Senaste kommentarerna i forumet

@Geggan, vad roligt att du vill komma på fredag. Blev lite orolig ett tag att jag skulle bli ensam... Nu verkar det vara flera på gång. Håller med Varafrisk om kravlöst och trevligt. Har varit på två träffar tidigare och de har varit så givande.

@Smillans och Ny dag, vad glad jag blir att jag hittar er konversation just nu. 🥰 Funderar också över vilka som kan tänkas komma på fredag. Jag har anmält mig och har förstått att det är åtminstone ett par till som gjort det. Vet ytterligare någon som är intresserad. Skulle vara jättekul om ni också dyker upp. Även om jag inte skrivit så mycket hos er är ni kända forumvänner. Jag har ju varit på två tidigare träffar och har uppskattat dem mycket. Förstår att det kan kännas lite obekvämt vad gäller anonymiteten, men jag tänkte att om jag träffar någon bekant där så är den där av samma anledning. Hoppas att vi ses! 🥰

@Lora kloka och tänkvärda ord!

@Margareta P Tack alla som svarar 🥰 Ja, jag blir faktiskt mer arg och ledsen över detta när jag tänker på det. Fick som sagt info/provsvar över telefon i fredags em. Det som sades innan provtagning var att det gällde sådant som kunde ha påverkan på min hälsa; sköldkörtel bla och alkoholkonsumtion. totalt togs 7 provrör så det var ju en hel del annat också. Om läkaren är informerad eller beställare av proverna vet jag ingenting om ännu.
Och är det nu nämnt och hotat med att läkaren kan behöva kontakta transportstyrelsen och mitt körkort blir indraget så kan jag säga att då kommer jag att protestera högljutt över utebliven information. Främsta anledningen att vara hos VC är hjärntrötthet och hos min terapeft har vi också pratat om en problematik med för hög alkoholkonsumtion som jag vill göra något åt. Förtroendet är inte på topp just nu men jag hoppas att det kan räta upp sig.

Tack alla!

Jag fick rådet här att berätta för hans chef. Det tog skruv.
Själv kan man inte göra något åt det.

Du kan inte ersätta alkoholen, han är beroende av den. Det du kan göra är att dra gränser för dig själv. Vad är du villig att acceptera?
Om han själv inte ser ett problem med sitt drickande lär han inte heller vilja förändra det.

Mitt ex förstod inte att hans drickande var ett problem heller. Han har druckit i halva sitt liv, sumpat relationer och närapå sitt jobb över det också. Inget *jag* sa till honom hjälpte. Det enda som hade viss effekt var att jag gick till hans chef och berättade om hans missbruk. Då blev han skickad till missbruksvården och sedan omplacerad på jobbet. Tror dock inte han har slutat supa för det...

@Miriam tack för informativt svar. Det släpper lite för varje dag så jag ser ljusningen. Skakar pyttelite i fingrarna idag, men annars inga symptom. Det ”positiva” dock är att det gjorde mig lite rädd vilket gör att jag inte är sugen på alkohol just nu 👍🏼

Hej Zarysz! Det är alltid svårt att ge råd till någon annan, eftersom en bara ser den lilla delen som presenteras samt de egna erfarenheter jag som läsare har, som också påverkar den egna uppfattningen. När jag läser ditt inlägg känner jag viss oro för dig och tänker: läs om alkoholism och fundera på om det här blir bra för dig, då detta tyvärr är en progressiv sjukdom. Det går inte att hjälpa någon som inte själv vill ha hjälp.

Det finns ett nummer du kan ringa till Alkoholhjälpen och få bolla dina funderingar.

På sidan finns även ett anhörigstöd som beskriver sätt att hantera en anhöriga alkoholproblem.

Ta hand om dig! Med omtanke, fru till en nu nykter alkoholist.

@roppåhjälp @Awoa @thompa90 Fortsätt läs och skriv här, här finns många som är och/eller har varit i samma situation och stödet här är fantastiskt. Det finns även bra böcker att läsa, Annie Grace, Craig Nakken, Allen Carr är några författare som jag kan rekommendera. Idag är vi nyktra🌱

@bpo Japp, vi finns här för varandra och andra som precis som vi siktar mot nykterhet. Tycker det är lättare när vi strävar mot samma mål, jag har insett att måttligt drickande inte är för mig eftersom jag utvecklat ett beroende. Jag vill heller inte tillbringa resten av livet med att räkna enheter. Min make har ett sunt förhållande till a, han dricker ytterst måttligt och sätter på korken efter 1-2 glas utan det minsta sug efter mer. Ofta får resten av vinet frysas in för att användas i matlagning. Det gjorde jag också en gång i begynnelsen, men kanske först efter 2-3 glas…. Nog om detta,hoppas du haft en bra dag och får en fin kväll🙏🥰🌱

Ja jag ska allt klura ut någon att belasta med detta 🌸 har oerhört dåligt med vänner men de finns allt ett få personer jag skulle kunna dela de med men har väl egentligen inte velat belasta dom med min skit.

Ja varför ska man ta ett glas och sedan sluta? Korka igen en flaska nä, helst ska flaskan i! Framför allt om det är bubbel. Usch så dumma tankar ! Här har du falskhalsarn numer 😥 eller aldrig mer!

Det har öppnat upp för mig på självhjälpen nu så de ska jag absolut titta på 😊

Min alkoholbank är också noll, heja heja 🌸🌸

@Awoa 🌸 en till förälder med denna eländiga sjukdom. Kämpa på!

@thompa90 hej!
Här har du en till med barn under 10 som det gått riktigt utför: smyger, dricker SPRIT som jag aldrig tålt. Min familj vet inte att jag smyger men de vet att jag ofta blir för full. Skäms så oerhört att mina barn sett mig så. Haft ångest sedan 02:00 i lördags då ja vaknade efter en lucka och kände nej nej nej vad håller jag på med.
Jag har svårt att se mig sluta( ja vill bli måttlig men jag vet inte om jag kan.

Jag har satt upp ett första mål, SMYG inte! Det är orsaken till karatefyllan varje gång.
Började också väldigt tidigt (12 år tror jag) och är idag mellan 30-35 år

Älskar ruset och att koppla av. Tror det är för att jag har så många inre nedklankande röster och är så osäker i mig själv att jag försöker finna en paus de och kassa gener. Uppväxt med för mycket alkohol och vet hur de kan kännas i magen och nu har jag utsatt mina egna för de fruktansvärda.

Kämpa på nu! Visst ska vi fixa detta? 🌸

@Smillans Jag har för avsikt att komma om jag inte fegar ut i sista stund. Jag skulle så gärna vilja men är så rädd att ”min skamfyllda hemlighet inte längre är hemlig”. Har ännu inte aviserat min närvaro… 🥰

Hur gör ni andra med träffen som är planerad till fredag? 🌸

Jag skulle vilja men skulle önska veta ungefär hur många som kommer☺️jag har en bit att åka och behöver ta en semesterdag.
Det vore verkligen roligt🥰

Hur många är det anmälda? Jag skulle vilja komma men har en bit att åka och behöver ta en semesterdag🌼🌸

Hej,
jag känner igen mig i det du skriver. Jag tar också alla chanser jag kan till att berusa mig. Hemma så ljuger jag för min man om vad jag druckit, gömmer, smyger och tasslar. Vill bli alkoholfri för jag har insett att jag inte kan dricka lite, det går inte. Jag har på senare tid tagit till alkoholen under lunchrasten och sen jobbat. Ingen som helst rädsla för vad det kan sluta med. Det är nu en dörr som öppnas och jag tänker försöka att vara helt vit.

Har också börjat dricka tidigt och är nu 37 år med två underbara barn, bra jobb, fin man och ett vackert liv, som jag enbart saboterar med alkoholen. Men den är där, den ljuger för mig och säger att den gör mitt liv bättre. Det ÄR sjukdomen med det. Att den får mig att tro att jag behöver den. När den endast tar allt ifrån mig. Jag ska börja med att vara vit den här helgen, sen nästa vecka så ska jag kämpa igenom mig nästa helg och nästa och nästa.. Men det svåra blir på fredag, att köra hem från jobbet. Att inte köra vänster till systemet, att köra höger, hem till dom jag älskar.

Jag finns här och stöttar dig, jag vet hur svårt det här är.

@prinsessa Skönt att inte vara ensam :-)
@Carisie Jag är precis likadan, efter att ha bott i varmare land i många år. Jag badade i sverige senast 2018 och då var det 27 grader där vi klev i i en liten grund sjö :-)
@Påvägmot hälsa I morgon är en ny dag, den blir säkert bättre :-)

Hur kan det vara över 5 år sedan jag var här sist? Jag har läst om mina och era inlägg, i båda mina trådar, och kan faktiskt på något sätt se hur det kommer sig att jag är där jag är idag. Det har ju gått ganska långsamt men plötsligt är jag framme vid målet. Ja, jag vågar säga målet då det är det enda slutgiltiga mål som måste uppnås för att kunna leva. Målet att vara nykter. Jag har både tagit hjälp av vården och av mig själv. Om någon av er jag hade kontakt med sist när jag befann mig här skulle läsa det här kanske ni minns min totala skräck för att granskas av myndigheter. Och att jag på grund av den inte klarade av att ta hjälp, jag hoppades in i det längsta att jag skulle kunna hjälpa mig själv.
Jag tror jag berättade om när jag besökte kliniken som tar emot sådana som mig. Hur det inte fanns någon läkartid kvar den dagen så jag fick vända i dörren. Hur allt mod jag byggt upp var till ingen nytta. Det tog alltså 4 år att bygga upp det modet igen, men jag gick tillbaka.
Tänk att jag gjorde det tillslut.
Nu är det nästan ett år sedan jag blev inskriven. Jag har provat terapi och Naltrexon men tillslut vaknade jag en morgon och insåg att det som återstod för mig var Antabus. Jag har alltid känt ett starkt motstånd till just Antabus då det länge bara kändes som en tvångströja man sätter på människor som inte har någon självkontroll. Så det förvånade mig när jag plötsligt kände att det var det jag behövde. Att inte kunna ge mig själv något alternativ.
Efter första tabletten var det som att trycka på en knapp. Det förbluffar mig fortfarande hur jag bara accepterat att det inte längre är möjligt att dricka. Jag är ju fullt medveten om att de ju lika gärna skulle kunna gett mig ett sockerpiller och effekten hade varit densamma så länge jag verkligen var övertygad om att det var Antabus jag fick. Nåja, många av oss, om inte alla, här inne är nog väl medvetna om tankens, eller ska jag säga hjärnans, kraft.
Mycket annat har såklart också hänt under de senaste åren vilket gör att jag är i ett helt annat utgångsläge för att klara av att leva i mitt eget skinn även som nykter. Men det är en annan historia. Även om allt hänger ihop förstås.
Mest vill jag nog bara säga att man inte ska ge upp och se till att ta hjälp. Ensam klarar man det inte, det är i alla fall min övertygelse efter att ha försökt sluta dricka på egen hand i allt för många år.
Jag önskar er allt gott och lycka till.
Det lät som ett avsked. Det är det inte. Det betyder bara det det står helt enkelt.

Hej! Jag har några funderingar kring Peth-test. Är det verkligen så att det går ner på 0 efter en månad? Har läst att rådgivare på forumet sagt att testet mäter ca 30 dagar. Stämmer det? Om ingångsvärdet är skyhögt. Blir det ändå 0 efter 30 dagar? Tänkt ett drickande som varat alla veckans dagar och där intaget varit minst 8 starköl per dag.

Blir verkligen testet 0 efter en dryg månad då? Hur mycket spelar ingångsvärdet man har in? Förstår att det är individuellt, men hur högt kan ett peth-test visa efter 4 veckor utan alkohol? Kan det fortfarande visa att man dricker mer än normalt, fast det gått så pass lång tid?

Vore tacksam för svar.

Har förstått att Peth - test kan ta olika lång tid. Vissa säger att det bör vara nere på 0 efter ca 4 veckor. Är det verkligen så? Ponera ett intag på ca 8 starköl per dag under lång tid. Kanske en halveringstid på 2 veckor. Är det nere på 0 då efter en månad? Jag har svårt att tro det, men har sett att någon från Alkoholhjälpen tidigare påstått att det mäter de senaste 30 dagarnas drickande. Hur mycket påverkat omfattningen av tidigare konsumtion?

Har träffat en helt underbar människa sen några månader tillbaka.
Han va öppen från första början att han dricker.
Och ja, ha dricker .
Jag har gett mig in på detta förhållande med öppna ögon.
Jag dömer inte han för hans drickande , det "måste " finnas en anledning till det.
Vad jag tänker på är att hur jag ska kunna finnas till för han för att "fylla" det tomrummet som han fyller med alkohol ?
Jag vill inte "förlora" han för han har ett hjärta av guld,ställer upp för sina vänner, för mig ...trots sitt drickande.
Han är aldrig elak,dum eller besvärlig.
Så egentligen varför önskar jag att ham minskar eller slutar helt ?!
Jo för att drickandet påverkar hans liv rätt mycket.
Påverkar hans hälsa .
Och jag vill finnas till för han som stöd .
Tänker jag helt uppåt väggarna?

@Carisie Tack för din kommentar! Bra kämpat och att du har hittat din väg som funkar för dig! Jag vet att det är stort att säga att man aldrig mer ska dricka men för mig tror jag det vore det bästa alternativet. Det är som att det känns ovärt att bara dricka lite, när jag dricker vill jag alltid ha mer. Bara dricka 2-3 öl känns totalt bortkastad när man kan dricka 8-10 istället, om du fattar hur jag menar.

Jag har alltid varit den som har druckit mycket, sen alkoholdebut i tonåren tills nu i mina 30+ så är jag ofta den som blir fullast på fest. Men i festsammanhang är det accepterat. Nu är verklighete att man är på mindre fest men alkoholen har liksom stannat kvar i mitt liv ändå. Jag tror att mitt yrke har påverkat min problematik då det kan vara mycket middagar, drinkar och så vidare som görs. Nu när jag är tillfälligt ledig från det jobbet så har den rutinen stannat kvar med att man dricker mitt i veckan och det har bara eskalerat till större mängder.

Just nu vill jag koncentera mig på mig själv och vill inte röra till det mer i livet utan kommer hålla det här för mig själv tills vidare och använda det här forumet där jag kan vara anonym och ventilera mina känslor.

Jag måste identifiera min triggers och varför jag börjar dricka för att kunna motverka den där första som alltid leder till fler. Jag tror den strategin jag behöver är "ta aldrig första glaset". Jag måste bara acceptera den tanken för när man varit nykter några dagar så kommer suget igen och man lurar sig själv till att det är inte så allvarligt utan man kan ta nåt glas en onsdag när det varit stressigt för att varva ner, även om jag vet innerst inne att det inte stannar vid en öl.

Just nu har jag ingen alkohol hemma så steg ett är att inte köpa hem mer. Finns det inget hemma så kan jag ju inte dricka det!

Hej bästa kaffevänner. En av de bästa sakerna med att vara här är att ingen är perfekt, och att vi hjälps åt ❤️ Jag har ingen bra dag idag, så jag håller detta inlägg kort och hoppas att ni fått en bra start på veckan.

Idag är en annan dag, inget oroväckande eller alarmerande har hänt. Dagarna går och veckor blir månader. Jag mår bra (överlag), inget sug efter alkohol och nykter i snart 10 veckor. Har börjat inse vad som gör gott och vad som inte gör det. Idag är känslan trött och håglös, känner mig vissen. Jag har klampat på som vanligt och inte lyssnat. MÅSTE bli bättre på att lyssna. Två öron och en mun, det ska jag tänka på. Sommaren står för dörren och nu är det som bäst, hoppas att jag mår bättre i själen imorgon. Ska vara snäll mot mig själv, inte klandra mig för saker jag inte har gjort. Ta ansvar för egen lycka. Ja det borde absolut kännas bättre imorgon.

Trevlig måndag alla här.
🌷