Senaste kommentarerna i forumet

Nog olika inte bog etc… mobilskrift…😊

@Jonas_M Det ör bog olika det dör. En del startar om många ggr tills de inser att det ör jobbigare att hålla på så, andra tycker det blir jobbigare för varje gång eftersom det krävs ett visst kraftsamlande innan. Det ör ju jobbigast i början och då vill de flesta skjuta på det.
Jag höll på och velade hit och dit i pratal och skulle ”minska ner”. Någon gång skulle jag ha en vit månad som blev 20 dagar…. När jag tillslut bestämde mig så hade jag verkligen bestämt mig. Det är 1,6 år sedan och sedan dess har jag inte druckit någon alkohol.
Visst fanns det gupp och svårigheter i början, men när jag väl kommit loss från alkoholen fanns det ingen anledning alls att börja dricka igen. I synnerhet som jag vet att det eskalerar och jag snart skulle vara tillbaka på ruta ett.
Det orkar jag inte och har ingen lust med.
Du kan säkert sluta, men jag tror du måste bestämma dig riktigt grundligt.
Och skaffa andra vanor som du kan fylla livet med.🪴👍

Dag 5.

Rätt deppig dag. Har gråtit en skvätt. Har ju alltid dövat mina känslor med alkohol eller annat och nu måste jag lära mig att hantera dem utan.

Har alltid varit lite melankolisk av mig. Eller var egentligen glad som barn men sen hände en del jobbiga saker i min uppväxt och hade inga trygga vuxna runt omkring så fick klara mig på egen hand. Detta har gjort att jag har svårt i nära relationer som vuxen, och det känns rätt deppigt.

Men hoppas det blir bra någon gång och att jag ska få uppleva lycka.

@Carisie Det är verkligen skönt och avkopplande. Rekommenderar verkligen hot yoga. Länge sedan jag testade nu men minns att det var skönt med värmen, kroppen blir mjukare då. Fint att du får med maken med! 😊

Jag har en app som heter Mindfulness. Jag kör gratisversionen, de har en del meditationer som är gratis, bland annat av Björn Natthiko Lindeblad. Många av hans meditationer finns på youtube med.

Varit tillsammans med en man några år, när vi träffades var han helt nykter från alkohol då han går på Sub behandling och slutat med narkotika för många år sen.
Sedan vi fick vårat barn har han börjat dricka allt mer.. Han dricker ensam i sängen hemma och sällan ute.
På några dagar kan det bli flera dunkar vin.. jag letar efter flaskor och kollar soprummet då jag vet vad han dricker så kan se om han slängt ngt..
Tar jag upp det blir han så fruktansvärt arg så det har jag slutat göra. Han sover mest hela dagarna och är irriterad och trött när han är nykter.
Visst har han väl ett problem? Vill höra någon säga det till mig!
Oroar mig för vårat barn som bara är 2 år, kan aldrig känna mig lugn när han är ensam med barnet då jag är orolig för han ska somna ifrån barnet vilket har hänt. Dessutom är jag rädd för att behöva lämna barnet varannan vecka med en person som lever så destruktivt och som inte går att prata med! Vad hade ni gjort?

Grattis till 3 veckor🥳 va stark du är! Snart ny dag, inte värt att förstöra. Håll ut! Du klarar de. Tänk på varför du gör de här. Du är inte ensam med att kämpa.

Hjälp mig med pepp! Snart 3 veckor utan A men vart en stressig och intensiv dag och ska snart sätta mig på ett kvällståg. Behöver pepp så att jag inte hamnar i bistron som så många gånger förr!

Hejsan! @Andrahalvlek, Hösten står för en nystart skriver du, och kanske har du rätt i det fast det för mig som en sommarmänniska väl är lite svårt att direkt känna så. Men den förra hösten när jag halkade in i nykterhet var ju faktiskt en nystart. Så kanske borde jag inte deppa över att den mer lättsamma sommarkänslan fasas ut. Har väl kanske rätt så mycket att lära mig om en hel del. Morsan var väl en gång även inne på det utan att hon sa så himla mycket. Men ordet feltänk, det fastnade då till sist i alla fall. Så kör då hur som helst alkoholfritt vidare. För det gav då inte så värst mycket positivt att så som jag gjorde i så himla många år och bara satt och slog mig själv i huvudet med en flaska liksom. Får väl försöka att gå ut lite mer när jag orkar och ta lite fina höstbilder med färgglada höstlöv tänkte jag just nu. Men det är inte så lätt att som dystymiker vara en muntergök alla gånger. Men får väl försöka att bli bättre på ett mer positivt tänkande, kanske nåt att be till skaparen och hans son om hjälp till att lyckas med.

Ha en fin kväll kompis!

Kikar in här och vill bara säga att jag ångrade mig inte i morse!

@litentass
Bryt kontakten helt ett tag o fokusera på DIG

Detta leder ingenstans mer än till dåligt mående för dig

@B.Å ❤️

@Flarran Om jag tänker att hösten är grå och trist och regnig blir jag inte så upppåt. Om jag istället tänker att naturen får vila efter en gynnsam tillväxtperiod, att färgerna på löven är otroligt vackra och att regnsmattret mot regnhuvan är lika mysigt som när man tältade som barn, ja då känner jag mig betydligt mer uppåt. Hösten är vilsam för mig. Lugnet efter sommarens ståhej. Samtidigt står hösten för nystart, det är dags att dra igång en ny termin. Fast det var länge sedan jag gick i skolan.

Kram 🐘

Upp som en som, ner som en Ursus.

Jag hade ganska lång nykterhet men förra helgen gick jag på rejäla motgångar och pang, återfallet jag tog var ett faktum. Vad kan man då lära sig av detta jo att jag inte än har angripit det som får mig att dricka. Ensamhet och känslan av att vara övergiven. Jag har ingen familj, ingen partner, inga syskon och bor i en stad där jag knappt känner någon. Just nu jobbar jag inte heller för att komma över mitt drickande.

Ändå gick det år skogen. Eller, den nyktra tiden var en vinst men också ett bevis på att då verkligheten rämnar, i alla fall för stunden, så är det väldigt lätt att trilla dit.

Det positiva var att jag är hälsokontrollerad nu och hade helt perfekta levervärden och värden över lag. Alltid nått att glädjas över :)

Konsten att känna förnöjsamhet och i ett grådaskigt regnväder trycka bort nedstämda tunga tankar. Detta har man nu här i köket i stilla visuell meditation pysslat med en stund. Tänk, det behövdes inte mer än att jag plockade fram en positivt vacker sommarbild jag själv tidigare i år under en trevlig cykeltur tagit med mobilkameran. Denna bild som motiv att fästa blicken på en stund, vid samtidigt intag av en slät kopp kaffe och lite god glass i lugn och ro. Det var allt som faktiskt krävdes för att ändra en deppig känsla av den typ som rätt så ofta tidigare år, under regniga dagar fick mig att rusa iväg efter alkohol för att snabbt uppnå en berusning. Det verkar som att hjärnan har börjat ställa in sig på att nöja sig med lite enklare prylar alltså. Så som att signalera tacksamhet över sånt som i stort saknade betydelse då man dagligen var tanklös överkonsument av starka drycker.

Ha en fortsatt fin dag!

Jag läser vad jag själv skrivit. Herregud. Jag har ju tagit ett återfall utan att faktiskt dricka. De dagar jag bestämt mig för att dricka, är det den tanken som fått mig genom dagen. Sjukt.

Alkohol är inte min kompis som löser saker.

Jag måste hitta en annan strategi som tar mig genom svåra passager.

Var tog glädjen och styrkan vägen som infann sig när jag valde bort alkoholen? Jag hade som första mål att vara nykter augusti ut. Är det uppfyllandet av det målet och brist på ett nytt klart mål som orsakat detta?

@Kristoffer Hejsan! Tack för tipset, uppskattar det! Hade missat att det fanns ett telefonnummer, så uppskattar det 🙏

Yes kan tänka mig att det är många som famlar kring vad vi vill.

Just nu har jag bara påbörjat en kortsiktig plan och bestämt att jag ska ha en nykter period tills slutet av oktober. Däremot är det två tillfällen som är eventuella undantag. Jag har inte bestämt än hur jag ska hantera dessa, det ska jag tänka igenom. Men har lite tid på mig att besluta.

@gros19 tack, ska kika på det! Som du säger, för mig är lösningen logisk och självklar och man vill bara ruska tag i personen o få den att förstå, men precis som du skriver, man är maktlös

@bella70 tack för dina tankar 💕 Tror du har rätt, att backa är nog verkligen den bästa lösningen för mig själv och mitt mående!

Du kan och ska inte ta ansvar för någon annans liv. Det är sorgligt att se sina nära anhöriga förstöra sitt liv men du är maktlös hur svårt det än är att acceptera. Berätta att du finns där om han vill ha hjälp att ta tag i sitt liv dvs bli nykter. Ta vara på dom positiva stunder ni har om det finns några. Ta hand om dig själv så bra du kan det är du värd. Vi har alla ansvar för våra liv och att försöka skapa något bra av det.

Ja men då var man här igen då. Nu 14 dagar nykter efter ett, under våren och sommaren, eskalerande drickande. Känslan av att vakna nykter utan ångest ÄR helt fantastisk. Och jag överväger att vara nykter ett tag till. Men, en annan del av mig räknar ned tills jag kan dricka igen (när nu det är är odefinierat) och jag tänker på mycket på alkohol.
Var det svårare eller lättare för er att "Börja om" i er valda nykterhet? Vad lärde ni er och tog med er in i omgång 2 som kanske gjorde det lättare? Eller blir varje omstart svårare? Tack.

Hallå 🙋🏼‍♀️
Det var några dagar sedan jag såg eller hörde nåt från dig och det känns tomt 😶 Hur har du det? Här har det varit lugnt sedan mamman åkte hem. Hösten har kommit över en natt med stormsteg 💨 ☔️

Jag är ledig idag & ska maskera upp nästa rum som ska målas, plocka in de sista gurkorna från odlingslådan & göra pressgurka. Hittade två zucchini jag ska göra plättar av också. Har haft ett mission att tömma frysen och det är nära nu 😅

Jag hoppas du har det bra var du nu håller hus.
Kram ❤️

Min pappa är 79 år och bor ensam. Alkoholen har blivit en del av hans tidsfördriv. När vi ska ses och äta middag (eller till och med lunch) så är eller blir han full. Som att han måste bli det för att klara av… jag vet inte vad.. att existera? Det är så frustrerande och jag känner bara att jag blir arg och drar mig undan honom, samtidigt som jag vet att det oftast förvärrar hans problem.
Jag har fått honom att gå med i sin närmaste PRO men det var inte lätt och han har än så länge inte öppnat upp sig för att ens gå dit.
Jag vill hjälpa honom men jag vet inte hur. Och jag känner att ansvaret är för stort för att ligga på mig men det finns ingen annan som kommer ta det. Jag försöker säga till honom att han borde göra VAD SOM HELST förutom att dricka. Gå ut på promenad, träffa en gammal vän (han har en handfull), fixa i sin nya lägenhet, hitta något sammanhang, whatever. Men han är så motvillig och det tär på mig så mycket. Han är inte sig själv när han dricker och han skickar långa och osammanhängande sms eller pratar på om gud vet vad i telefon. Jag tycker att det är obehagligt och jag har sagt det till honom men det går inte in. Och hans minne blir bara sämre och sämre ju mer han dricker. Det är liksom bara en nedåtgående spiral och jag känner mig så hopplös, för jag vet inte hur mycket mer ansvar jag kan ta. Jag försöker sätta gränser och samtidigt uppmuntra men det ger inte så starka resultat och jag känner inte att jag är beredd att vara hands on 24/7 för jag har mitt egna liv att ta hand om. Jag är 27 år och lär mig fortfarande hur man ens tar hand om sig själv.

Känns lite konstigt att skriva i ett sådant här forum för jag har nog fortfarande svårt att tycka att han är ”alkoholist” men jag har inga argument som säger motsatsen. Det är väl bara svårt att acceptera någon sådant om sin pappa.

Hej Potatis och välkommen hit! Du startade den här tråden i fredags kväll och av titeln att döma hade du inte särskilt höga tankar om dig själv just då. Hoppas du mår bättre idag. Här på forumet finns gott om hopp att finna, så om du vill får du hemskt gärna skriva lite mer och berätta om hur du mår och vad du tänker!

Kristoffer
Alkoholhjälpen

Jag har haft ett par tillfällen det senaste där jag velat dricka. Med hösten har återkommit vissa negativa saker i livet. Andras konflikter som jag inte är del i, men som ändå påverkar mig. Jag blir en bricka i någon annans spel. Jag känner att jag
inte äger besluten i mitt eget liv.

Har jobbat otroligt mycket med att försöka sätta gränser och att inte ta olika ansvar som uppstår pga konflikten som inte är min. Jag kan inte lösa situationen. Jag riskerar bara att gå under om jag försöker lösa den.

Men det är inte lätt att bryta upp. Ett uppbrott skulle beröra fler än mig. Så man stannar. Och så en dag är kroppen så fylld av sorgsenhet, maktlöshet och ångest att alkohol framstår som en lösning.

Jag har vid några tillfällen bestämt vid lunch att jag ska dricka på kvällen. Ett glas vin som ger ett andningshål. Lyckligtvis har planerna inte förverkligats. Jag har ingen alkohol hemma och inte kunnat förmå mig att köpa. Mest pga skam att gå till Systemet. Fixar det inte längre.

Så jag är fortfarande nykter men det börjar kännas skört. I vart fall vissa dagar.

Jag har kommit en bra bit på vägen med gränssättningen och tanken på att jag har ett självvärde. Frågan är dock om jag kan komma tillräckligt långt i min nuvarande situation...Eller om jag måste lämna dessa människor bakom mig.

Ansvaret att hålla mig nykter är bara mitt eget. Ingen annans fel att jag super. Det känns som om jag skyller i från mig om jag lämnar...som att det är dessa personer som skulle stå i vägen för nykterheten. I stället för att det är mina egna val.

Hejsan! @B.Å, Det var trevligt att du tittade in här på morgonkvisten. Det är kanske som min gamla mor sade att jag väl har lite av ett feltänk ibland. För om det var sommar varje dag så blev man väl kanske trött på det. För det behövs väl lite variation kanske, men somaren är ändå den tid som jag mår bäst. När det är vinter och snö och inte allt för kallt så kan det ju ibland vara trevligt med det också, så man ska väl inte klaga på att jorden snurrar runt som den gör kanske. Har inte hunnit att ta morgonchoklad än, men tror att jag ska göra det snart. Har då inget alkoholsug vilket jag är tacksam för. Var jämt så himla jagad av känslan att bara jämt vara tvungen att rusa till bolaget efter öl, vin och annat jox. Det känns lite märkligt att man som det är nu slipper att slänga bort en massa tid och pengar på sånt.

Ha en fin dag kompis!