Senaste kommentarerna i forumet

Heja dig! Jag finns här..men det är lättare om du taggar/svarar från mitt svar om det är mig du skriver till. Risk att jag inte ser annars 😅
🩵

@Margareta P Om du orkar tycker jag att du ska anmäla. Jag skulle ha svårt att lita på den terapeuten igen 😞
🩵

En kort kort kort check in ✅ kvällsrevidering
Idag har jag varit ärlig. Jag har hjälpt andra. Jag har fått på näbben för att jag har hjälpt andra. På näbben har jag också fått mer på riktigt i form av agiterad patient som flög upp från britsen & började måtta slag på alla i personalen- fan vad trött jag blir 🤮

Skulle vilja lägga mig i soffan med ett glas men det gör jag inte. Jag trampade genom duschen och nu är det sovdags med nollan 0️⃣

Godnatt alla
🩵

Hej

Älskar min sambo tills döds och vi har barn tillsammans.
Men situationen vi är i är ohållbart, svårt / det går inte att nå fram till henne.

Hon är verbalt överlägsen och diskussionerna slutar alltid i tjafs / bråk eller att jag "överdriver".. så var det inte, du har fel, eller vi har inte samma uppfattning, hon liksom pratar omkull mig

- Har blivit "nykter".. då någon måste ju kunna ta hand om ungarna när det är "fest" och det är inte kul / kan inte slappna av när hon är på G iaf efter vi vart föräldrar.

- blir så att jag finner mig i det och.. tassar runt det.. nu har vi haft det tufft ett tag och nu går det fan inte. Våra barn som är små blir påverkade.

Dem närmsta (familj / vänner) vet om detta problem som pågått så länge.. eller skojar bort det fast den vet problematiken.
- Ingen når liksom fram, det kan bli ett påhopp mot henne som hon viftar bort. Bortförklarar sig.. sen är det frid och fröjd. Tills nästa tillfälle det bjuds på dricka.

Hon är världens bästa mamma nykter och världens bästa stöd för allt och alla utom mig själv, då hon blir känslomässigt kall eller liksom ointresserad av mig.. letar fel, tar liksom 2 steg tillbaka. Närmar jag mig så får jag höra bortförklaringar... Känslan då är att är vi ens tillsammans?

Men sen när enheterna kommer in får jag en känslomässig atombomb slängd i mitt ansikte, överröstar än med kärlek och lovord till allt å alla osv.. men sen går det över till..

Så jävla svårt, ledsamt och älskar verkligen henne.

Satte ner foten då jag brann av... I en situation där vi lovade varandra dagen innan att vi skulle ta det lungt med alkoholen.. men INTE.

Våra bråk genom åren slutar alltid i kaos och att jag kryper tillbaka.. fast egentligen inte borde göra det. Det slängs hårda ord mellan oss.. som sårar båda.. men sen läggs undan.

Sen när vi försöker prata om detta så vänds allt mot mig.. mitt fel att vi var ute..

Vafan ska vi göra?! Jag skiter i mina känslor. Våra barn är det viktigaste. Nu pratar jag bara om barnen med..

Folk säger / rekommenderar par terapi. Efter senaste situationen där vi lovade varandra allt och dagen efter fick jag nog.

Jag kan inte hjälpa henne. Jag vill inte att detta ska bli vara / något smutsigt, jag vet inte vad jag vill längre. Jag vill inte att barna ska bli mera påverkade än vad dem redan blivit..

Hur hjälper jag än människan som är så grym på sitt jobb och mamma till våra barn.

Men jag kan inte nå fram.

@bpo tack fina 🤗 Det går bra. Har inget sug alls efter alkohol idag. Tror jag blivit skrämd av de kroppsliga symptomen efter sista vändan. Har bara njutit av vädret. Imorgon har jag planer där alkoholrisken är noll så känns så tryggt att jag vet att jag kommer kunna pricka av ännu en dag imorgonkväll 😍
Fortfarande stabilt hos dig?

@bpo Snusar också och har faktiskt inte heller avsikt att sluta. Det stör liksom ingen, inte ens mig själv 😂! Imorgon tar vi nya tag och fortsätter med att inte ta första glaset! 🥰

@aeromagnus Grattis!🥳 Så skönt för dig att komma ifrån din nuvarande arbetsplats som verkligen tagit musten ur dig. Och vad roligt att den nya rektorn blev överlycklig! Lycka till!🌺

@lindiz Det låter som att du har det precis som jag har haft det. Det är ett helvete som känns omöjligt att ta sig ur. Barnen ska inte behöva ha det så och såklart inte du heller. För oss blev ett första steg att få hjälp att det blev en orosanmälan till socialtjänsten. Nu är vi på gång att separera och han har äntligen erkänt allt och sökt hjälp.

@Blidenjagvillvara77 Grattis till 3 nyktra månader! 🥳🥳🥳 När vi har genomskådat alkoholromantiken går det inte att värja sig. Det är som värsta trolleritricket som man har fått förklarat för sig. Det går inte att göra osett igen.

När vi slängt av oss de dyblöta filtarna som alkoholen representerade börjar vi röra på oss, sträcka på ryggen, blicka bortåt, någon annanstans. Förändring står i farstun och trampar, på vilket sätt står dock i stjärnorna fortfarande.

Det är inte bråttom med någonting. Fortsätt skapa nyktra rutiner, njut av nuet, och skaffa dig en ny hobby eller två. Bjud in dina vänner till mer aktiva sammankomster, utan alkohol.

Kram 🐘

@Blidenjagvillvara77 Grattis till 3 månader!🥳. Kan känna igen mycket i det du skriver från mitt liv. Efter en längre tids nykterhet så kommer de undantryckta äkta känslorna upp på ytan. Man ser på saker ur ett annat perspektiv om hur livet man lever ser ut. Det går inte att ducka dem och det är lite läskigt. Kanske bidar du din tid till att göra fler förändringar i ditt liv som bättre passar dina behov? Jag har upplevt att nykterheten har lett mitt liv i en annan riktning, den som jag kallar min värderade riktning. Att om jag inte går i den riktningen så mår jag inte bra. Många gånger när jag går vilse i riktningen så måste jag stanna upp och navigera om för att åter hitta min inre kompass som leder mig rätt.

Ett sätt är att göra en karta över sina olika livsområden som tex relationer, intressen, sysselsättning, hälsa. Se var man befinner dig på en skala från 1-5 där 1 är missnöjd och 5 är tillfreds. Sedan sätta ett kryss på var det önskade läget är på skalan i det olika livsområdena och vad som behöver göras för att nå dit. Inom tex ACT (Acceptans and Commitment Therapy) kan man få stöd med att jobba med sina livsområden. Eller att genom stödsamtal bolla med någon om var man befinner sig i livet och vad som skaver.

Ha en fin färd mot nästa månad som nykter. Kram❤️

@aeromagnus Grattis! 🥳🥳🥳 Jättebra beslut du har tagit 🥰 Det är förstås tufft som sjutton, och den nya arbetsplatsen har säkert sina bekymmer, men just nu ska du bara andas ut av lättnad. Snart sommarlov!

Kram 🐘

@Blidenjagvillvara77 Grattis till dig 3 mån utan A. Det är samma för mig att ju längre tid man avstått A desto mindre sug får jag. När jag har hamnat i situationer där det ska drickas A har jag sagt att jag inte dricker just nu eller så har jag kört bil så då är det ju naturligt att inte dricka. Heja dig vi fortsätter utan A finns så mycket annat gott att dricka istället 🤗

När man sänker garden slår alkoholdjävulen till med störst kraft. När man tror att man är i hamn så ska man vara på sin vakt så som så många på AA säger där jag går.

Hur går det för dig? @Monica01 🫶🏼

Jag är ingen parteurapeut men det låter ju som dina känslor svalnat och förtroendet är väck. Förhållande bygger väl lite på förtroende och känslor. Oerhört jobbigt ändå är det.

@Ny dag Ja men precis så är det för mig med. Insett att dricka måttligt inte går för mig. Jag är lite sådan som person också. Ganska ofta är det allt eller inget. Kanske därför jag hamnat här. Men det håller ju på att vända och nu är fokus hälsan istället (bara snuset som ska bort) MEN, en sak i taget. Hellre snusa än dricka. 😀 Detsamma en fin kväll till dig 🫶🏼

Nytt jobb. Äntligen tog jag steget och ska till hösten börja på en annan arbetsplats. Förra veckan blev droppen när förälder och elev satt och öste skit över oss i skolan. Att det är vårt fel att hen beter sig som hen gör. Gapar, skriker, hotar, slår, röker inomhus, kommer för sent, skiter i att jobba. JAG fick stå upp för hela kollegiet inte min rektor. Nya rektor blev överlycklig när jag sa ja. Min nuvarande rektor sa jaha. Säger väl allt.

Bra Amanda skulle kunna handla om mig din beskrivning. Jag ser antabus som ett gips. Har du brutit armen behövs gips. Se det som ett hjälpmedel. Kan man inte dricka kan man ju inte heller köpslå med sanningen.

Fy vad jobbigt att inte kunna få vila ut. Jag hoppas att du kan få någon form av hjälp. Sedan är ju kroppen specialist på att anpassa sig men sömn är ju viktigt.

@Påvägmothälsa ❤️ Hoppas du vaknar till en bättre dag imorgon.

3 månader som alkoholfri idag, eller igår beroende på hur man räknar 🤔 nåväl. Lite reflektioner så här långt:
Vissa dagar känner jag mig bokstavligen fri! Fri från tankar på om och när jag ska dricka vin, hur mkt och att allt skulle firas med alkohol. Allt skulle bearbetas med alkohol och inget var roligt eller färgglatt utan alkohol. Så knäppt egentligen! ”Hurra, jag har fått nytt jobb så jag firar med lite gift, eller ”nu har jag varit duktig så då är jag värd lite gift..” osv…
Andra dagar fladdrar tankarna och sorgen kommer över mig. Både över att jag inte kan dricka som andra och allt jag gjort/inte gjort, sagt och lidande jag orsakat andra. När sådana dagar kommer spelar jag filmen. Vad händer efter första glaset? Jag vet vad som händer och dit vill jag inte. Jag brukar också förställa mig känslan av den lätta berusningen. Var den verkligen så rolig? Fick jag ut något av den, egentligen? Svaret är nej och nej. Det känns som att ju längre tid som går desto mindre vill jag ha alkohol i mitt liv. Att då vakna varje dag pigg (inte alltid kanske), fräsch, utan bakfylla och ångest är så värdefullt! Varje morgon tackar jag mig själv för att jag inte drack dagen före. Sakta men säkert börjar självkänslan komma tillbaka och jag gläds åt saker som jag tidigare knappt la märke till. Men det finns några saker som skaver i mig:
Ensamheten. Jag har ingen förutom er härinne som jag kan dela dessa tankar med. Jag har min man och han är ett bra stöd men i övrigt är jag inte redo att berätta för någon annan. Kanske djävulen försöker hålla dörren öppen tänker jag då? Jag vill göra så många saker men har ingen att göra det med. Det sociala umgänge som vi har står kvar på samma fläck och gnuggar på. Alkohol varje helg som maskeras av snittar och bubbel. Samma människor, samma dryck, samma samtal…jag får nästan kliande utslag av att ”sitta fast” i detta ekorrhjul utan någon större input i det sociala.
Tack och lov har jag ett mycket givande jobb som jag ser fram emot att gå till varje dag och kollegor som bjuder på spännande och intelligenta samtal blandat med härlig humor. Men på hemmaplan är det mer som en grå sörja, mellanmjölk.
Jag är högst medveten om att jag själv bär ansvaret för min egen lycka men jag vet inte var jag ska börja. Samtidigt känner jag stor frustration av att min man och jag är så olika. Jag är mån om mitt utseende, tränar mycket och äter bra mat. Han bryr sig inte alls, går dagar innan han rakar sig, tränar aldrig och är alltid trött. Jag håller på att bli tokig!! Dessutom pratar vi knappt om något annat än barnen och vardagen. Men det kanske ska bara så efter nästan 20 år ihop? Han är ju snäll, omtänksam och en bra pappa! Så jag kanske ska sluta gnälla och vara tacksam istället? Jag vet inte… hjärnan går
På högvarv av allt grubblande. För 3 månader sedan hade jag druckit vin för att få tyst på tjattret i huvudet och dövat alla mina tvivel. Det var min go-to. Har inte hittat någon bra ersättning. Jag tror att vi alla behöver få vila från tankar och grubblande ibland men det känns inte som att en ljudbok på promenaden eller en bra podd riktigt hjälper mer än för den stunden. Nåväl… allt är inte svart, träningen ger mycket så den är en bra ventil. Nu blev detta långt och kanske lite rörigt men jag behövde lätta på trycket. Tack för att ni finns! 💛 mot fler nyktra månader! 👊

@Blenda Som sagt, önskar dig medgång, att livet blir lite snällare mot dig nu. Sömnen - eller snarare bristen på densamma - påverkar oss mycket. Tack och lov sover jag mycket bättre, kanske inte alltid mer, men med högre kvalitet. Med tiden kanske du får lite mer sammanhängande sömn du med. Håller tummarna för det. Kram 🥰

Lever i en exakt likadan situation. Han förnekar sitt drickande, gömmer brukar och flaskor. Jag och barnen var iväg från honom i 1 h och när jag kom hem så satt han i princip och sov i soffan. Han hade då ansvar för vårt minsta barn, som han hade lagt för att sova. Hemskt att låta de två större på 9 och 7 se sin pappa såhär. Såklart märker de när han sitter och slöddrar när han pratar med dom. Han snubblade också runt i huset. Trots detta så förnekar han att han druckit.

@Ny dag Dina insikter blir flera under resans gång och jag tänker att du är nära slutdestinationen, kanske rentav framme. Hoppas att vi ses på fredag. 🥰

Hej Amanda - och vilken överraskning! Så härligt att höra att du äntligen nått ditt mål. Du är inte ensam om att ha tagit tid på dig att nå fram.

Själv började jag skriva här hösten 2017 och har nu varit nykter i drygt 1,5 år. Visst hade det varit bra om vi fixat det på en gång, men kanske behövde vi processen för att nykterheten skulle bli grundad, rejält stabil. Huvudsaken är att vi är framme och att det inte kostade oss alltför mycket under resans gång. Jag kom undan med blotta förskräckelsen och i grevens tid, det hade nog inte gått så mycket länge till.

Hur som, välkommen tillbaka! Skriv gärna något mera om livet just nu - om du vill.