Senaste kommentarerna i forumet

Godmorgon alla i kaffestugan! Och tack Kristoffer för din input!
Härlig morgon med kaffe i muggen och morgontv. Idag blir det lite sociala aktiviteter med några vänner, ska bli trevligt.

Önskar er en finfin lördag!

Fortsätta med nykterheten några månader i taget menade jag , utifrån var jag är i processen kan jag inte intala mig än ”aldrig mer ” men jag kan gott säga att jag tar det här först tre månader , sen fram till jul, sen tre månader till… osv .

Tack alla kloka och fina för era kommentarer 🙏 Det känns tryggt att ta del av era ord , era erfarenheter. Jag tycker att ha tre månader som första delmål eller utvärderings -tillfälle känns bra och jag har också en liten plan om att fortsätta nykterheten några månader till för att se hur jag börjar må… nyfikenheten tar över ☺️ Vaknade imorse med en känsla av stor tacksamhet över att jag inte dricker , att jag får möjlighet till återhämtning som är just det jag behöver nu , att jag är klar i huvudet och att hela jag får vila från skam ångest panik ledsamhet som annars alkoholen framkallar såhär dagen efter . Visst är det då intressant att jag ändå kan romantisera ett glas champagne vid speciella tillfällen i en slags avlägsen framtid ? Det är ju inte ETT glas jag skulle vilja ha vid dessa speciella , då kan jag lika gärna avstå . Det är flera glas , kunna släppa på kontrollen med förhoppningen om den härliga känslan av kärleks-möte med alkoholen ! Intressant om jämförelsen med otrohet . Tror det sätter fingret på något . Ska fundera vidare på den jämförelsen 😊

De här tankarna om alkohol i en framtid , den uppblåsta romantiserade bilden av att jag skulle kunna bli en måttlighetsdrickare (haha ) skulle jag kunna se som ett bakslag , som ett steg bakåt liksom. Men jag tänker ändå att jag tagit så stora steg framåt ! Jag saknar inte alkoholen på helgerna , det känns inte tomt längre som det gjorde i början . Det känns befriande att slippa . Jag känner ingen tomhet när grannarna satt med vin på en mysig uteplats igår , jag är inte upptagen av kommande julbord med kollegorna där de flesta var upptagna av hur vi alla skulle ta oss dit för att så många som möjligt skulle kunna dricka alkohol. Jag är glad och tacksam över att slippa så att säga .

Så, flera steg framåt sammanfattningsvis ☺️ Jag känner mindre skam och ångest , min självkänsla och självförtroende har ökat sen i somras då jag sa hejdå till alkoholen.

Kram på er alla 😍

Det här forumet har verkligen fått mig att få syn på mycket. Genom att skriva av sig och drömma om hur framtiden ska bli, har jag sett till att skapa det liv jag alltid velat ha. Arbete, balans och hållbarhet i relationer med andra och till mig själv.
Har tänkt på att jag vill ordna en sammankomst i naturen för de som vill här på anhörigsidan. Vet ej hur just nu.
Jag leder anhörigträffar för anhöriga till en viss sjukdom och det har gett mig så mycket. Jag tror på sammanhang där vi delar erfarenheter med varandra, läker och processar i fysiska möten.
Ska höra med admin hur det skulle kunna genomföras, om det går.
Skriv gärna här, om du vill ses. Jag finns i Stockholm.
Ha en fin dag. Och njut av de ögonblick som känns härliga, magiska eller lugna och behagliga.
För de smärtsamma ögonblicken, de går över och passerar.
Och så kan man bara stanna upp. Och andas. Och bestämma sig för att visa omsorg med sig själv. Och göra det bästa för att just nu ögonblicket ska bli så bra det går, hör och nu.

@Snödroppen
Läser att du kämpar med dina energier och balansen. Det tar tid. Det viktigaste är att du är medveten. Och provar dig fram, vad du orkar. Prioritera och sortera. Fyll på med energi och snällhet till dig själv.
Om du bodde i min stad, då skulle jag ta med dig till den yogastudion som jag just hittat till. Det dröjde åratal innan jag vill prova den. Det rör sig ett klientel där som jag inte kommer att lära känna eller bli kompis med. Men jag är ju bara för för yogan. Jag får frågor av andra medlemmar, men jag är trygg i mig själv och svarar efter vad jag vill svara på. Många är högutbildade och/eller förmögna. I alla fall så verkar det så. Men jag är är och bara landar. Jag tog mediciner tillfälligt under en månad för att inte varva upp på mitt nya jobb. Och sedan kunde jag sätta ut dem. Nu är allt normalt för mig igen. Somnar tidigt och vaknar tidigt. Får mina 8 h sömn, tränar fysiskt och mindfulness. Prioriterar varje dag. Prioriterar arbete och hälsa. I den ordningen.
Sedan pojkvän, familj och vänner. Orkar även med grannar. Och kultur. Och att skriva. Utöver alla vardagssysslor.
Jag har två vänner som skrivit om mig och min balans i deras bloggar. De kallar mig vid andra namn. Ville vara anonym.
Eftersom när jag sökte arbete och skrev i det personliga brevet om min erfarenhet med psykisk ohälsa kom jag aldrig vidare, till någon intervju. Jag valde att inte prata om min erfarenhet med bipolaritet.
Till slut fick jag arbete. På min arbetsplats har ryktet gått att jag skulle varit utmattad. De får tro vad de vill.
Jag har sagt att jag inte varit det. Att det har tagit tid att få utredas för ADHD och att det var kaos i mitt liv förr.
Tror inte många förstår. Me jag behöver inte att andra förstår.
Jag behöver bara förstå själv. Hur jag ska ta hand om mig. Och skita i hur andra gör och lever
Nu går jag min egen väg. Har alltid gjort det. Och idag är jag rak och säger vad jag tycker, på ett smidigt sätt.
Jag prövar anpassa mig så gott jag kan och så kör jag mitt eget race, efter regler.
Jag tror det är så jag sparar på min energi. Att göra på mitt sätt. Och att leva på mitt sätt.
Det är svårt i ett samhälle där man förväntas göra som andra.
Men jag och många med ADHD är inte som andra. Vi förändrar när det behövs.
Och som Audrey Hepburn sa "If you obey all the rules, you miss all he fun*.
Och jag, jag vill ha roligt i livet. Vi måste skratta. Tillsammans med människor vi mår bra av att umgås med.
Lycka till med ditt utforskande. Du är på god väg. Du är medveten.
Kram 💕

@Snödroppen
Läser att du kämpar med dina energier och balansen. Det tar tid. Det viktigaste är att du är medveten. Och provar dig fram, vad du orkar. Prioritera och sortera. Fyll på med energi och snällhet till dig själv.
Om du bodde i min stad, då skulle jag ta med dig till den yogastudion som jag just hittat till. Det dröjde åratal innan jag vill prova den. Det rör sig ett klientel där som jag inte kommer att lära känna eller bli kompis med. Men jag är ju bara för för yogan. Jag får frågor av andra medlemmar, men jag är trygg i mig själv och svarar efter vad jag vill svara på. Många är högutbildade och/eller förmögna. I alla fall så verkar det så. Men jag är är och bara landar. Jag tog mediciner tillfälligt under en månad för att inte varva upp på mitt nya jobb. Och sedan kunde jag sätta ut dem. Nu är allt normalt för mig igen. Somnar tidigt och vaknar tidigt. Får mina 8 h sömn, tränar fysiskt och mindfulness. Prioriterar varje dag. Prioriterar arbete och hälsa. I den ordningen.
Sedan pojkvän, familj och vänner. Orkar även med grannar. Och kultur. Och att skriva. Utöver alla vardagssysslor.
Jag har två vänner som skrivit om mig och min balans i deras bloggar. De kallar mig vid andra namn. Ville vara anonym.
Eftersom när jag sökte arbete och skrev i det personliga brevet om min erfarenhet med psykisk ohälsa kom jag aldrig vidare, till någon intervju. Jag valde att inte prata om min erfarenhet med bipolaritet.
Till slut fick jag arbete. På min arbetsplats har ryktet gått att jag skulle varit utmattad. De får tro vad de vill.
Jag har sagt att jag inte varit det. Att det har tagit tid att få utredas för ADHD och att det var kaos i mitt liv förr.
Tror inte många förstår. Me jag behöver inte att andra förstår.
Jag behöver bara förstå själv. Hur jag ska ta hand om mig. Och skita i hur andra gör och lever
Nu går jag min egen väg. Har alltid gjort det. Och idag är jag rak och säger vad jag tycker, på ett smidigt sätt.
Jag prövar anpassa mig så gott jag kan och så kör jag mitt eget race, efter regler.
Jag tror det är så jag sparar på min energi. Att göra på mitt sätt. Och att leva på mitt sätt.
Det är svårt i ett samhälle där man förväntas göra som andra.
Men jag och många med ADHD är inte som andra. Vi förändrar när det behövs.
Och som Audrey Hepburn sa "If you obey all the rules, you miss all he fun*.
Och jag, jag vill ha roligt i livet. Vi måste skratta. Tillsammans med människor vi mår bra av att umgås med.
Lycka till med ditt utforskande. Du är på god väg. Du är medveten.
Kram 💕

Jag tänker ibland att otrohet kan föras med alkolberoende då jag har erfarenhet av båda.
Om man tänker att man är otrogen bara nån gång ibland- så begår man våld på sig, sitt äktenskap och framförallt förtroendet med den man älskar (sin man:partner tänker jag på nu).
Att vara ”bara lite” otrogen (det kan man vara) tänker man- det är inte så farligt och det påverkar inte mitt liv i övrigt.
Men det gör det.
Att den relation man lever i- skulle växa och utvecklas- det förstår man ju att det är en contradiction of terms.
För MIG (men förstås inte för alla) är ett måttligt drickande en sorts sporadisk otrohet - för jag missar de otroliga och omvälvande förändringar i livet som nykterhet- eller trohet. Kan innebära.
Drickande- lite eller då och då (för oss tidigare missbrukare alltså) är farlig materia. För vi har som tappade maskor i den där stickningen och rätt var det är- livskris eller sjukdom- eller livets smärta eller livets motgångar. Då krokar man i den tappade maskan ock drar.
Som alla kloka skrivet här- så behöver tankar komma och gå, men ge den här resan tid och låt nykterheten får en chans att inte bara kamma sig utan också excwllera på sitt jobb. Kram
Ps. Väcktes av halsbränna därav denna udda tid…

@Åsa M skrev:"Det är ju fullt möjligt för en majoritet av befolkningen att dricka måttligt och aldrig någonsin bli fulla." Om jag hade fått den kommentaren hade jag gått i baklås. För mig vilar en bitter och dömande underton i denna typ av resonemang. Ett A och ett B-lag. Även i denna:
@Åsa M skrev:"Det är intressant att han upplever att han är i underläge när det är han som har problem."

För mig är det rätt naturligt att man går i baklås och att man känner sig i underläge om man får stark återkoppling med hot om att bli lämnad om man inte bryter trenden omgående. Man blir trängd helt enkelt. Självförtroendet får sig en törn och man har svårt att lyfta huvudet över vattenytan. Detta samtidigt som det finns krav på total nykterhet från ena dagen till den andra. I detta kaos ska man hantera alla känslor utan att ta till bedövningsmedel. Man står där ensam och helt avklädd. Detta ska man klara från ena dagen till den andra samtidigt som man känner blickarna i nacken. Misstro till att man överhuvudtaget kommer lyckas...

Att hamna i ett riskbruk är inget man önskar sig. Inget man strävar efter att uppnå. Man duckar helst för att slippa möta underton med bitter eftersmak från såväl sig själv som från andra. Man är väl medveten om att man delvis/helt är på glid. Man är bara inte redo att inse allvar och skäms. Vill inte få bevis på att man tappat det. Förnekar hellre in i det sista...
Man gömmer sig och är medveten om att vissa kanske anser att man bör söka hjälp hos ANONYMA delar av samhället. Jag har själv upplevt irritation kring andras missbruk. Jag har själv fått uppleva den.

Jag tror man gör klokt i att hitta eget stöd för att hantera egna känslor och inte pysa över dem på motparten. Det skapar bara låsningar från båda sidor i ett känsligt läge. Frustration ligger nära tillhands vid medberoende och jag klandrar ingen för att känna det. Däremot skapar den lätt ett hinder för respektfull kommunikation och en relation med VI känsla.

Just denna övergång tycker jag det är synd att man inte pratar mer öppet om. Är övertygad om att denna distans skam (hos den beroende) kontra irritation (hos medberoende) är en huvudanledning kring antalet separationer vid missbruk. Två starka känslor som inte är kompatibla i en övergångsfas och samtidigt superviktig att förstå sig på för att skapa en djupare relation med tillit. I min värld har båda ett stort ansvar här. Viktigt att bejaka denna diskrepans och hitta sätt att hantera dessa inkompatibla känslor på.

@vår2022 Känner igen den där känslan av att saker står i kö för att göras, att det hänger på mig, att jag blir stressad… Men nu blivit bättre på att ta ett steg tillbaka och tänka att någon annan kan göra det eller att det kommer att lösa sig ändå. Vilket det oftast gör!
Vansinnigt skönt att tänka så, eftersom världen faktiskt funkar utan att jag behöver ha koll på precis allt…😵‍💫
Ps Tack för tips om klocka till mannen, har redan frågat men han vill inte ha. Jag tror han är orolig för att jag får ännu mer koll på vad han (inte) gör då.🤣

@Idag är en ny dag Den där tröttheten känns igen. Du återhämtar dig! Ta det lugnt och vila, så kan du kanske börja med att promenera när du mår bättre.
Har du kollat Alkohollinjen under stöd? Kanske känns bra att prata med någon? Kanske du behöver mer hjälp ?
Där finns också Alkoholprogrammet.
Jag förstår att det är jättejobbigt att ha återfallit flera ggr, men en gång är den sista. Kanske nu?
Fortsätt skriv här och kämpa på.❤️🙏🏻❤️

Ps Och skönt att du är gladare nu. Den här nykterhetsresan är verkligen full av ups and downs i början.🤗

@Delfinen80 Alkoholberoendet låter alltid rimligt och förnuftigt .
Nog skulle du kunna glra si elker så?
Det som är bra med att tiden går är att hjärnan återställs, suget försvinner allt mer. För det ÄR ju ett sug så länge man funderar över alkoholen.
Jag minns också den dör känslan av sorg, den har helt försvunnit nu.
Jag vet att det låter konstigt, men en dag kan du inte riktigt förstå den där upptagenheten kring alkohol.
Du kommer inte att tänka på det längre och då är det inte särskilt viktigt att börja dricka igen. Även om du (såklart) tänker att det bara ska vara måttfullt.
Jag är inte så säker på att det händer just vid tre månader. Det kan ta fyra eller fem, så ha inte bråttom. Kanske du känner att du faktiskt kan ha ett bra och rikt liv utan alkoholen och då är det ju dumt att chansa…
Idag var jag på en konsert där det såldes vin både före och i paus. Jag drack nån slags citronöl, som faktiskt var god och noll procent.
Kände ingen som helst lust eller sorg över att jag inte drack vin.
Inte en yttepytte….tänkte inte ens på det förrän nu…😀 Så saker förändras verkligen med tiden.
👍❤️

Häromdagen fick jag en blixt av att ”skönt med ett glas vin”
- Va! Vad var det? Tänkte jag och fick börja analysera.
Jag hade gått förbi gubben som byggde på garaget och där stod två öl på marken (de var a-fria) men min hjärna gick in på en upptrampad väg.
Vägen var: fint väder, bygge, alkohol, njutning.

Intressant att den vägen bara kom upp.

Jag hann bli rädd innan jag kom in på min nya stig i tankebanan igen och kunde lugna mig genom att tänka att det inte är farligt. Ingen alkohol kommer plötsligt ha hamnat i min kropp, då behöver jag hälla upp och dricka och det gör jag inte.

Kände att jag ville dela.

@erivan Hej! Hur går det? Kram❤️

@Vilsenpappa Tack❤️
Redan tre månader! Grymt jobbat!

Lägg in 2 träningspass i veckan och utvärdera efter någon månad om du vill få in ett tredje. Lägger man på förmycket i början skapar det ofta en stress enligt min erfarenhet❤️

Kram❤️

@asterisco Hej! Jag har också varit en partypingla som dragit igång fester och med klackarna i taket. Det har också sedan varit massor av ångest dagen efter då jag inte riktigt minns allt från kvällen. Jag tänkte att livet skulle suga utan att kunna dricka och komma i partymode, men till slut orkade jag inte med ångesten samt att drickandet eskalerade till att dricka varje dag. Jag tror att det måste finnas ett värde i det man gör och för mig blev det mer värt att sluta dricka än att fortsätta, med de effekterna det gav mig. Till min förvåning så kan jag känna partymode som nykter, men lite annorlunda än som drucken. Jag kan dras med av musik jag gillar och som förhöjer känslor, dansa och skratta. Den jag inte längre orkar med är att festa med fulla människor och går innan fyllan kommer. Det är också så oerhört mycket mer värt att vakna nykter, pigg och fräsch utan ångest. Sedan har jag också upptäckt som nykter är att andra faktiskt inte dricker så mycket, jag drack bra mycket mer än andra och snabbare. Jag har varit nykter i snart 2 år och ju längre tiden gått som nykter desto mer tacksam för att jag slipper vara partypinglan mer. Idag känns den ”rollen” som en annan värld och jag kan se dessa partypinglor på fester och tänka, fan var jag också så där dryg! Som nykter känner jag ett tryggt lugn, med balans och med bra självkänsla, jämfört med när jag var partypingla. Det beror på att jag fått kontakt med mig själv där i djupet, hanterat det som skaver och kommit fram till vem jag är och vill vara. Det kunde jag endast göra genom att vara nykter, sann och ärlig mot mig själv.

Ge nykterheten tid och dig själv möjligheten att undersöka och komma underfund med vem du är, vem den lilla duktiga flickan är och hitta dig själv där du mår bra❤️

@Delfinen80 Det är helt normala tankar som beroendedelen i hjärnan förhandlar om. Jag sa till mig själv att jag inte ska dricka nu, jag vill må bättre först. Jag sköt sedan fram tillfället för när jag skulle få dricka hela tiden för jag ville få större distans till alkoholen först så jag inte ramlade tillbaka på ruta ett. Jag sköt fram till jul men när julen kom var det förtidigt, ville må bättre. Sköt fram till våren, våren kom och jag ville må bättre. Filmen var så tydlig fortfarande och jag var livrädd att hamna tillbaka till ruta ett. Sköt fram till sommaren, sommaren kom och jag kom till insikt med att jag inte vill dricka. Vill inte göra något för att sabba det jag hade byggt upp med mig själv och jag ville inte dricka. Under sommaren var jag rädd för alkohol och lyssnade massor på alkispodden. Jag har nu läst 5 böcker om beroende och jag tror inte det finns en chans för mig att någonsin kunna dricka ett halvt glas ens, då väcker jag beroendedelen i hjärnan.

Men tanken om att vid speciella tillfällen kunna tacka ja till ett glas champagne fanns kvar länge.

Ju mer tiden går och man bygger upp sitt liv på ett nytt sätt så kommer man längre och längre ifrån tanken om att dricka.

Kram❤️

Reflektion
Idag har mina rutiner, inte varit rutiner. Morgonen startade tidigt med en kort löprunda för att hinna rasta hundarna. Sedan dusch och ett digitalt möte hemma. Iväg med bilen på en hemmalunch hos en kollega och därefter flexade jag ut. Passade på att göra lite ärenden, köpte höstblommor, krukor mm då jag hade bilen. Kom hem runt 15 igen. Tänkte göra en massa saker, plantera, städa mm men kom av mig helt. Tiden på klockan var på något sätt ”mittemellan”. Jag hade svårt för att ta för mig något alls. Maken försökte prata med mig, säga att gå och vila, men kände mig bara stressad. Gick ifrån till ett annat rum för att bara vara, tänka, ifred. Försökte få igång mig, men satt liksom fast. Tänkte på hur jag skulle gjort tidigare, tagit några glas vin för att slå ihjäl mittemellan tiden, stressen jag upplevde. Tänkte att om jag lägger mig i soffan kommer jag bara att vilja stoppa i mig gotter. Stressad över allt som jag borde göra och inte hunnit med. Stressad av att åka iväg imorgon och sen på söndag och som jag inte känner att jag hinner med. Satt kvar och bara satt. Tog emot ett telefonsamtal från en vän och pratade om ditt och datt. Det tog sin tid, men till slut hade stressen gått över. Funderade och bestämde mig för att skjuta på mina helgplaner. Vara kvar hemma och dona med det jag behöver göra för att må bra. Komma ikapp mig själv och inte stressa. När jag hade bestämt mig med min nya plan kändes det mycket lättare igen. Energin var tillbaka och jag lagade middag. Det var ett tag sedan jag kände denna typ av stress. Jag är verkligen en rutinmänniska och när en mittemellan tid uppkommer i en vardag kan det störa mig och bli en slå ihjäl tid. På helger och semester är det annorlunda, då är det liksom ledigt. Men jag gillar att ha planer.

Det som var intressant att studera var att det skapade stress, för det kändes som att jag inte skulle hinna göra något vettigt av den tiden. Att det blev slå ihjäl tid och då kom tankar på hur jag förut löst det med alkohol. Och att jag nu tänkte på att äta istället på den tiden, för att göra något. Intressant också att verktyget är att vänta ut stressen, sätta sig ner och stirra, tills det går över. Prata i telefon med en vän. För det går över. Lite liknade process som ett sug kan ha. Efter det är det möjligt att göra upp nya planer och hantera situationen. Energin och lusten kommer tillbaka😁.

@Kennie Tack för ditt svar. Känns så ensamt i trådarna ibland. Är nyfiken på att höra mer. Allt det du skriver låter såklart klokt men för mig har alkoholen varit en flykt också från verkligheten. Och ja jag vet att det är grundorsakerna jag behöver ta tag i först. Men jag gillar känslan av att bara tappa fotfästet en stund… men ångrar det lika snabbt dagen efter.

Utmaningen tycker jag är att umgås med andra fulla människor. Tycker det är extremt jobbigt att lyssna och prata med någon genuint när de inte är genuina själva när de druckit.

Jag har haft en del uppehåll i mitt liv, 2 graviditeter + 1 år amning x 2 & sen 6 månader av intensiv träning innan barnen. Så jag kan om jag vill, men just nu har jag fallit tillbaka till festliga jag för att det är sp skönt att lämna småbarnslivet hemma & gå ut & vara mig själv & få ”freaka ur” …

Men det går ju kanske i framtiden att bara ta Max 3 enheter. Men det får jag se då. Nu är det 3 månader nyktert. Det känns… tufft. Men jag måste stanna upp för jag ör inte i balans och då blir inget bra. Tydligen.

Åh suck detta kastande mellan självklarhet och tvivel.. står på mig men han rentav skrattar åt mig , tycker jag målat upp en felaktig bild.. förminskar allt jag säger runt detta ämne och beter sig då som om han pratar med någon som helt tappat förståndet.. ngn som desperat anklagar för att finna en mening till hans slocknade känslor för mig..

@Ny dag Verkligen tokbra att banka in Annie Grace bok, jag har lyssnat på den tre gånger🙏 Sen har jag även lyssnat på
”skål ta mig fan” och
”Beroende, en bok om missbruk och vad det gör med oss och dom vi älskar” samt
” Beroendepersonligheten”

Jag blev också ätstörd som väldigt ung och har gått tillbaka till var problemet grundat sig och insett att det är otryggheten och rädslan i barndomen som jag aldrig hanterade. Tog till mat som sedan blev anorexi och bullemi. Så har konstaterat att min beroendepersonlighet utvecklades redan som barn eftersom jag inte fick de förutsättningar ett barn ska få och därmed inte förutsättningar att hantera känslor utan fick lära mig ett eget sätt. Överlevnadsstrategi?

Kram❤️

@Amanda L Så roligt att höra att klockan är så givande😁. Håller med dig! Det förändrade mitt liv, ha ha! I alla fall en hel del och den hänger med mig varje dag och man har blivit liksom en med den😂. Den håller koll och den håller igång en. Ja, jag är också på elit och tänker att då har vi nog en bra kondis🏃‍♀️. Jag köpte en lite mer avancerad variant till min man, så nu kan vi prata om våra kurvor, utveckla, underhåller, underbelastar och överbelastar, vilket han inte hängde med i innan. Han åker rullskidor så den varianten av klocka passar bättre för hans aktiviteter. Så ett tips, köp en klocka till din sambo! Är en fotbollstjej i grunden och gillar bollsport, gåfotboll har jag inte provat men det låter kul!

Ha en fin helg!❤️

@Amanda L 🙏 Precis hemkommen efter bilkörning. Härlig känsla att hoppa in i bilen för att hämta som utlovat. Inga tankar på att vilja ha alkohol idag öht! Tänker fortsätta med olika avledningsmanövrar på helgerna tills jag är mer stabil i nykterheten. Det lär bli mycket bilkörning 😂!
Ser framemot att vakna och äta frukost med familjen imorgon, kaffet kommer smaka underbart och croissanter att värma finns i frysen! Har inhandlat allt för en myslyxig frukost! Sparar ju mycket pengar på att undvika SB så det är bara att unna mig allt möjligt i mataffären, saker som jag för drygt två veckor sedan hade tyckt varit onödigt nu när priserna gått upp så mycket. Vilken sjuk prio jag haft och som nog alla som är problemdrickare också har. Alltså, jag skäms när jag tänker på det! Snart dags för lite Annie Grace, lyssnar på boken om och om igen för att banka in fakta!

@vår2022 tack, önskar dig detsamma ❤️

@Amanda L Åh vad fint att vara saknad 🙏🥰 Tack! Det känns som att det går bra , i onsdags firade jag två månader som nykter , idag går jag in i 10:e helgen utan alkohol 🥳 Förra helgen , och de inlägg jag gjorde kopplad till den , känns både avlägset och främmande och ändå nära . Jag tror det behövdes , nån känsla av att smekmånaden är över , att det här är ett verkligt beslut och med det kommer konsekvenser t ex att jag inte ens dricker ETT glas bubbel med någon eller heller inte smakar ens på alkohol. En känsla av sorg men blandat med stolthet också . Svårt att sätta fingret på riktigt alla känslor 🤔 Jag hade en otroligt fin helg förra helgen men samtidigt blev jag trött av allt vi gjorde och alla känslor . Trötthet för mig innebär grubbel . Vilket jag förut löst med alkohol (vilket gjort mig ännu mer trött och än mer grubblig och dessutom ångestfylld ). Såklart . Denna vecka har gått i en rasande fart med mycket på jobb och privat och fredags -känslan idag är skön och välkommen. Tänker och reflekterar över att jag brutit vanan med alkohol kopplat till helgerna . Känns liksom främmande att jag skulle ligga här i soffan och sippa på alkohol, stressigt också då jag så fort jag druckit ett halvt glas skulle börja räkna på hur mycket jag har kvar , hur mycket mer jag kan dricka . Så himla skönt att slippa .

Sen några veckor tillbaka har min man brutit sin alkoholvana också . Han har druckit en eller två små burkar öl nån av helgdagarna , eller ingenting alls . Det känns betydligt lugnare och mer harmoniskt mellan oss .

Samtidigt … jag HAR i ärlighetens namn den senaste veckan funderat mer på en framtid som kanske kanske kan innehålla alkohol . Undrar om det är förra helgen som stökar till det ? Mina tankar kring framtida alkohol är konkret ; speciella tillfällen , aldrig överskrida det som är det rekommenderade inom måttfullhet , aldrig i närvaro av barnen … Ja ni hör ju, eller ser ju snarare vad jag skriver. Jag antar att det är den här förbannade alkohol -jävulen som viskar och pockar och jag SKÄMS över att skriva de här raderna för jag ”borde veta bättre ”… Fast samtidigt så vill jag kunna vara ärlig och uppriktig här inne.

Hursomhelst ; jag är HELT inställd på att det är vanligt att de här tankarna och känslorna kommer och en annan sak jag håller stenhårt i är att nå tre månader innan jag överhuvudtaget fattar några beslut . Det känns tryggt på nåt vis . Två månader avklarade , en månad till. Sen ska en ordentlig utvärdering göras .

Ha en fin kväll alla 💕