Senaste kommentarerna i forumet

@Surkärring 😀

@Snödroppen Tack. Just nu är det så mycket fokus på hans kamp, hur stark och modig han är som tar hjälp och erkänner sitt problem. Och det ska det såklart vara, för honom. Det betyder så mycket att få vara här, bland andra anhöriga.

@Himmelellerhelvette Åh vad fint 💕 Tack detsamma 😀🥰

Idag denna lördag har jag haft sug efter alkohol så det står härliga till . Sen i förmiddags och de har kommit och gått , dessa sug . En öl , ett glas rött , ett glas bubbel ; det har varierat men så länge det handlat om alkohol. Har spelat filmen vareviga gång och det funkar ju . Har också analyserat återkommande idag om vad dessa sug handlar om och kommit fram till följande (utan inbördes ordning , tror jag ) :
* Pms
*ledsen /låg över en omställning i livet som på det stora hela är positiv men ändå känns i hjärtat , handlar om när barnen blir stora /vuxna
*lite halvt uttråkad
*tre månader utan alkohol 28/10, alltså om en vecka . Tre månader har ju ändå varit nån slags milstolpe , inte som i att ”håll upp i tre månader och fortsätt sen att dricka för allt vad du har” men ändå , en milstolpe som sagt .

Ja , och jag som för nån vecka sen bara bredde ut mig om hur lite sug jag har , hur lite alkoholen tar plats i mitt liv 🙄 Det här är väl det tydliga tecknet på vilken berg och dalbana det faktiskt är .

Nu är dock suget borta , vet och känner mig själv så väl innan att när ett visst klockslag (på ett ungefär ) inträffar så upphör både suget efter att dricka och har jag druckit alkohol så vill jag ofta upphöra vid 20 eller 21-tiden. Ibland har det funkat, ibland inte . Ibland har jag inte ens haft en medveten tanke om vad klockan varit .

Ha en fin kväll ni allihopa 💕

Tack Himmelellerhelvette! ❤️Jag tycker livet i tvåsamhet passar mig. Jag klarar mig bra själv, men jag gillar sambolivet bäst. Att fixa saker ihop, planera, samarbeta, resa, diskutera, ja jag tycker hela livet blir mer meningsfullt med en fin partner. Jag saknar honom när vi inte ses på ett tag. Det känns som om vi hör ihop. Jag är väldigt hoppfull om vår framtid ihop. 🌟🌟

@sliten61 åh, dina ord gör mig stärkt och samtidigt värker hjärtat för din skull. Det är inte ditt fel, det är inte du som ska må fruktansvärt utan bara bara han. Du är här, vad bra! Dina barn har också växt upp med en mamma som sett och försökt sitt bästa att ställa ultimatum. En dag finner du styrkan att lämna, jag sänder så mycket av den jag kan åt ditt håll.

Härligt MM. Jag tänker också på dig❤️Hoppas du har det fint i livet. 🤗🤗En hälsning till dig också Mulletant. ❤️

Bra jobbat med de 26 dagarna! Skönt att slippa känn sug med 🙂
Trevlig helg!

Grattis till 9 månader, och till er högtidsdag som föräldrar! Det finns inte mycket jag kan tillägga som inte redan blivit sagt bland inläggen, men det är klart att situationen är fruktansvärd för er men också er dotter. Det är tacksamt att vård finns men jag upplever då stor förtvivlan över att den inte alltid är tillräcklig, eller tydlig nog, eller så.
Får fortsätta hoppas på att det ska bli bra i slutänden och att ni får vara den familj som ni längtar efter, när behandling och mediciner osv landat på rätt dos/nivå. Och heja dig som håller dig nykter!

@Självomhändertagande
Vilken resa du har gjort många steg i rätt riktning. Jag kommer nog inte heller vilja träffa nån nu på länge, och speciellt inte nån med beroende sjukdom
🌹

@Snödroppen Ja jag är på väg, det kommer lösa sig med tiden
Kram till dig ❤️

26 vita dagar, det är lördag kväll. Jag har 5 flaskor vin hemma och är inte ens sugen.

@erivan Hej! Hur mår du? Jag undrar hur det går för dig med valen i livet? Har du fått in nyktra vanor? Har du bestämt dig för om du vill leva med din partner eller själv? Har du fått till någon kontakt med barnen än? Kram❤️

@Delfinen80 Vill önska dig en mysig lördagskväll❤️

@Varafrisk Du är sannerligen ett levande bevis på att det går att vara nykter även om måendet är skitjobbigt! Man måste inte fly för att livet är tufft, man kan lära sig hantera det. Det går, bara en själv har makten i sitt eget liv och du tar vara på makten i ditt liv och bestämmer att du inte dricker för du vet att det bara gör allt värre. Kram❤️

@Surkärring En så lättande insikt, ellerhur! Jag blir så glad över att läsa dig skriva det! Kram❤️

@splintr
Då var det bara jag som inte förstod i början 🤣.
Vet du, när jag läser ditt inlägg så tycker jag att du verkar väldigt klar, klok och stark.
Det har pågått ett tag skriver du och du har satt ned foten, starkt och bra för både dig och dina barn. Jag tycker du gör helt rätt.
Det är inte konstigt att du känner alla känslor och att det blir överhettat med alla tankar och känslor.
Det är helt normalt att känna som du gör nu.
Jag vet att det finns anhörigstöd i varje kommun, det är gratis och kanske kan vara någonstans att börja.
Man behöver inte veta exakt vad man behöver utan det viktiga är att man bestämmer sig för att göra förändringen oavsett vad så ska ert liv vara tryggt och stabilt.
Grattis du har tagit första steget.

@Snödroppen tack! Jag skapade en tråd men blev avbruten av barn som såg en telefon😂

Hej! Jag är ny här, och ny i den här situationen. Eller egentligen har det pågått länge, men nu har livet förändrats på ett mer påtagligt sätt. Vi har två barn i förskoleåldern och han har druckit hemma i smyg sen en tid, hur länge vet jag inte. Det har påverkat vardagen så mycket, i efterhand förstår jag att det är alkohol som gjort kommunikationen omöjlig, konflikterna så lättantändliga, stämningen så märkligt oförutsägbar. På ett sätt är luften så mycket lättare att andas nu. Det kom till en punkt när jag satte ner foten och först stack iväg med barnen en kväll och sen sa åt honom att han inte fick bo med oss till dess att han fått ordning på detta, fått hjälp att bli helt nykter. Först då kunde han själv uttala orden att han är alkoholist. Men ändå har lögnerna fortsatt, och drickandet.

Så. Det är så mycket att hantera på samma gång. Jag är fortfarande i chock över hur lättvindigt och övertygande han kunde ljuga för mig. Hur länge har det varit så? Gör jag rätt som säger att just nu tar jag barnen helt och hållet? Som säger att jag inte kan vara hans terapeut och hålla hans hand på resan eftersom jag i första hand tänker vara barnens mamma? Jag jobbar heltid och livet som ensamstående är förstås utmanande. Jag vill prata med barnen på rätt sätt, vara trygg för dem och samtidigt inte på nåt sätt påverka deras relation med sin pappa negativt. Jag behöver hjälp med praktiska saker, och har fantastiska människor runt mig som står redo. Men hur formulerar man exakt vilken hjälp man behöver? Vardagen rullar ju bara på. Men hjärnan är lite överhettad.

Jag behövde få vädra detta. Allt är så nytt och framtiden så oklar. Jag har läst mycket i det här forumet och det verkar var en så fin plats.

Jag lever med en alkoholist och känner igen väldigt mycket av det du skriver. Hitta gömda flaskor i garderoben, söka godkännande för att dricka och markera för att se hur snabbt flaskorna tar slut har jag också gjort. Mitt tips till dig är att söka hjälp. Jag fick en anhörigguide från kommunen och hur man bäst hjälper någon med missbruksproblematik. Den har hjälpt mig mycket i min kommunikation med min sambo. Den anhörigguiden fick mig också att inse att mycket att de strategierna jag använt innan för att hantera min sambos drickande har varit kontroproduktiva.

@Wind
Så starkt av dig att börja se om efter dig själv nu. Du verkar vara färdig med det limbot även om det tar tid att klippa helt.
Fortsätt på din väg, jag tror du är på väg till en bättre plats och där du mår bättre.
Du sätter dina behov i centrum och inte hans egoistiska behov.
Kram

@splintr Hej, fint att du hittat hit.
Du gjorde ett inlägg precis som jag gjorde när jag började skriva här, förstod inte riktigt hur jag skulle göra.
Hoppas du fortsätter skriva.

Ännu en dörr stängd och en ny dörr öppnas snart.
Arbetet uppsagt, lägenheten uppsagt och snart bär det av mot ett nytt kapitel.
Så spännande livet är nu mot det varit tidigare.
Resan började med stapplande steg när jag gav mig ett löfte om att jag är villig att göra allt för att känna mig fri och leva livet istället för det helvete jag var fast I.
Den resan började våren förra året.
Det har varit tufft och jag har jobbat med mig själv, det jag länge flytt ifrån.
Allt ligger hos en själv och inte den andra som man tror när man lever som aktivt medberoende. Man har alltid ett val i livet och man är alltid fri att välja.
Vad har jag lärt mig: att jag litar på min förmåga att hantera livet, litar på mig själv och lyssnar på mig själv först.
Jag har bett om hjälp och är inte längre rädd att göra det om det behövs.
Det här trodde jag aldrig att jag skulle känna om mig själv när jag var I mitt djupaste medberoende.
Att få känna den ynnesten av att längta till morgondagen är jag så tacksam över, att se framemot livet igen.
Det kommer så klart vara upp och ner i livet, det är det för oss alla men när jag ser tillbaka på hur jag mådde. Jag hade ångest, var översköljd av skuld och skam, hela livet kändes som jag stod vid sidan av i min egna bubbla, ovissheten, besvikelse och framförallt vanmakt.
Tills jag kände att livet bara var ett lidande, jag gav upp mig själv.
Jag fann vägen ut, det finns en väg ut men man behöver börja gå den själv.
Önskar alla en fin lördag, fri från våld, missbruk och medberoende.
💐

@Smillans underbart! Mer prngar på kontot 😄

@Majaella Hej! Kikar in hos dig och undrar hur du har det? Kram🥰

@vår2022 åh jag beklagar din förlust❤️ varmaste kramar🕊️