Senaste kommentarerna i forumet

@Delfinen80 Det är intressant med tankarna som man kan ha kring sitt tidigare drickande, hur lätt det ändå kan vara att ”glömma” hur det verkligen var efter ett tags nykterhet. Vid tidigare nerdragningsförsök och små uppehåll, har det gått väldigt snabbt att tänka, ”så farligt var det ändå inte och nu ska jag dricka normalt igen”. Vilket aldrig lyckades.

Denna gång har jag verkligen förstått, insett och tagit till mig att jag är beroende och jag kan inte dricka, hantera alkohol. Kanske skulle jag kunna klara det ett tag med starka restriktioner, ständigt tänka på hur mycket och när jag får dricka, men tror inte det någonsin skulle hålla i längden. Och all den energin och tankarna som skulle vara upptagna av detta. Då skulle alkohol vara en del av mitt liv och få så oerhört mycket utrymme i mina tankar och planerande för att kunna dricka ”måttligt”. Som en konstgjord andning för att kunna vara ”normal” och ”dricka och fira som alla andra”. Det skulle inte vara att leva i sanning för mig. Jag skulle aldrig kunna slappna av och njuta, för jag skulle hela tiden få passa mig själv att inte dricka för mycket. Hur skulle jag kunna bli tillgänglig för andra då, när jag skulle vara så fokuserad på mitt drickande i mina tankar.

Min sanning är att jag är beroende och jag kan inte dricka alkohol utan att sätta igång min beroendehjärna. Att dricka måttligt skulle vara att underhålla beroendet med strypt tillgång och hela tiden kämpa mot att beroendet ska blossa ut i full fart. Den kraften är för stor och jag skulle bli besegrad förr eller senare. Jag inser att denna kraft är övermäktig precis som naturkatastrofer, ett vulkanutbrott, det är inget jag kan rå på eller förhindra. Efter nästan två år på detta forum har jag även fått se det ske så många gånger. Man ”tror” att man kan rå på denna kraft, efter ett tags nykterhet då man börjar ”glömma”. Det som även är tufft när man börjar om från ruta 1 igen, är att det blir allt svårare för varje gång att komma tillbaka. Så man ska inte underskatta alkoholdjävulen och beroendets djävulska kraft. Skillnaden mot en svår sjukdom som det kan krävas massor av mediciner mot för att kunna leva ett liv, är att vid alkoholberoende räcker det med att ta bort medicinen/alkohol för att få bort symptom och risker för massor av sjukdomar och kunna leva ett riktigt gott liv. Faktiskt ett så mycket bättre, friskare och hälsosammare liv från alla håll och kanter😁.

Ha en fin söndag!❤️

@Charlie70 Ja, det är märkligt. Tänk om man hade lika mycket synpunkter på hur folk fostrar sina barn? Tack och lov brukar man inte ventilera sådant högt, men vad det gäller hunduppfostran är det tydligen okej.

Jag fick ett mail av Kurstanten dagen efter: ”Jag var kanske lite tuff mot dig??? Jag brukar klaga på mammor att de är just ”mammiga”. Det var starkt av dig att inte gå i försvar utan hålla med. Emil är ju en toppenfin hund! Det kommer säkert bli jättebra! Och starkt av dig att söka nya sätt inom hundträning.”

Det kändes som en liten upprättelse, och bra att hon har en liten ådra av ödmjukhet åtminstone.

Kram 🐘

@Charlie70 Tack❤️Du skrev nog när jag skev. Jo, men…det är svårt att sortera. Jag är förtvivlad och livrädd! Blir arg på min dotter som är otrevlig, som inte tar medicin, som dricker alkohol …men hon är sjuk så jag förstår henne ur det perspektivet. Jag blir galen på min maktlöshet! Knepig känsla när jag ska vara mig själv ….som inget hänt?!?! Men jag är även arg på …kanske mig själv? För att jag har så svårt att sätta gränser runtomkring mig själv (då menar jag inte när min dotter är sjuk).
Idag är jag SÅ trött!

Massa kramar t dig🤗

@Se klart Tack för dina ord ❤️ Jag är inte rädd för ilskan men fruktansvärt trött på att vara arg. Tänker på det du säger om ”livet kring 60” och att verkligheten krockar…det ligger ngt i det. Och kanske det inte handlar så mycket om livet kring 60 ..jo, det gör det kanske på ett vis men ännu mer att när man har vuxna barn att kunna känna sig mer fri…..men min mans och min verklighet ser helt annorlunda ut. Jag sa t min man att det känns som om vi fastnat i en trasslig garnhärva men inte kommer ut. En människa som befinner sig i ett maniskt skov är ingen kul typ. Och det kan komma mycket elaka saker ur munnen men även förtvivlan.

Under em igår fick inte vi tag på vår dotter…svarade inte på telefon el sms. Tänkte att hon hade druckit kvällen före. Jag var trött och arg under dagen. På kvällen följde vi med en kollega t mig (som är med i Missionskyrkan) t M-kyrkan och lyssnade t sång och ett samtal m en känd journalist//programledare och pastorn i kyrkan. Man kunde även köpa fika. 250 personer en lördagskväll kan träffas utan alkohol. Skön känsla! Min kollega hade m en kompis t dig. Ja, vi var ett trevligt gäng och har några riktigt trevliga timmar.

Vår dotter ringer t min man innan det börjar så då vet vi att inget har hänt henne men han hör dåligt vad hon säger. Hon har även ringt mig men jag skriver var vi är. När vi kommer hem runt 22-tiden ber jag henne ringa mig vilket hon gör. Hon är berusad. Hon är även irriterad för att vi har varit hemma h henne och sett till katterna. Ur hennes perspektiv var det som om vi misstrodde henne om att kunna sköta katterna. Hon säger även att hon mår mycket dåligt. Att hon ska skära sig med rakblad, att det finns broar att hoppa ifrån. Jag blir jätterädd, vill åka t henne men hon säger nej. Säger att hon driver m mig. Hör att hon har ngn i sitt sällskap. Vet inte vem det är men frågar om han kommer vara med vår dotter. Han vill det men vet inte om han får. Han verkar inte heller helt ok…Så avslutas samtalet….och jag tänker….ska det aldrig ta slut??? Varför får man vara så sjuk och inte vara inlagd? Vet inte vården att maniska personer är mycket verbala?
Innan jag somnade åkte vi utanför hennes lägenhet, min man tittade in genom fönstret men hon var inte hemma…Snart har det gått tre månader…..

Kram🐬

@Se klart det där med pension funderar jag på en hel del. Fattar inte hur jag ska orka till 67 när jag känner mig i behov av pension i dag. I min bransch finns inte jättemånga möjligheter att arbeta lite grand efter pension (tänker om man går tidigare) då får jag hitta något helt annat (som jag inte har utbildning för). Kan känna mig lite bakbunden. Nu fattar jag varför jag känner mig trött och pensionsmässig just nu och också att det kommer bli bättre (det blir det alltid). Kanske jag orkar och vill jobba in i 70 när den dagen kommer, man vet ju liksom inte alltid på förhand. Mycket kan hända på några få år.

Kram!

@Andrahalvlek ler när jag läser om kurstanten, hon tycks vara en större utmaning än Emil himself. Det är bra att du lägger ditt kloka filter mellan henne och dig och tar det som funkar för er vidare. Fattar inte varför det finns så många "vet bäst" inom husdjur (och hästar).

Kram!

@Vjlo Grattis till ett halvår, bra jobbat!
Kram!

@Varafrisk skrev just ett inlägg om min och sonens inlägg bla om att min rädsla uppfattas som aggressiv. Min fråga till dig är Är du arg? I din situation hade jag också känt stor vanmakt, rädsla, oro och en massa olika saker som förmodligen skulle ta sig uttryck som "arg" men där "arg" egentligen är ett rop på hjälp. Myndigheterna tycks stå handfallna kring din dotter, är det dem du är arg på egentligen (men så får din man en skrapa i stället)? Jag kan själv vara dålig på att sortera (och därför uttrycka) vad som är vad och att reda ut vad jag egentligen känner. Allt kan i stället bli ilska blandat med stark trötthet när tillfälle ges.

Kram Varafrisk!

@Amanda L det går fint, tackar som frågar ❤ 60 vita dagar räknar jag idag 🥳🥳

Har fått ett uppsving i min träning, mitt tedrickande, och mitt godisätande.
Sömnen är bättre, energin börjar komma tillbaka (shit vad länge jag gått och varit så otroligt trött-trött...) och huvudet är inte lika ofta dimmigt, jag tänker klarare.

Allt hänger ihop; bättre sömn --> mer energi till träning --> jag blir gladare --> unnar mig gott godis --> mindre sug efter alkohol --> sover bättre...

Det blir paus i allt ett tag då jag ska opereras i veckan men jag vet att jag kommer att komma tillbaka till allt detta positiva så mycket snabbare nu, när jag inte denna gången rehabiliterar mig med vin på kvällarna.

Var på fest igår och någon reagerade på att jag drack alkoholfritt, men tyckte det var fint att jag tar jobbet på allvar och inte dricker dagen innan ett pass. Flera frågade när jag skulle börja jobba idag, och när de hörde att det var efter lunch, verkade de tycka att jag skulle "ha råd att dricka lite", men då fick jag bara förklara att det vill jag inte för jag sover dåligt av alkohol. Det accepterades.

Tjo hej, långt svar på kort fråga, men summa summarum: det går alltså bra 👍❤

@Sisyfos väldigt intressant det du skriver. Funderar på det där om ett eventuellt dåligt samvete som gnager. Hade jag aldrig kommit att tänka på själv men så kan det ju faktiskt vara... Kartläggningen fortsätter. Inga egentliga bråk har noterats men en diskussion. Upptäckte till min fasa att extranycklarna MED namnbricka användes... ja ni fattar. När jag tog upp det med honom (att ta bort namnbrickan om nycklarna behöver användas) kunde jag inte dölja min oro. Han hörde aggressivitet - jag fick utrymme att förklara vad jag egentligen kände (rädsla) och vi kunde summera allt i lugn och ro. Bråket kommer att leda till gott. Vi ger varandra större utrymme att förklara oss. Sonen tycker allt har blivit lugnare (jag tycker fortsatt att allt är lika lugnt som vanligt) så något i detta finns det och som kartläggningen hjälper oss med. Hur går det med din son Sisyfos?

Hade gäster förra helgen och köpte då vin att bjuda på. Lite mer komplicerat nuförtiden när man har noll koll. Efter diskussion med personal och kunder blev det en flaska som gästerna tyckte var "jättegod". Smakade en sipp och fy vad jag kommit ifrån alkoholen - så starkt det är! Fattar inte hur jag kunnat dricka sådana mängder tidigare. Någon här inne skrev (av misstag?) om Adjövulen. Jag skriver i vilket fall under på att det definitivt är adjöss med hen.

Flickan mår inte riktigt bra. Nya blodprover tagna. Diagnosen hon fick i somras har visst hög samsjuklighet med annat tråkigt. Förbannar att man inte kan läsa journalen för sina barn efter 13. Nu beroende av att läkaren har tid att ringa. Går snabbt i bland och ibland får man själv ringa och påminna. Känner stark sorg över att hon inte är sig själv och att hon får (betydligt) mer än genomsnittet av sjukdomar. Varför just hon? Det här med "acceptans" diskuteras ju ofta nuförtiden. I det skede vi befinner oss är det inte adekvat att nämna ens. Mitt i allt känner jag en så oerhört stark längan att ta tillbaka mitt liv. Mitt jobb, min ork, min träning, få ork att träffa någon (en man), orka se framåt längre än till nästa provsvar.

Livet blir inte plättlätt för att man slutar dricka. Det säger vi ofta här inne. Men tanken på hur jag hade druckit nu om jag fortsatt vågar jag knappt tänka. Eller att "tvingas" sluta mitt i en kris - hur lätt skulle det vara? Nej, jag känner en djup och innerlig tacksamhet gentemot mig själv att jag slutade när jag gjorde det. Nu har jag förutsättningar att klara av livets prövningar så gott jag kan. Jag vet vad så gott jag kan är är eftersom alkoholen inte stör.

Kram!

Önskar dig kraft i styrka.
Du är en kämpe som inte ger upp.
Tänk på att du mår bättre utan A. Och tänk på det positiva. Livet blir dock lite tråkigare i början utan A. Men det gäller att hitta något bättre.
Ta hand om dig o kämpa på.❤️✌️

Jag ger inte upp ... !

Idag en ny dag, söndag 1 oktober 2023. Ett nytt försök på ett liv utan alkohol. Det enda livet som funkar och är bra för mig.
Jag har försökt att hantera alkohol men det går enbart inte. Det är allt eller ingenting. Svart eller vitt.

Jag har slutat idag. Dag Zero!

Nu måste jag rädda mitt äktenskap ... och min man som håller på med att gå sönder.

xxx

Ledsen och besviken!

I mig själv.

😪😪😪

Day Zero.

Jag ligger i min säng och funderar ... var gick det fel igen? Varför dricker jag? Varför???

😪😪😪

Jag är alkoholist!!!

Jag är på väg att gå under och förstöra allt...igen.

Det slutar nu!

Xxx

@Himmelellerhelvette Jag märker hur jag försöker lura mig själv på ett sätt , i den del av processen jag är i just nu , att just tänka en framtid av speciella tillfällen, ett glas , aldrig berusad osv osv. Svävande påståenden. Så viktigt och avgörande för mig att reflektera ärligt om det! Skönt att höra att jag inte är ensam och det låter som en bra strategi att ok:a det för sig själv den dagen ett glas och inte mer - kanske till och med ett halvt och sen låta det vara /hälla bort det - känns rimligt. Det kommer nämligen ALDRIG att kännas rimligt för mig. Jag skulle vara en annan person , en person som inte har beroendet i sig. Som är nöjd med ett glas . Som är nöjd med att dricka alkohol en gång var tredje månad och lika gärna kunna hoppa över det den gången för den delen . Som inte är upptagen av tankarna på alkohol dagarna igenom. Den personen är jag inte och kommer aldrig att bli . Då vore jag inte jag .

Jag har inte kommit till tankarna (än?) om att ”så farligt var det inte ” för så farligt som det var och också hade kunnat bli , men mer farligt , det minns jag alltför tydligt . Tror därför att bilden av måttlighet tornar upp som ett allternativ till det som varit . Vilket väl är en variant av ”äh så farligt var det inte ” och förresten så har jag också tänkt att jag inte hann bli ALLTFÖR illa däran. Jämför mig också har jag märkt senare tid med andra som varit /är rätt lik mig i alkohol - risbruket men personerna i fråga har inte helt slutat utan kämpar på med måttligheten . Går väl i och för sig varierat ska ju också kommas ihåg .

Jag undrar hur fort jag hade återgått till att dricka om inte detta forum funnits ? Om än jag inte skriver dagligen så går jag in och läser och kikar in dagligen . Det har blivit min livboj , ankare , basen att hålla mig runt både när det flyter på och när det stormar rejält kring mig ☺️🩷

Jag fortsätter guppa med i den här resan och med alla delar i processen 🚤 Tack alla för att ni finns , ni är bäst 🙏💕

@vår2022 Så intressant att läsa. Jag kan också gå in i stress och vara liksom helt uppe i varv och någonstans i mig förstår jag att jag måste stanna upp och lugna ner mig. Då kan jag tvinga mig att lägga mig och lyssna på en guidad meditation eller sätta mig och skriva allt som kommer ur mig. Sedan har jag samlat mig och stressen har lagt sig och jag kan må bra igen.

Kram❤️

@Varafrisk Jag tycker det är jättebra att du ger din historia. Att det är olika som funkar för olika individer. Jag tror ändå att det kan vara bra att lyssna massor och hjärntvätta sig med nyktra faktan för en dag när fönstret är öppet och man kapitulerar då ligger en massa kunskap i bakhuvudet som man kan ta fram och plugga mer på. Det som jag också tycker är bra med många böcker och poddar är att de pratar om tolvstegs-programmet för att avdramatisera det. Man får ta del av hur det fungerar och vad man behöver jobba på med sig själv och man kanske blir mindre obekväm med att faktiskt gå på ett möte. Jag har varit livrädd för att visa mig på ett sådant men genom allt jag lyssnat på skrämmer det mig inte längre.

Kram❤️

@Delfinen80 Där slog du huvudet på spiken! Ett glas champagne! Det var en tanke jag hade som strategi under väldigt många månader, nämligen att när jag tänkte att jag ville dricka ett glas alkohol så frågade jag mig själv och begärde att jag skulle svara ärligt på om det var ett glas jag ville ha. Svaret blev alltid NEJ! Jag vill ha många!
Så jag tänkte att om jag helt ärligt kan svara -Ja! Jag vill bara ha ett glas! Då kan jag få det.
Det hände aldrig att jag kunde svara ja på den frågan och med tiden ville jag inte dricka alls utan är glad att slippa.

Processer, älskar processerna så här i efterhand! Dom är så uttänkta känns det som. Följer man dom så funkar dom men man får inte belöningen om man inte tar sig igenom dom. Jobbigt på vägen många gånger men det positiva med nykterheten överväger det negativa.

När man börjar få tankarna om -Det var inte så farligt!
Då ska man plocka fram sin lista på allt som man vet var skit innan man slutade dricka.

Kram❤️

@Åsa M Vi ser olika på en rad punkter. Det är ok så.
Jag ser det inte som en sjukdom. Det vore att säga att man inte har ett val i min värld och ett val har man. Det viktigaste för att skapa förutsättningar att välja rätt tror jag är att försöka bibehålla självförtroendet. Tappar man det är det lätt att ramla in i offerroll och där är det svårt att skapa förändring. Lätt att fastna. Det är därför just irritation och ilska är inkompatibelt med skam tror jag. Anledningen till att det låser sig för den med beroende och att man hamnar i underläge. Ger upp med offerkoftan på.

@Åsa M skrev:"jag vet själv ingen relation som har överlevt alkoholism" Jag vet många. Har själv kvar samma make så inte är det omöjligt. Den är idag starkare än på många, många år. Vi har stormat rejält men nu landat. Det skapar en väldigt trygg bas att stå på inför framtiden. Vi har rätt bra koll på varandra idag och lärt oss massor.

En sak har jag lärt mig. Man är inte ansvarig för andras känslor. Att bena ut dem i min värld är eget ansvar. Lära känna sig själv är en ynnest och skapar massa positiva förutsättningar att hantera olika svårigheter i livet. Man kan stötta andra, absolut, men var och en är ansvarig för sina och inte trycka över dem på andra för att själv återfå inre balans. Artikulera hur man känner är ok men inte att kasta över sin egen dynga. Där kommer gränsdragning in... Det måste man lära sig. Den insikten har gett mig massor. Viljan att bena ut vad som tillhör mig och vad som tillhör andra.

@Himmelellerhelvette Ja, kan också få vin-flashar ibland. Det är ändå fascinerande hur djupt det sitter med den ”gamla” vanan och att hjärnan minns och kopplar ihop det med olika situationer, intryck och lukter. Eller kanske inte så konstigt, vi har ju massor av minnen i vår erfarenhetsbank. Men det viktigaste är att autopilot funktionen med suget är borta och att det finns tid i hjärnan för att riskbedöma och välja den säkraste handlingen. När det är gjort blir det lugnt igen😁.

Ha det gott!❤️

Glorifiering, vänskap och trasighet ....
Har en frustrationsdag, där jag tänker över alkoholens glorifiering och vad alkoholen kan medföra, trasiga själar, trasiga familjer och så får man höra att någon ska ta sig lite bubbel då den gått på semester. Tjotjim.
Klart, upp till var och en vad man gör. Men emellanåt blir så frustrerad över alkoholen och samhället. Att det "ska" vara så.

Dessutom försökte jag prata med en kompis om det idag, och hur jag såg på det och fick bara höra att jag var tråkig ... 😳 Trodde att den kompisen förstod mig mer i saken ...

Glorifiering, vänskap och trasighet ....
Har en frustrationsdag, där jag tänker över alkoholens glorifiering och vad alkoholen kan medföra, trasiga själar, trasiga familjer och så får man höra att någon ska ta sig lite bubbel då den gått på semester. Tjotjim.
Klart, upp till var och en vad man gör. Men emellanåt blir så frustrerad över alkoholen och samhället. Att det "ska" vara så.

Dessutom försökte jag prata med en kompis om det idag, och hur jag såg på det och fick bara höra att jag var tråkig ... 😳 Trodde att den kompisen förstod mig mer i saken ...

Glorifiering, vänskap och trasighet ....
Har en frustrationsdag, där jag tänker över alkoholens glorifiering och vad alkoholen kan medföra, trasiga själar, trasiga familjer och så får man höra att någon ska ta sig lite bubbel då den gått på semester. Tjotjim.
Klart, upp till var och en vad man gör. Men emellanåt blir så frustrerad över alkoholen och samhället. Att det "ska" vara så.

Dessutom försökte jag prata med en kompis om det idag, och hur jag såg på det och fick bara höra att jag var tråkig ... 😳 Trodde att den kompisen förstod mig mer i saken ...

@vår2022 Ja verkligen på repeat och jag känner dels att jag ältar här inne och med mig själv men också att jag är så motsägelsefull i ”jag kan inte hantera alkohol , måste helt bryta ” och en massa skäl till det och så sen kommer ”men jag kanske i en framtid kan dricka .. lite grand.. ” som om man hade kluvna personligheter som pratar och diskuterar med varandra 😅 Och det är väl just det , när den nyktra pratar med beroende -delen. Ja herregud , man får aldrig tråkigt i alla fall 😉

Ja Norrland är fint än om vintern kan kännas väldigt väldigt lång 🙃😅

🍂🍁💕