Senaste kommentarerna i forumet

Håller med tidigare talare, du skriver så himla drabbande och öppet och ärligt om ditt liv. Särskilt drabbande att läsa om ditt suicidförsök, det kräver mod att våga titta på och berätta om sådana svåra stunder i livet. Fint att läsa att du upplevde att du, nu när du inte dricker, snabbare kunde hitta motargument och tankar som hjälpte till att ge perspektiv på tillvaron, för att inte falla ännu längre ned och omsätta de mörka tankarna till handling. Kommer den här uppgivenheten lika frekvent nu när du inte dricker, eller har det blivit någon skillnad? Vet inte om du skrivit om det tidigare, det kan vara jag som missat också. Blir nyfiken oavsett!

Tack för att du skriver här.

@Kirskål Jag har inte bestämt mig, men jag tror jag kommer lägga pengarna på en resa som jag drömmer om att få göra. Sen är ju även ett allternativ att spara en del till att ha för att tidigare kunna gå i pension.

@B.Å Härligt! Jag är bara ynka 5 dagar före dig med 55 dagar idag.
Jag vill också ta tag i kost och motion men har liten svacka nu jobbmässigt så försöker vara snäll mot mig själv och inte ställa för höga krav. Men kravet att vara alkoholfri håller jag!
Heja oss, idag tar vi inte ett första glas!
Kram på dig! 🥰

@Alice82 tack Alice! ❤️

@Carisie jag förstår och jag tolkade det inte så 💕 men gillar att du pushar mig att jag rannsakar mig själv!

För det är precis det. Jag vet inte riktigt vad jag vill, samt vad min motivation kommer räcka till för. Ena sekunden vill jag sluta helt. Nästa vill jag hitta ett sätt som funkar. Sen helt plötsligt flippar jag, dricker för mycket, och spårar.

Så vad vill jag egentligen? Jag har inte rett ut det själv än.

Ny dag & nya tag i... vad?! 🤔 Jag gör ju ingenting längre. Eller inte aktivt eller uttalat för att hålla mig nykter. Inte mer än att jag skriver här ✍️ och fyller i alkoholkalendern - det enda fyllande jag har nuförtiden ☺️
Trots framgången känns det lite tomt på nåt sätt. Lite ensamt att vara "den enda på min plan" eller hur man nu ska säga.

Nåväl - ha en fin tisdag.
🩵

@Hjärnklar heja dig!! 🎉

@Ny dag Bra jobbat! En dag i taget! Tack för att du kikade in till mig igår med några vänliga ord
🩵

@B.Å Woop-woop! Grattis 🥳 Resan kommer att gå toppen säkert!
🩵

@finalina Det var väl din slutkläm jag fiskade lite efter. Vill du verkligen? Jag har ingen intention att "trycka dit dig" eller motsvarande utan det är en vänlig undran. Jag tror att alla beslut man fattar beträffande livsstilsförändringar måste förankras inifrån sig själv. Jag har svårt att de mig lyckas med nåt jag inte vill eller är motiverad till men tänker också att allt har sin tid. Alla beslut rotas någon gång. Jag är tom förvånad över hur jag gått till att dricka för ofta och ibland för mycket till att inte vilja dricka nu. Enstaka glas enstaka tillfälle ... men nä det känns knappt som att jag vill det heller. Sex månader och plötsligt ett nytt mindset. Men det var en ögonöppnare i början hur ofta jag drack? Jag är säker på att du når någon form av konsensus framledes
🩵

@Victor99 Hej Victor! Du och jag är nog olika i hur vi hanterar alkoholen, jag dricker ingenting i perioder, sen får jag ”kontrollförlust”, inte alla gånger jag dricker men många, vilket resulterar i att jag inte kan sluta dricka och blir redlös.

Men jag känner igen mig i att inte må så bra, depressionstillstånd i olika grad som kommer och går, med livskriser, förändringar, osäkerheter/otryggheter. Risk för redlöshet ökar när jag har svackor. Då borde jag inte dricka, för ofta går det utför och sen mår man kemiskt dåligt efteråt, och ångest ökar. Alkoholen spär på så att jag mår mer dåligt.

Du är 24 år och det är all cred till dig att du inser att det finns en problematik. Ju förr desto bättre. Så kan man jobba med det och hitta lösningar som passar en själv.

Jag har absolut inte lyckats hitta en lösning åt mig själv. Men just nu, när jag mår dåligt, kommer jag skippa / dra ner på alkohol ett tag. Det brukar kännas bättre då.

Har du testat att avstå från alkohol några dagar? Klarar du det / hur skulle det kännas?

Har du någon du kan prata med? Det kanske skulle kännas skönt?

Har du övervägt att vända dig till vården för att få hjälp? Eller göra alkoholprogrammet här på sidan?

Jag är dum jag. Så sade min mormor om sig själv ibland. Morfar var visst rätt så krävande och inför varje arbetsdag på det stora företaget i staden fick sina kläder framplockade och upphängda framför sig med nystrykt skjorta, slips och allt. Detta fast även mormor hade ett arbete utanför hemmet för att få ekonomin att gå runt. Mina morföräldrar kom ju från en annan generation, med ett lite annat tankesätt. Men lite modern var ändå mormor som rätt så sällan hade kjol utan var rätt så tidig med långbyxor.

Minns att farsan tyckte att morfar var lite stroppig och onödigt sträng och berättade om en bjudning där mormor hade haft otur och spillt ut en kanna med kaffe. Fummel som ju kan hända vem som helst fast hon var nykterist i princip hon med precis som morfar. Men han hade ju sin svåra diabetes att dras med, så något annat skulle ju inte ha fungerat heller. Men farsan tyckte väl att det lät lite illa när morfar bland folk hade sagt att mormor var så dum att hon borde gå och lägga sig. Sånt säger man väl inte liksom.

Morfar hade väl även en lite tom livsfilosofi som gick ut på att man endast levde vidare till viss del genom sina barn. Där fanns det inte många tankar om någon Gud, vad man vet. Mer väl en andlighet på nivå noll skulle man kanske kunna säga. Då är det väl kanske lätt att bli lite retlig, träig, eller onödigt rationell så att säga. Det var välstädat, tyst och tomt och ingen musik alls hos min mormor och morfar.

Minns att jag som riktigt liten skulle sova över där en helg så att mina föräldrar skulle få vara lite barnlediga ett tag. Men jag hade visst känt mig så förskräckligt orolig i den tryckta och trista stämningen, att mina föräldrar snart fick komma och hämta hem mig då jag visst bara hade skrikit och haft mig.

Det är inte lätt att vara människa oavsett ålder när man nyktert tänker efter på saken. Nu är det väl dags att tänka på lunch rent logiskt. Somnade ju till och missade min morgonchoklad. Så det tåget har väl gått och nu borde man väl satsa på att värma på en fiskgratäng sade mig magkänslan. Så tar väl och gör så alltså.

Ha det gott!

@finalina känner igen mej så väl. Det är inte lätt och precis efter ett urspårat festtillfälle när ångesten gnager. Då är man så liten, tappar all respekt för sig själv.
Hoppas de går bättre nästa gång och glöm inte att du inte är ensam. Vi är många som kämpar med måttlighet.

@Carisie sorry låt mig förklara! Det jag menar är att jag känner till risker, att alkohol är dåligt, massa olika strategier för måttlighet, att man bör inleda med en nykter period. Allt jag riskerar pga alkoholen. All påverkan hittills. Men ändå har jag inte lyckats.

Nu har jag inte gjort hela programmet den här gången än. Men trots att jag vill ändra mig, så vet jag att det så oerhört svårt. Min tilltro till mig själv är låg typ.

Och ja, det kan verka som att nykterhet borde vara det enda rimliga just nu. Men ändå känner jag inte det typ. Fast jag vet att jag borde. Och då ifrågasätter jag typ om jag egentligen vill.

Hej! Nu är det 4 veckor sedan jag slutade dricka. Jag trodde aldrig jag skulle kunna hålla så här länge. Eller hålla alls. Det har varit jobbigt i början men sakta lagt sig. Det dyker ofta upp tankar på ett glas vin när jag är stressad, Irriterad mm. Jag har fått många fördelar. Jag är piggare. Klarare i huvudet och på jobbet. Bättre minne. Börjar gå ner i vikt redan. Jag är medveten.
Det som börjar bli jobbigt är det som jag nu står inför och det är att hantera mina svackor. Säkert de som drog ner mig i alkoholen från början. Pmds- hatar... jag lider... är arg,sur,irritera,ångestfylld,stressad... Vill bara bojkotta min partner och annat.
Jag måste lära mig hantera detta utan det som fick hjärnan att släppa. Fy fan... tänker inte dricka men förstår varför jag gjorde det. Säger till mig själv ofta att- inte undra på att du blev alkolist...saker stör mig. Saker jag inte kan ta bort ur mitt liv för det är folk jag bryr mig om. Men orkar inte! Har inte lust att tänka på andra. Orkar inte med andras problem och viljor heller. Aja..fick gnälla lite.
Kramis

Dag FEMTIO utan alkohol och i total nykterhet.

Ja vad ska man säga en dag som denna; kan knappt fatta hur bra det går. Hur bra jag mår. Och hur otroligt tacksam jag är varje morgon jag får vakna upp och inser att ”JUSTE! Jag är inte bakis!”

Kommer man nån gång sluta känna den tacksamheten?

Det rullar på rätt bra. Jag har börjat ta tag i min kost nu, äter LCHF på vardagarna (till och börja med, får se om jag går över helt) och sedan har jag börjat promenera 40-60 min varje dag.

Känns som jag har så mycket jag vill ta tag i nu och eftersom jag gillar att sätta mål och stryka på listor har jag gjort tusen delmål och även långsiktiga mål som jag kommer jobba undan i lagom takt.

50 dagar känns stort men om 10 dagar blir det SEXTIO och det är verkligen en milstolpe jag kommer fira. Känns helt galet detta – jag håller på och blir en helt ny människa. Och jag gillar den nya versionen av mig själv.

Jag ska ut och resa en sväng denna vecka. Har förberett mig på alla möjliga sätt jag kan komma på. Har även lovat mig själv att återfall kommer ALDRIG tas på resande fot. Alltså: bestämmer jag mig för ett återfall under resan får jag skjuta upp det tills jag kommit hem. Hoppas jag slipper såna tankar, jag åker med inställningen att skapa nya och nyktra vanor och minnen. Det kommer gå bra 💁‍♀️

Ha en fin dag och vecka mina vänner, tack ni som läser, stöttar och delar med er. Idag tar vi inget första glas och imorgon vaknar vi nyktra och fortsätter ta kloka beslut ❤️

@Kirskål
En dag i taget, det har hjälpt mig mer än vad jag kunnat tro. Jag tänkte när jag först slutade dricka att: jag ska ALDRIG mer dricka alkohol i resten av mitt liv. Den tanken kan kännas väldigt övermäktig stundvis.

Däremot när jag har någon jobbig situation eller något känns tufft så kan jag påminna mig om att: ingenting kommer att bli bättre av att jag dricker alkohol nu och idag ska jag vara nykter.

Det är också avgörande att kunna skriva av sig här eller prata med någon när det känns övermäktigt ibland. Ett nyktert liv betyder att alla känslor blir extra starka, både dom fina känslorna och dom jobbiga. Men med en dag i taget så går det!

Fortsätter projekt undersöka relationen till alkohol. Inga problem med barhäng och aktiviteter där det annars varit självklart med alkohol. Jag beställer annat och ingen annan verkar bry sig. Det är som vanligt mest i det egna huvudet hindren finns...

Vaknade lite trött, orolig natt med konstiga drömmar. Ändå är jag hyfsat pigg och det beror ju på att jag vaknar nykter sedan 28 dagar! Tjohej vad bra jag är ändå! Det går hyfsat lätt just nu och det är jag tacksam över. Längtar till helgen, prognosen utlovar fint väder på lördag=trädgårdshäng, söndag ska det bli ☔️ =plocka undan sommarkläderna. För första gången kan jag nog lita på mig själv att jag kommer göra och det utan alkoholens inblandning. Tidigare har dessa sysslor gärna ackompanjerats med smygsypande😱😱😱. Aldrig glömma, aldrig ta första glaset!🌱

@Varafrisk 🙏 Jag tror jag är ”där”. Skriver tror då det är tiden som får utvisa om jag verkligen är där. Men jag vill verkligen inte dricka, konsekvenserna blev så märkbara sist, både när jag drack och efter. Inget speciellt hände till det yttre men inombords var det så vidrigt 🤮. Tills jag vet är jag så oerhört tacksam över varje nykter dag, har lagt till nya vanor denna gång. Små förändringar i vardagen som underlättar enormt och lugnar ner mig då jag behöver rutiner för må bra. Imorse sa jag till maken att han behöver handla i em…. Han skulle gjort det igår enligt vår ök. Han ansvarar för middag må till onsdag då jag jobbar långa dagar… han har inte riktigt kommit in i att vi har rutiner… vid tidigare försök har det slutat med att jag ändå gör. Och då jag druckit har jag haft dåligt samvete och gjort för att dölja drickandet….. Denna gång håller jag fast vid rutinerna och dricker inte. Kan tyckas löjligt viktigt för mig och mitt välmående. 🥰 ❤️

Det funkade svinbra med delad dag igår, för både mig och lillprinsen. Två timmar hemifrån, två plus två timmar på jobbet, och avsluta med två timmar hemifrån. En halvtimmes lunch och eftermiddagskaffe ihop med kollegor. Det var precis vad jag behövde känner jag 🥰

Totalt är lillprinsen hemma själv i sex timmar. Han är begränsad till att vistas i hallen (stor hall) och jag har en kamera i hallen så jag kan se vad han hittar på. Varje gång jag kollar ligger han och sover på hallmattan. Det gäller att ligga nära ytterdörren så man märker när matten kommer hem.

Sannolikt skäller han då och då på folk som går i trappuppgången. Sannolikt mindre än när jag är hemma, för när jag är hemma så behöver han ju vakta mig. Han tar sitt uppdrag som vakthund på stort allvar. När jag är hemma lockar jag honom med godis och kel varje gång han skäller, så på sikt hoppas jag att det blir mindre skällande. Hundar skäller. Thats it. Men man kan ju försöka minimera beteendet om det är möjligt.

Jag har en kompis som har en pomerian. Varje gång min kompis umgås med någon annan skäller hunden. Konstant. Alltså konstant, i flera timmar. Det har blivit så att min kompis drar sig för att träffa andra pga hundens skällande. Tycker så synd om både hunden och henne. Hon vet inte hur hon ska få bukt med det.

Det jag gör är att när lillprinsen börjar skälla mot ytterdörren så ropar jag glatt ”kom” och sen får han en godis, lite beröm för att han är en duktig vakthund, och sen kelar vi en stund. Kastar en leksak. Jag har fått höra att det kan funka, vi får se hur det går.

Kram 🐘

@Ny dag Det tyckte jag också! Hittade den på sajten som heter Närvaroskolan följt av punkt nu. Den kommer kanske upp där poddar finns så småningom, det brukar ta lite tid. Tänker att jag behöver avsätta tid för att verkligen lyssna på den, det är inget man spelar i bilen eller på promenaden känner jag.

Kram 🐘

@Ny dag Så skönt att vara nykter. Vakna nykter. Även om nykterheten inte löser allt så är det en så himla skön och trygg grund att vila i. Grattis t alla dagar! Varenda dag är så mycket värd🙏🏻

Kram t dig🥰

Sovit tre timmar och vaknat till av att det regnat och att det i stunden fortfarande regnar en aning och fick när jag tittade ut genom fönstret en känsla av att hur skönt det skulle vara med lite gräddlikör med whiskeysmak. Detta fast jag inte har något egentligt alkoholsug alls. Det att man på något märkligt sätt vill ha något som man egentligen inte vill ha att göra med, men samtidig ändå, men bara lite grann kanske...

Detta velande i tanken. Men då gick jag in här på forumet och läste lite i en äldre tråd som sade mig en hel del och fick mig att som alkoholfri nyktra till i tanken igen. Det går inte att ta en liten slurk bara för att se om man kan prova på bara lite grann. För det säger den nyktra logiska känslan att jag inte kan, för då är jag tillbaka in på samma spår igen, och det skulle bara kännas rätt så värdelöst. Misslyckande på ett sätt som jag inte vill råka ut för.

Kan säga att det då är tur att jag inte har någon alkohol i huset. För hade jag haft det så hade mitt glas på bordet i denna stund då inte varit fyllt med vatten känns det som. Har egentligen tröttnat på att skriva, fast jag vet att det är viktigt för att inte falla tillbaka i samma mönster och förmodligen bra mycket värre än hur det såg ut för ett år sedan. Skulle jag haft en flaska med starka doningar så skulle jag nog snart ha tömt den och glömt varför jag fick för mig att hälla ur de där ölen som hälldes ut bakom stugknuten förra hösten.

Man kan då säga att alkoholdjävulen liksom inte ger upp i första taget. Så länge man inte håller helt fast i både tanke och känsla när det gäller nykterhet och ett klart tänkande. Så är man ett rätt så lätt byte för tillfälligheter och dåliga beslut när det gäller att inte glömma, och då kanske ”råka” att ta den där första slurken ur glaset, flaskan eller burken.

Funderar nu på när sjuttsingen man ska bli någorlunda normal och som vanligt vettigt folk på den här punkten alltså. Känner ju nu faktiskt till det mesta om alkohol, dess effekter och hur det hela fungerar rent konkret. Har verkligen marinerat mig i ett nyktert tänkande. Men ändå så känner jag mig inte helt säker då jag fortfarande har en känsla av att det skulle vara så himla skönt att få lite tankevila en stund. Det var väl allt liksom. Kör hur som helst nyktert vidare ett tag till, för nu känns det då lite bättre igen.

Ha en fin dag!

Nä, det är det verkligen inte! Hehe.
Ja, usch. Drar mig för att åka in till jobbet, kolla mejlen. Blockerar honom privat men kan inte göra det på jobbet.