Senaste kommentarerna i forumet

@Crusade Med blandade känslor hälsar jag dig välkommen tillbaka. Jag har tänkt på dig och undrat hur det går. Fortsätt skriv här oavsett hur jobbigt det än är så kan vi här stötta när det är som allra jävligast vilket jag tolkar att det är. Jag tror vi alla varit där både en och två gånger. Jag har det iallafall och definitivt fler än två gånger. Vill skicka en stor cyberkram 🥰 till dig!

Hej! @Amanda L,
Kände bara för att titta in och säga hej liksom.
Önskar dig god fortsättning kompis.
Ha det gott!

Nu börjar kroppen att återhämta sig lite. Trött och sliten men vätskebristen har släppt. Ska åka och handla idag favoritmat till min opererade son. Han får välja helt fritt. Han är så duktig. Nu är mitt mål som förälder att ge honom all styrka och kärlek. Detta görs genom att vara nykter. Som jag skrev ovan har jag alltid lämnat en liten glipa öppen för att dricka. Nu är glipan stängd, offerkoftan är kastad åt helvete. Nu börjar mitt helt nya nyktra liv.

@Crusade
Försöka att kämpa vidare.. Du kan klara detta..det är svårt att ta sig vidare efter misslyckanden men det går.
Du kanske behöver stöd av AA eller någon digital grupp.
Vi klarar detta tillsammans.

När jag läser på det här forumet får jag ofta som nykter så mycket inspiration till att försöka gå vidare och inte gräva ned mig i ensamma och tunga inre tankar. Jag fokuserarar nu på att må bra, och i detta tankesätt så finns det inte minsta plats för någon alkohol av något slag. Alkohol gjorde mig aldrig riktigt glad, nöjd och lycklig. Det var bara flyktsoda liksom. För när jag nu under två månader har arbetat med mig själv och analyserat mycket ur många synvinklar och faktiskt lite så smått blivit kompis med mitt inre jag. Något som jag nog tidigare år egentligen nog inte varit sedan jag kanske var en tre år gammal eller nåt sånt, då jag barnsligt trodde att alla var snälla. Såna tankar växte jag snart ifrån, och klev då ut i en rätt kall, grå och trist värld. Nu har jag som nykter sett att det finns bra människor fast jag nog inte riktigt trodde så bara ett fåtal veckor innan jag började läsa på djupet, tänka ljusare och skriva lite här på forumet. Det är inte lätt att vara människa, så nog ska man försöka att vara hygglig mot sig själv och sina medmänniskor. Man ska inte vara naiv, men man behöver ju inte måla allt bara i svart liksom.
För då blir allt bara onödigt tungt och mörkt.
Ha det gott allihopa!

På torsdag e det 1 v utan bira

God fortsättning 🎄☃️✨

Vecka 23. Annandag jul och jag ligger i sängen med en kopp kaffe. Vårt julfirande är nu över och jag ligger här och reflekterar. Sån underbar jul jag haft. Den har varit 10/10. Julafton var lugn och fin, mycket god mat, varm brasa, alkoholfri glögg, tv, promenad.
Juldagen åkte maken till sin gamla mor och till mig kom mina vuxna barn med deras respektive och barnbarn och det var min bästa juldag på många många år. Jag har så fina barn, hjälpsamma, glada, omtänksamma. Vi hade det så kul, mycket och många höga skratt, pin kiv och smarta meningsutbyten.
Vi åt underbart gott som jag och ett av barnen som också har matlagningsintresse kockade ihop. Vi spelade julklappsspelet som höll på att stressa livet ur oss😂, tomten kom till barnbarnens stora förtjusning, vi fikade, pratade, umgicks så varmt.
Och vet ni, när vi skulle äta ställde jag fram julmust och alkoholfriöl och hade tänkt erbjuda vin om nån ville ha. VINET GLÖMDE JAG BORT. Så långt har jag kommit 😃kom på det när jag och ett av barnen dukade av: oj, jag glömde kolla om någon ville ha vin!
Underbar dag, ville inte den skulle ta slut. När dom åkt städade jag upp och ställde i ordning disken, tog en ask choklad och slog mig ner framför tv:n. Lycklig och tillfreds. Jag kommer komma ihåg den här dagen länge.
Jag är så glad och tacksam för allt, alkoholen har inte plats här, och livet blir bara bättre och bättre.
Mående: 5/5

Godmorgon på annandag jul. Idag blir det yoga klockan nio. Jag tar bilen och skall åka på lite ärenden sen. Hem och förbereda för veckan, och middag med jultema hos en vän. Det blir bra. Jag är glad att julen är över. Den är ingen bra högtid för mig och det har varit kämpigt. Nu dock snart tillbaka till jobbet i fyra dagar, innan vår resa. Sen tidigare vet jag ju att jag skall försöka ha ungefär samma aktivitetsnivå, inte varva upp eller ner för mycket. Denna ständiga strävan efter balans...Höll ändå min budget på tre enheter igår. Önskar er alla en skön och nykter dag.

God morgon! Sitter här nykter i köket och dricker kolsyrat vatten. Har just ätit ett par smörgåsar med skinka och i stillhet firar lite jul i miniatyr så att säga. Annandag jul är det alltså denna tisdag. Sitter i detta nu och lyssnar på lite julmusik. Kanske inte någon av de mest utslitna titlarna, utan lite mer rockiga tongångar på jultemat. Tyckte att det var dax för nåt med gruppen The Refreshments och deras svängiga tomte-rock och låten Santa's Gonna Rock.
Det finns ju så många bra låtar som passar i jultid som denna, men brukar mest somna till av de gamla vanliga julhymnerna liksom. Ha en fin dag mina vänner!

Hejsan @splintr,

Medberoende eller relationsproblem kring alkohol är inget som jag är så värst kunnig i eller ens insatt i då jag aldrig har varit i någon parrelation eller haft att arbeta med att få en familj med barn och sådant att fungera på ett bra sätt. Jag har då trots att jag sedan jag var mycket liten och innan jag själv tidigt av olika orsaker hamnade i ett skadligt alkoholmissbruk sett en hel del om hur det kan fungera när det kommer till relationer rent generellt liksom. Det är mycket känslor och minnen som varje människa har att jobba med och reda ut om det ska bli en någorlunda balans och harmoni i en som människa, förhållande och inte minst då i en familj tror jag.

Det är inte lätt att vara människa, och det är väl som man brukar säga att släkten ofta är värst. Alla vi människor har i grunden vår egen personlighet, vårt eget sätt att vara, och lösa problem i vår egen tillvaro och i relationen till våra närmaste. Alkohol i en kanske redan jobbig familjerelation gör så klart allt bara sju resor värre liksom. Det finns ofta så mycket gammalt groll som ligger och skaver mellan människor i nära familjerelationer. Kanske redan långt innan tiden då inte ens alkohol varit en närvarande faktor. När kanske en eventuellt utåt sett tidigare stark person blivit en besvärlig typ under influens av ett dagligt alkoholbruk i stor omfattning. Då finns det plötsligt kanske en möjlighet att sätta denne person på plats liksom.

När en missbrukare av någon orsak till viss del kanske har visat upp lite av sitt verkliga jag och kanske lagt en liten del av dennes personliga problematiska kort på bordet. Då är det ändå svårt för nära anhöriga att kunna förlåta och gå vidare i den nya situation som uppstått. Det finns ofta en känsla hos många familjemedlemmar då att, nu kan vi då faktiskt få ge igen lite här för allt som denne person som nu visat sig vara lite svag, då denne ju bara framstår som en usel missbrukare. Känslan kan då bli att denne gott kan få smaka lite egen medicin och få komma ned på jorden.

Det är mänskligt att man kanske helt enkelt vill ge igen lite för allt som en missbrukande person kanske har sysslat med genom åren redan innan ett missbruk kanske kom in i bilden. Det är inte lätt att dra ett streck och gå vidare. Detta bara för att en missbrukare plötsligt försöker att bli fri från sitt missbruk av någon anledning. För det löser inte kanske underliggande psykiska låsningar eller tänkande hos en själv, eller nära anhöriga eller hos släkt till den missbrukande själv så att säga. Missbrukaren känner sig lätt ofta sviken och missförstådd och tycker att det är helt orättvist att ingen tycks bry sig, eller ens verkar tycka att det är bra att denne försöker koma tillrätta med som här ett skadligt alkoholmissbruk.

Det är mycket att jobba psykologiskt med hos alla parter om de verkligen vill återupprätta eller skapa en någorlunda vettig och sund familjerelation. Samtidig så är det nog ofta som så att inte alla människor personligt sett riktigt passar ihop liksom. Tänker här på min egen farfar som var tung alkoholmissbrukare under min fars och fasters uppväxttid. Fast farfar blev nykterist på grund av svåra magproblem. Så blev han som nykter person inte en försynt och mild människa som var lättstyrd som person. Han hade en stark pondus och energi och tydligen vilja till att oftast kanske flyta lite ovanpå vad jag förstod av min helnyktre fars sätt att tala och vara gentemot honom.

Farfar fick alltid mest som av tvång och på nåder vara med på ett litet hörn i familjen i några korta sällsynta stunder. Det märktes då inte minst under jultid då allt ska vara så påklistrat gulligt, varmt och oftast konstlat kärvänligt. Helnyktra faster hyste även hon ett milt pyrande förakt mot honom och ville inte att han någonsin mer skulle få ha något inflytande alls över henne och min farmor, som till sist när farfar blev nykterist, och de då till sist hade vågat att lämna honom ensam åt sitt eget öde så att säga. Nära relation till en partner, barn och ens släkt kan vara ett svårt arbete där det krävs mycket givande och tagande från alla parter för att det ska bli drägligt och fungera tror jag.
Hoppas att allt ordnar sig till det bästa för er.

Kämpa på!

@splintr En månad fri är en skör period. Allt är så nytt och skört. Man har inte ännu vant sig vid och hittat sätt att hantera sina känslor utan bedövningsmedel. Istället står man där lite naken. Det viktigaste då tror jag är att man behåller tilltron till sig själv. Sitt självförtroende att man kan lyckas. Om då detta, just i denna sköra period, får sig en törn. En där man får förklarat för sig hur, vem, vad och inte är välkommen är det nog rätt naturligt att man får en motreaktion. Speciellt när barnen blir brickor i detta. Skam är ett farligt medel att styra med. Den bygger distans då just skam är en så hemsk känsla som man nästan inte kan värja sig emot. Istället sjunker man. Då blir ilska lätt den känsla man manifesterar.

Julen är en skör tid med mycket känslor. Många familjer har svårigheter att hantera jular då massa gammalt ligger å pyr. Att din syster tycker det är olustigt förstår jag. Även då man har ett litet barn kan ens hormoner spela en ett spratt. Vet inte varför egentligen hon känner sig otrygg i hans sällskap? Är han obehaglig som nykter? Finns det grund för hennes oro eller tror du snarare detta har ökat distansen mellan er alla? En förtroendekris? Kanske kan hon ringa till Alkoholhjälpen för att få lite mer kött på benen gällande beroendeproblematik så att hon lättare förstår vad det handlar om? Kanske även du behöver mer input i detta nu för att skapa förståelse så ni kan överbrygga den distans som skapats?

Det låter i min värld som ni alla skulle behöva reda ut var rädslan handlar om? Om ni agerar sakligt eller snarare känslostyrt på grundval av tidigare händelser som skett under alkoholpåverkan?

Att känna sig utesluten är hemskt. Om hans familj ringt till honom och sagt att de inte vill att du kommer för de känner obehag kring dig. Hur hade du då velat att han skulle agerat?

Ibland rinner det för mycket mellan broarna. Ingen sida är känslomässigt redo / tillräckligt utvecklad för att hantera dessa möten. Det ligger för mycket rädsla bakom som lätt manifesteras i ilska om man inte klarar att prata om det.

Till din man hade jag gett rådet. Om någon i denna nya sköra process förminskar dig. Får dig att vackla / ökar din skamkänsla så sätt gränser. Det är inte ok. Viktigt att du bevarar ditt självförtroende och värnar om din självkänsla. Att ditt fokus nu ligger på ta inte det första glaset. Det räcker så. Tids nog kommer du se allt klarare och klarare. Hitta sätt att hantera relationer och starka känslor utan att ha en falsk krycka i form av alkohol som mellanhand.

Till din familj hade jag frågat? Är detta en saklig rädsla? Tror ni han kommer göra skada nu som nykter på antabus? Om de svarat ja på den frågan hade jag sagt att då avviker vi för nu. Vi träffas vid ett tillfälle där alla har lite mer luft än just nu under jul. En där vi kan träffas under kortare möte för att börja överbrygga den distans som nu finns. Om detta möte sker om 6 månader eller mer spelar väl mindre roll.

Man ska vara medveten om att det krävs en hel del från båda sidor vid beroendeproblematik. Ilska är oerhört vanligt att känna mot en som har beroendeproblem inom familjen. Just den ilskan kontra självkänslan & skam hos den beroende är nog en hörnsten kring varför många förhållanden inte fungerar vid denna typ av problematik. Att det låser sig. Ilska är ett dåligt vapen mot en skamfylld person. Beroendeproblematik & skam är nästan synonymt. Därmed måste man hantera både skam & ilska för att kunna hitta harmoni när dessa båda sidor möts. Annars har man det nog bättre utan varandra. Det tär för mycket annars. Äter dyrbar energi från båda. Var sak har sin tid.

Kommer att förlora allt! Hur svårt kan det vara. Jag är arg, ledsen, besviken och mycket mer. 😪😪😪

Jag vill nu äntligen bli av med denna djävel!!!

Tack @Påvägmothälsa. Jag är bara glad att det är borta och att jag mår bra igen 🙂 var faktiskt rädd att jag inte skulle överleva det tvära avslutet hemmavid. Det var hemskt.

Då jag inte haft nåt vin hemma har jag istället haft impulser att vilja gå ut på glas vin idag men jag är fortfarande lite tröttare efter covid så motivationen till att bege mig iväg på nåt ställe har inte varit tillräckligt stark. Har dock trasslat med tanken hela dagen. Känner mig nöjd med att ha städat upp en del och ställt iordning vardagsrummet, varit på affären en sväng och nu har jag tagit min sömnmedicin och kommer snart ner lite mer i ro. Vännen i sorg blev kvar hos sin mamma nån dag till så det är bara jag och kissarna här i myssoffan. Imorgonbitti kommer jag känna mig glad över att jag inte gick ut idag. Och tanken på att gå ut känns mest onödig. Det blir dyrt och säkert taxi både fram och tillbaka bara för att jag skulle dra på okloka
skor. Nä, jag känner mig faktiskt redan glad över att jag stannade hemma.

Kram och sov så gott sen ❤

@Inombords 31 dagar. Ja, då var månaden avklarad och Julen. Känns ändå väldigt skönt. Har väl inte tänkt igenom det hela så får att jag följer mitt manuskript som du skriver men det låter som en klok idé. Jag har bara bestämt mig att jag tackar nej. Försöker tänka mig framtiden och priset att betala för en kass fylla. Jag kan inte dricka så där måttligt som andra, "ett glas vin". Det blir en sorg och suget efter 2 glas till blir för stort. Ett glas vin blir en förstörd kväll till ingen nytta. Många middagar bjuds det ett eller två glas och jag pallar inte det. Inser ju att jag inte fungerar så. Det motiverar mig också att vara nykter, det och vissheten att må så mycket bättre med livet som nykter.
Hoppas du fick en fin Jul!

@Flarran Tankar på alkohol kommer då och då, oftast i situationer då du är van vid att dricka eller handla alkohol. Eller i samband med känslor som du är van att dränka med alkohol.

Men tankarna kommer allt glesare med tiden och de bleknar även efterhand. För mig kommer tankarna ytterst sällan, och då blir jag nästan full i skratt. ”Hoppsan, vart kom du ifrån?”

Svinbra jobbat!

Kram 🐘

@Sarsaparilla Varmt grattis till ett år och tre månader nykter! 🥳🥳🥳

Jag förstår att det dåliga samvetet plågar dig, men jag tror att det bleknar med tiden. Gjort går inte att göra ogjort, men nu tar du ansvar för ditt liv!

Och jag tycker att du ska fortsätta ta ansvar för ditt liv - lämna gubben! Ta med dig sonen. Även om ni bor i ett kyffe så är det bättre än att leva med en alkis som förstör era liv.

Fortsätt skriv om det här på forumet så ska vi stötta och peppa dig allt vi kan. Att sluta dricka är ofta det första viktiga steget, men mycket kommer i dess spår. Vi är många här på forumet som har gjort förändringar i våra liv på olika sätt till det bättre.

Börja leta efter en bostad nu! Säg det till din man redan nu, att du och sonen tänker flytta. Då kan han påbörja sin mentala resa också. Om han är förmögen till det.

Du är i alla fall värd något mycket bättre - lugn och harmoni i ditt liv ❤️

Kram 🐘

Kände igen mej mycket i din text och är också ”ny” här. Är också lämnad för älskarinnan och det gör verkligen ont. Också så sorgligt att läsa alla historier här och inse hur jag har levt i över 10 år. Att inse att det fanns bara en utförsbacke hur jag än vårdade, försökte och älskade. Ensam sedan april och har ingen kontakt då vi inte har barn ihop men sorgen och ensamheten är svår. Mitt hjärta känner med dej/er.

Kände igen mej mycket i din text och är också ”ny” här. Är också lämnad för älskarinnan och det gör verkligen ont. Också så sorgligt att läsa alla historier här och inse hur jag har levt i över 10 år. Att inse att det fanns bara en utförsbacke hur jag än vårdade, försökte och älskade. Ensam sedan april och har ingen kontakt då vi inte har barn ihop men sorgen och ensamheten är svår. Mitt hjärta känner med dej/er.

@Charlie70 Ja, lite så. Man gläds åt deras utvecklingsfaser.

I kväll blev det premiär för att springa bredvid cykel. Han är ofta sjövild på våra promenader, så livlig och understimulerad fysiskt. Han behöver motion på en nivå som jag inte pallar med mina artrosknän.

Jag var beredd på att idag bara introducera cykeln för honom. Spänna fast honom i koppelpinnen och själv gå bredvid cykeln. Men jag kunde faktiskt cykla lite sakta också, jag blev positivt överraskad.

Så nu blir våra kvällsrundor inklusive cykelspring. Jag bor bredvid en skola och ikväll blev det tre varv runt skolgården. Tänker att vi håller oss där tills han verkligen har fattat grejen. Inte valla cykeln, inte lukta på något bredvid, inte attackera framhjulet. Han är smart, han fattar snabbt.

Fick tipset att klä mig själv och honom i träningskläder, för att han direkt ska fatta vad som är i görningen. Så jag har beställt en reflexväst till honom, det blir perfekt. Reflexväst på - dags för träning. Sen får han uträtta sina behov medan vi promenerar den korta biten till/från skolgården. Där är upplyst och inget folk kvällstid.

Kram 🐘

@Varafrisk god fortsättning! Hoppas att ni fick ett fint firande i går. Otroligt fin dagens text du lade ut! Hur mår du nu?

Kram!

Det har visst gått mer än ett år sedan sist jag var här och skrev. Idag har jag varit nykter i ett år och tre månader. Det känns både stort och fjuttigt på samma gång. Jag kämpar mycket med mina tankar på att jag borde ha gjort det här för många, många år sedan. Tagit steget att inte dricka alls. Jag tänker mycket på hur mycket pengar som bränts och hur mycket jag har förstört för mina barn under deras uppväxt. Jag har ju aldrig gått att lite på helt ut eftersom vinet alltid har funnits där och varit viktigast varje dag. Det är tungt att bära.

Jag ska försöka fokusera på att jag är nykter nu och en mamma att räkna med. Det här året har jag faktiskt inte ens varit i närheten av att åka till systemet. Visst har jag mina stunder när jag tänker att nu skiter jag i det här och bara super mig bortom all sans och får tyst på min tjattrande hjärna. Men jag har inte varit i närheten av att göra slag i saken. Bara kortvariga tankar som får passera. Tänk om jag kunde vara likadan när jag tänker på allt jag ställt till i det förflutna. Kunna låta det passera och tänka att jag är en bättre människa nu men det är väldigt svårt att tänka så.

Så var det ju det här med mannen som dricker fortfarande. Han ljuger och smyger och tror att jag inte märker. Han kan ju inte lura mig som kan alla knep som finns. Ljuger om mängden öl han köpt hem. Säger inget om att det också finns en flaska sprit som är gömd någonstans och dricks ur i smyg. Igår blev han plakat och förstörde julafton. Jag var så slut på kvällen när han äntligen hade stapplat i säng att jag bara grät. Min son och hans flickvän som firade här fick sin jul förstörd. Sånt här går inte att reparera. Jag är så trött och ledsen idag.

Jag är väldigt ensam med allt. Vill egentligen bara lämna gubben och leva utan honom men sonen måste flytta hemifrån först och stå på egna ben. En förändring måste ske inom en ganska snar framtid i alla fall. Jag orkar inte med det här livet och det är mitt liv som bara slösas bort. Jag har fixat min nykterhet på egen hand. Har provat AA men det är inget för mig. Jag kan inte med sjukdomstänket, det funkar inte för mig. För mig blir det som om alkoholen har vunnit i alla fall och man alltid måste gå runt och tänka på den och akta sig för den. Det du motstår kvarstår. Så tänker jag. Skulle önska någon form av gemenskap men det blir nog svårt.

Ville bara skriva av mig lite för mig själv. Kan vara bra att gå in här lite då och då och läsa. Se om jag kommit framåt någon bit eller inte.

Har hängt runt här ett bra tag men känner mig äntligen mogen att starta en egen tråd. Jag har levt med fadern till barnen under väldigt många år. Likt många andra kom problemen smygandes och blev tilltagande värre. Det tog lång tid att själv förstå att något var fel. Förklaringarna var många och allt blev "normalt". Tillslut insåg jag sanningen och trots alla tappra försök att nå fram, få till stånd en förändring misslyckades jag totalt
och det föll sig så att han tillslut valde att lämna oss för sin älskarinna dvs alkoholen när det bara kvarstod det alternativet. Vi eller alkoholen. Han har inte nått sin botten och lever i fullständig förnekelse. Endast till mig har han erkänt problemet men vänder lika fort samtalet och allt, ja precis allt beror på mig. Allt från fysiska ,psykiska problem till att han vill dricka för att må bra.
Jag har läst allt jag finner om både medberoende och beroende. Jag är 100% på vår situation men hamnar ändå i stunder av tvivlande, sorg osv

Det har gått ett bra tag sedan separationen men inget är löst och klart. Han pendlar från att vara lugn, verka ha ordning och reda , för omgivningen normal till att göra impulsiva saker, försaka barnen och
bete sig irrationellt .
Det är för oss övriga i hemmet tufft att vara "de enda" som ser, som blir besvikna, svikna av honom. . Medans omgivningen tror på alla hans lögner, den fasad han visar utåt.
Jag känner mig stundtals så förvirrad, så ute och seglar. Precis som om att allt bara pågår i min hjärna.. Än om jag vet att det är så han vill få det till.
Lika mycket som jag vill skydda honom, vill tro honom, så vet jag att jag inte kan det längre. Jag vet också att jag kan inte rädda honom varken från alkoholen eller de misstag han gör men känner mig ändå värdelös ibland. Kanske framförallt att jag inte kan skydda våra barn från att sårad.
Alkohol har verkligen makten att förstör familjer och alla i den beroendes närhet.

Vad jag babblar på.. vill bara skriva av mig lite

Varmt tack för dina ord, Amanda L! ❤️❤️

Kort uppdatering. Saker har väl gått fortsatt åt helt fel håll. Hon har fortsatt dricka och jobba hemma samtidigt som hon druckit några och varit packad på arbetstid, förstår inte hur ingen uppmärksammat det. Har också många korttidsfrånvaro men hennes arbetsgivare har inte reagerat på det. Min arbetsgivare tar ett snack efter endast några tillfällen som ligger för tätt. Men nu har vi iallafall beslutat oss för att separera, eller jag har sagt att jag inte kan leva det här livet mer. Är på riktigt orolig över hur hon ska fixa framtiden men jag kan verkligen inte göra mer nu utan att gå under själv på sikt. Ska försöka ta tillbaka mitt eget liv nu och kommer att vara helt utan alkohol i fyra månader framöver. Blir en bra tid för mig att se hur mycket det betyder för mig och att kunna avstå. Nej, jag ska inte sitta inne, men kommer att vara med i ett träningsupplägg där alkohol ej finns med alls. Ska försöka att återkomma med lite mer frekventa uppdateringar.