar med sina närmaste, och vad såg de som du trodde de inte såg,
Hur det växte en alkoholist i deras närhet, stilla teg de för de ville inte sabotera din semester, men vad fick de istället?

Vi tror inte att det syns, vi tror vi är smartare än alla andra, men skillnaden är att de andra inte är påverkade av alkoholen,
De ser de hör, de känner för deras sinnen är inte avtrubbade...

Tänk vad en liten sommarsemester kan ställa till med, vi visste inte, vi trodde inte, vi ville inte erkänna, vi ville inte inse' ...
En alkis kan se ut precis som vem som helst, kanske finns han eller hon närmare än du tror, på väggen i badrummet bakom spegeln.
Allt är inte som vi tror, sanningen kan vara värre...

Fyra små ynka semesterveckor kan bli till år av beroende, det vi inte trodde skulle kunna ske...

Var försiktig därute i semestervädret, det är inte solen du behöver skydda dig mot alltid, det finns ingen alkoholskyddsfaktor nummer 8.

/Berra

också med LCHF i samma veva som jag slutade dricka. Funkade bra. Dessutom - det är ingen höjdare med alkohol ihop med LCHF, och med vårt dryckesmönster är det definitivt ingen "hit". Jag mådde bättre tämligen omgående av att skippa kolhydraterna, andra kan må dåligt en vecka eller två - abstinensbesvär av socker...
Värt ett försök?

Kram!
/MB- Minus 15 kg.

Ja, det var trist att det var stängt så länge. Men nu är du här!
Mecka dej en egen tråd här och skriv ner dina tankar, varför du vill göra något åt ditt förhållande till alkohol till exempel. Bra att sätta ord på sina tankevirvlar.
Välkommen!
/MB

Välkommen!
Håller med Adde om att det är bra att skriva ner sina tankar här. Det har hjälpt mej när jag har hamnat i bryderier om att "jag kan väl dricka EN öl". Vill inte tillbaka dit jag var för allt smör i Småland! :-)

Välkommen!/MB

Jag skulle vilja ge dej rådet att läsa om LCHF. Öl är flytande bröd, kolhydrater, och det sug som man kan få av kolhydrater kan vara lika j-vligt som av alkohol...
www.kostdoktorn.se är ett bra ställe att börja. Han är läkare, en av de läkare som börjat inse vad fettskräcken försatt oss i.

Fortsätt gärna skriva, det du skriver här kommer hjälpa dej att komma vidare. Och för all del - läs! Här finns så mycket erfarenhet, bara att läsa och se att man inte är unik på något sätt är en lättnad!

Välkommen!
/MB

för mej att börja med LCHF kostomläggning då jag slutade dricka. Kändes bra att ta tag i helheten. Om du orkar kan du läsa lite i min tråd.

Tack Adde för ditt svar, det här är bland det svåraste jag någonsin gjort och upplevt. Jag uppskattar allt stöd jag kan få. Och det är skönt att veta att man inte är ensam.

/Sandwich

Jag försökte komma åt detta forum redan i vintras.
Mailade utan att få svar på varför det låg nere.
Nu är första gången jag är inne (första raderna jag skriver)

Mycket bra info och berättelser på forumet.

Saknar bara en chatt.

/D

är det så att man kan vara alkis utan att dricka varje dag ! Man brukar säga att det är konsekvenserna av drickandet som avgör hur du är och det brukar de anhöriga märka först av alla.

Och att komma till insikt ja......för mig tog det hela 10 år från det jag sökte hjälp på beroendeenheten tills jag slog i min personliga botten och tog en behandling på Nämndemansgården. OM det hade funnits proffsig hjälp och inte några djävla socionomer så hade jag vunnit några år av mitt liv och det mest tragiska är att det fortfarande ser ut så för de som söker hjälp idag.

förstående och inte ställa krav blir ju en form av möjliggörande för alkisen att fortsätta. Men det vet du ju redan, jag gillar din kunskap om oss alkisar :-)

När du ställer kravet/ultimatumet så måste du också vara beredd att omgående sätta det i verket annars flyttar du bara gränserna. Att läsa på Nämndemansgårdens hemsida om medberoende och beroende hjälper dig lite på traven.

Och du ! Tänk på dig själv och ditt mående !! Du är viktig !

lära sig att hantera ett nyktert liv och hitta sig själv efter att ha gått ut i nykterhet blir så mycket enklare om man använder stegen. Framförallt att få inventera sig själv och få tömma ur sig all gammal skit som jag bar på var för mig en förutsättning för min fortsatta nykterhet. Jag hade ju supit bort över 20 år av mitt liv och den förändringen som jag var tvungen att göra krävde ju hjälp och styrning från de som gått före mig. Fördelen med att jobba med andra alkisar är ju att jag inte har en möjlighet att försöka försköna eller ljuga något om min bakgrund, alla knep är ju liksom redan använda och vi speglar ju varandra.

För mig betydde de stora konventen enormt mycket för min utveckling, 2-3 dagar med ett koncentrat av ett liv i nykterhet som höll mig nykter i veckor efteråt. All denna kunskap och erfarenhet är ju helt ovärderlig. Numera åker jag mest för att få träffa fina vänner som jag träffat genom åren och få en chans att mingla med dem. Våra middagar och träffar ute i "verkligheten" brukar dra till sig blickar från "vanliga" människor för att vi är så uppspelta och högljudda med våra skratt och flams ! Många är de gånger när vi känt blickarna i ryggen och de stela kommentarerna att "dom där har nog fått tillräckligt!!" Om de bara visste hur rätt de har :-)))

Häng på vettja !!

Jag har funderat på det där i många år....fick äta dipsan första gången då jag var 22, sedan har jag hållit på med antabus, lyckades komma ifrån dygnet runt supandet och börja med vin hemma på kvällarna...mådde väl bättre av att jobba, äta sova men aldrig bra och ville helst kunna styra drickandet. Snart fyller jag 44 år...i sommar bestämde jag mig för att sluta dricka, efter ett AA-möte. Gå på några och träffa andra i din ålder, det finns ett bättre liv då du kommit över alkoholen och drogerna. Jag ser det inte nu hos mig själv men hos alla andra, skaffa dig vänner där som stöttar dig och här med. Du förlorar så många år på att vänta med det beslutet. Ge AA en chans och gå dit flera gånger.

Mvh

StevieBoy

Och tack för ditt stöd och insight från andra sidan Adde. Det känns ändå skönt att veta att jag inte förstorar upp det och att min oro är befogad, allt har gått så snabbt. Vet inte om det är rätt väg att gå men ett ultimatum känns väldigt nära nu. Kräva att han måste söka professionell hjälp på riktigt eller prata med sin pappa och få vägledning därifrån för att lösa det på egen hand verkar inte fungera och i dagsläget gör jag det nästan lättare för honom när jag är så förstående.
Har fått ett litet smakprov de senaste veckorna på hur framtiden kommer bli om det här fortsätter och jag vill verkligen inte vara en del av det. Och av att döma vad jag läst här så kan man inte göra så mycket mer än att stampa ned foten. Vet att jag betyder oerhört mycket för honom och fixar han inte det nu så har vi ingen framtidsutsikt tillsammans ändå så är väl lika bra att sätta stopp så tidigt som möjligt..