Senaste kommentarerna i forumet

@Daemon Jag är inte heller lika pepp på fester längre. Absolut inte personalfester tex där jag vet att många av mina kollegor går all in. Då avstår jag.

Men då och då kanske det blir en större födelsedagsfest, eller något konferensaktigt med jobbet (shit vad stelt det kan vara). Och storkalas med släkten är trevligt, men jag brukar se till att vi hittar på lite saker - att alla tar med en lek, quiz, kubb etc. Kubbstafett är kul!

Kram 🐘

Känns så himla länge sedan jag drack alkohol. Som ett liv för längesedan. Trots att minnen dyker upp ibland. Jag har läst någonstans att man inte ska säga att man aldrig ska dricka alkohol igen, detta eftersom det kan trigga en att vilja bryta det löftet eller förbudet.
Jag är en sådan som ofta brutit mot regler, och haft svårt för alla slags förbud. Men ändå känner jag för att säga just det.
Jag kommer aldrig mer att dricka alkohol. För att jag verkligen inte har någon lust till det. Vill bara säga det och gå vidare.
Tänker nästan aldrig på alkohol numera, inte som något att dricka eller förhålla sig till i alla fall.
Bara som ett problem, ett problem som jag läser om här på AH eller i tidningarna. Ett problem jag har haft. Och som jag kan fundera över hur det var just när jag skriver här på AH.
Men jag är rätt säker på att det är helt slut mellan mig och alkoholen. Och det känns bara bra. 😌

Jag återvänder som oftast hit på somrarna. Tänk att det fortfarande efter alla dessa år är så svårt att hitta glädje i det som förut var det bästa som fanns. Tänker just nu på restaurangbesök på semestern. Våra två vuxna barn följer med på semestern och jag är så glad för att vi ska få den tiden tillsammans alla fyra, men samtidigt tycker jag att det ska bli ganska jobbigt. Precis som när jag var ung älskar de att gå ut på restaurang och tycker att det är en stor del av semestern. Jag tycker för varje år att det blir jobbigare och jobbigare att sitta där utan vin och att vara den som ber dem att inte dricka för att jag inte dricker. Jag har liksom snavat och snubblat när jag försökt förklara detta med alkoholen och skyllt på mediciner osv.. Kan bara inte få mig till att berätta hur det egentligen var. Känner att jag hellre dör än att berättar hur jag tappade kontrollen. Slutade dricka när barnen var ca 10 år gamla så de har inget minne av hur det var när jag drack så om jag nu skulle berätta detta så skulle jag förstöra hela deras barndom. Jag tappar nästan andan av skam när jag tänker på att berätta för dem att jag har haft/har problem med A. Att jag inte klarade av det som alla andra (jag vet att det inte stämmer) klarar av. Att jag är en förlorare... Därför blir allt snett, det blir en felaktigt balans, jag blir en tråkig konstig mamma som inte vill gå på restaurang på semestern och som inte kan förklara varför. Fy vilket osammanhängande babbel detta blir. Egentligen vill jag på något sett få rätsida på hur jag kan berätta varför jag hellre äter takeout-pizza på balkongen än på fin restaurang utan att avslöja den hemska sanningen.

@Nebulosa Ja, det vore nog bra om vi blev riktigt förbannade oftare 😊 Kanske behöver vi träna på det. Jag har tränat hela kvällen när jag försökt få igång min nya mobil 😜

@Samsung50 Jag har väl lärt mig av de bästa här på AH 😏🧡

@gros19 Bullshit var ordet 😆😘

@Nebulosa Jag är glad om jag kan ge dig någon liten hjälp när du har det så besvärligt och jag vet faktiskt precis hur mycket det betyder. Detta forum med alla fina, kloka och generösa människor har betytt, och betyder allt för mig i denna situation. Vi får stötta varandra och fortsätta påminna varandra om att vi är värda ett annat liv. Ett eget liv. Kramar 🧡

@Andrahalvlek Jag håller med om att de där ”göra sig i ordning”-glasen eller generellt för-för-drickandet är något jag också saknar extra mycket. Om möjligt försöker jag ersätta drickandet med musik modell något-hög-volym, känner att det fortfarande triggar i princip lika sköna känslor som förr.

Intressant strategi att jobba lite med förväntan. Måste erkänna att min strategi eller kanske mer önskan nu nog är generellt mindre fest, iaf där det inte ger mig något. Är man tråkig när man tänker så? Nu är ju alkoholen ingen nödlina längre, utan väl på en fest måste det ju finnas något mer där som man kan få ut något av.

Ställa frågor och inte bara snacka på själv är något jag vill bli bättre på. Jag tror och hoppas att det blivit iaf liiite bättre nu när alkoholen är borta för min del… Och hur har din dag varit idag? 😁

Trevlig kväll!

@santorini Vet inte om du minns mig men jag hängde här hela sommaren 2012? Slutade dricka då och har förutom några återfall/försök att dricka normalt hållit mig nykter alla dessa år. Det som nu håller på att hända i mitt liv är så otroligt jobbigt och jag har inte förrän nu när sommaren och semestern är i full gång förstått att det är kopplat till denna eviga A. Det jag syftar på är att barnen har blivit myndiga, är på väg att flytta ut, håller på att forma sitt eget liv med krog och restaurangbesök. Jag har inte berättat hela sanningen om varför jag inte dricker och saker och ting blir snåriga och krångliga när A kommer på tal. Hur gjorde du när dina barn kom upp i den åldern?

Så många vänder, från att inte vilja att jag ska köpa ut honom, till att han går med på det som jag till viss del inte litar på till att idag ringa och säga att han har suicidala tankar och ska på en akuttid.
Han ville jag skulle följa med dit, men jag sa nej, kände att varken han eller jag skulle må bra av det.
Men tack vare det så har jag mått väldigt dåligt idag där jag känt att jag lämnat honom i sticket. Jag vet att det inte stämmer men fortfarande min känsla och att jag inte gjort nog för att hjälpa och stötta.
Men ändå nöjd att jag inte följde med att jag var stark att jag inte sprang efter hans pipa.
Hoppas att ni alla har en bra kväll.🌺

@Heffaklump Förstår, knepigt läge. Men kanske du kan ringa före detta grannen och föreslå något? Min erfarenhet är att folk blir glada, även om det kan kännas lite knepigt innan..

@FriNu
Ja, så är det. Skumt att man bara kan tappa det så när det ändå fungerar ibland.
Kan gå lång tid, ibland månader, där jag dricker min vinare och är ganska nöjd med det och sedan, plötsligt, får jag för mig att jag skall gå loss på flaskan med grappa som stått i spritskåpet i flera år, helt utan anledning, jag är själv uppe efter att familjen gått och lagt sig och jag gör ingenting speciellt, varför går jag inte bara och lägger mig?

Samma med utekvällar, ibland går det jättebra (mer och mer sällan) men ofta spårar det fullkomligt.
Exempelvis vid utgångar med jobbet, man tänker sig att man bara skall vara med på middagen innan det riktiga festandet drar igång. Ibland går det bra och man är hemma vid 21 och har bara druckit 2 glas men det kan lika gärna (oftare numera) sluta med att man kommer hem klockan 4 tusenlappar fattigare och med flera flaskor innanför västen utan att ha någon vettig förklaring till varför det gick som det gick den här gången.

Jag har dock väldigt sällan tagit återställare, det har hänt men mestadels på utlandssemestrar och liknande, känner mest avsmak för alkohol dagen efter och tur är väl det? Annars hade det nog spårat fullkomligt för länge sedan.

@Andrahalvlek Ja, det var det 🤣 Innan jag läste ditt sista inlägg om felskrivning tänkte jag….ok…det var otippat att Andrahalvlek följer all alkoholreklam🤣🤣

@Andrahalvlek Intressant hur många av de som studerar hjärnan är sparsamma med alkohol. Jag kommer att tänka på Matthew Walker som studerar sömn. Han säger själv att han inte vill få något att tänka att han predikar, vilket inte är hans syfte. Han vill bara visa på kopplingen mellan dålig sömn och alkohol och så får människor själva välja hur de vill göra.

@Amanda L

Träffar inte så många i samband med träning i nuläget, för att få ihop livspusslet har jag sedan några år tillbaka tränat på morgonen innan jobbet, av någon anledning är det nästan tomt på gymmet kl 4.30 ;)
Även löpning och cykling är aktiviteter som jag utför ensam.

När frun flyttat ut och jag landat i mitt nya liv planerar jag dock att ta upp kampsportsträningen igen, då blir det mer socialt.

Jag kan också umgås med vänner som dricker, är bara lite trött på att det alltid skall finnas alkohol med i bilden när man umgås, dels av gammal vana, det har ju alltid varit så när man umgåtts men också för att alla är så upptagna med sina egna liv att när man väl får möjligghet att ses så vill man slå på stort. Har egentligen ingen som jag bara kan knalla över till på en kopp kaffe. Skulle vilja ha tillgång till en krets där det är helt naturligt att inte dricka.

Hade en granne som jag umgicks med en del som visserligen inte var nykterist men som drack ytterst sällan och då med måtta. Det var väldigt skönt att ha en relation där alkohol aldrig varit med i bilden. Vi bondade istället över gemensamma intressen, hade barn i samma ålder osv. Tyvärr flyttade grannarna, inte långt men tillräckligt för att vi skulle tappa kontakten då vi inte bara kunde knalla ner för trappan längre.

Vi får se när jag kommer igång med kampsportandet igen, tror att grannen är sporadiskt aktiv i klubben fortfarande.

Dölja! Rolig felskrivning 🤣

@Himmelellerhelvette Jag har valt att följa all alkoholreklam på Facebook. Har inte sett annonser på länge nu.

Kram 🐘

Poddtips: ”I hjärnan på Louise Epstein” med Anders Hansen som gäst, avsnittet ”En hjärna dränkt i rosé”. Båda två är sparsmakade med alkohol.

Anders Hansen är i princip nykterist sen några år, dricker typ ett glas eller två 2-3 gg/år. Förvånar mig inte ett dugg att han tillhör vår lilla exklusiva skara 🥰

Anders Hansen säger bland annat att alkohol påverkar alla celler i hjärnan negativt. Nikotin och koffein tex kräver att det finns receptorer som är mottagare, men alkoholen tar sig in överallt.

Han säger också att dopaminets huvudsyfte är att målinrikta oss. Det är därför ett enda glas väcker mersug - då vill vi bara ha mer. Och han berättar varför alkoholen är så effektiv när man känner sig lite pirrig inför en stor fest tex. In och lyssna!

Lite på det temat minns jag årsfesterna vi hade med sportklubben i den lilla by där jag bodde i drygt 20 år. Värre fylleslag har jag inte upplevt, även om vissa personalfester med jobbet förvisso tangerar topplacering.

I föreningen hade vi en ordförande som tyckte att det var så obehagligt att gå på årsfesten att han var tvungen att hinka innan. Han var bokstavligt talat dyngfull redan när han kom dit kl 19. Sorgligt.

För egen del gillade jag verkligen att dricka 1-2 glas vin medan jag sminkade mig och gjorde mig i ordning. De glasen är nog de enda jag sörjde under lite längre tid, eftersom de så tydligt representerade partyförväntan.

Nu har jag istället en annan taktik. Jag har för det första noll förväntan innan, varken positivt eller negativt. Jag fixar i ordning mig och går dit. Helt neutral i min inställning.

Väl på plats scannar jag snabbt av gästerna, vilka är här? Sen funderar jag på vilka jag helst vill prata med. Därefter smiter jag på toa medan de andra skålar i välkomstdrink och skrattar nervöst. Tar en runda ut i köket, frågar om jag kan hjälpa till med något. Pratar med de barn som eventuellt är närvarande. En lång stund, om barnen är bekväma med det.

Sen går jag ut och kollar vem som möjligen är redo för att prata på tu man hand. Och i samtalen brukar jag ställa två eller tre gånger fler frågor än motparten, för att hejda mig själv att babbla för mycket.

Jag babblar lika bra utan alkohol, men jag är bättre på att hia mig som nykter. Prata mindre och lyssna mer. Jag pratar helst med dem som inte hörs och syns allra mest. Dem hör man nog av ändå 🤣

Kram 🐘

@Surkärring skrev:"Har dessutom en (påhittad?) bild av mig själv, att nina problem är annorlunda, lite von oben sådär, "

Det är du definitivt inte ensam om. Jag kände noll samhörighet med andra med alkoholproblem. De har ju problem på riktigt. Jag, jag har ju bara en något dålig karaktär och det blir lite för mycket ibland.

Jag vet att om jag hade kunnat åka tidsmaskin tillbaka 5 år och berättat för mig om hur det är att vara nykter nu så hade mitt jag då inte trott mig och hade sagt till mig att jag inte är samma person som dem, trots att jag bevisligen är det.

Men det är också något uppfriskande med det att få reda på att det inte är något speciellt med mig egentligen. Jag tror att det också är ett viktigt led i att få till stånd en förändring.

Jag tror på dig!

@Smillans Jag känner verkligen igen mig i det där med regler. Jag tänkte så många gånger att jag behöver göra en förändring. Jag satte upp regler som jag följde ett tag utan problem. Sen kom den där gången då suget blev större än viljan till förändring och jag uppfann ett sätt att tänja lite på reglerna och när jag väl tänjt på dem en gång så kunde jag ju lika gärna lätta på reglerna så att de inte behöver tänjas och när jag väl tillåtit mig en gång att tänja på reglerna så var det mycket mindre motstånd från den inre rösten när jag ville tänja på dem igen och igen.

@Smillans skrev:"Hur fan kunde det bli såhär?"

Det är vi nog många som tänker. Jag tror att det du främst ska ta dig med dig är att det inte innebär att du, eller någon annan i din sits, är en sämre person för den sakens skull. Det är en sjukdom och den kan drabba den bäste. Nu är du ju här och tar tag i saken.

Välkommen hit!

PS Den ger mycket insikter och är även rolig bitvis…

@Vilsenpappa Om du kan lyssna på eller läsa Skål tamejfan, så tror jag det hjälper mycket. Finns på Bookbeat som man kan prova gratis ungefär en bok/ nån månad eller vad det var. 😌

@Smillans Du blev alkoholberoende helt enkelt. Men nu är du rätt ställe. ❤️
Vi verkar vara äldre båda två, jag drack inte varje dag, men omåttligt ibland och mer och mer ofta.
Med ångest och minnesluckor. Ja, också hade jag ju förstås försök ”dra ner” och dricka mindre typ hundra gånger…
Men så fick jag nog för cirka 145 dagar sedan. Kom hit och började på Alkoholprogrammet under ”Stöd” här. Började också aktivt att läsa och skriva här. Mycket bra terapi. Läste också ett par böcker.
Och kort och gott slutade jag med alkohol. För gott!
Vill absolut aldrig mer hamna i det ångestskapande, trista alkohålet igen.
Du kan läsa om min resa i min tråd om du vill. Det är en process så svårt att förklara den på några rader.
Men jag vet stt om jag klarade det så kan du också göra det. Om du verkligen vill och tar hjälp.
För en del kan behöva mer hjälp än andra, som medicin mot suget. Men för de flesta verkar det lugna sig efter ett par veckor ändå.
Jättebra att du varit nykter i två dagar! Du är på väg mot ett mycket bättre liv.🥰❤️🎉

Det var inte så här jag tänkte livet skulle bli.

Hur kunde jag hamna här, vad var det som gick så fel, hur kunde jag tillåta det gå så här långt.
Tänker på förra helgen när jag räknade vinboxarna, 2.5 st på tre dagar, 10 flaskor på 3 dagar. Alltså… så normalt men så onormalt. ”Det är så gött på sommaren med lite kallt vin när det är varmt och man har semester” Spyr på’t.
Halva min semester har gått och jag har inte orkat göra ett skit. Har överkonsumerat A senaste 10-15 åren men det har eskalerat på slutet.
Jag har så många många gånger tänkt: näe, nu räcker det! Det är bra nu. Varit helt vit i fem dagar. Sen börjar jag dricka lite vin på lördagar, inte annars och inte före 16. Sen blir det lite på söndagar ”men inte före 16” sen blir det ”inte före 14” följs av ”ok, inte före 12” snabbt kast till ”äh, klockan är 12 nånstans” and so on, and so on.
Jag har brukat i stort sett varje under minst 10 års tid. Och jag är så trött. Jag vill inte mer. Jag orkar inte vakna med ångest varje morgon, fundera på om jag är körklar, tänka på vilket bolag jag ska besöka idag, riva boxar, inte kunna svara i telefon efter 18, inte komma ihåg vad jag sett på tv, tacka nej till samkväm för jag vill dricka ifred, inte hälsa på barnbarn för på kvällen vill mormor vara full.
Jag känner sånt förakt umot mig just nu. Arg, förbannad, håglös, hopplös, tjock, ful, ångest, trött, halsbränna, IBS. Det är som jag gett upp.
Hur fan kunde det bli såhär?

Nåväl: dag 2 utan.

Idag blir det en enhetsfri dag. Nu har jag skrivit det här och då finns det ingen återvändo, men inget som jag kommer ångra i morgon.