Senaste kommentarerna i forumet

Vi har faktiskt haft en jättebra dag med barnen och familj men nu har alla åkt och vi ska vara själva imorgon så gästerna han inte mer än lämna huset så åkte ölen fram. Så nu ser jag antagligen inte till han förrän ölen är slut. Och han har bunkrat så det finns tills på onsdag när bolaget öppnar igen.

Hej! @Mormor2023,
Tittar bara in lite extra så här på juldagskvällen för att säga att det är lite underligt det här med att man kan oroa sig för saker och ting helt i onödan. Har så länge trott att alkohol löser några problem. Men så är det ju inte. Man kan må som skrutt, men inte blir det bättre för att man kanske är totalt dimmig i skallen heller. Nu har denna julafton nästan passerat och jag har inte haft något större alkoholsug alls. Men jag har festat på ett par flaskor julmust. Önskar dig god fortsättning kompis. Nu är det bara nyåret som ska passeras, sedan kan man lägga detta år till handlingarna.
Ha det fint!

Idag innan lunch fick jag ett fruktansvärt sug som jag inte haft på länge och var beredd på att gå och köpa ett sexpack folköl. Kände sorg och ångest. Men sen kom delar av familjen förbi bland annat mina syskonbarn. Suget försvann och jag är så glad att jag valde bort alkoholen.
Käner sorg över att jag inte har några egna barn. Det är ju också en trigger för att dricka. Jag har ju inga barn att ta ansvar för. Men jag har ett ansvar för att ge mig själv det bästa livet jag kan utan alkohol.
Jag har iaf en viss ro i kroppen nu.
Önskar att ni som läser detta också haft det lite rofyllt.

Kikar in hos er i tomtestugorna.
Hoppas julafton varit bra. Jag har haft det mysigt hos mina föräldrar. Det har alltid känts skönt för mig att mina föräldrar inte dricker och om min pappa dricker är det bara till maten och inget därefter. Min uppväxt var alltid stabil för mig på många sätt. Ska sova kvar här. De bor nära mig men kände mig trött och det är mysigt att passa på att hänga med dem. Saknar kissarna men de ska nog klara sig till imorgon ❤

@elske
Så bra att du skriver här. Finns mycket stöd.
Jag har själv levt i en liknande relation fast utan barn.
Det är psykiskt våld han utsätter er för och fysiskt.
Jag fick hjälp genom att kontakta socialtjänsten.
Det vet du säkert redan och kanske dumt av mig att säga det men det är väldigt skadligt för barnen och dig att leva med våldet.
Jag minns att jag själv hade svårt att se att jag faktiskt var utsatt för våld när jag levde i det, eller det var mer så att jag förträngde det till jag började berätta och då hörde jag också själv tydligare.
Sök hjälp, det finns väldigt bra hjälp därute.
Ett första steg kan också vara atteinga kvinnofridslinjen.
Styrkekram, du är inte ensam.

Hej, ursäktar att min text inte verkar kommit med under rubriken. Det är ingen som är skadad, men jag känner mig splittrad och ledsen, vet inte vem jag ska vända mig åt och hade behövt stöd i situationen som uppstått.

När sambon inte dricker är han en jättebra pappa till våra barn och barnen tycker om honom väldigt mycket. När han dricker är han inte alltid det & han dricker nästan varje helg.

Hemma hos oss bor hans barn från ett tidigare förhållande samt våra gemensamma barn. I helgen slog han dottern (tonåring) i magen och hon blev väldigt ledsen känslomässigt även om hon sa att det inte gjorde ont.

Han har länge varit elak mot mig på fyllan, men aldrig tidigare mot barnen. Jag såg det inte komma. Nu vet jag inte hur jag ska komma vidare ur denna situation. Jag har så länge varit inställd på att ”han måste ändra sig” och att det är enda lösningen.

Jag vill inte att de äldre barnen ska vara själv med honom, jag vill heller inte att våra gemensamma barn ska behöva vara själv med honom i framtiden då jag vet att han då och då är så berusad att han inte skulle vara förmögen att ta hand om dem på ett vettigt sätt. I och med att barn i Sverige tvingas umgänge med båda sina föräldrar så känner jag stor oro för att alla barn endast kommer få det sämre om jag skulle lämna då de kan bli tvungna att vara ”ensamma” med honom.

När jag var på resa för något år sedan skulle han vara ensam med de äldre barnen ett dygn innan de skulle resa för att hälsa på sin mamma, han däckade på soffan vid 14-tiden och barnen fick äta yoghurt och frukt till middag då det var de enda de kunde tillreda åt sig själva. Ena barnet är heller inte gammalt nog för att ex. torka sig själv efter toaletten, borsta tänderna själv etc. Kan förvisso få hjälp av sina äldre syskon men ingen är i närheten av myndig och det ska inte behöva vara så. Jag lovade mig själv att aldrig vara ifrån dem mer.

Jag själv har haft en väldigt trygg uppväxt och tidigare inte ens reflekterat över liknande situationer, även våra äldre barn har haft en väldigt trygg och ”normal” uppväxt fram till att deras pappa fick alkoholproblem för ett par år sedan. Jag tänker att det här kanske är vanligare än vad man känner till. Jag hade uppskattat svar från någon som kanske är eller har varit i en liknande situation.

@Flarran Pulshöjande träning är värsta uppåttjacket, helt utan trista biverkningar och baksmälla 🤩

Kram 🐘

@splintr Jag känner igen det där med deras ständiga behov av stöd så väl! Han säger ofta att jag "lämnar honom", "överger honom", "hur ska jag klara mig nu?", "jag klarar mig inte utan dig" även när jag bara ska göra något utanför hemmet några timmar. Exempelvis hälsa på vänner eller familj. Han vill ständigt ha mig i närheten och vänder det emot mig om jag vill höra något utan honom för då "vill jag aldrig hitta på något med honom", skriver med andra eller ska åka och träffa nån annan.

Igår drack sambon faktiskt inte så mycket och hittills idag har han varit nykter. Vi har haft min familj och släkt här fram tills nu. Det har varit jättetrevligt och vi har myst, skrattat och ätit god mat. Men så fort de åkt och jag och sambon blev själv så blev det dålig stämning. Vi hade planerat att ha traditionellt småplock och sedan servera en mer matig varmrätt istället för bara vanlig julmat. Tyvärr så åt sig alla mätt på småplocket och vi hann aldrig med varmrätten. Då säger han att jag antagit att ingen tänkt äta varmrätten och sedan aldrig sagt det till honom. Jag säger att jag misstänkte det, eftersom det brukar dröja innan man orkar äta nåt igen efter småplock och att jag inte visste hur länge folk tänkt stanna och därmed hur mycket vi skulle hinna. Sedan säger han inget mer om det utan vänder sig bara tillbaka till telefonen. Jag går ut med hunden och när jag kommer in igen går jag in i vardagsrummet. Det känns som att det är dålig stämning, och som att vi inte är "klar" med den här diskussionen. Kanske borde jag varit tydligare med att jag inte trodde vi skulle hinna varmrätten, kanske var det svårt att sia om, kanske hade alla stannat längre och vi hunnit äta varmrätten, kanske hade vi hunniy om vi började åt tidigarr, jag vet inte. Det är egentligen inte det det här inlägget handlar om.

Det jag egentligen vill ha sagt är att jag börjar tvivla på hela vår relation. Om det faktiskt är tillräckligt om han tar hjälp för sina alkoholproblem (där jag fortfarande tvivlar på mig själv, och om jag överreagerar nu när han dricker lite mindre). Det kanske inte är tillräckligt, för nu verkar alla problem ha kommit till ytan samtidigt. Vi har svåra kommunikationsproblem med anklagelser, gnäll och tjat, svårt att lyssna och inte gå i försvar. Det är ett problem vi båda skulle behöva jobba på. Men han har även en väldigt negativ livssyn och vi har helt helt olika syn på människor och olika politiska åsikter. Han vill gärna göra saker till mitt ansvar för att själv slippa ta ansvar, och kan skylla på att han varit utbränd, "bara är sån", eller låtsas som om han inte kan för att jag ska göra det. Det är mitt fel att jag inte påmint honom 15 gånger, om han glömt något så har jag "aldrig sagt något", jag är ohjälpsam som inte tar huvudansvar för frågor som rör hans barn, eller "det tar så lång tid när jag lagar mat så därför borde jag slippa". Det är mitt ansvar att "hålla efter min karl" dvs. Påminna honom om att raka sig, duscha, berätta vilka kläder han ska ha och vart hans kläder finns. Det känns många gånger som om hans tonårsson är mognare än vad han är. Och som om jag måste ta ansvar för tre personer istället för en.

Men samtidigt är det något i mig som inte vill lämna. Kanske kärlek, kanske rädsla för hans reaktion, kanske för att det känns som ännu en misslyckad relation. Det finns såklart anledningar till att jag ifrågasötter både denna och tidigare relationer där det så småningom tagit slut, men jag har någon gång bestämt mig att jag skulle göra annorlunda den här gången. Den här gången ska jag inte ge upp, utan jag ska slåss för relationen. Det känns kanske som ett misslyckande och som om jag bryter löftet till mig själv och upprepar mönstret om jag lämnar

Finns det några nackdelar med nykterhet? Ja någon kanske. Det finns ju så många fler fördelar med att vara just nykter. Hoppas du får en fin jul.

Mycket tänkvärd julafton har jag fått uppleva idag. Det måste jag då säga och skriva skriva ner innan jag glömmer bort det hela. Har i många år endast levt i en känsla av att vara, men ändå inte. Mest känt tomhet, missnöje, meningslöshet, uppgivenhet och mörka självdestruktiva tankar. Har kort sagt levt i ett till stora delar av egna tankar mörker skapat. Där alkoholen utan att jag riktigt förstod det tidigare var det klister som i mycket höll mig fånge i ett läge där det inte gick att gå framåt till sist.

Man kan ta sig fram länge och långt med en djup bedövning i kroppen. Men för att kunna tänka klart, och känna samklang, mening och närvaro i tillvaron. Då måste man tydligen vara fri från den begränsning som en mer eller mindre stark ständigt bedövande berusning ger. Den här tanken som beskrivs är lite som ett uppvaknade ur en narkos, eller hur det kan kännas när man har varit hos en tandläkare och bedövningen i munnen släpper. Då känns det ovanligt, darrigt, kanske lite ömt, men samtidigt hoppfullt om man tror att ingreppet som gjorts blivit bra utfört.

Valde denna julafton att ta mig, inte en fylla eller berusning som jag tyvärr gjort så många gånger förr genom åren. Nej, jag tycks nog ha öppnat ny dörr eller livsgnistans paket av lite klarare insikt. Julklappspaketets innehåll om man så säger, vilket kom mig till del en stund efter vila från mitt andra hårda träningspass i drygt sjutton minuter på min motionscykel, vilket var lite kroppsligt krävande, men lärorikt. Kunskap, erfarenhet eller energi som man har samlat på sig utan att man kanske ens tänkt på det. Sådan kan man använda på olika sätt, men att negativt tänka, känna och vara är inte alls gott.

Har fått lära mig att om man har fått något, då ska man säga tack också. Tror det var min far som ofta påpekade detta då min mor väl ibland slarvade lite med att göra så kanske, speciellt om det gällde små vardagliga saker som att hon kanske fick hjälp med att diska sin kaffekopp eller nåt sånt. Har väl alltid själv ofta tagit det goda för givet utan att komma ihåg att säga tack. Så får väl här i skrivande stund av två månaders helnykterhet sända en tacksamhetens tanke i den riktning uppåt som jag inom mig ändå oftast har så att säga.
Ha en fin kväll mina vänner!

@Maskot82 God vit jul!🌸

Ja man tar till den enkla vägen när livet suger. Nu är det julafton och jag är nykter. Jag har också hällt ut all öl jag hade kvar. Nu håller jag mig till julmust. Det får mig inte att tänka fel eller agera fel. Lyssnade på podden igen om två fyllon och en sanning. Det som är slående är ju att jag hela tiden dealat med mig och där har vi nog det stora problemet. Jag har en enda deal för mig själv och det är att vara nykter resten av mitt liv. Det har jag lovat mig själv och det ska jag fan hålla nu. Varken JAG eller min familj ska behöva utstå detta.
Mår ganska så dåligt psykiskt nu. Har en del abstinens och det kemiska suget finns MEN jag ska inte dricka alkohol. Jag önskar er en nykter jul, mellandagar och nyår.

God jul i stugan!

Är påväg på julmiddag hos mina föräldrar och jag dricker aldrig där. Min mamma har alltid varit helnykterist med undantag för typ en öl var 7 år och pappa dricker väl kanske nån öl och nån snaps vid just högtider. Om jag själv har druckit på julaftnar har det isf skett efteråt. Idag har jag inget hemma ändå så det blir högst troligt inget sånt ikväll. Det skulle isf vara om jag får en fixide och går ut på några glas sent ikväll men det känns rätt långt borta för mig.

Ta hand om varandra och om dagen 🧑‍🎄

God vit jul allesammans! 🎅😀

God vit jul allesammans! 🎅😀

@Kennie tack detsamma!

Julens heligaste anka må nu kvacka bäst den vill. För nu har jag bevisat för mig själv att inget egentligen är omöjligt om man bara har förstånd att tro på sig själv och kämpa för att må som bäst. Har som jag tänkte varit ut i dagsljus idag, inte många minuter, men dock några, då energikicken efter ett pass på motionscykeln tidigare var rena upptjacket liksom. Visste inte om jag skulle gå in igen ens, hade alldeles för mycket energi. Men gick väl ändå in igen, men fick en tanke på att varför inte köra 17 minuter till på testcykeln innan det tecknande på TV:n klockan tre. Nu är det gjort, för man kan väl inte sitta och trampa på hojen när Kalle Anka skuttar runt i rutan var tanken som fanns innan jag satte mig ned vid datorn och skrev detta. God Jul! @Kennie, har firat som bara den på hojen idag.
Kämpa på och ha det gott allihopa!

Bra gjort, god jul till dig!

Hej, önskar dig en fin jul! Att välja motionscykeln och strunta i den nedvärderande inre rösten är en utmärkt julklapp att ge sig själv tycker jag! För varje sådant val, när du väljer något som gör dig gott, tror jag det blir lättare att vinna mot beroende och elaka tankar nästa gång.

@bumblebee oj vad jag känner igen mig i allt du skriver. Jag har varit den där sambon med en obehaglig känsla, försökt ställa krav och sätta gränser. Och känt mig som en tjatig övervakare, undrat över om det ändå kanske är jag som överdriver. Du är så klok som vänder dig hit och tar hjälp utifrån så pass ”tidigt” i förloppet. Att få utifrånperspektiv, nån annan som bekräftar ens känsla, hjälper till att lägga fokus där man kan lägga fokus, nämligen på sitt eget mående. Du kan inte göra rätt eller fel när det gäller hans missbruk, du ska inte vara den som ser till att han blir bra. När du försöker göra små saker för att rå om dig själv som att åka iväg för andrum, och han reagerar (eller du är rädd att han ska reagera) med besvikelse, då är det svårt att hålla rätt riktning. Själv har jag två små barn med en missbrukare, och hans sårade känslor och ständiga ”behov” av mitt stöd för att kunna vara en vettig pappa är så utmattande. Absolut, ställ ultimatum om det är det du känner att du vill. Men i min lilla erfarenhet är det enda som har ens i närheten av funkat att bara resa sig och dra, säga att nej, så här kan jag inte ha det. Hör av dig om det ändras. Du är stark!

@Flarran Helt rätt rätt. Viktigast först - vara nykter! Ät allt som gör dig god och glad och nöjd 🥰 Jag frossade i både choklad och glass periodvis. Jag närmar mig min nyktra 4-årsdag, så det var ändå på tiden att ta itu med sockerberoendet. Att mina artrosknän lider och kvider fick mig att bestämma mig för att komma till skott. Varje minskat kilo avlastar knäna oerhört mycket.

Kram 🐘

Nu har man fått upp pulsen lite i alla fall. Kände mig nyss trött och vilade mig i fem minuter. Men upptäckte där jag låg och slöade på min säng att jag började känna mig rätt så frustrerad. Då inträffade exakt samma sak, som det har gjort så många gånger tidigare. Det här att mitt inre jag började snacka en massa dynga och skit om mig själv.
Jag fick känslan av att vara degig och oduglig och började så smått att ogilla hela tillvaron och mest mig själv igen.

Något som jag har gjort så himla ofta och då bara tagit till en sketen nappflaska med sprit, vin eller en massa fettbildande öl för att slippa tänka och känna. Men nu hände det något ovanligt, jag blev rent ut sagt förbannad på känslan och tänkte, jag ska faen visa att ingen nedvärderande inre känsla ska styra över mig längre. För nu jävlar är jag nykter och inte en berusad fåntratt.

Gick rätt in i rummet till motionscykeln och körde igång lite blandad upptempomusik i mina hörlurar och körde ett pass på 17 minuter i så högt tempo jag stundtals orkade utan att helt tappa luft och andan. Det var skitdrygt stundtals, men höll mig minst på samma temponivå som sist fast idag hade jag inte att kämpa mot ångest av det djupaste mörka slaget.

Nu stod kriget mot min inre slöhet som höll på att driva mig till att kanske rusa iväg till den fortfarande öppna matbutiken denna julafton. Inte för att det fanns något alkoholsug, utan bara för att, ja, vad ska man kalla det hela för - en allmän inre frustration. Har väl tidigare skrivit nåt ord om hur min jul utan alkohol skulle bli, och att jag väl skulle sitta på motionscykeln och trampa i kapp med Kalle Ankas kvackande på TV. Men så blev det inte då jag nu redan har trampat färdigt.

Sjutton minuter blev det och nu så känner jag mig inte alls värdelös. Mest lite smått mör i benen, blodtrycket är okej. Det att man är lite mör är bara ett bevis på att det var helt rätt att gå loss på träningshojen. Farsan brukade säga att jag kunde allt och nu förstår jag lite bättre hur han menade med orden att när man inte tror att man orkar mer, då finns det ändå alltid lite till. Borde kanske nog egentligen köra ett pass till för att bevisa att inget är omöjligt.
Men vill nu göra lite praktisk nytta och går i stället ut med soporna för det är ju ännu faktiskt lite dagsljus kvar att skåda denna julafton.

Ha det gott!

Kämner mig stark! Bekanta frågade om jag vill ha vin skumpa eller öl på uppesittarkvällen. Men jag tacka nej

God Jul! @Mormor2023,
Det kul att du hör av dig. Det är lätt att gå vilse i trådar ibland, det har man väl själv gjort nån gång.
Förresten, har nyss tränat lite på motionscykeln som jag skriver om på min sida.
Kämpa på och ha det gott!