Senaste kommentarerna i forumet

Ja, usch ... 😔
Vad jag fått höra, och själv varit med om är att man vrider ut och in på sig själv till förbannelse. Även mina gränser töjdes.

@Geggan Vad fint att höra. Han är nog en skyddsängel som är med dig❤️

@wind
Precis som @snödroppen beskriver inser jag att man själv varit.. accepterar mer och mer, gränserna töjs ut. Är nog väldigt viktigt att jobba med just kärleksfulla gränser. Vad man själv behöver för att må bra och hur att agera när någon kliver över din gräns. Om du känner obehag, mår dåligt när han är bakis så är det din rätt att känna så. Om han nu är det är frågan hur ska du se till att dina personliga gränser inte överträds och får dig må dåligt. Att i sådant läge säga jag vill inte umgås med dig när du är full eller bakis tycker jag låter som en vettig lösning. Gränserna är till för ditt mående inte hans. .men säkerligen ack så svår att efterleva

@letlive
Tack de var snällt sagt. Så "skönt" att höra att andra känner igen beteende med av och på.. det är sannerligen en berg och dalbana man får åka med på. Jag misstänker ju starkt att han lider av depression i botten så oaktat om alkoholen försvinner så finns den alltjämt klar. Det är just därför det känns viktigt att han tar hjälp för hela sitt mående.
Ja tvivlar aldrig själv på att jag gör det av kärlek men likväl gör de så ont att han verkar se det tvärtom. Jag gör som du.. försöker inte ta åt mig, det är inte min partner fullt ut utan en person som mår väldigt dåligt.
Precis som du säger jag hade bett honom dra dit pepparn växer och sakta sett honom gå under om jag va ute efter att vara jävlig.
Om ni bara visste vilket stöd jag tycker forumet är. Jag behöver få andras perspektiv för att själv kunna se "nyktert" på situationen

@PA I det tillfälligtvis pausade Alkoholprogrammet rekommenderas att börja med tre månaders nykterhet oavsett vad man siktar på. Det finns säkert väl beforskade anledningar.
Så länge du har ett starkt sug och fokus på alkolen är det mycket svårare att lyckas. Varje gång du dricker så vaknar ju suget igen.
Det finns ju alltid ett fåtal undantag, men om du tycker att det verkar svårt att hålla upp tre månader så är det antagligen för att alkoholen blivit alltför viktig…
Det handlar också om att inte bara läka utan att få tillfälle att tänka kring alkoholen och livet på ett nytt sätt.
Så ge dig chansen att lyckas genom att börja med en nykter period. ❤️🙏🏻

Ni är ju två i relationen, och dina känslor räknas lika mycket. Om du inte vill träffa honom när han är bakis, är det klart att du kan ställa det kravet. Om det gör dig obekväm och han blir otrevlig så tycker jag det är en bra ide. Han kanske förstår att det skadar dig och er relation, hans drickande och humör alltså. Man ska ju må bra i en relation, och gör du inte det har du rätt att sätta gränser för ditt egna måendes skull.

@Geggan Det är fantastiskt inspirerande att läsa hur fint du går vidare. Att mista sin partner är i mitt huvud det näst värsta som kan hända mig. Barnen är det värsta. Att klara sig igenom diagnosen, sjukdomen och sedan döden för att därefter bygga upp livet efter är en styrka så mäktigt. Kram och tack för att du delar med dig❤️

@Geggan Åh, vad jag är glad för din skull ❤️ Jag hoppas innerligt att mina hormonstormar stillats också. Jag tror att jag har påverkats massor av klimakteriet. Nu är det två år sedan jag hade mens senast, så nu är jag förhoppningvis snart helt ute på andra sidan. Kan nästan längta efter att frysa lite 🤣 Jag ska till psykiatrikern den 31/10 och då kan jag säga att jag känner mig i balans psykiskt. Jag har en bit kvar fysiskt, där artrosknäna försvårar arbetet, men jag kämpar på så gott jag kan.

Kram 🐘

Det var verkligen skönt att få skriva av mig igår. Jag kände sån frid efteråt och somnade så gott. Tack för era responser. Det är viktigt att påminna sig ibland om hur det var för det är lätt att jämföra sig med andra och tänka att det inte var så farligt. Det är det farligaste. Men när man granskar sig själv vet man. Bara jag vet hur det var för mig. När man lever i det är det som @geggan skriver att man tar inte helheten utan mindre bitar av helheten för att klara av situationen, ett självförsvar som gör att man kan fortsätta.
Jag tänker nu på dig som fortfarande inte tagit in helheten om hur ditt drickande ser ut. Dig som tänker att nu får det räcka men som efter några dagars nykterhet tänker att det inte var så farligt. Jag lurade mig själv på det viset under flera år. När jag inte druckit på fyra dagar hade ångesten försvunnit och jag tänkte att det bara var bakfylleångest och att jag hade inbillat mig att jag hade problem. När jag alla de gånger jag hade kört en vit månad hade övertygat mig om att jag inte hade problem kunde jag dricka ikapp, då drack jag varje dag veckan efter, tog igen! När man är mitt i det är det beroendedelen av hjärnan som är den starkaste delen och den är mäktig, den lyckas lura en gång på gång under år efter år men om man får en lucka på tre månader, då hinner hjärnan läka såpass mycket att man får perspektiv, förhoppningsvis förstår man då att man vill läka sig ännu mer för att få ett ännu bredare perspektiv och tillslut kan man komma dit där man ser helheten och förstår hur fruktansvärt beroende man varit.

Nu blickar jag framåt igen, det var viktigt för mig att minnas och skriva ner, både för mig själv och för er som går efter mig.

Tack underbara @Andrahalvlek @Geggan och @vår2022 för er respons. Det är så skönt att inte känna sig ensam när känslan kommer. Jag är inte ensam i detta. Vi är inte ensamma. Vi är många som blivit beroende och vi kan komma ifrån det❤️

Godmorgon vännerna 🙂

Idag ska jag in på möte fram till lunchtid ungefär. Det är ett fint väder och jag får gott om tid att avnjuta friska luften och solen. Det får bli en promenad sen. Imorgon långpass och det ger inget utrymme för mig att gå in i nåt eventuellt övervägande av enheter ikväll. Återgången i arbete är positiv för mig på alla sätt, kommer inte utlova en total nolltolerans just nu men då fokus ligger på arbete och god energi finns inte utrymme att ge efter för spontana impulser i tid och otid. Det får isf ske utifrån ett mer planerat tillfälle som inte stör energin inför arbetsdagen eller andra trevliga saker jag vill ägna min ledighet åt. Jag har ju haft svårt att planera mina enhetstillfällen i hemmavarandet när jag egentligen inte haft några krav på tider men med ändrade omständigheter har möjligheterna och besluten förändrats. Och det känns skönt att det har kunnat förändras på ett naturligt sätt utifrån nya vardsgsmönster.

Nu skapar vi en fin torsdag och ta hand om er 🥰

@Himmelellerhelvette Skulle kunnat vara jag som skrev detta, känner ingen allt och massor av mer därtill. En gång drog jag i mig vin på toaletten innan ett viktigt möte jag skulle hålla och mina händer skakade av både baksmälla och nervositet, fy fan! Jag har plågat mig med dessa tankar många gånger för att jag inte ska försköna eller släta över hur det var och aldrig glömma. Men, nu stoppar jag mig själv när dessa tankar kommer om hur jag betett mig och undran
över alla som kanske anat. Jag kommer inte att glömma och jag kan bara påverka nuet. Det ger mig inget att tänka på detta mer. Nu tänker jag mest att det är så tydligt hur alkoholdjävulen kunde ta över mitt liv, att det är så han jobbar. Jag minns hur mina tankar var då och hur fast jag var i alkoholträsket, alkoholdjävulens tankar. Skammen och skulden där på toaletten svepandes vin, men ville bara döda tankarna och känslorna inombords och sluta skaka. Hur jag ändå genomförde mötet bra, men jag var inte närvarande och där utan bara i ett skal. Men, nu har jag lämnat detta, förlåtit mig själv, jag satt fast i alkoholdjävulens klor men nu är jag fri! Nu gör jag om och jag gör bättre. Vet inte heller vilka som eventuellt misstänkte alkoholism men det är inget jag kan göra något åt nu. En person på mitt förra jobb sade att du verkar må så bra och är så positiv och då sade jag att, ja, jag mådde inte så bra under en tid. Jag tror som du att när man har erfarenhet så kan man lättare sniffa till sig eller se om en person har alkoholproblem. Jag såg flera som jag misstänkte hade problem precis som jag, en som tydligt tom var full på jobbet och en som jag kunde se det på i det yttre.

Jag är också så oerhört tacksam för att jag slutade dricka innan det skedde en katastrof, vi klarade oss! Jag tänker mest framåt, positiva tankar om mitt liv framåt och det som jag kan påverka. Dit uppmärksamheten går sker tillväxt och det ger positiva känslor. Jag vet hur det var och vad som skedde, jag försöker inte trycka undan det, försköna eller inte låtsas om det. Jag tar ansvar för att det var så och det var verkligen inte bra, jag var besatt av alkoholdjävulen. Jag har ingen speciell person utanför familjen som jag känner att jag behöver be om ursäkt. Det är inget som plågar mig. Barnen har jag bett om ursäkt, i samband med att jag slutade. Skulle någon komma fram och säga något, skulle jag nog säga att jag inte mådde så psykiskt bra under en tid, men nu är det mycket bättre.

Nu ser vi framåt, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden❤️

Jag känner idag en så stor stor tacksamhet. För att jag lever, i denna hemska men också underbara värld. För att jag mår bättre än jag gjort under hela livet. Något har äntligen stabiliserat sig. Nykterheten först o främst, men inte bara det, jag har varit nykter förr i flera år och ändå mått svajigt. Kanske ålder bidrar, att alla hormonstormar nu är helt lugnade. Att mina mediciner fungerar optimalt o stabilt. Jag har diagnos bipolär typ 2, hade ofta migränliknande skov och har medicinerat i många år. Men nu är det som att allt bara fungerar. Också maten, och för första gången går jag inte upp i vikt utan håller den minus 17kg som jag nådde för ungefär ett år sedan. Idag blir det sorgegrupp igen. På många sätt hjälpte han mig att hitta denna stabilitet och för det är jag evigt tacksam. Han är fortfarande med mig hela tiden. Jag pratar och berättar. Mycket sjå nu med bouppteckning och annat. Ikväll iväg på skrivkurs över helgen. Ja, jag är mitt i allt mycket lycklig.

@Himmelellerhelvette jag känner igen mig totalt. Försöker minnas hur fan man tänkte. Med det var alltid liksom bara den här gången. Jag orkade sällan tänka på hela bilden. Det kändes som ett självförsvar, nödvärn, varje gång. För att klara dagen. För att hållas på benen. Eller föralldel hopp om njutning, och ibland också ren njutning, några klunkar. Sen bara tvång. Jag tittar ibland på lyxfällan och känner igen det där- kicken i att ta ännu ett sms- lån med 25% ränta. Samma känsla att ta ännu ett glas. Ett äh- vad sjutton.

@Påvägmothälsa Så bra att du höll din budget! Mysigt med tända ljus, det är fördelen med hösten och mörkret. Jo, det blir hemmajobb idag med. Man sparar väldigt mycket tid när man slipper åka iväg på morgonen. Jag ska följa toverättegången live, kanske inte riktigt står i mina arbetsuppgifter, men när katten är borta dansar råttan på bordet så att säga :-)

Godmorgon alla ni andra! Nu skapar vi en bra torsdag som Natalia säger!

@Natalia God morgon. Tack för frågan, jag mådde okej igår under dagen och även nu på morgonen efter alvedon/ipren och halstablett. Hostar på natten. Ingen feber. Det hjälpte att vila genom att arbeta hemma och jag tar mig bit för bit genom en vecka som jag inte alls planerat bra. ALLDELES för mycket att göra. Nå, två av sakerna går av stapeln idag idag i alla fall. Vi har besök av en vän och tog chansen att göra en bjudning igår för att fira detta. Det blev jättetrevligt. Jag hade gett mig själv en budget på två enheter, enligt rutinen som jag återtagit, och den höll jag med råge. Drack långsamt och drack mycket vatten. Fint att höra att du är så nöjd Natalia, kloka reflektioner. Blir det arbete idag? @prinsessa får du bli hemma idag också? Jag skall strax cykla iväg,sitter med kaffekopp och macka och tända ljus. En fin start på dagen.

@Smillans Tänk på det så klarar du att säga ”Nej, tack” ! Jag tar ibland med mig nåt alkoholfritt bubbel så blir det nåt gott ifall värden inte tänkt på det. Min erfarenhet är att det oftast inte blir några frågor alls…Bara man är bestämd och har gjort en plan….❤️🥰

@Surkärring Grattis!
Du tänker så bra. På sätt och vis är det ett slags arbete att vara nykter. Man måste fundera på varför man känner som man känner och sedan vad man ska göra åt det. Och sedan göra något. När man dricker så är det ett slags smitande hela tiden, så fort man känner något så ska det genast bedövas med alkohol…
Inte särskilt utvecklande…😳

@nossma Hej, eftersom du behöver svar så tror jag det bästa är att du mejlar direkt till rådgivarna under Stöd . De vet ju mer säkert.
Vad jag läst här är att Antabus inte hjälper mot suget, men det ska finnas någon annan tablett som gör det, vad jag minns…
Lycka till! ❤️🙏🏻

@Himmelellerhelvette Så himla plågsamt för dig att tänka tillbaka och sen skriva ner allt. Men så nyttigt! För dig och oss andra gamlingar som en påminnelse. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

Tänker på hur hemskt det kunde ha blivit för mig. Har tänkt en del det senaste. Har fastnat i ångest ett tag och katastroftankar. Nästan trott att det hänt massa hemskt. Tänkt på alla år jag druckit. För mig är det vansinnigt, hur kunde jag göra så? Men nu när ångesten börjar lägga sig börjar jag få perspektiv. Jag är så tacksam över att jag på något sätt hade någorlunda förstånd, jag var så rädd att skada någon med mitt drickande därför drack jag tyst. Jag räknade oftast ut när jag kunde dricka mycket utan att bli påkommen. Jag har ändå ångest över att jag druckit när mina barn sett även om jag höll mig mest till mig själv har det inneburit att jag varit en frånvarande förälder. Jag har tänkt på att vara dämpad, det är jag tacksam över men det har såklart märks något ändå. Jag skäms för att jag svepte ett glas vin utan att någon såg men jag behövde det för att vara i samma stämning som de andra blev på ett glas. Jag behövde mer. Vid ett tillfälle blev jag ordentligt packad på en fest. Det har jag fortfarande sån ångest över och undrar vad alla tänkte om mig då. Jag brukade aldrig tappa kontrollen på fester eftersom jag var en ensamdrickare. Kunde hålla mig lagom i sammanhang med andra och dricka desto mer dagen efter i min ensamhet eller efter jag kom hem. Jag vet fortfarande inte om eller vilka som insåg att jag drack för mycket och det är jobbigt eftersom jag skäms. Vilka vet? Det är en skam som jag fortfarande är så rädd att någon ska veta om. Jag vet att jag borde svara att jag var medveten om att jag drack för mycket och att jag därför slutade men det är så svårt att erkänna att jag kunde bli en sån. En sån jag verkligen inte kunde förstå att folk blev. En som är kontrollerad av alkohol. Att jag drack trots att jag skulle jobba dagen efter. Jag har kommit till jobbet som ett ras men fattade inte på den tiden att det borde luktat om mig. Jag duschade så jag luktade massa gott och använde halstabletter. Nuförtiden har jag världens luktsinne för sånt men jag tror att folk som inte har erfarenhet inte fattar sånt. Och jag som hade en så fin fasad utåt var nog inte den man misstänker i första taget. Men nu undrar jag? Hur många kan ha känt det på min andedräkt? Hur många har misstänkt det och tänker att det är bra att hon inte dricker mer för hon är ju alkoholist?

Tänk om någon kommit och knackat på någon av alla gånger jag hade druckit en vardag? Tänk om det skulle hänt mina barn något på natten när jag var totalt avdäckad. Tänk om jag då fått en anmälan på mig? Tänk vilken fullständig katastrof det kunde ha blivit! Tänk att jag till och med drack innan barnen kom hem från skolan. Tänk om skolan hade ringt och något hade hänt och jag hade behövt ta mig dit! Jag försökte verkligen hålla mig tills dom kom hem men många gånger klarade jag det inte. Jag har varit så bakis att jag varit tvungen att gå till affären och köpa folköl som jag inte kunnat vänta med att dricka tills jag kom hem så jag svepte en eller två i skogen på hemvägen. Jag har packat ner alkohol i handväskan på morgonen för jag ska klara mig. Svept den på någon toalett. Jag har svept öl så fort jag vaknat för att inte hinna få ångesten, sedan en till på toaletten. Jag har gömt alkohol vid sängen kvällen innan för jag vetat att jag kommer behöva den på morgonen. Jag har hällt över vin i petflaskor för att kunna dricka mellan varven så min man inte skulle veta hur mycket jag drack. Jag har köpt hem en extra BIB till mig själv så min man inte ska veta att jag inte klarar mig på det han köpt hem så har jag varvat med att dricka på vårt gemensamma och mitt eget.
Vilket starkt behov jag hade av att skriva av mig ser jag nu. Det är hemskt att hålla det inom sig när det maler i huvudet.

Jag är så tacksam över att jag lyckats ta mig ur detta utan katastrofer. Hade jag inte slutat när jag gjorde det hade nog katastroferna inte varit långt bort. Jag har klarat mig ur detta med körkort i behåll, familj, jobb, vänner och ekonomi. Jag har haft en sån enorm tur och jag är evigt tacksam över det.

Ingen?

@Anki65

Jag känner igen det här med skuldbeläggandet och rädslan för skuldkänslor. Man lever med så många gråzoner och gränser suddas ut. Men du har gått med på att vara din sambos partner och inte hens personliga assistent. Och det verkar ju som att du redan gått above and beyond. Behandla din partner som en vuxen människa och låt han själv ta ansvar för beslut som han tar. Det är hans beslut, inte dina. Ta hand om dig.

@Skogen__ Motivationen är livet för mig. Jag har valt livet. Många behöver hjälp genom medicin i början. Vill du vara ärlig med din vårdcentral kan det vara första steget.
Jag har klarat mig genom forumet och som @andrahalvlek skriver hjärntvättat mig med nyktra fakta. Sedan har jag också som hon skrev fått jobba med anledningarna till att jag drack och det jobbet fortsätter alltid. Men det är bra. Det är på många sätt härligt att lära känna sig själv. Kan vara tufft men det är så värt. Inget är värre än att fortsätta dricka. Kram

@brödsmulan

Ifall han har slutat måste det ju ge utsättningssymptom vilket borde påverka hans humör. Jag slutade med snus i somras och jag kan verkligen inte varit rolig att vara runt under de tre första veckorna. Inte för att snus är på något sätt samma sak men du förstår liknelsen.
Du skriver att du är rädd för att vara ensam med honom. I en broschyr jag fick från min psykolog om medberoende stod det att det kan vara bra att ha en plan vart man ska ta vägen och hur man ska söka hjälp om ens partner skulle bli våldsam. Har du en sån plan? Det gäller ju att verkligen ta hand om sig själv.
Jag känner också igen det här pendlandet. På måndagen kan det vara “Jag älskar dig och vill inte att min drickande ska påverka dig negativt” och på tisdagen kan det vara “Jag vill inte du ska komma hem från jobbet för du hindrar mig att vara den jag egentligen vill vara (underförstått: en alkis). Jag har, eller iallafall försöker, sluta lyssna. Det är alkoholen som pratar. Och jag blev kär i min partner, inte i alkoholen.
Jag förstår inte heller hur han kan tänka att det inte är en kärleksfull handling att hjälpa honom med en läkartid? Det är väl precis vad det är? Hade du varit hämndlysten skulle du väl bara sagt “Sköt dig själv, jag vet det kommer gå åt helvete”.
Du verkar iallafall ha en otroligt tuff och jobbig situation. Tänk på att ta hand om dig själv så gott du kan. Du verkar vara snäll och förstående. Och jag hejar iallafall på dig!

@Nallemaja Jag tror vi är många som druckit för att slippa känslor. Jag viste inte om att jag gjorde det men har förstått det med tiden i nykterhet.
Känslor kan vara svåra att hantera men man kan öva på det. Jag har försökt tänka att känslorna inte är farliga även om det känns så. I början hanterade jag dom genom att träna, läsa böcker, titta på serier. Då kunde jag hantera lite känslor i taget och sedan ta en paus, med tiden som gått kan jag nu lägga mig och lyssna på lugnande musik och bara låta känslorna storma, de mest överväldigande kan kännas som jag inte får luft men jag vet att jag får luft och sedan lugnar dom ner sig efter ett tag. Blir det för jobbigt får jag sysselsätta mig med något, städa, promenader eller något. Kram