Senaste kommentarerna i forumet

Vilken dag det var igår! Massor av jobb och lirande. Kom hem på kvällen och fick veta att farsan ligger på sjukhus. Ingen direkt fara med honom men ändå. Och sedan när jag skulle gå och lägga mig, sms från en vän som är nykter (nåja) alkoholist. Han var nykter då i alla fall. Ensamast i världen var han och jag var den enda han hade att höra av sig till. En jättefin kille egentligen, men som hamnat i fel sällskap i livet. Och nu när han kämpar med att vara nykter kan han inte vara med sin gamla umgängeskrets. Verkar nästan som att han antingen kommer supa ihjäl sig eller jobba ihjäl sig för att slippa komma hem till ensamheten.

Inte lätt det där att vara den "enda" vännen. Men å andra sidan är han ingen belastning på så sätt. Han skulle aldrig höra av sig till mig onykter. Han vill inte utsätta mig och min nykterhet för det. Däremot som ensam vän tycker jag det är helt okej att han ringer.

Och som löken på laxen, grädden på moset pricken över i så har jag inte sovit pga värk i axlar armar och händer. Arbetsrelaterat. Ergonomin som pianoman är inte den bästa. Och jag har suttit många timmar vid instrumenten senaste veckorna. Det känns. Värktabletter dög inte alls.
Men nu är jag vaken och fått i mig lite kaffe. Känns som värsta bakfyllan. Men det ÄR det inte! Bara brist på sömn. Inte så bara det heller, men ändå. Kaffe är min nya last. Ska nog ta en kopp till.

Idag ska jag vara nykter!

Hej!
Jag fick just en anledning att tänka lite på Alin - minns ni henne? (https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4813?pag…)

Hon och jag har kontakt på Facebook, och jag tänkte bara passa på att säga att hon har det jättebra. Hon mår kanonfint, och har till och med drabbats av kärleken igen. Det strålar lycka runt hennes statusrader!

Så, hon är ytterligare ett exempel på att det går att ta sig upp ur gropen. :-)
/H.

med dig av din ensamhet och längtan. Viktoria skriver så fint att du blir tydligare.... och det är väl så att vi människor blir helt synliga och verkliga först när vi visat "hela" vårt jag, också med den sårbarhet som finns i nuet. Jag hoppas och tror att du har tagit första steget till föändring i och med att du formulerat dig här. Jag tror, känner mig förvissad om att du vet hur du ska säga när du har gjort klart för dig själv vad du saknar och längtar efter. Det gör lite ont i mig när jag tänker på dig. Det är så sant som du skriver att varje människa (åtm de allra flesta) har en längtan att vara älskad och bli bekräftad i det.
Jag följde din uppmaning och pussade den närmaste. Tack för det goda rådet. En varm vänskapskram till dig i sommarnatten/ mt

tid och fört viktiga samtal. Gråtit mycket. Just nu känns det som om vi gått in i ett nytt område av livet. Jag älskar dig. / mt

kärleken kanske ? :) Kram på dej / mt

.......blir jag när du Adde,öppnar din dörr o lättar ditt hjärta.
Att vara hjälpare eller ibland överfungerande....hm,jag tror inte du är ensam om den känslan.
Ibland har jag känt precis samma sak som du.Att det man gör blir så självklart så man blir nästan som osynlig,för även om alla ser så bekräftar de inte.
men vad gör man?
Ventilerar detta.
Det är viktigt.
Det är kanske viktigt att tänka på sej själv åxå.Att kanske säja nej ibland,att vårda sin egoism lite.

Livet?

:-)

/H.

..när våra gäster kräktes i trädgårdslandet invid stugan...
För många lakritsshots sätter sina spår sent på småtimmarna...

Jag tackade för mig kl 02, och vaknade pigg och fräsch, det gjorde inte de andra vuxna...

Och jag tänker...vem vann nu?

Det är i och för sig ingen tävling, men någon tar åter hem storvinsten gång efter annan....

Jag är en riktig looser på tips&lotto, men jag vinner på annat....

Få se nu...vad kan det vara...

...hmm...

/Berra

Har inget bra svar precis i detta nu...ska fundera lite på det du skriver. Men jag kan se dig.
Jag ser digfaktiskt tydligare då du, som i detta inlägg, berättar om hur du har det, än när du ger råd och stöd. Missförstå mig inte nu, din erfarenhet är guld värd här på forumet, säkert likväl som tekniker i hemmet ; ) Oftast tenderar ju rollen andra lägger på en att bli självuppfyllande profetia. Sen snurrar hjulet av sig själv. Vad händer om du inte är "hjälparen" ett tag? En fundering...<3

Kram! <3

Om inte annat så är du väldigt behövd här på forumet... Fast jag vet att det inte väger upp.

/H.

och att känna sig behövd, "att bli brukad av" som prästen Olle Carlsson uttrycker det är stort och viktigt för mig och jag antar även för andra.

Under en längre tid i familjelivet så har jag bara funnits, en självklarhet, som klockan på väggen. Det har skapat ett stort tomrum invärtes som är svårt att ta sig bort ifrån och jag skulle inte vilja kalla det självömkan för det här är nog lite annorlunda, en ensamhet i en folksamlng ungefär.

Jag är helt på det klara med att så här kan jag inte fortsätta, jag riskerar min nykterhet om det övergår i "tycka synd om" så på något sätt måste jag ta mig ur situationen. "Gå på möte" skulle AA-vänner säga, ja, skrika, men i nuläget är det nog inte rätt forum

Livet är inte alltid lätt och rättvist men det är skönt att få bli sedd ibland, inte bara vara en "möbel". Och en som ska fixa allt, svara på alla frågor, ordna med (framförallt) tekniska saker, det är märkligt hur lätt det är att slänga ur sig en fråga när jag är i närheten (lr sms!!) utan att tänka själv. Observera att jag verkligen trivs med att, om möjligt, få hjälpa människor och dela min erfarenhet, det är inte problemet, utan att jag vill bli sedd som en person i familjelivet och inte bara nåt som finns tillhands.

Jaja, ett litet sorgset inlägg från en gammal gnällig gubbe men kan det hjälpa nån att pussa på den som sitter närmast så är det värt det :-)

Jag lever numera på min ruccolasallad.
Har mängder i min koloniträdgård o hur GOD är den inte????

för snart 10 år sen - men frestelsen att utforska verkligheten finns alltid där. Mer än en gång har jag tänkt att forumet skulle vara ett fantastiskt material.
Jag måste hastigt kolla in Johari när du stod till tjänst med länk. Det är nog de där fälten man inte själv är medveten om resp de helt obekanta som avslöjas. Och jag tror som du att det finns en särskild sensibilitet här. Inom vården talar man om förtrogenhetskunskap när t ex sjuksköterskor "ser" att det "är nåt" med en patient utan att de riktigt kan beskriva vad de ser. Då är man på expertnivå i yrket, Vi är väl experterna här. Vi kan ju vara stolta över det tycker jag trots att det ofta är ett tvivelaktigt "nöje":) Trevlig lördagskväll! / mt

det är ju inga enkla saker vi håller på med utan de stora livsfrågorna. Och då skojar jag bara lite, lite grann.... Jag skrev mycket en morgon om balansen mellan hela människan och alkoholismen-i-människan som diagnos och sen tappade jag alltihop och har inte orkat börja om. Hoppas du orkar återkomma och reda i glädjefrågan, det är så värdefullt att få dela andras erfarenheter.
Du får säkert god mat med sallad o örtkryddor. Det är fint att ha en odlande man. Vi har delat på den första hemmatomaten till förrätt. Skön lördagskväll! / mt

Började på ett inlägg men det var så besvärlig att förklara vad jag menade så det får vänta.
Det handlade i alla fall om glädje, eller bristen på densamma.

Hoppas ni får en bra lördagskväll! Det ska jag ha. God mat hoppas jag.

kan Joharis fönster (http://sv.wikipedia.org/wiki/Joharif%C3%B6nster) vara tillämpbart men jag tror även att vi blir mer sensibla för små förändringar i kommunikationen, en förändring som bara vi inom "branschen" kan uppfatta. Små, små undanflykter eller pyttesmå lögner som hos vanliga inte skulle observeras alls känns för oss direkt obehagliga utan att vi ens kan sätta fingret på det.

Kan nog defintivt vara nåt att forska på !! Testa en termin på högskolan du :-)

eftersom jag upplevt den tydligt och medvetet här på forumet vid två tillfällen. Första gången i vintras - förstod inte vad det var men personerna försvann från forumet. Nu har jag känt det igen och kunde bättre identifiera innebörden.
Vi behöver varandra vi människor. Påminner mig om Joharis fönster - en gammal modell som fortfarande är gångbar, uppenbarligen. Nu trädgårdsarbete! / mt

Gulledu. :-) Jag skriver bara sanningar om dig - du är en hjältinna ju!

Och ja, det var nog en syn... särskilt den delen där jag bar ut tvättkorgen i trädgården... för jag hade ju inte ens hunnit dra en morgonrock runt mig... Tur att vi har en utgång på baksidan och att grannarna sover så dags. ;-)

/H.

Vilken historia, ser framför mig hur du kämpar med katten och skatan, hahahahaha....

Ville bara titta in hos dig och tacka för de fina sakerna du har skrivit om mig på forumet. Jag blir så himla glad och stolt. Ha en fin dag du också vännen

Kram Märta

Inatt, vid fem, vaknade jag av att det var ett förfärligt väsen under min säng... och där var katten och en skata i full färd med att försöka ta livet av varandra. Jösses vad snabbt jag vaknade! Dessutom är maken hos sina föräldrar (efter gårdagens eftervårdsträff) så jag hade bara två händer...

Skatan försökte gömma sig i tvättkorgen, så då passade jag på att slänga en handduk över den. Katten såg jätteförvånad ut och undrade vart hans byte hade tagit vägen. Jag lyfte ut tvättkorgen i trädgården, och när jag drog undan handduken så flög skatan iväg snabbt som tusan. Sedan lyfte jag ut katten också, och stängde kattluckan så att han inte kunde komma in igen.

Och så gick jag och la mig igen. Men det var svårare än jag trodde att somna om. Dels var det väl adrenalinet antar jag, men tankarna började också snurra. Inte om de stora livsfrågorna, utan om skatan och katten. Skulle skatan klara sig, eller led den? Skulle katten bli sur på mig när han insåg att han inte kunde komma in igen? Tänk om han skulle få för sig att springa ut på vägen...?

Så dumt. Tänk att lägga så mycket onödig oro på något sådant. Alltså, jag menar, det är superviktigt för mig att min katt mår bra (och inte blir överkörd) men det finns ju ingen anledning att tro att han skall fara illa av att luckan är stängd några timmar.

Men så kom jag att tänka på en grej som kvinnan som leder anhörigträffarna sa för ett tag sedan. Hon menar att vi medberoende är mästare på att alltid tro det värsta om allting. Vi ser trafikolyckor framför oss så fort någon inte har ringt tillbaka, vi ser våra nära dö i hemska sjukdomar om de behöver gå till vårdcentralen... Och dessutom är vi mästerliga på att koppla det till våra egna handlingar och lägga skulden på oss själva. "Om jag bara hade... Om jag inte hade... Om..."

Då, när hon sa så, så tänkte jag att jag nog inte gör så. Jag brukar känna mig ganska lugn och realistisk. Jag oroar mig inte för speciellt många saker.

Men, som sagt, i natt fick jag nästan nojja av tanken på vad som kunde hända med katten för att jag hade stängt luckan... Hm. Tänkvärt. Det tog inte så lång tid att somna sedan, och jag sov gott i flera timmar till. Och när jag kommit upp och öppnade luckan så hoppade katten in direkt och sa "Kurr kurr, mmmmm, fffrrrrr - hej här är jag!"

Ha en bra dag vänner, det skall jag ha!
/H.

Hälsa gubben tillbaka! Han måste inte alls svara, men det är ju en bra grej att han tänker och skriver, även om han aldrig publicerar det.

Kram!
/H.

endast sig själv man kan förändra. På riktigt. Man kan leda hästen till vattnet, eller bli ledd... men jobbet måste var och en göra själv.
Men visst är det ett utmanande arbete och en konst att leda en grupp så att arbetet är meningsfullt. / mt

de gånger när jag också tyckt att jag "slösat" tid på möten och irriterat mig på andra som "stjäl" min tid.

Jag har med åren märkt att jag inte alltid är mogen att ta in som sägs just då utan förklaringen kommer veckor, månader, ja även år efteråt. Jag har helt enkelt inte varit mogen att höra och förstå det som sagts. Min utveckling i det nyktra livet har gått stegvis, ibland med en rasande fart och ibland har det gått fullständigt i stå.

När jag använt den slumrande kunskapen senare i livet så har det många gånger blivit en rejäl aha-upplevelse, en kick framåt och en glädje över att få en förklaring. Jag har varit tvungen att inse att jag inte riktigt fattar allt på en och samma gång, det viktiga har varit att försöka se allt med nya ögon och förändra mig själv så långt jag kan.

att vara irriterad och gnäll på du!
Vi är lika i mycket vi med alkoholproblem. Dvs vi är lika i vårt missbruk. För övrigt i det nyktra livet kan vi nog vara lika makalöst olika, vilket såklart i en grupp kommer att generera i att man faktiskt irriterar sig på vissa, precis som i vilket annan icke självvalt sällskap som helst.
Har deltagit i en del annan själslig behandling som inte direkt rört mina alkoholproblem, och i dessa grupper finns mycket igenkänning och samhörighet, men också alltid personer som suger energi, tar för mycket plats och är alldeles för självcentrerade, som kanske eg hade mått bättre av enskild behandling än i grupp, Om inte annat har jag ibland tänkt att det skulle vara bättre för övriga gruppen. Det är ju därför av vikt att den som leder sådana typer av behandlingar kan styra upp vart focus ska ligga.
Önskar dig en fin helg!

till dig Lelas med mt som sekreterare. Han tackar för svar med varm och vänlig ton, har börjat skriva på något som kanske kommer. Eller kanske inte längre är aktuellt. Ikväll har vi skrivit gemensamt i tanttråden. Kram, Mm / mt