Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Ja så förlösande att komma till insikten om att det är alkoholen som är det absoluta hindret och den djupaste källan till det dåliga måendet. Och så befriande , så är känslan idag i alla fall , att jag kommit fram till att jag helt måste avstå . Inte trixa som jag gjort framförallt det här senaste året , med en hel massa kompromisser om x antal glas eller så. Utan bara avstå , jag vill inte ha nåt med den där skiten att göra , alls .

När du beskriver din terapi och elefanten i rummet , oj vilken igenkänning och vilken aha-upplevelse jag fick nu. Jag hade mitt senaste samtal i juni och hade ju då inte landat i något beslut men min terapeut var fundersam kring olika känslo-lägen hos mig och min självkänsla, hon fick nog inte riktigt kläm på det eller vad jag säga. Då var jag nog dels inte klar över hur stor bov alkoholen var för mig men vågade som sagt var heller inte öppna upp det locket . Jag ska tillbaka i september och då ska jag berätta för henne ! Det ser jag fram emot 💪😀

Tack för dina betydelsefulla ord , jag blir varm och stärkt ❤️

(Tycker för övrigt att det är en häftig känsla att samtidigt som jag är svag och matt i min förkylning ändå känna mig så stark i mitt nya liv och beslut😅 💪❤️)

@Påvägmothälsa Hej! Har en dryg vecka kvar av min semester, men den blir på hemmaplan då vädret inte är det bästa. Blir dagsutflykter i naturen när det är lite uppehåll. Finns mycket att fixa med hemma och jag har pysslat en del med trästickor man kan köpa billigt. Gjort en ny bordsskiva med dessa och ny skapar jag en ny sits till en bänk. Man kan skapa vilket mönster man vill, slipa lätt och sedan lackbetsa det. Blir snyggt! Under tiden jag limmar så lyssnar jag på sommarpratare på P1.

Vad bra du jobbar på med att dricka måttligt. Du är eftertänksam och tar inte chansen att dricka ifred när den ges. Den chansen känner jag så väl igen, snabbt och fort in i munnen! Den skapar också bara massa ångest och skam, smygdrickandet. Men du använder konsekvenstänkandet, förstår vart chansen leder till och väljer den säkraste lösningen, att avstå, bra gjort! Det är som du säger, mer att tänka på när man ska klara av måttligt, ett mer eftertänksamt liv. Det viktigaste är att du tycker det är värt det och att det funkar för dig.

Lite mysigt att ändå ligga säkert där ute på havet och höra smattret. Att bara vara. Hoppas ändå att vädret blir bättre så ni får lätta ankar och smälla upp seglen och känna vinden i hela kroppen. Härligt med ett friskt morgondopp, det ger en skön känsla för resten av dagen. Ha det gott!❤️

Hej igen allihopa, nu har han helt plötsligt börja kräkas ibland, å äter mindre, å kan i te dricka alkohol i dessa stora mängder , vad händer, jag är ju glad att alkoholen minskar men det känns inte rätt på nått sätt , att sluta tvärt att äta å dricka alkohol...
Jag mår bra , det är hans val, jag har gjort allt för att han ska ha det bra trots hans drickande, så det är lugnt...han har inte velat fara på fler avgiftning å hem...det är hans liv å val av liv..jag tar inte på mig något som jag inte står för, så han har ett rent hem, mat i kyl å frys ,ren å har rena kläder,får medecin varje dag . Är till tandläkaren å läkaren vid behov ,jag har koll på allt sånt å det fungerar bara bra .

@Delfinen80 Vad fint att det betydde mycket för dig, ditt svar betyder mycket för mig❤️. Det är intressant att fundera på skam, men ibland kan det bli så skamligt att man inte vill tänka på det eller prata om det. Vad spännande med compassion inriktad terapi. Att kunna känna medkänsla med sig själv är så varmt och förlösande. Att man kan bekräfta sig själv och den man är. Jag lyssnade mycket på mindfulness/meditation om medkänsla med mig själv men även med andra och det häftiga var att jag i hela kroppen kände av det. Det var då jag även kunde försonas med mig själv och andra.

Jag började i terapi, denna gång, under tiden jag drack för mycket. Tänkte att terapin skulle lösa min ångest och min skam, sen skulle det bli bra. Att sluta dricka var inget jag ännu tagit tag i, kunde ju behöva ta ett glas efter terapin😂. Tror det var på mitt andra eller tredje besök jag berättade om mitt alkoholproblem. Jag hade då varit nykter en dag. Alkoholproblemet låg i vägen, som en elefant i rummet, i terapin. Jag satt där med skammen av det och ville inte berätta pga skam. Terapeuten hade känt att det var något som inte kommit fram och kunde inte riktigt få kontakt med mig, för jag var inte sann och ärlig. Det var en sådan befrielse att berätta om mitt beroende och efter det kunde vi nå varandra på ett helt annat sätt. Nu kunde vi börja terapin på ett ärligt och sant sätt. Det började hända saker inom mig efter att jag berättat. Min stora skam som lade sig som ett vått mörkt täcke över alla mina känslor.

Det jag kan uppleva som det allra största när jag slutat dricka är att jag är sann och ärlig, mot mig själv men även mot andra. Jag blir mer genuin och autentisk. Jag är mig själv och jag kan känna både stolthet och glädje över mig själv. Jag är bra och jag duger. Det är en sådan befrielse att sluta dricka och alkoholen har säkert försvårat mitt liv med minst 75% om inte mer. Det kan jag så tydligt se idag när alkoholen är borta ur mitt liv.

Krya på dig! Jag tycker att du är så reflekterande och du är sann mot dig själv. Det kommer att hela dig❤️

Det är andra gången nu som jag bestämmer mig för att vara alkoholfri. Jag hoppades att efter förra uppehållet hitta ett hållbart brukande men mitt problem är att det blir för mycket när jag väl dricker. Svårt att bara ta ett eller två glas utan det blir gärna 4-5 glas.
Min stora utmaning ligger i de andras förväntningar. Är jag bortbjuden eller själv har gäster behöver jag förklara mig. Blir jag tråkig? Har jag tråkigt? Vad dricker jag istället?
Många tankar nu.

Godmorgon i regnet ☔️! @Påvägmothälsa, du får det att låta mysigt att vara inregnad i en gästhamn 😅Blir det bad i regnet? Vad starkt av dig att stå emot gårdagen! Jag känner igen mig jättemycket i att kunna sitta ensam, ifred för alla, och konsumera.
Jag har börjat läsa en bok 📕 som heter "För mycket, för ofta" med verktyg för måttlighet. Upplagd som programmet men går lite djupare. Den kanske alla redan har läst 🤔
Hoppas 🙏 alla får en fin dag och att regnet ☔️ kan undvikas.
🌻

@Abraxa hej 👋. Kul 🤩 att du tittade in. Jag trodde att jag inte skulle klara "bara ett" men det går riktigt bra. Fast jag behöver hålla fast vid att låta det glaset ta tid. Min plan var att vara avhållsam helt och hållet i två veckor, sedan ett glas per tillfälle, Max två tillfällen per vecka för att få in det som en möjlighet, i tre veckor. Långsiktigt är målet 2-3 glas per tillfälle, 2 Max 3 gånger per vecka och Max 7 glas i veckan med vissa undantag.
Håller med om att det är skönt med rutiner och vardag på sitt sätt, även om jag också blir melankolisk av att sommaren tar slut 😢.
Jag är glad att du finns här; känns som en själsfrände. Forumet hjälper mig jättemycket, men måttlighetsgruppen är inte lika stor. Det är ju bra 😅 men det blir desto skönare att hitta någon som liknar en själv. 😁
Heja dig!
🌻

@Himmelellerhelvette @Amanda L Jepp! Det verkar som att kontrollhelvetet går att bemästra 😊 Trodde inte det i går morse när jag vaknade. Känslan var att jag var fast, det finns ingen utväg. Sakta mindes jag, jag har varit här förut. Känslor ändras och de kan släppa ganska fort. Via den processen så släppte jag taget. Stämmer att man inte blir nån vidare rolig människa när man är i kontroll läget. Den kommentaren gick rätt in, för så har jag känt mig. Som en ganska hemsk människa att vara med. Men nånstans så har jag tagit de första stegen att förlåta mig själv för det. Jag kunde inte bättre även om jag då ville ❤️

Ha en fin dag 🤗❤️

@vår2022 Hej igen. Hoppas att du är på en trygg plats i det svenska "extremvädret". Här fortsätter jag min väg mot ett hållbart liv, just nu väl förtöjd i en gästhamn med regnet trummande mot rufftaket. Det fortsätter att gå bra, men jag känner mig verkligen bara som att jag är i början av min resa mot balans och måttfullhet. Jag tror inte att jag någonsin kommer att kunna sluta tänka på hur jag skall se till att jag mår bra, och inte dricker, men det är okej. Jag är mer än beredd att leva ett eftertänksamt liv. Jag har druckit alkohol vid ett tillfälle till sen sist. Vi bjöd vänner på middag i båten. Fördrinken var alkoholfri och sen drack jag två glas vin, tillsammans med förrätt och varmrätt och med vatten till. Sen slutade jag, jag kände mig nöjd och det var inte svårt. Igår var jag ensam i båten med tillgång till alkohol, och drack alkoholfritt för det hade jag bestämt. Jag skall medge att jag många många gånger förut när jag varit ensam "tagit chansen" på ett idiotiskt sätt, och dessutom druckit mycket. Ack, alla dumma saker jag gjort... Som sagt tidigare så inbillar jag ju mig inte att jag inte kommer att ha bakslag nu men jag skall försöka se till att jag tar hand om mig. Nu blir det lite datorarbete i båten, och sen blir det frukost 🙂

@Eirene Så bra jobbat av dig - och inspirerande för mig!
Jag har långt kvar till att vara nöjd efter bara ett enda glas, det är tre-fyra som gäller för mig - annars struntar jag hellre helt i att dricka. Men efter sommarens excesser återgår jag fr o m denna vecka till max två tillfällen per vecka, det känns bra. Och nästa vecka drar mina vanliga gruppass på gymmet i gång igen. Gillar vardagar!
Känner så väl igen det där med att äta en massa onyttigheter till vinet, ytterligare ett skäl till att dra ner.
Heja dig!

@Eirene God morgon från en regnig gästhamn. Ja, med åren badar vi allt lägre temperaturer och njuter av det. Vi får se var det slutar.
Det är skönt att vakna av mig själv vid 0730 ensam i båten. Regnet faller mot rufftaket och den första kaffekoppen smakar gott. Det var ett test igår, jag var ensam i båten och det fanns tillgång till alkohol. Hade dock bestämt mig under dagen för att det skulle bli en alkoholfri dag, och höll det. Skönt, och jag är nöjd med mig själv. Nu blir det morgonkaffe och sen skall jag ta fram datorn. Skall få undan lite datorarbete innan min partner kommer tillbaka. Önskar en glad och trygg tisdag där ni är i det svenska vädret!

@@JoLi tack för att du skrev❤️. Varje person som kommenterar att de läst vad jag skrivit och känner igen sig så mycket är väldigt betydelsefullt upplever jag 🙏 Vi är inte ensamma ! Ja detta med rollen som förälder , som mamma i vårt fall det har föranlett mycket av mina skam och ångestkänslor . Mitt senaste , och förhoppningsvis sista , alkoholintag som jag upplever som min botten var mycket kopplat till mina barn. Utifrån sett kanske inte någon direkt ”botten” men för mig blev det så. Jag gjorde val, enbart påverkad av alkohol , där jag prioriterade bort att skjutsa mitt vuxna barn morgonen efter så att jag kunde dricka mer på kvällen (kompenserade snabbt med att betala för taxi istället för skjuts 🙄) och annat senare på kvällen som påverkade både mina stora och yngre barn. Som sagt ; inte någon ”botten ” för många utomstående men personligt för mig så blev det så! För alla andra gånger genom åren där jag prioriterat alkoholen före mina barn, där jag blivit frånvarande för dem , där jag morgonen efter pga bakfylla ramlat och slagit mig (det är riktig ångest för mig att tänka på det tillfället ) och skrämt mitt yngsta barn allt det ihopsamlat gjorde att jag kände att det här går inte längre . Jag Vet att jag också genom åren som mamma varit en stor trygghet och funnits där för dem på många sätt men nu och framöver vill jag känna inifrån och ut att jag verkligen är det .

Jag vet inte vilket livsavgörande beslut du står inför och det kan säkerligen påverka . Jag kan se att det finns så många förklaringar till att jag tagit till alkohol , först och främst gener , därtill i mitt liv flera på nära håll dödsfall , trauman , stress , stor familj med många behov osv . Det jag landat i är att det tillsammans är som sagt en förklaring /en orsak och för att ha medkänsla för sig själv så är det nog viktigt att kunna se det. Men det viktigaste är att jag inte använder det som en Ursäkt för att döva mig med alkoholen. Jag försöker tänka tvärtom om ; för att vara extra snäll mot mig själv så väljer jag bort alkoholen . Jag har druckit tillräckligt många glas , det räcker nu.
Stor kram till dig ❤️

@Pianisten ; tack för välkomnande! Detta forum är verkligen så fantastiskt varmt, kärleksfullt, peppande, inspirerande, ärligt och hudlöst. Apropos det här med måttlighet har jag börjat läsa en bok som heter: ‘‘För mycket, för ofta’’, men den har du kanske rean läst?
Fint beskrivet @Amanda L med det ‘skaviga’ och lite nervösa som nog många känner i sociala sammanhang och också vilken skillnad det kan vara att uppleva sociala tillfällen på helt nykter kalufs.
Ha en fin dag!

@vår2022 kloka ord!

@delfinen läst din tråd, känner igen mig så mycket. Jag är inte beroende så jag måste ha alkohol varje dag men om jag kommer över en viss gräns då dricker jag mer och mer. De senaste åren 4-5 så har jag inte gjort några riktiga dumheter utifrån sett håller mig på bena hyfsat stadigt, säger inget elakt gör inget jättedumt MEN jag känner att jag tappar kontrollen, jag minns aldrig att jag går och lägger mig ex. Jag är påverkad när jag har mina barn här och blir frånvarande.
Dricker inga kopiösa mängder, en flaska vin och ibland nåt glas bubbel

Ångesten över dessa saker äter upp mig inifrån.
Om jag dricker för mycket så känner jag mig tvungen att alltid höra av mig till dem som var där. Oftast hemma middagar med god mat och vin. Men tror det är det där med kontrollen... och att jag är en mamma. Känns alltid som om jag inte förtjänar dem när jag slösar tid på att ex dela en flaska vin med en kompis i köket.. mitt ena barn påpekade för snart 6 månader sen att du dricker ju alltid vin... sen dess har jag skött mig fram till för 2 v sen. Max 1-2 glas per kväll, vid nåt tillfälle 3-4. Max 1-2 dagar i veckan ofta noll. Men ångesten över alla kvällar jag har förstört, allt som kunde ha hänt de kvällar jag druckit. Tänk om något hänt barnen och jag inte märkt det osv , det snurrar konstant i hjärnan...
Fått ett tufft livsavgörande besked, vet inte om det var det som gjorde att jag tappade kontrollen för 2 v sen.. här hemma med några vänner helt lugnt men jag drack för många glas vin... gjorde väl egentligen inget dumt mer än att jag blev sladdrig och trött... pinsamt.
Har under sommaren tillåtit mig fler glas än under våren..

Fyra veckor och ursäkta långt inlägg :)
Veckorapport till mig själv . Fyra veckor med alkoholprogrammet. Resultatet är 15 helvita dagar, därefter fem enheter fördelat på fem tillfällen under 13 dagar; allt enligt plan. Varje enhet har ägnats mycket tid och jag har ju då inte blivit vare sig onykter eller bakis. Så än så länge (peppar, peppar… och med vetskap om att det är långt ifrån över) så går det som tänkt och jag är glad. Inte minst eftersom jag haft semester hela tiden och det är för mig liksom för många andra förknippat med mycket alkohol annars, men jag har motstått alla idéer och tankar om ‘före maten, före grillen, efter badet, efter promenaden, till TVn’-drickande.

Som verktyg använder jag kalendern och programmet. Jag går igenom de olika delarna av programmet och repeterar dem samt reviderar eftersom. Jag sätter målen ett par veckor i taget. Jag berättar för sällskap (partner, barn, vänner) hur mycket jag får dricka vid varje tillfälle i förväg. Jag köper hem alkoholfria alternativ (finns ju så mycket gott!), jag går in här på Forumet flera gånger om dagen och läser och tar del av erfarenheter, tips, upplevelser. Det är verkligen enormt betydelsefullt! Jag tror kraften, kärleken och toleransen i detta forum skulle kunna förflytta berg! Jag är så oerhört glad att jag hittade hit och för all ärlighet, omtanke och allt resonerande och funderande och dividerande som äger rum här. Så fint med ‘nya’ och ‘gamla’ som blandas med olika men lika erfarenheter och olika men lika vägar ur beroende; så fint med alla som hänger kvar efter flera år trots att flera gått vidare och egentligen lyckats med sina egna mål. Önskar att jag hittat hit tidigare, men bättre sent än aldrig, såklart. Från hela mitt hjärta: Tack!

Jag registrerar i kalendern och i andra appar; jag antecknar i alkoholkalendern men har också börjat skriva dagbok och reflekterar över vad som triggat förut och varför jag druckit vid olika tillfällen. En tidigare gång när jag försökte sluta hade jag inte alls tillgång till alla dessa metoder, jag visste inte att de fanns och då funkade det inte efter den första månaden.

Det är också spännande och intressant med alla reflektioner och tankar inom en; det blir som en inre resa och jag upptäcker saker om mig själv som jag inte riktigt var medveten om eller visste att jag behövde jobba på. Många här vittnar ju om det; att ett sådant här beslut och en sådan här kamp blir till en del i ett större pussel. Jag går också till en terapeut med det uttalade syftet att hantera alkoholproblem och det bidrar också till att en massa saker kommer fram och upp till ytan, kring barndom, tidigare och nuvarande relationer, yrkesliv och annat. Missförstå mig rätt, men själva denna resan känns som en bonus, något jag inte tänkte mig skulle komma med på köpet, att så mycket jobbiga men också positiva processer och tankar skulle bubbla upp och det känns nästan som en lyx att faktiskt göra det på riktigt; att ta tag i olika känslor, vare sig det är tristess, skam, ångest, sorg, bristande självkänsla, glädje eller annat, möta dem och fundera över dem. Det gör i och för sig också att humöret pendlar lite från låg till nästan euforisk.

Jag har också börjat läsa boken ‘För mycket, för ofta’ med verktyg och metoder för måttlighet. Riktigt bra och upplägget är ungefär detsamma som Alkoholprogrammet, men lite mer utvecklade förklaringar och reflektioner och fördjupade tips. Andra boktips som förekommer här på forumet har lagts till läslistan och jag ska ta itu med dem efter nuvarande läsning. Jag planerar, utvärderar, hittar andra saker att göra, samt försöker hitta annan guldkant på vardag och helg. En liten pyttegrej är att ta en ruta mörk choklad till efterrätt varje dag samt att sätta upp tidpunkter för ‘belöningar’. Kort sagt, jag tar till mig av alla råd jag kan, även om jag inte tagit till mig av det som alla säger är det allra viktigaste, nämligen tre månader helvit. Det känns lite oansvarigt och kanske dumdristigt, men jag gör det med öppna ögon och kör det ihop sig ska jag definitivt erkänna mitt tilltag, krypa till korset och göra om.

Hur dessa veckor påverkat mitt mående:
Jag är alltid glasklar i huvudet
Jag mår inte dåligt, vaknar inte med hammarslag i huvudet, ångest från helvetet, darrande händer, instabila och tunga ben eller smak av gammal vinfylla i munnen
Jag ser inte en spegelbild av blanka ögon och plufsigt ansikte om morgnarna
Jag har alltid tränat mycket (även bakis), men nu är löpningen lättare, jag har scwung i stegen, och styrketräningen är mer fokuserad. Jag ser fram emot löprundan, inte bara emot känslan efteråt.
Hela jag, såväl kropp som psyke, själ och hjärta känns lättare; jag har bättre hållning och rakare rygg, jag känner mig friare
Jag har gått ned lite i vikt (inga mängder) och är mindre plufsig
Jag är mer närvarande, inte så lättstressad, utan stannar i stunden
Det finns heller ingen stress över att hitta tillfällen att smygdricka, att gömma flaskor eller klunka vin ur glas innan ser; det finns ett annat lugn
Jag koncentrerar mig bättre
Jag äter mer vettigt i form av att jag inte hetsäter chips, choklad, glass, ost som jag gärna gör när jag tagit några glas (alkohol ersätter inte utan triggar söt- och snasksug för mig); nu äter jag mig mätt, men stannar där.
Min självkänsla har stärkts och jag känner att jag kan bli den person jag vill vara och den person jag är när jag är nykter.
Jag känner ingen skam längre, det finns inga morgnar när jag undrar över hur jag egentligen betedde mig kvällen innan, om jag sagt något dumt eller gjort bort mig (jag känner ånger över mitt tidigare drickande och en sorg över det, men ingen skam; det är en stor skillnad!)
Detta gör (avsaknad av skam) att jag ser vissa saker (som tex min och min partners relation) i ett klarare ljus; min skam och mitt drickande står inte i vägen (vart det leder får tiden utvisa)
Jag inser att skammen efter drickandet och stressen innan drickandet dolt andra känslor som jag behöver hantera: det är både jobbigt och spännande
Suget minskar och det är egentligen (hittills) inte så svårt att vare sig avstå eller att bara stanna vid ett glas.
Jag sover mycket bättre och jag drömmer mycket lugnare, inte så skruvade och uppjagade drömmar som med alkohol
Life is good helt enkelt! (Så långt är det bäst att passa på att säga, så att jag inte får hybris eller inbillar mig att det kommer att fortsätta att vara enkelt hela vägen)

Heja alla kämpar!

Ja men …igår pratade vi om tacksamhet på eftervården. Och mitt i allt som pågår är det ändå himla skönt att jag har varit nykter i 200 dagar idag💪🏻🙏🏻 Idag blir det jobbet…..

Kram 🐬🤗

@vår2022 Tack för att du delar med dig ❤️ det betydde mycket för mig att läsa ska du veta . Du formulerar det så fint också , om hur skammen och ångesten har släppt taget om dig och framför allt viken medkänsla för dig själv och ditt inre barn som istället klivit fram ❤️ Jag tror du sätter fingret på något viktigt , alkoholen har känts som en ”hjälp” - jag har ju tidigare inlägg skrivit om att en av fördelarna med att ha druckit har gjort mig skamlös … men det har ju varit precis tvärtom . Alkoholen har gjort att skammen envist har bitit sig fast . Jag har också gått en del i terapi , senast nu detta år . Faktiskt en compassion-inriktad terapi , alltså med fokus på medkänsla . Har också läst en hel del om compassion och tilltalas mycket av det . I terapin har jag dock inte vågat lyfta på det jag nånstans vetat ; hur stor alkoholens roll varit och att den varit mitt absolut största problem . Den nämndes av mig vid ett tillfälle , men med omskrivningen att jag inte tål så mycket efter min operation osv . Vet ärligt talat inte om jag i våras hade vågat heller vara så uppriktig som jag t ex varit i detta forum.

Trots att jag vaknat idag med en fullt utblommad förkylning och nog kommer pendla mellan säng och soffa idag så känner jag mig ändå stark ska ni veta 💪🙏❤️ Jag ska fortsätta med att avstå den här alkoholen , med det kommer skammen att sakta men säkert släppa taget och jag kan gå med rakare rygg . Jag är helt säker på det ! Idag är en ny dag och en förkylning viker inte ner mig (i alla fall inte mitt beslut om att avstå alkoholen 😉)
Tack alla ni fina för allt stöd och kloka tankar , det är så betydelsefullt ❤️

@Surkärring Starkt och härligt med sådan motståndskraft och det är också väldigt fint med din ärlighet och öppenhet kring hur svår denna kampen är! Du ska veta att jag uppskattar att läsa dina trådar och din självinsikt (och humor) är helt klart till stor inspiration till att jobba med mig själv. Också lärorikt (men smärtsamt) att förstå att resan kan vara så lång och kämpig. Njut idag över att din frontallob stod emot lockelsen! En dag når du ditt mål, med den kämparglöden och ärligheten finns inget annat.
🌻🌻🌻

Jag fixade det.
Har de senaste 2 dagarna gått igenom en förskräcklig massa som inneburit enormt starka tvivel på mig själv, sorg, oro, uppgivenhet, utmattning, rädsla, stress...you name it.
Men nu är det en ny dag och här står jag (nja, ligger kvar i sängen det är ju tidigt ännu) men jag höll emot. Ingen alkohol igår heller. Vet inte om jag i skrivande stund känner mig så väldans stärkt av erfarenheten då det ännu är tidig morgon och många av de jobbiga känslorna sitter kvar, men jag hölliaf emot den gamla tanken att trösta mig med alkohol.
En dag i taget.

Gulliga du @AmandaL 😍 jag kände nog redan då att du var redo för detta 🥳 o h knappt behövde så mkt babbel men ibland känns det så viktigt att prata om hur det blir, inte bara hur det är. Kram 🤗

@vår2022 härligt att du fått in ljuset i ditt liv igen. Vad glad jag blir för din skull. Nykterheten ger så många fördelar.❤️❤️

@Delfinen80 Något som var en stor bidragande orsak till att jag inte orkade mer och startade min nykterhetsresa var just min skuld och skam. Det kan tära så enormt. Skammen förvärrades oerhört mycket av alkoholdrickandet och skammen som alkoholen medförde bleknade liksom ångesten när jag blev nykter. För att komma åt min skam inom mig började jag i terapi, jag kunde inte riktigt komma åt och förstå den själv utan hjälp och någon att bolla med. Det var så förlösande att komma åt den, något som jag burit med mig sedan barnsben. Skammen hade mycket med självkänslan att göra, att inte duga, inte blivit sedd, inte sett till mina egna behov och vara tillags. Att få sätta ord på sina känslor, beskriva dem och uttrycka dem är befriande. Man sätter ord på innehållet i skammen och när man gör det mister den sin kraft och sitt grepp. Jag kunde möta mig själv och den lilla flickan inom mig, ta henne i hand och säga att jag är ok, det kommer att bli bra. Jag kunde återta min berättelse om mig själv, lösgöra mig från det jag inte ville ha kvar längre. Skapa mig det liv jag ville leva och på mitt sätt. Nykterheten var en förutsättning för att kunna får en äkta och djup kontakt med mig själv. Alkoholen var en sabotör och fördunklade mitt sinne. Jag blev även fri från denna destruktiva och ångestladdad kraft, den tillförde inget för mitt psykiska mående, den drog ned mig i mörkret. Så nykterhetsprocessen är en process på många livsplan och den helade mig. Jag har fått medkänsla och försonats med mig själv och även med andra. Min skam som plågade mig gör inte det längre, när den kom upp på ytan försvann den. Alkoholen ville att jag skulle lägga locket på, men nykterheten ville att jag skulle släppa in ljuset i mitt liv igen❤️

Dricker direkt efter samtalet? Lita på det du ser, handlingarna.

Jag kämpar på ...

Mot allt som inte är bra för mig.

xxx