Senaste kommentarerna i forumet

@Miiia123 härligt jobbat! ☀️🌸🔥 Det går, det går!! En dag i taget. Hoppas du haft det bra på jobbet! Tänkte på sorgen och den otroligt jobbiga förlusten av dina föräldrar, har du någon att prata med eller stöd kring det?

@Blidenjagvillvara77 Tjohoooooo!!!! Så grym du är!! 💪🏼 Jag tycker att vin "låter gott" när det kluckar ner i glaset. Kanske därför jag aldrig gillat boxvin som spruuuuuutar ner i glaset 😂🤔🫣

Jag har precis packat mina pinaler och myser lite med maken innan han skjutsar mig till nattåget. 🚂 Blir perfekt att krypa ner i en koj och sova vid 23-tiden och vara framme på morgonkvisten. Packat vinterkläder 😂 kommer ju att komma till minusgrader & snö. Lämna mina blå- och vitsippor att blomma ut här.

Ha en fortsatt fin måndagskväll 🩵

@Rehacer Åh så positiv och härlig du låter 🙏🏼 Tänk att det liksom bara kan bli bättre. Ha en fantastisk måndagskväll.
🩵

8 dagar är ju bättre än 7 och definitivt bättre än 0! 👍

120 dagar. Det känns fint.
Idag har jag monterat ikea möbler o svurit en hel del...
Prydligt korkat iväg allt emballage på direkten. ( det är vuxenpoäng)
Bakat klassiska små smörspröda syltkakor.( det är tantpoäng) Men de där småkakorna, ja alla sorter som drömmar och chokladbitar o sådant är snudd på kulturhistoria o det är viktiga grejer!
Jag är en nykterist som bakar sju sorters kakor.... De sexiga hänga på krogen o dansa hela natten åren är helt klart passerade🤣
Men jag har det bra o mår gott. En patient , herre på 87 vårar sa , åh, där kommer den snygga häromdagen. Det får duga nuförtiden o värmde fint!

Två veckor idag, känner mig så glad över det! Jag är oxå glad över att jag har fått några riktigt bra nätter och är piggare än på länge. Jag har länge lidit av att jag sovit så dåligt så det här är verkligen en supervinst för mig.
Igår förvånade jag mig själv (och hunden) på kvällspromenaden att småjogga lite!! Och nu ikväll joggade jag ännu mer. Iofs bara kortare sträckor och gång i mellan - men ändå! Det gjorde mig oxå glad och nästan lite sprallig. Skön känsla när det spritter i kroppen! Är det vårkänslor i kombination av 14 dagars uteblivna fyllor kanske? Oavsett så mår jag prima! ✅

Godkväll forumvänner! Har haft kvar lite rosévin i en flaska sedan mitt lilla snubbelsteg för snart 2 veckor sedan. Maken erbjöd att servera mig det precis, men jag sa att jag kunde servera honom istället. Han fick ta den där sista skvätten. Ska väl ärligt erkänna att suget att smaka en sipp fanns där. Tänk att doft, smak och ett vackert glas kan väcka så mycket inom en. Nyss hemkommen från en promenad och med förhoppning återgång till gymet i morgon kände jag mig stärkt och kunde motstå impulsen just att smaka. Jag triggas inte så mkt av att se andra dricka men desto mer av ”ritualen” att hälla upp i ett fint glas och känna doften samtidigt. Nåväl, nu är flaskan tom och puts väckt och jag slipper ha den stirrandes på mig varje gång jag öppnar kylskåpet 😅
Idag har jag konstaterat att jag velat fly på olika sätt; blev shoppingsugen fast jag inte borde, ville fixa naglarna fast jag inte bör slösa pengar på sånt just nu, fick ett starkt sug att gå till frissan och göra nåt nytt osv… tänker att det är något jag vill fly till, eller från? Kanske därför suget också kom när jag hällde upp det där glaset?
Hursomhelst så lägger jag mig nykter även ikväll. Jag-vinet= 1-0! 💪👊

Jag dricker aldrig när jag är ledsen. När jag vill dricka är jag glad, men en trigger kan vara porr för mig.

@solisinnet man känner sig alltid ensam även om det är många som kämpar på samma sätt.

Hej,
Dag 75 drar mot kväll och jag ligger i soffan och inväntar kvällens hockeymatch. Jag har haft det lite för lugnt på jobbet på sistone vilket har varit lite trist men nu drar det igång så min dagsnärvaro i trådarna kommer minska.
@Maud, @Andra halvlek och @Zalkin tack för er input om (o)planerade infall. Jag tar till mig dem, det hjälper mig att hålla guarden uppe.

Ha det bra. En dag i taget.

8 dagar utan alkohol blev det denna gång.

@Kartongen kul att läsa att allt flyter på och att du går på behandling. Även om du på sikt behöver adressera frågan att stå på egna ben så antar jag att programmet du genomgår är uppbyggt så att du ska vara redo att stå på egna ben vid programmets slut. Men det tar ju inte bort oro. Finns det chans att adressera oron inom programmet, det kanske inte är det första man vill ta upp. Om det känns rätt så får du får gärna återkoppla lite om programmet ibland.

@Charlie70 Lider verkligen med dig 😢 Man är ju summan av sitt liv, orkar inte jobba för att man har så mycket privat att hantera 😢 Och sen den lågfrekventa oron, hur ska allt bli och när?

Klokt att ansöka om LSS-boende redan nu. Dels är det säkert kö, sen ska rätt lägenhet bli ledig etc. Och dottern får bara ett ställe att vänja sig vid. Hon börjar ju inte bo där hux-flux, det får man ta stegvis. Vi föräldrar sov växelvis hos yngsta dottern i tre månader tror jag. Svinjobbigt, men det blev svinbra till slut. Fyra år sen är det hon flyttade nu.

Kram 🐘

@Miiia123 kul att läsa och att du tar ett stort steg i rätt riktning. Bra jobbat, fortsätt så. Vi har alla olika vägar och en halverad konsumtion är mycket bättre än det var innan. Fortsätt att vara aktiv på forumet det hjälper till att hålla fokus på känslan att det går.

Nu har jag arbetat min ANDRA dag!!!!!
Det är kämpigt, men GÅR!
Jag kan fortfarande dricka när jag kommer hem, men inte i samma mängder.
Jag kan förstå att detta låter väldigt ”ursäktande”, men för mig är det här ett STORT steg i rätt riktning!!
Jag köper en kvarting istället för en sjuttis, jag hade kvar av den igår när jag gick och la mig!!!!
Jag är så jäkla glad just nu och dessa 2 dagar har gett mig, inte bara motivation, men känslan av ”ATT DET GÅR!!
Ville bara skriva av mig det

@Andrahalvlek så tänker jag också. Går in på forumet varje morgon middag och kväll. Behöver vara på tårna jämt för att inte trilla dit. Det håller en i en aktivt tanke om alla problem som A skapar, det är lätt att tappa bort det om man inte är i ett sammanhang där man ständigt påminns. Aldrig glömma, första glaset bestämmer jag, sen bestämmer A

@Alar68
Hej,
Välkommen hit! Här finns stöd och erfarenheter du kan få hjälp av. Det är ett stort steg att registrera dig här och skriva. Fortsätt med det och skriv om du har funderingar, frågor eller känner att du behöver ventilera något.
Det verkar som om du går igenom en kämpig tid just nu och jag förstår att du känner dig rädd och inträngd i ett hörn. Jag har nyligen gått igenom en liknande situation där jag kände (och fortfarande troligtvis är) klämd mellan trsp och vården då jag har en beroendediagnos men är lyckligtvis ännu inte anmäld till trsp. Efter funderande och rådfrågande här på forumet har jag kommit fram till:
- egen hälsa har högst prioritet
- beroendevården arbetar för ditt eget bästa. Även om det inte känns så då läkaren anmäler dig till trsp så åligger det läkaren att anmäla när det anses vara nödvändigt ( läkaren har ett myndighetsansvar)
- nykterhet är en förutsättning för att behålla jobb, familj, vänner, körkort mm. Att dricka alkohol gör bara saken värre

Istället för att se detta som någonting icke positivt kan du kan ju se detta som världens chans att få ordning på din alkoholsituation och drickande. Tänk vad bra det skulle kännas om du kan börja lägga nyktra dagar på hög.

Jag kan inget om ångest och tillhörande medicinering men av det jag har läst mig till så botar alkohol inte ångest utan gör värre värre över tid och då krävs mer alkohol och då är spiralen på gång nedåt.

Eftersom du inte kör bil och inte gjort det på 5 år så är väl ett indraget körkort mer av att det är tråkigt att det blev indraget. Har du en bil?

Jag tror att det är viktigt att du tar chansen som beroendevården erbjuder med medicinering mot alkohol och din ångest kanske kan hanteras av andra delar i vården. Kommunen erbjuder också beroendevård med gruppsamtal, stödsamtal, kbt terapi. Aa och liknande stöd finns också. Ring även alkoholhjälpen på deras anonyma telefonlinje, de är proffs på detta och kan ge stöd och råd.

Tillsist så om du tar hjälp så kommer du över tid att finna en gemenskap och sammanhang, har eller hade du några intressen? Det finns en uppsjö av diverse föreningar och klubbar där folk möts och har trevligt och gör meningsfulla saker.

Här kommer en lång berättelse. Måste ta det från början.
Efter ryggop. 2020 fick jag problem med benen. Trillar ofta. Blev av med mitt jobb i vården, blev deprimerad, fick sjukersättning. Sen… hände flera svåra saker i mitt liv. Först var det smärtstillande. Därefter påbörjade jag mitt alkoholmissbruk. Det har gått i perioder. Nu sedan i höstas dricker jag varje dag. Är ensam hemma, ingen sysselsättning o inga vänner.
Det började med bag in box, tills dottern hittade min gömda box. (hon har bott hos oss efter 1 år på skyddat boende) då hon blev misshandlad av en ex.pojkvän.
Detta har lett över till spritflaskor, så genant.
För en månad sen klappade jag ihop. Har vissa problem med självskada. Åkte in på psyket i 1 vecka. Där uppdagades mina blodprover…. Det där peth-värdet talade sitt tydliga språk. Väl hemma kommer en kallelse till
Beroende mott. som ingen informerat om.
Fick lämna prover igen. Dom var lika illa dom.
Läkarbesöket blev inte så bra. Han anser att jag bör ta Antabus (var ska jag ta vägen med min ångest då) o påtalade att han skulle skicka in anmälan till trsp styrelsen ang. mitt körkort.
Visserligen kan jag inte köra pga mitt ena ben.
Men jag känner mig så inträngd i ett hörn. Rädd..
Har druckit ännu mer o vill inte gå dit nästa vecka. 😭😭😭
Hur ska jag tänka, ta mig vidare ?

Nu blev det så i samband med mötet med LSS-handläggaren att jag ansökte om boende samtidigt. För att ta det från början hade jag tagit upp några ggr med henne att jag ville ha ett möte. När det hörsammades så blev det mail-växling om passande tid. Pappan svarade inte trots påstötning. Till slut skrev jag att vi får boka mötet ändå. Då - kom han in och meddelande att han kunde mellan 8-11 på tisdag (själv hade jag sopat rent hela veckan för att vi skulle få till det...). Mötet startade och han dök inte upp. Oklart varför. Någon lösning för fritids finns inte. Jag nämnde att detta hade vi ju sluppit om hon haft eget boende. Det ena ledde till det andra och jag lämnade en ansökan om eget boende. När vi avslutat mötet åkte jag ned i en djup grop. Det är ett stort steg att ta. Och tyvärr ett antal år tidigare än jag hade tänkt från början. Men nu är vi där och jag ser framför mig att det kommer bli en lång och krånglig process innan det finns ett boende för flickan. Jag är nu halvtidssjukskriven men det blir inte godkänt av FK. Hade det varit jobbet som orsakade min problem hade det förmodligen blivit godkänt. Men när det är närstående så "kan" man inte bli sjukskriven. Kan inte låta bli att fundera på diskriminering. Det är ju oftast (inte alltid så klart) kvinnor och mammor som tar det huvudsakliga ansvaret för barnens situation. Men den stressen och ångesten är inte en godkänd sjukskrivningsorsak. Tänker att orsaken skulle vara sekundär och att man värderar symptomen endast. Utifrån detta vänds mycket upp och ner i min situation kring ekonomin och nuvarande boende.

Tack Varafrisk! Jo flickan har avlösning/ledsagning. Blev just höjt från 12-20 timmar per månad. Pappan som tidigare varit ointresserad av timmarna vill nu dela dem. Helt OK så klart. Det är bara det att flickans avlösare inte vill arbeta med honom så han behöver skaffa någon annan. Inte helt enkelt att finna någon flickan accepterar, men det är hans huvudvärk.

Nu ska jag ta tag i ansökan till tingsrätten om att jag blir förvaltare. Alla intyg finns på plats men personbeviset jag beställde har fått fötter så det blir en arkeologisk utgrävning i eftermiddag.

Kram!

@lina__ det låter som att du har en plan och mängden alkohol är bra mycket mindre än tidigare. Om du får problem eller känner dig villrådig tveka inte att posta här vi är många som läser och någon eller ett flertal kan säkert ge bra råd och stöd. Jag tror det värsta är att dra sig undan och försöka hantera eventuella besvikelser själv.

Mitt förra AA möte var mitt första där jag lämnade med en känsla av ett möte där jag hade känslor jag tidigare utan tvekan hade druckit på. Nu gjorde jag inte det utan satt o kände denna enorma ilska istället men tänkte jag ska lyfta det vid nästa träff. Det intressanta var ju att jag hann identifiera ilskan och känna igen att i mitt ”normala” fall hade jag lättat på trycket inombords genom att dricka och på så sätt undvika vad som får mig att känna så..

@zino0101 välkommen, vad kul att du hittat hit! Vad fint att du fått kontroll över drickandet, låter verkligen som att du har gjort en stor förändring. Skönt också att dina värden ser bra ut!
Angående CDT så går det inte att ge några generella svar kring det, utan det är en fråga som är bäst att ställa till vården. Kan det vara ett alternativ för dig att vända dig till din läkare med dina funderingar?

Fortsätt gärna skriva på forumet, och berätta om hur det går för dig, det uppskattas!
/Jenny

@Amanda L hej Amanda!
Tack för ditt inlägg. Jag tror att det egentligen är ganska enkelt för mig att ”vara nykter ett tag”. Alltså något halvår hit och dit, kan också gå lång tid emellan tillfällena. Men DET gör också det här på något sätt liiiite svårare. För jag måste inte påminna mig varje dag om att inte dricka, jag måste inte slänga ut vinflaskan som ligger i kylen för jag kommer ändå inte öppna den ensam. Förstår du? Så nästa gång det kommer bli svårt är antagligen långt framåt och då får jag inte ha glömt. Har ett bröllop jag ska gå på till exempel i augusti där det kommer höjas lite på brynen, men det är ju bara äga egentligen. Och jag har antagligen inte kommit dit att jag vill erkänna för hela min omgivning. Men det kommer väl hoppas jag. Jag hoppas verkligen inte detta är något som ska behöva eskalera mer för att jag ska inse problemets allvarlighetsgrad.

@JHL intressant tanke ändå, det där med förväntningarna. Det är ju så jag delvis känner, att jag är förväntad att ta den rollen. Och är jag ens extrovert?? Det här blir något att ta upp hos psykologen.
Men än är jag bara barnet och jag får väl helt enkelt se hur jag tar mig an rollen framöver. Kanske blir en som aldrig hänger med nånstans. Har också funderat på kickarna jag får. Jag kan fortfarande få pirr i magen inför en utekväll, som att det kickar igång mig även innan jag börjar dricka. Att det är någon slags förväntning i luften. När får jag den känslan annars? Har haft den inför mitt jobb förr men har blivit så van vid att aldrig veta vad som ska hända så jag känner inte det på samma sätt. I de mer dynamiska kärleksrelationerna har jag haft den känslan. Det triggar mig och den känslan blir jag lätt beroende av. Så när man då har allt lugnt och tryggt omkring sig, behöver man fortfarande kicken? Eller vad är det som behöver läkas? Eller ska man bara gå runt och känna sig lugn hela tiden? Jag vill ju inte dricka, jag vill inte ha destruktiva relationer, jag kan inte byta jobb stup i kvarten, jag kan inte flytta någon annanstans. Kommer jag kunna läka och bli nöjd utan kickarna? Det är frågan.
Har tänkt gå på ett AA-möte på söndag. Det känns så främmande dock och är faktiskt lite nervös, framförallt att stöta på någon man känner. Men har lovat mig själv att gå för att se om det kan passa mig. Gör även alkoholprogrammet här inne :)
Tack för att jag får skriva av mig och att ni läser

@Andrahalvlek ❤️❤️❤️ Finaste du! Jag har en rejäl dipp nu, höjt duloxetin så jag hoppas på hjälp därifrån. Ska ”dränka” mig i nyktra fakta en period. Dags för repetition. Tack för att du tror på mig🥰🥰🥰🥰