Senaste kommentarerna i forumet

@Amanda L Tack för dina tankar🙏🏻
Jag tänker att hon är i ett sjukdomstillstånd just nu och mår dåligt. Och det dåliga måendet går ut över mig och då vet hon precis hur hon ska sätta in stöten. Fast jag tror att hon bär på en del dels utifrån att hon är adopterad..skulle nog inte skada att få prata m ngn professionell❣️

@Surkärring Tack🙏🏻 Jag blir så otroligt varm inombords över dina ord❣️Eftersom jag har skrivit här så länge innan jag blev nykter så tänker jag inte alltid att vad jag skriver kan vara så värdefullt. Jag kan dock förstå det i teorin.

Var en snabb sväng h vår dotter. Killen som var där igår var där idag. Hon hade en bag-in-box på diskbänken. Satt och drack rödvin i sängen. Det gör mig så ont😢När jag var ensam hällde jag ut vin i diskhon…Hon borde märka det men eftersom hon har blockerat mig så varken ringer el skriver t mig. Min socialsekreterare säger att jag måste sätta gränser t min dotter. Hon säger att risken är annars att jag börjar dricka. Jag försöker tänka att jag är väldigt skör i denna situation. Jag är väldigt ledsen och känner en stor sorg😢

Kram och godnatt😴❣️

Åh .. vilken tråkig start på veckan @letlive så tufft för dig. Hm funderar lite om din sambo skulle vara öppen för att söka hjälp för ert förhållande skull. Tror du hon skulle kunna tänka så ? Om ni skulle följas till en läkare tex för rådgivning?
Angående din sekundär ångest.. lätt att säga men glöm inte att hon är sin person och du din. Bär inte hennes skam. Det är trots allt en vuxen människa med ansvar för sig själv och sitt liv.
Låter som ett mönster de där med kvällstiden kanske läge för dig att hitta annat att göra den tiden, om möjligt? En promenad, ringa vänner, gå på gym eller ngt annat som ger dig mening och kan hjälpa dig skingra tankarna.
Min har äntligen besökt läkare ,tagit prover.. mer fick jag inte veta. Ett litet steg I rätt riktning iaf. Själv pendlar man väl mellan hopp och förtvivlan. En dag I taget tänker jag.

@Andrahalvlek Har hittat boken på Storytel, delade synpunkter kring själva uppläsaren men jag tänker ju att jag kan läsa denna bok på iPad. Har fått jättebra recensioner i övrigt. 🙏❤️ Boken känns klockren för mig! Precis som med kroppen behöver träna behöver hjärnan träna för ökat välmående… vilket ju inte är så konstigt i sig. Kul att den hjälpt dig som är en förebild för mig och många andra! Tack för att du stöttar och finns på forumet ❤️

@erivan Jättebra ❤️Kram

@Himmelellerhelvette tack❤️jag jobbar verkligen på det. Ihelgen var jag jättesugen men lyckades stå emot. Jag ska kämpa tills suget försvinner💪

@Källarmannen hoppas att du snart kan kasta ut allt alkoholhaltigt gift ur källaren och övriga hemmet och ta dig ur detta🙏

Har något som gnagt i mig länge och som blivit värre efter några år i relation med en sambo som har alkoholproblem. Det är att jag känner totalt oförstående för samhällets tolerans för alkohol. Jag förstår att det finns kulturhistoriska perspektiv och yada yada men det känns som att bara man tittar runt sitt eget liv hittar man hur mycket lidande som helst kopplat till alkohol. Min moster gifte sig med en alkoholist med diabetes. Han söp ihjäl sig och lämnade tre unga barn efter sig tillsammans med min moster. Talade vi någonsin om det? Nej. Reflekterade vi i vår familj över hur alkoholen påverkat oss? Nej. Några av mina värsta barndomsminnen är när pappa kommer hem och är full när mamma sover. Jag minns hur otrygg jag kände mig och hur jag hatade när pappa skulle träffa sina kompisar. Talar vi någonsin om det? Nej. Inget får nämnas.
I vuxen ålder började jag jobba med projektledare inom kulturindustrin och hade väl ett jobb där jag i teorin hade kunnat vara full på jobbet 80 % av tiden utan att någon hade anmärkt på det. Jag tror de flesta förstår vilket otroligt dålig idé fri tillgång till alkohol på jobbet är. Jag har sett vuxna män med framgångsrika företag, LinkedIn-profiler, familjer och villor nedbajsade med trasiga glasögon. Jag har sett gifta män supa sig fulla och vara otrogna gång på gång. Om det här någon gång talats om? Nej.
Det är också det jag tycker är värst. Viskandet. Hela den här en svensk tiger-mentaliteten. Att man pratar inte så mycket och sköter det lite snyggt under bordet. Nu tycker jag att vår alkoholkultur känns som en blött unken filt som lägger sig över varje socialt sammanhang. Jag vill bara ut med det. Lyft upp skiten till bordet. Låt det vara obekvämt. Låt det vara jobbigt. Det kan väl inte vara värre än vad det redan är? Någon som känner igen sig? Eller jag kanske bara är världens bittraste människa?

@Prinsessan1 Tack för dina fina ord. Du har rätt, det känns verkligen skönt att skriva av sig och känna att man inte är ensam. Tack för dina tips. Jag ska kolla med min psykolog när jag träffar honom.

@brödsmulan Tack för frågan. Det har gått överlag ok. Men idag kommer jag hem och märker att min sambo sjukskrivit sig från jobbet och är full, även fast jag är hemma kl. 14:40. Sen går hon runt hemma full och ringer alla och skämmer ut sig. Jag får sån ångest att jag bara lägger mig i sängen och vill dö av sekundärskam. Sen kommer den vanliga ångesten mellan kl. 18:15 och 19:00 där jag är rädd att hon ska gå iväg till systemet vid oss och köpa mer. Ofta blir hon ju nekad men det hindrar inte henne från att försöka. För hundrade gången. Har på riktigt alltid ångest mellan 18:30-19:00. Lyckligtvis ska jag träffa en psykolog på torsdag. Tänkte ta upp min tjejs alkoholism då. Hur har din vecka varit?

@prinsessa tack 😃

@Ny dag Vad fint att livsandarna vaknat till, det märks😁. Låter som du fått fatt på massor av saker och känslor och att du ser samband. Min man låter väldigt lik din man och bara gör. Han brukar säga att han vill ”göra rätt saker” alltså ta tag i saker och göra dem på rätt sätt. Att inte köra genvägar och fuska. Att det får honom fokuserad och att han då bara gör och kan släppa andra tankar som trycker på. Jag förstod inte riktigt hur han kunde tänka så förr, det lät för enkelt på något sätt. Idag förstår jag det bättre och jag har testat. När jag håller på och gruvar mig, känner lite ångest så tänker jag att nu ska jag göra detta rätt. Tar tag i en sak, från A till Ö, så det blir rätt och det funkar! Tankarna fokuseras på det och sinnet lättar. Det är mycket som jag nu bara gör, i lugn takt, metodiskt och det blir bra.

Sköt om dig och kram❤️

Finaste AH-vänner,
Long time, no see.
Jag läser här varje morgon.
Jag mår dåligt i min nykterhet.
Måste ge mig själv lov att berätta det.
Nu finns det inget längre som dämpar min ångest.
I min värld är SSRI och alla liknande preparat likställda med andra substanser som ”rättar till hjärnkemin”.
Tänker inte bli beroende av läkemedel istället.
Eller mat.
Eller träning.
Eller shopping.
Eller sex.
Jag har betalat hundratusen från egen ficka för en behandling som - inser jag nu - ”bara” bygger på 12-stegsmetoden. Och AA är gratis. Det känns SÅ sjukt…
Jag dricker inte längre.
Men alla löften om att allt blir bättre om en bara slutar dricka.
Så är det inte för mig.
Jag har suttit i psykoterapisoffan.
Jag vet vad som skaver. Men det betyder inte att jag kan göra något åt det.
Jag vet att alkoholen gör det värre på längre sikt, men jag vet också att den i stunden hjälper.
Jag är nykter.
Men det hjälper mig inte.

@Natalia Åhhh så spännande! Önskar dig ett stort lycka till!

@Ny dag Jag vill rekommendera boken ”Compassioneffekten : att utveckla självtillit och inre trygghet” av Christina Andersson. Den har hjälpt mig mycket.

Kram 🐘

@Varafrisk du är makalös på så många vis ❤ grattis till dina många nyktra dagar, det är sannerligen inspirerande.
Känner att jag vill säga något klokt och bra men att jag inte riktigt hittar orden. Jag vet inte varifrån du får din styrka men jag beundrar dig, hur du vägrar ge upp, hur du hittar det fina i det svåra, hur du är förälder, partner, människa..
Jag läser dina inlägg och hittar väldigt mycket att ta stöd i av det du skriver, även om mina inlägg till dig inte är så många.
Det du skriver att du gjort, men också vad din dotter varit med pm, och vad ni nu går igenom är smärtsamt på så många vis. Du kan ju inte ändra det som varit, bara ta lärdom av det och ta det med dig framöver. Förstår att det inte är lätt men ser ju hur du känpar. Jag önskar det skulle vara lättare för dig, för er. Att jag kunde komna ned kloka råd som skulle göra skillnad. Jag hoppas det blir bättre med tiden. Jag är stolt över det du gör, stolt över att du är nykter.
Kram

@Andrahalvlek 🤣🤣🤣 du är rolig ❤ tack för din fina återkoppling

@Källarmannen Jag tror att du har ett stort sug som sätter krokben för dig.
Kanske kan planen sträcka sig en hel vecka med plan exakt vad du kan göra när suget kommer?
Exvis Alkoholsanering och att undvika middagar och fester just i början. Promenader, träning saker som distraherar?
Vad jag menar är att när du bestämmer dig på morgonen så räcker det inte som plan att bara bestämma att du inte ska dricka.
Du måste fundera på EXAKT vad du ska göra och hur du ska göra. För du vet ju att suget kommer…
Lycka till och skriv gärna här, testa vad som funkar och inte. Ta hjälp här på riktigt. 🙏🏻❤️
Lycka till, det är så värt det.🥰

@Amanda L Hej! Du har så rätt så, jag kan ha en plan när jag vaknar tidigt och ångrar gårdagens enheter, men sen frampå eftermiddag, kvällen så kan jag tänka mej att göra ett litet avsteg från planen.
En liten tröst är dock att jag inser mer och mer att jag måste spika planen, utan undantag för att jag skall lyckas.
Sessionerna med terapeuten gav inget tyckte jag, sen rörde det inte bara alkohol utan många andra saker som sög kraft ur mej. Sen har jag det lugnare runt mej nu så jag skall inte behöva självmedicinera längre.
Är tacksam för din pepp och kloka ord, som jag verkligen suger åt mej av.
Ha de gott.

@Källarmannen Jag ser att du och jag började här ungefär samtidigt.
Så vi har följts åt. Det är så bra att du kämpar på! Men det jag funderar på är att det ”råkar” bli så att du dricker. Korken flyger av, du har mkt omkring dig osv… Jag förstår att det bara är ditt sätt att beskriva det, men samtidigt så verkar det inte vara något bra sätt att angripa problemet…
Det känns inte som du har någon plan vilket jag tror man verkligen behöver.
Ett bra sätt är att göra ett tre månaders uppehåll så suget (det du har så svårt med) försvinner.
Jag undrar om du övervägt det?
Jag vet att du känner till att det är en rekommendation, (säkert grundad i väl beprövad erfarenhet.)
Jag började så och jag lovar att det gjorde saken hundra gånger lättare…
Du började också prata med någon via jobbet, fick du någon hjälp där?
Jag tror hursomhelst att för att kunna bli fri från alkohol eller dricka måttligt så måste man ha en väldigt bestämd plan. Och man måste se klart på sin plan: funkar detta eller funkar det inte?
Du kämpar mot en stark och listig fiende; alkohol👿.
Då måste du också skaffa verktyg och vapen i form av tankar och planer som klarar av att föra dig närmare målet.
Bara du kan göra det. ❤️👍

@Trebarnsmamman Precis som Kennie skriver tänker folk lite olika om det där, och kan ha egna upplevelser åt båda hållen. När det gäller forskningsläget så finns det dock studier som visar på att det är bättre att sluta med båda samtidigt, eftersom det ena riskerar att väcka sug efter det andra. Även om orsakssambanden inte är helt klarlagda (det behövs mer forskning) så verkar det bero på två saker. Det första är att vanorna för många hör ihop, och det andra är att alkohol och nikotin slår på samma receptorer i hjärnan. Det är självklart du som bestämmer hur du vill göra, men utifrån det forskningsläge som finns så kan det vara bra att testa att sluta med båda först och utvärdera hur det känns!

@Andrahalvlek Absolut är det också ett beroende… Har tack och lov aldrig fylleshoppat på nätet utan handlat nykter om än i mängder för att det är erbjudande/rabatt just nu för då gör jag ju ett klipp… Men hur många svarta kavajer, jeans eller vita skjortor etc har jag eg behov av. Därtill är jag en samlare. Ja, jag behöver hjälp med att rensa men framförallt också med att sälja då mycket är i nyskick och av bra kvalitet. Tack och lov spelar jag inte för jag skulle utan tvekan utveckla ett beroende där också. Detta tyder på att i mitt fall är jag ju inte kemiskt beroende av alkohol, utan det är mina hjärnbanor som blivit felprogrammerade kopplat till alkohol såväl som shopping och i viss mån mat (fick ätstörningar som tolvåring och som jag var slav under i drygt 20 år). Mina beroenden kommer från att jag inte haft förmåga att hantera olika påfrestningar som uppstår i det vanliga livet. Det är dags att bearbeta, förstå varför och hitta andra strategier för att hantera livet. Min dåliga självkänsla, min känslighet överlag och min oro för allt och inget har nog sitt ursprung i min uppväxt med en psykiskt sjuk förälder som gjorde sitt bästa och verkligen älskade mig men som inte gav mig den grundtrygghet som ett barn behöver. Jag fick min uppskattning i fina saker, kläder, resor etc och det var viktigt att visa upp en fin fasad utåt, psykiska tillkortakommanden höll man inom familjen… Jag har alltid dolt mig bakom ett välordnat yttre som en sköld. Och jag vill inte föra detta vidare, jag vill och hoppas och tror att jag iaf lyckats bryta detta i min egen familj trots mina problem med a. Uppskattning och kärlek visas i alla lägen så länge som man försöker och gör man något mindre bra blir det konsekvenser (tillämpar ofta att en gång är ingen gång, två ggr är två för mycket..) vi pratar också mycket och inget är tabu. Detta blev flummigt känner jag men behövde skriva av mig… Kontentan är att jag för att hålla i nykterheten behöver förstå ända in i ryggmärgen att jag duger som jag är, jag har fel och brister precis som alla andra och det är ok det också. Jag måste lära mig att älska mig själv som jag är. Och för att göra det behöver jag förstå vem jag är, hur jag ska tänka/göra när det blir ansträngande i livet så att jag inte längre kommer på tanken att vare sig shoppa, matmissbruka, dricka eller bara vilja försvinna. Jag vill börja kunna leva helhjärtat i såväl moll som dur och ändå vara ok med mig. Jag vill inte längre fundera på vad som är jobbigt utan bara göra. Min make funderar inte varje dag på hur han mår, han bara stiger upp och bara gör vad han ska. Han har såklart både bra och dåliga dagar men han funderar inte så mycket på det. Han låter inte en motgång eller tvivel ta över utan han vet vem han är och är trygg idet. Han är ett fantastiskt stöd till mig även om han inte kan förstå fullt ut min trasiga själ/inre och hur jag lider i mina egna tankefällor.
Idag känner jag mig lite piggare, livsandarna har vaknat lite. Och det ska jag vara tacksam för idag. Imorgon kan det vara helt annat men det behöver jag inte oroa mig för idag. Idag tar jag inte första glaset likt igår,

@Letlive - Jag lever i ett äkteskap sedan 21 år och är upp över öronen förälskad. Tyvärr sitter jag i samma sits som du och de har varit 6 månader av hell. Svar på din fråga är NEJ- du är inte orimlig!
TIPS jag kan ge dig är att försöka hjälpa dig själv, tex genom ett anhörigstöd som finns på denna sidan eller att gå på AA för anhöriga. Det har stärkt mig att orka hjälpa min partner samt att vi tillsammans genomför resan. Men innan resan för din partner kan börja, så måste hon känna att hon vill bli hjälpt.... Den resan måste hon göra själv.
Vill du så skriv gärna av dig. Det tycker jag hjälper. Och du... DU är inte ensam!

Känner med dig @aeromagnus, du verkar ha det fortsatt tufft på jobbet och i livet. Fint att du förtydligar att järnvägsspåret inte är ett alternativ trots att tankarna fanns där, det är omsorgsfullt mot oss andra på forumet. Oavsett ska du inte behöva må så här. Hur ser det ut, har du någon tid inbokad hos psykologen? Eller har du någon annan att prata med om hur du mår och tänker?

@Svart kråka Grattis till 435 nyktra dagar!🥳🥳🥳

Kram 🐘

Tack för kommentaren Amanda L <3
Jag tycker nog att forumet här är rätt lika den grupp vi hade på behandlingen. Som det står i sista stycket ovan :
"Styrkan man finner i att dela sina erfarenheter med andra utan att bli dömd. Att bli speglad av andra som själva kan känna igen sig gör att man upptäcker att man inte är ensam. Istället finner man en gemenskap som blir nyckeln till ett liv utan missbruk."
Just det där med att upptäcka att jag inte var ensam och att jag gjorde samma tokigheter som alla andra med samma sjukdom var en stor lättnad för mig. Jag var inte en knäppis.....