Senaste kommentarerna i forumet

@LovisaLo Lyssna på avsnitt 68. Även om substansen inte enbart är alkohol så är det en väldigt hjälpsamt avsnitt av "En beroendepodd".

Hur tänker du dig att du ska gå tillväga? Nödplan in case of emergency?
🩵

@nykteristen24 Ja alltså mitt inlägg var inte menat som att "här ger jag dig lösningen på dina problem" 😅 Så förmäten är jag inte. Det var mer en glimt in i mitt liv.
🩵

@Carisie jo alkoholen kan ju verkligen skapa en otrolig ångest och sårbarhet. Tänkte också att alkoholen skapade min ångest först. Tror verkligen eller vet rättare sagt att den gjort ångesten mycket värre men tror jag har en ökad sårbarhet för att må dåligt tyvärr. Men nu ska jag ta tag i det. Tack för ditt inlägg, är så skönt att få höra och veta hur andra har det. Och skönt att du blivit av med alkohol och ångest!

@Ny dag Vad bra att du är medveten om att du tagit återfall i den situationen förut! Jag vet precis hur dåligt man kan må av att sin mamma mår dåligt❤️Kram

@Carisie ja min vän har varit ett stort stöd, är väldigt tacksam för att jag har honom. Men även han börjar nog tröttna. Man lovar och lovar men faller alltid tillbaka. Men inte den här gången!

Jag är beredd på dag tre. Det värsta är att jag dricker av så många anledningar. Jag blir pigg av alkohol, varm, mätt, social, glad… när jag inte dricker är jag väldigt introvert och blir så trött. Vilket säkert beror på att jag dricker så mycket. Men det är så svårt att ta sig ur. Hatar att jag älskar alkohol så mycket. Dricker när jag är ledsen, dricker när jag är arg, dricker när jag har ångest. Dricker såklart när jag är glad med. Min vän blev riktigt irriterad på mig när jag drack för att jag frös. För det är ju inte ett glas, det är alltid alltid två flaskor. Minst.

@LovisaLo Hej 👋🏼 Jättebra att du berättat för din man och vän - tid är din vän när det gäller att återfå förtroendet 🙏🏼 Om du nu vet att din beroendehjärna börjar förhandla efter tre dagar så har du en chans att förbereda dig. Läs avsnittet om sug i självhjälpsprogrammet. Samla alkoholfria dagar. Ge dig själv en chans att fixa det här. Leta upp triggers och döda dem ... eller lamslå iaf. Ta över makten över din hjärna och ditt liv.
🩵

@Andrahalvlek Åh så bra att du älskar ditt jobb! Jag förstår den där ”när batterierna tar slut abrupt” Det händer mig med, då slutar min hjärna att fungera, den bara stänger av och då måste jag lyssna på den signalen annars blir det bara värre och det fort! Jag har också varit sjukskriven för utmattning och kan snudda där då och då, det är läskigt! Var rädd om dig! Kram

@Geggan Underbart! Jag blir så glad när du skriver så❤️Kram

@Carisie tack! Jo faktiskt, det finns något i det, att verkligen inte orka längre. Är så trött på att vara full och bakis hela tiden. Verkligen trött. Men jag vet också att den tredje dagen har jag glömt det och så börjar det om. Hoppas att det ska gå den här gången. Har lovat mig själv, min man och min bästa vän att det ska gå nu.

Tack för poddtips! Det enda som har funkat för mig innan (då klarade jag nästan en månad) är att promenera. Gå och gå och gå tills systemet stänger eller tills jag inte orkar mer. Ska lyssna på alla avsnitten när jag är ute och går.

Tack snälla för att du orkade kommentera. Det känns fint att få skriva ner sina tankar såhär… det är ju inget man pratar om öppet annars. Inget vet något förutom min man och min bästa vän. Och då vet inte ens min man allt… usch.

@LovisaLo Hej och välkommen 🙏🏼
Är det inte en ganska skön känsla ändå att kapitulera? Att inte orka mer! Jag var där i februari och i mars hittade jag hit. Jag har fyllt i alkoholkalendern och gjort självhjälpsprogrammet. Sen har jag haft ett fantastiskt stöd här på forumet.

En annan god hjälp för mig har varit att lyssna på "En beroendepodd" (finns på Spotify). Alla har olika preferenser såklart men jag älskar avsnitt 68 med Markus Enochsson - några fandfasta tips också. Sen tycker jag att avsnitten med Hanna Hellquist och My Skarsgård samt avsnitt 20 med Robert Bohman. Fast jag har ju lyssnat på alla avsnitt från 1. Lerin på Lofoten är också bra - den går på SVT play. Skriv här - läs - skriv - repeat 🩵

@Villgöraenförändring Hej & välkommen 🙏🏼 Här är du bland likasinnade. Det som är rekommenderat är tre månaders nykterhet för att låta hjärnan återhämta sig. Det finns ett självhjälpsprogran och en alkoholkalender under "dina sidor" som jag tycker är jättebra hjälpmedel. Har du genomgått någon livsstilsförändring tidigare? Hur gör du för att lyckas? Vad motiverar dig? Sporrar & peppar? Läste ett bra tips också: gör en lista över vilka konsekvenser alkoholen ger dig nån skrev att hen hade lappen i plånboken vilket jag tyckte var supersmart!

Det faktum att du skriver att du längtar efter att "få dricka" och att det skrämmer dig är väl ett tecken om något att du behöver klippa banden med alkoholen?

Skriv här och läs. Gör det till en rutin och lägg dag till dag mellan dig och senaste fyllan. En dag i taget, inbland en timme ibland en minut.
🩵

Bestämde mig i helgen för att nu får det vara nog. Eskalerade rätt mycket under veckan, gömde öl i garderoben och smög ut med tomflaskor när ingen såg och slängde i papperskorgen på en lekplats. Har druckit nästan varje dag i flera veckor (och ungefär varannan var tredje dag i flera är…). Ibland från morgon till kväll men oftast ”bara” på kvällen. Alltid två flaskor vin eller två sexpack folköl. Orkar inte mer. Hade tänkt besöka AA men vågar inte. Kanske framöver. Jag behöver verkligen hjälp att sluta… önska mig lycka till. 🙏🏻

@Ros @Andrahalvlek @Carisie 🙏🌱 Tack för pepp, är fullt beslutad att fortsätta denna resa tillsammans med er och detta fantastiska forum! Att gå in här och skriva/läsa varje dag är avgörande för mig. 🥰🥰🥰

Hej!

Jag är ny här inne och jag har funderingar kring min alkoholkonsumtion.... Jag vet inte om jag är på rätt ställe, om mina problem, som jag ser det, är allvarliga nog för att söka hjälp och stöd för. Men tror jag behöver hjälp då jag känner att det gått för långt.

Sen jag skiljde mig för 7 år sedan har jag druckit varannan vecka då jag inte har mitt barn. Så den veckan jag är "barnfri" dricker jag alkohol i min ensamhet en till två kvällar. Ibland med vänner men det är inte ofta. Känslan av ensamhet får mig att vända mig till alkoholen. Jag märker att jag tål mer alkohol nu än innan jag skiljde mig. Egentligen har jag alltid haft svårt att styra mitt alkoholintag när jag festade som ung. Jag blev jättefull och baksmällan var stor. Det händer nu också. Jag dricker en flaska vin vid varje tillfälle. Senaste gången köpte jag en 1 liters flaska och drack upp. Mådde jättedåligt dagen efter.
Det skrämmande är att jag går och längtar efter dagen jag "får" dricka. Jag älskar ljudet av att öppna en flaska vin och sen mår jag jättebra när jag dricker. Problemet är att jag sover jättedåligt och blir bakis dagen efter. Jag mår egentligen sämre dagen efter än vad jag mår bra på kvällen när jag dricker. Jag känner mig upprymd av alkoholen samtidigt som jag känner mig patetisk som dricker själv. Jag döljer detta för min särbo. Han har ingen aning om att jag dricker. Jag skulle aldrig erkänna det då jag skäms. När vi umgås med vänner har det hänt nästan varje gång att jag blivit jättefull och han har till och med hotat att lämna mig om jag blir så full igen. Så därför kontrollerar jag mig i hans närhet och kan dela en flaska vin med honom och låtsas vara nöjd med det trots att jag hade kunnat dricka hela flaskan själv, lätt.

Nu har jag skrivit en hel roman här. Men känner att jag hade behövt höra om någon annan är som mig. Vi har ju alla våra egna sätt att dricka. Jag vill inte sluta dricka vin helt men jag vill inte sitta själv och dricka mig full i min ensamhet och vara bakis dagen efter och även ibland ha minnesluckor.

Någon som har några råd eller som känner igen sig i det jag beskriver?

Kram på er!

@nykteristen24 Ja det var ju kanske inte solklart mitt korta inlägg så jag ska ge dig lite mer kött på benen hur jag EGENTLIGEN resonerade.

Jag drack aldrig mer än någon anna egentligen när jag började dricka alkohol. I sällskapet jag befann mig i var jag också en person som började dricka "sent". Mina polare började när de var 12-13 år när de smög till sig alkohol första gången medan jag var 16. Anledningen till det var nog egentligen att jag var lite rädd för alkohol - kommer från ett hem där ingen drack särskilt ofta och jag har aldrig sett mina föräldrar berusade. Det trots att det var fester hemma någon gång i månaden med föräldrarnas bekanta - men ingen blev full. Ingen betedde sig illa.

Självklart festade jag loss i 20-årsåldern som så många andra men jag var fortfarande inte den som blev för full. Tvärtom var jag den omhändertagande personen som slutade dricka när andra drack för mycket så att jag såg till att de inte hamnade i trubbel. Jag blev tillsammans med en kille som var nykterist och då drack jag enbart vid enstaka tillfällen typ 3-4ggr/år men fick ändå skit av honom då att jag "söp" trots att jag inte var särskilt berusad (hans kontrollbehov är dock en annan story). Så här jag lämnade honom i 30-årsåldern så gjorde jag någon sorts sen revolt - eller gick i tonår eller vad man nu ska säga och då jäklar dracks det lite då & då och nästan varenda ledig dag och i större mängd. Här började jag även få problem med ångest. Oroade mig för saker. Hade en ständig oro i kroppen och kände mig otillräcklig. Ältade och vred och vände på allt. Under många år (typ 15 - 20 år) har jag trott att jag är en sån person "för jag har ju alltid varit sån" - tills jag slutade dricka. Då har jag, med hjälp, förstått att det är alkoholen som gjort mig sån.

Jag förstår fullkomligt att alla inte har det eller har haft det som jag och kan relatera till det. Men jag menar bara att alkoholen har piskat fram nåt hos mig som jag har normaliserat istället för att kicka ut alkoholen ut livet. Därför är jag oväntat nöjd & glad.

Ursäkta det långa utlägget men det bara rann ur mig liksom. Hoppas att du också kan känna hopp om ett gladare liv 🙏🏼
🩵

Det är inte lätt att helt över en natt eller någon månad förändra tankesätt och gå från mörker till ljus, eller i princip att gå från en mångårig daglig dödslängtan till att börja få lite nytänd livslust på något sätt, så att säga. Det är inte konstigt att jag har fått dystymi och angränsande psykiska deldiagnoser som innebär jobbig nedstämdhet, energibrist och isolering. Detta då jag även har social ångest och är mycket stresskänslig och inte orkar med något längre socialt fokuserat pass tillsammans med människor generellt. Tappar snabbt fokus, ork och energi och måste då gå undan och vila liksom.

Men tänker här inte sitta och klaga, för det lönar sig inte har jag förstått. Konstruktivt tänkande leder bättre framåt tänker jag alltså i skrivande stund. När jag började skriva av mig lite här på forumet för elva månader sedan om alkohol och skadligt drickande och tankar kring detta ämne och tillvaron. Då visste jag faktiskt egentligen inte varför jag brydde mig om att försöka leva vidare ens. Nu har jag väl lite mer tillförsikt kanske.

Hade ju tidigare ingen större motivation eller någon anledning att kämpa liksom. Jag var bara totalt utmattad och trött på allting. Såg inget ljus alls faktiskt. Hade det inte varit för min totala övertygelse och känsla av skaparen och Herrens närvaro och hjälpande hand, så hade det varit kört för en massa år sen det är jag då helt övertygad om. Men idag är det måndag och några djupare religiösa tankar blir det inte nu, då man väl igår hade lite av sådana kanske.

Jag kunde hur som helst, vid mitt allra första inlägg här på forumet inte tänka mig att det skulle bli ett så pass långt och rätt så omfattande arbete och mental revision att hitta tillbaka till ett för mig psykologiskt någorlunda balanserat grundläge. Vilket väl berodde på att min livsvilja var mycket svag då jag i princip sedan barn och ungdomsåren mentalt, gått på sparlåga förstår jag idag genom egna studier av litteratur inom det psykologiska området. Det är väl mitt inre ”Jag” så att säga som sökt förståelse om tillvaron, som drivit mig att läsa så himla mycket om psykologi, tankar och känslor.

Har senast i natt då jag hade rätt svårt att kunna slappna av för att få sova uppfriskat mitt minne på området bearbetning av trauma och psykologisk försummelse som det väl heter. För min barndom har väl i sanning varit ett psykologiskt trauma med mångårig främst psykisk mobbing i skolan från tidig lekskoleålder tills den dag jag slapp ut ur det fängelse som jag alltid kände skolan var liksom. Har gjort en hel del i mina dar, men inte så värst mycket glädje i saker och ting har jag väl känt så att säga.

Då min vänliga mor hade en svår bipolär psykisk sjukdom som manodepressiv vilket det hette förr, så var det inte så lätt för mig under uppväxtåren. Min far var rätt sträng och inte så värst stabil han heller psykiskt sett på vissa områden. Kanske en lätt impulsstyrd hysterisk läggning med även en del svårigheter att kanske känna in och förstå komplexa psykologiska prylar för att förenkla lite. Min mor grät, och min far ackompanjerade med att skrika och vråla rakt ut frustrerat i tid och otid. Detta för att väl få ur sig sina kanske lite väl ofta förekommande instängda aggressioner. Men vad vet väl jag, och man ska väl inte sitta och döma kanske.

Himla konstig och stressande miljö man har haft egentligen. Men man hade ju kunnat ha haft det värre, för rätt så älskad som barn det var man då trots allt mitt i alltihop. Men något psykologiskt lugn och trygghet det kände jag då sällan. Det var mest ett milt långdraget, städat och tomt sorgset ingenting, ett välstädat kaos på nåt sätt. Det är då inte lätt att vara människa som väl en bekant till vår familj väl sade vid besök ibland. Men helnykterister det var mina föräldrar i alla fall. Tänker nu att något annat skulle ju aldrig ha fungerat alltså.

Det var väl inte heller så konstigt att jag föll direkt för berusningens bedövande känsla av befrielse i början när jag drack för att få lite tankevila så att säga. Något som sedan ju snabbt bara blev till ett trist och jobbig tvång som upptog i stort sett allt av mitt tänkande från den första slurken av det sura blåbärsvin man drack en gång som tolvåring en mörk höstdag i ett källarförråd i barndomens kvarter. Förresten, @Carise och @Kristoffer det var trevligt att ni tittade in här en sväng mina vänner. Tacksamhet för att nu vara alkoholfri det känner jag då i denna stund utan tvekan. Kämpar därför vidare och ska nu börja att läsa in mig lite mer om positivt tänkande och bättre hantering av energinivåer vilket jag väl försummat tidigare.

Ha en fortsatt fin dag!

@Carisie vad skönt för dig! Det peppar mig lite att höra att du har funnit lycka ändå!:)

@Ny dag Grattis till 41 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Ny dag Stort Grattis till 41 dagar utan A🥳🙏

Hej kikiki984! Vad fint att höra att det vänt för dig och att du märkte att suget efter alkohol minskade när du tillfrisknade från din depression. Utveckla gärna om du vill, hur såg det ut med alkoholen innan och hur ser det ut nu?

Hej sansan! Det är svårt att veta på förhand vilka läkare som skriver ut vilka mediciner, eftersom det är en individuell bedömning tillsammans med patienten. Med det sagt så kan du absolut prova att byta läkare/vårdcentral för att få en ny bedömning! Du kanske redan gjort det? Skriv gärna och uppdatera mer om hur det går för dig.

@Jenny
Hej och tack!
Ja jag har bestämt mig,för det går inte att fortsätta såhär.
Jag har min man med mig så jag är inte ensam.
Vi har fixat ut det här innan men det känns så läskigt och svårt denna gång.
Jag vill absolut inte ha vård om det inte skulle bli akut då förstås.
Bakfyllan/abstinensen med kallsvettningar,huvudvärk och allt som kommer till är ju hemsk.
Några andra tips på att trappa ner mottages gärna.

@Ninnis tack för att du delar med dig av din situation. Det märks att du kämpar!
Du vill verkligen ha det på ett annat sätt och har bestämt dig för att sluta helt. Starkt att du har tagit det beslutet!
Det är självklart du som bestämmer hur du vill göra det.
Samtidigt blir jag orolig över din plan för att trappa ner och vilka risker det innebär för dig. Eftersom du fått delirium förut, är risken större att du får det igen. Vårt råd är därför alltid att söka vård i ett sånt här läge.
Om du ändå vill hantera det här på egen hand, kan du se till att ha stöd av någon i din närhet, så att du inte behöver hantera abstinensen ensam?

Om du vill bolla mer med oss rådgivare går det jättebra att skriva i "Fråga oss" här på sidan.

Varma hälsningar,
Jenny på Alkoholhjälpen

@Ny dag God morgon ☀️
Visst är det skönt att vakna obakis & nöjd 😄
Ny dag och vi lägger ytterligare en dag mellan oss och den sista fyllan 💪🏼. Jag ser det som i Trollkarlen från Oz - en lång "kaklad" väg som blir längre och längre ju fler plattor vi lägger ut.

Hoppas du får en fin dag
🩵

@Flarran God morgon Flarran ☀️
Härligt att du känner att du tänker lite klarare 🙏🏼 På vilket sätt har du varit tveksam? Jag fattar ett det är en sak att släppa polarna från Bolaget men det är ju en annan sak att vara nykter. Jag menar att när sug eller abstinens lagt sig så måste det ju vara skönt att slippa att leva i dimma och begär? Den nedåtgående spiralen 😵‍💫

Mot 12 månader. Ett helt år?! Wow!!!
🩵