Senaste kommentarerna i forumet

Man ska lita på sin magkänsla! Jag för dagbok i stort sett dagligen, blir jag osäker så går jag tillbaka och tittar. Hittills har magkänslan inte varit fel.

@Varafrisk tack fina du.
Det finns så mycket stöd och medkänsla här, det är väldigt fint att få sådan respons. Att kunna resonera "högt" och inte få sura miner tillbaka. Det är betydelsefullt.

Ibland blir jag trött på alla goda råd, även om jag förstår att de kommer med goda intentioner. Vill bara skrika "jag veeeet!!!!!" och stänga av. Men det finns ju fortfarande något som gör att jag fortfarande behöver kämpa, och lösningen finns kanske där någonstans, bland alla de olika råden.

Mitt liv är bra. Familj, jobb, umgänge, intressen.. jobbar kanske lite för mycket och övertränar nog ibland, eftersom mina skador återkommer (min fysioterapeut säger att jag vill lite för mycket). Kroppen är seg dock, så jag fortsätter. Pendlar mellan träning och rehab, hela tiden med idén att nu ska det nog gå.. tålamod är inte min starka sida.
Njuter av mycket i livet. Mat, natur, kultur.. älskar att gå på konserter, från klassiskt till dödsmetall.
Det finns inget behov för mig att dricka. Ingen deppigt, ingen ångest. Ingen blyghet att dölja bakom några glas.. Konserter är ofta bättre när jag är nykter (fast brölande svettiga hårdrockare är lättare att stå ut med när jag är salongsberusad). Nätshoppandet har minskat när alkohol inte är involverat. Bråken med min man är i princip borta, jag är snällare när jag är nykter. Allt är ju bättre nu. Men längtan efter ett glas vin finns kvar. Två glas, egentligen. Oftast blev det fler, av rena gamla vanor.. men två glas, tänk om jag kunde stanna där. Det gör jag typ aldrig. Det gjorde jag aldrig, heter det dock. Det är nog dit jag vill. Trots att 2 glas ger mig huvudvärk och egentligen inte gör mig något gott mer än för en kort stund.
Två glas vin, det är lagom till en middag.
En aw, en tjejträff. Ett glas funkar till en lunch på stan, en valfri lördag.
Det är så orättvist. Varför kan andra? Varför inte jag? Har inte funderat på andra orättvisor. Sånt som att vara allergisk mot ägg, mjölk, nötter, stenfrukt, pälsdjur, pollen.. det är ju bara så det är. Inte är det något att sörja, det är ju bara att anpassa sig.
Varför har jag då så svårt att acceptera min alkoholallergi??
Är jag helt dum i huvudet??? (Ni behöver inte svara 🙂)
På fredag är det konsert, rock. Yay. Jag är ledig i helgen så jag skulle kunna vara bakfull. Men jag tänker på det härliga med att minnas hela spelningen, slippa må dåligt dagen efter, och kunna ligga och dra mig hela förmiddagen, utan diarré och illamående, men med siktet inställt på långfristiga och nybakade bullar. Det smakar så mycket bättre när jag inte är bakis 🙂
190 vita dagar imorgon.
Yay me.

Jag hade den där jäkla "dag 4" igen igår. Det är dagen jag brukar uppleva mig radiostyrd och åker och köper vin. Det känns förstås inte så bra och det är tröttsamt. Den här fina dagen känns inte så energirik men har iaf tagit en promenad.
Ikväll blir det inget vin. Funderar faktiskt på att köpa chokladglass ikväll 🙂

@gladpålåtsas
OK, förstår jag.
Jag kan tänka att han kan skämmas över sitt återfall, och då är ju frågan vad han gör. Risken är ju att han också är besviken på sig själv, och med fler människor som berättar om sina upplevelser att han däremot kan börja dricka i stället. Att det inte gynnar situationen, och att det däremot slår fel liksom. En tanke bara ...
Håller med bella 70 och Åsa M här ovan. Som medberoende lätt att fokusera på den i missbruk, men du, försök fokusera på dig själv och dina barn.

Kram!!

Ja nu andas vi @Påvägmothälsa 🥰

@ångest000 hej och välkommen hit! Du skriver så modigt och öppet om dig och din relation, om din oro över att förlora personen du älskar och dina tvivel på dig själv efter den här händelsen. Tack för att du delar!

Jag tror det är många som kan känna igen sig i din situation, att ha druckit på ett sätt som gjort att en tappat kontrollen och agerat på ett sätt som en ångrar i efterhand. Lätt att hamna i ett ältande som tar mycket på krafterna och som kanske inte alltid blir så konstruktivt i längden?

Du skriver att det här är något som du inte önskar ska hända igen och du har börjat fundera över hur du vill ha det med alkoholen framöver. Det tycker jag tyder på att du vill ta ansvar för situationen och göra annorlunda.
Vad tror du att du skulle behöva för att komma framåt i de här funderingarna?

Det är också mänskligt att göra snedsteg, det betyder inte att du är en dålig människa som inte går att lita på. Tillit är något som går att bygga upp och alkoholvanor går att förändra!

Fortsätt gärna att skriva och dela dina tankar!

Hej @emje!
Läste din tidigare tråd och förstår att detta pågått en tid?

Är lite i samma sits, då jag också nyligen lämnat vilket ledde till att mannen bekände sina problem. Och att han druckit mycket mer än det jag sett och ändå varit orolig över.

Den här förvirringen verkar vara en väldigt gemensam upplevelse för oss som lever nära någon med ett beroende.

Så min gissning är att han definitivt har problem och att dessa troligen är större än du tror.

Visst kan en anhörig ha tidigare erfarenheter som gör att man blir väldigt uppmärksam tidigt. Men jag tror det är långt vanligare att anhöriga inte vet hur mycket som dricks på långa vägar. Så om man oroar sig för att någon har en beroendeproblematik så tänker jag att det oftast är så 🤷🏻‍♀️

Berätta gärna mer om dina funderingar!

@Snödroppen Tack! Jag tror inte alls att det är knäppt, det är en bra metod. Jag har tidigare i livet skrivit till mig själv, det fyller samma funktion. Rätar ut, klarar upp och framför allt får mig att bli tydlig inför mig själv. Jag ska testa det i den här situationen och försöka fokusera på det som är positivt!

@Varafrisk Bra resonerat där med att inte ödsla tid och energi på oförstående chef och tysta kollegor💪. Det finns så många automatiserade ickekonstruktiva tankar som tar energi och inte är hjälpsamma som är så lätt att lägga sig till med. Att identifiera när dessa tankar/känslor kommer och lära sig att hantera dom med ex SOAS (Se, Observera, Acceptera/Agera eller Släpp) är egentligen en process som man ständigt behöver vara närvarande i. Tycker du resonerar så bra. Se nu till att inte gå tillbaka till jobbet innan du känner dig redo! Kram ❤️
Tack också för pepp i min tråd💝

@Katten om natten
Förståeligt och svårt det där med tillit i en sån situation.
Håller med dig och det märks att du är medveten om gränsen mellan medberoende och inte. Det handlar inte om hans beslut utan det handlar om allt som dyker upp hos dig själv kring honom
Jag har tyvärr inget gott råd, det är en helt personlig fråga om hur man själv ska förhålla sig till sina känslor.
Din reaktion är ju helt naturlig.
Jag har jobbat mkt med att bara acceptera mina känslor, känt medkänsla och sen liksom frågat mig själv vad ligger bakom känslan.
Liksom haft samtal med mig själv (låter knäppt) men hjälper mig att sortera och komma överens med mig själv.

Igår var en trött dag, en lite sämre dag. Idag känner jag lite mer ro. Kan delvis bero på att chefen äntligen ringde. Hon vill inte medge när hon gör fel, inse sitt ansvar men jag orkar inte vara arg längre. Det tar alldeles för mycket energi. Orkar inte heller lägga energi på mina kollegor som är tysta…det tar alldeles för mycket energi ifrån mig. Det är det inte värt! De har fått sin tid av min hjärtverksamhet av mig! Det som stör mig ändå är att jag blir duktig flicka…visa att jag verkligen försöker komma tillbaka t jobbet. Herregud! När ska jag lära mig…jag behöver inte bevisa….inte prestera🙈 Jag vet att jag vet att jag vet💪🏻🙏🏻

Det har kommit väldigt mycket snö igen så jag har varit ute och skottat. Gått m hunden. Om jag hinner ska jag nog åka fram t stan för att äta lunch. Vill äta fisk, det var länge sedan.

Idag kom en fin bok på posten som jag hade beställt. Stina Wollter hade lagt ut den i sitt Instagram. Hon har gjort illustrationerna. Det heter ” Korsdragspoesi” av Pia Eriksson.
Citerar två av dikterna:
“Om jag skulle ta och leva lite i den här kroppen nu när jag ändå är här”
och
”Stark är den som tillåter sig att ta emot hjälp.
Modig är den som ber om den.
Kraftfull är den som vill utan veta hur”

Kram🌺❤️

@Vinägermamman Åh vad gott att du är tillbaka❤️ Ta’t lugnt! En dag i taget! Lyssna t ditt hjärta❤️Du kommer komma framåt! Heja dig! Kramar❤️🙏🏻

@Surkärring ❤️Känner igen din beskrivning …att veta allt…att känna till det där….att vara full av fakta. Så var det även för mig. Skillnaden mellan oss är att du är nykter och jag fortsatte att dricka. Jag var urless på att dricka de sista åren ändå drack jag. Jag hade alla dina tankar och jag drack på dem. Jag ville bli nykter hade bestämt mig men det gick inte tills en dag då jag var ”där” då det var över. Tredje dagen som nykter då jag för sista gången förhandlade m mig själv…efter det så har jag varit stabil. Jag tänker du kommer dit …bejaka din känsla…men handla inte. Å du Grattis t sex månader! Fantastiskt 🥳Kram ❤️

@Ny dag ❤️Du gör det så bra! Att inte ta det första glaset vet vi är det viktigaste men innan man landat tar det mycket energi. Och när man landat så vila i landningen….se till att hjärtat är med….vi vet och kan mycket men hjärtat behöver vara med och lita på magkänslan….krama om dig själv ge dig själv medkänsla❤️ Ha en fin onsdag❤️Kram

@Ny dag ❤️ Fina kämpande du! Har läst ikapp i din tråd nu. Förlåt att jag inte varit närvarande och stöttande när du som mest behövde det och bad om det😔 Men nu ska jag föröka bli bättre!
Så himla bra att du skriver. Stor igenkänning på det du skrev i början, att sätta på pränt hur dåligt det känns för att sedan kunna gå tillbaka och påminna sig, men att känslan är svår att återskapa senare. Det är oxå bra att ha nedskrivet. Alla reflektioner är bra att skriva ner.
Du är så värd att må bra. Vi delar ju dilemmat att inte få till träning. Men promenader är inte fy skam heller. Jag upplever det som mycket hjälpsamt mot inte minst oro, och att förebygga oro. Nu tappade jag det ju totalt sista tiden, jag började slarva på alla sätt och blir oron och tröttheten för stor klarar jag inte att ”ta mig i kragen” och promenera de där 30 minutrarna och jag hamnar i en negativ spiral. Medans om jag har tagit mina dagliga promenader en tid då är motståndet som bortblåst, oavsett väder. Så fortsätt dina promenader med din man efter middagen. Låt det bli en vana som du prioriterar på samma sätt som nykterheten.
Önskar dig en fin onsdag🤗

@Blenda @Vinägermamman @HoppfulleKalle Nej vi är inte ensamma och vi kan följas och ta rygg på varandra. Igenkänningsfaktorn är fruktansvärt slående och tack vare forumet behöver vi inte känna oss ensammast/bedrövligast i världen. Jag har som sagt precis återhämtat mig från återfall och börjar må bättre. Dvs värsta ångesten och skammen etc har lagt sig och någon gång ska ju vara den sista. Önskar oss en nykter dag idag. 🥰

@prinsessa Det är fint att komma tillbaka lite till gemenskapen.

@Natalia Det är skönt att andas tillsammans. Ett andetag i taget.

Hej Smillans! Har inte sovit något i natt, men det gör inte så värst mycket då jag ju kan vila mig och sova en stund på morgonkvisten i stället. Då jag ju inte har något som stressar eller ligger på då jag numera har sjukersättning då det inte funkar att jobba för mig med min knepiga funktionsvariant. Borde väl egentligen ha någon fast kontaktperson inom det psykiatriska känns det, får väl ringa till rådgivningen hos dem och prata framöver när jag orkar. För de borde väl uppdateras om hur jag fungerar just nu.

För igår var det då jobbigt, och på natten väl även rätt snurrigt med måendet. Men det blev ju rätt bra till sist i alla fall liksom. Kom ju utan att ens ha tänkt så, ut med sopor och på ren ilska över mitt deppiga mående till och med igång så pass att det blev ett spontant träningspass med rask promenad i källaren. Blir ibland lite förvånad över hur allt kan fungera, fast man är så himla ostrukturerad, men så har det väl varit rätt så länge faktiskt.

Det är nästan lite som det här med att en humla aerodynamiskt inte egentligen borde kunna flyga, men det gör den i alla fall. Men det är väl nån däruppe om man så säger, som väl vill att det ska knata på hjälpligt i alla fall. Det var väl därför jag fick för mig att sluta dricka onödigheter utan att jag väl planerat alkoholfrihet direkt. Det är väl nödvändigt, då det bara blev för mycket.

Har kommit att tänka som så, att det mesta väl kanske ordnar upp sig om man inte sätter igång igen och medvetet då kastar sig i fara och dricker en massa alkohol. Men det var panikkänsla igår och på natten, på samma sätt som fått mig att rusa till bolaget så ofta genom åren. Tur att man inte hade några starkvaror hemma, och att bolaget var stängt, för annars hade det nog kunnat gått lite hur som helst.

Men nu mår jag faktiskt rätt så bra. Humöret svänger rätt fort ibland, kommer ihåg att till och med farsan på sin tid när man var yngre var lite förvånad att allt kunde vara finfint en stund, och sen tio minuter senare så var det inget alls som var bra. Det är lite knepigt med det psykiska och man har väl ärvt en del problematik från morsan kanske.

Men jag har då rätt mycket lättlagad mat hemma och annars så är det väl egentligen inga större problem om man tänker efter på saken. Har ju läst här på forumet om att man ska vara självsnäll liksom, och det har man väl inte direkt alltid varit. Kanske det var det som morsan menade när hon talade om feltänk ibland. Det verkar rätt ofta som att man nog gått på autopilot och mest tanklöst har följt med på något sätt som oftast mer eller mindre berusad.

Men nu som nykter är man ju i alla fall medveten och försöker göra sitt bästa. Det kan nog även vara svårt för sjukvården att veta hur de ska göra i mitt speciella fall tror jag. Sen när det gäller antidepressiv medicin har jag inte så värst goda erfarenheter liksom, man vet aldrig hur man blir i sinnet och humör av sånt. Det är mycket biverkningar och lite av ett lotteri med piller känns det.

Kom just att tänka på att man kanske kan få nån boendestödjare eller nåt sånt från kommunen. Men sköter ju ekonomin och hushållet, ingen misär är det heller, så jag får väl fundera lite. Fortsätter nyktert kämpa vidare, en dag i taget och timme för timme. Tack för att du skrev några ord, sånt piggar alltid upp.

Ha en fin dag kompis!

@Vinägermamman Känner en brutal igenkänning i ditt senaste inlägg. Du är inte ensam…

@Ny dag God Morgon Ny dag. Det låter som en utmärkt ide. From idag tar vi varandras ryggar och låter ingen eller inget stoppa oss. Idag på eftermiddagen kommer min fru tillbaks från en kortare resa. Skakig och nervös är jag men nu ska jag ut och skotta lite snö för det har kommit en del. Kram/Hoppfulle Kalle
PS. Ska absolut ladda ner böckerna. Ser fram emot att ha något vettigt att läsa. Tack återigen för tipset.

@bella70 Han har inte sagt så mycket än. Jag har berättat om min oro och bett honom fundera. Sen har det blivit tyst. Rekryteringsprocessen är inte helt klar och jag kan tro att han inte vill ta ut något i förskott. Han är mer orolig för hur jag ska klara av det rent praktiskt, vi bor på landet med djur, men det är inte där problemet ligger. Jag känner mig dubbel, han trivs inte riktigt på sitt nuvarande jobb och ett arbete där han trivs och mår bra är värt mycket. Det känns fel att säga att han inte "får" eller inte bör byta jobb, men jag behöver höra hans tankar och vi måste ju kunna prata om det. Vi har från början, när hans drickande kom i ljuset, varit tydliga med att jag behöver vara involverad i hans tankar och känslor, för att förstå och kunna hantera det. Därför vill jag inte tjata, inte fråga för mycket, önskar att det är han som delger mig, inte jag som frågar ut honom ...
Han har "skött sig" jättebra det senaste dryga året, arbetar verkligen med grundproblemen och det är nog därför jag känner mig lite fånig som inte riktigt kan känna mig trygg med det här. Han har tagit återfall förut, vilket jag gärna förtränger, men jag minns ju hur smärtsamt det är för mig och svårt att "börja om" med förtroende och tillit.
Frågan är om problemet ligger hos mig, med den misstro och osäkerhet jag vet att jag kommer att känna? Han har sitt ansvar att hantera sina beroenden och stå för sitt beteende, men jag har mitt ansvar att inte lasta honom för saker som han faktiskt inte gör ... Svårt.

Hej
Tänker att det första nu är att du direkt sätter dig och barn i trygghet i eget boende. Och att de och du får samtalsstöd.
Kontakta skola och kommun.

Visst berättade jag för omgivningen men det håller inte en alkoholist nykter utan är sekundärt.

Sen tänker jag att barn inte ska behöva ta ställning i dessa frågor.
Barn vill skydda sina föräldrar.

@Hoppfulle Kalle Vi tar rygg på varandra! Jag behöver all hjälp jag kan få och du med… Böckerna finns också på Storytel de brukar ha prövotid gratis så ladda ner en app och lyssna direkt. Vi får hjälpas åt här vi som fortfarande lider och sedan hoppas på fortsatt stöd från de som gått före. Kram till dig och idag sätter vi ytterligare en ✅ i kalendern!

@Himmelellerhelvette Jag hoppas att detta är kroppens sätt att hjälpa mig. Att mitt psykiska mående laddar upp mot beroendedelen i hjärnan. Nu ger vi henne mer och mer ångest så att hon verkligen fattar att aldrig ta första glaset. Jag följer er gamlingar (ja du har i min värld blivit en gamling ❤️ här tillsammans med Vår, AH, Varafrisk och några till) här på forumet, läser allt som ni skriver och suger åt mig allt. Behöver bara bli bättre på att visualisera min framtid. Att skapa starka inre bilder som etsar sig fast i hjärnan.

Idag nykter, kaffe på sängen och läser här. Bra start på en nykter dag. Det är en perfekt tid att sluta dricka just nu tänker jag, ff vinter och snart vår och jag har alla möjligheter till en nykter sommar. Våren brukar för mig vara jobbig men tror att det beror på alkoholen. När ljuset återvänder och man känner sig sunkig och ofräsch är det extra tydligt vad alkoholen gör mot en. Det är en ytterligare motivator för mig!