Senaste kommentarerna i forumet

@Surkärring det är ju det med att vara stark och även om man tror att "det gör nog inget med bara en öl" är det just det som det är. Det är helt galet vad en dryck kan göra mot ens huvud och hjärna. Usch vill inte ens tänka på hur mycket bra saker man supit bort i livet

@FriNu skönt att höra att du är stark!!! Fortsätt med ditt mindset så kommer du klara det. Jag har det ruskigt tufft just ikväll och hoppas jag kan vara stark, jag tror jag kan vara stark........?

Nu kom jag till den första punkten av komplikationer........

Ok, vi kan börja med stressen över att ha ett helt nybyggt hus, lån över öronen för det samt en lägenhet som står tom och inte blir såld. Har haft ofantligt många visningar av lägenheten både för att sälja och för att hyra ut men alltid är det något som inte stämmer då alla vill ha ett slott och betala för en lekstuga.

Första paniken kom idag, en person hörde av sig och ville titta på den för att hyra den, och blev såklart glad för att en person sa nej till att hyra den igår. Men nu skrev han att han tänkt på det och vill inte hyra längre. Andra droppen var att min fru lovade att ta disken då jag i 99% av fallen gör det men när hon satt och åt frågade jag henne om hon tömt diskmaskinen men icke sa nicke! För det tredje var kattfanskapen uppe på matbordet och snodde en bit entrecote från min frus tallrik och där jäääävlar satte det stopp! Ut med kattfan genom ytterdörren och börja ta disken. Hade 8 koppar i ena handen, bestick i andra och var klart förbannad. Tappade en kopp i golvet och blev ännu mer förbannad för det och frugan blir såklart förbannad för att jag blev förbannad. NU VILL JAG HA SPRIT. Vet var den finns, öppet på andra hyllan ovanifrån i kylen finns en box gin, en box rom och rosevin. Bara att välja och vraka. Jag kokar av stress, ångest och allmän irritation. Sitter vid tv spelet nu och försöker andas, färsöker skildra mina tankar och försöker att inte tänka på att frugan är arg på mig för att jag slängde ut en katt i nackaskinnet. Färsöker att låta bli...........A

@Crusade Vad händer. Inte en rad, hoppas du mår bra?🙏🏻❤️

@Amanda L Ja…och vi är så tacksamma för att hon finns i vår familj. Vår dotter tyckte inte om henne först, litade inte på henne. Hon var för bra för att vara sann men verkligheten är att så bra var hon🙏🏻

Kram🐬

Det där blir ju jobbigt i vilken separation som helst, varför ordnar du inte direkt med eget boende?
I övrigt heja dig för ett klokt beslut 🤗

Hjälp!
För två månader sedan fick jag nog och lämnade min sambo sedan 7 år. Vi har inga gemensamma barn men halvvuxna barn från tidigare varav två bor hemma. Jag har från början förstått att min sambo har dåligt ölsinne. I början drack han enbart på helgerna och ofta alldeles för mycket. Gjorde bort sig på middagar, fick minnesluckor och vansinnig ångest som jag hjälpte honom att döva genom att krama och ömka. (Som en Sann medberoende). De senaste 3 åren har drickandet eskalerat, nu snittar han nog 20 öl och 3 bib i veckan plus lite starksprit ur gömmor här och där. I ca två års tid har jag försökt få honom att ta hjälp. Söka psykolog för ångesthantering och hjälp för sitt beroende. Resultat: tvärnit. Förevändning: Ingen kommer nånsin kunna hjälpa mig med mina tankar. Han erkänner sig som alkoholist men ska klara att kontrollera det själv. Att helt sluta dricka har aldrig varit ett alternativ. Han har alltså aldrig gjort ett försök till att sluta dricka. Bara korta pauser, tre dagar Max. Då går hans irritation ut över alla. Han blir aldrig våldsam eller elak. Bara full, simmig, svarar med latens, kladdig.. Barnen har knappt märkt av hans fyllor, han sitter i soffan, fyller på glas efter glas och däckar sen. Men humöret på dagarna märker alla, innan första drinken. Under dessa senaste åren och framförallt senaste året har jag varit tydlig: fortsätter det så lämnar jag. Mina känslor för honom har förändrats, känner ingen kärlek på det sättet. Han har lyssnat sagt att han ska förändra men inte förmått. Ibland har jag undrat om jag överdriver, är han ens alkis? Så för två månader sedan kom jag till point of no return. Det värsta jag gjort i mitt liv, jag visste hur förtvivlad han skulle bli.
Nu sitter vi här. I samma hus. Huset ska säljas, nya boenden hittas men understöden bor vi ihop. Och jag håller på att gå under. Om och om igen får jag höra att han inte kan förstå att jag gör detta. Han som aldrig gjort mig illa, betydde jag ingenting för honom? Hur kan jag kasta bort honom osv. Jag går uppriktigt sönder av skuldkänslor. Har jag gjort fel? Tänk om? Får man lämna en sjuk människa, vad kommer hända med honom nu? Nu dricker han mer än vanligt och har ingenting att kämpa för längre säger han. Jag har nu fått reda på att det var likadant i hans tidigare relation. Känner mig arg för att ingen berättat det.
Ville mest skriva av mig i hopp om att få lite pepp och stöd från andra med liknande historia. Just nu är jag ett psykiskt vrak. På 1,5 år har jag gått ner 13 kilo pga stress, äter betablockerare pga stress osv osv

@Vilsenpappa tack för dina ord och uppmuntean, ja, herregud, känner mig stark och beslutsam stundom. De sista fyra åren har varit helvetiska, men jag kämpar, och ingen annan kan fatta beslutet för mig. Men jag har fallit och fallit, bara att resa sig igen.
Det är bara att gå vidare, Ny dag imorgon och är fortfarande nykter.

Man får så mycket bra här forumet 💞,

@Vilsenpappa Hej där och tack för att du delar med dig😊.
Det låter som ni först och främst är trygga i varandra, älskar varandra och du vill att hon ska vara lycklig och ser till att hon blir det. Härligt!
Det är bare och forsätte💪🌸

@35 år midsomma…
Tack för detta 🙏🏾 Det du egentligen vill säga är att om vi inte slutar så kommer vi att dö i förtid. Kloka ord som jag ska försöka ta till mig. Och jag tror du har helt rätt. Så som det varit nu kan det inte få fortsätta. Tack för stöd och support 🙏🏾
Hur går det för dig? ❤️

@Vilsenpappa tack för pepp!!
Ja det går ju bra att vars utan ett tag, det har jag sällan problem med, men sen får jag ett ryck och dricker.
Får väl ta mig samman, någon gång får det vara nog, nog. Men det har jag ju tänkt förut så jag måste hitta ett knep att inte falla in i gamla vanor
Än så länge är allt hunky dory, men det har ju bara gått 4 dagar sen sista fyllan så... vänta tills jag har varit nykter 60 dagar, det är då min stora utmaning kommer

@Varafrisk Blev rörd nör du skrev om din svärdotter. Så fint att hon har er iaf.❤️

@Fernanda hej, jag vill säga att du är på ett bra spår iom, du börjar fundera och vicka på den tanden som är lös. Sanningen är för dig och mig, att vi kommer absolut absolut sluta med alkohol en dag, för en del blir det samma dag de avlider, en del några månader före, en 20 40 år före, men iom denna enkla sanning, kan man kanske tänka till lite, man kommer ju ändå att sluta Mvh HR

Måste bara skriva ner detta! Jag var helt inne i att kolla Facebook, tänkte ingenting, bara skrollade, såg en bild på öl och helt automatiskt gick tanken, åh va gott det ska jag ta en nu.

Denna invanda vana på semestern, den sitter så hårt!

Jag liksom vaknade ur mig själv och tänkte, men va tusan! Du dricker inte alkohol! Jag glömde en millisekund att jag inte dricker alkohol och känslan var så normaliserad!

Kram

@FriNu Nu har jag läst igenom denna tråd och kan väl börja med att tacka för din öppenhet. Som du skrev i den andra tråden så är det inte så många som vill diskutera detta ämne då det är för personligt antar jag på något sätt.

Jag kan säga av egen erfarenhet att ha sex som onykter är inte alls detsamma som att göra det nykter. Ofta är tankarna inte riktigt där och det är en sak som bara ska göras. Samt att även om så var fallet så försökte jag bra mycket mer att "komma till" än vad jag gör nu som nykter. Jag har alltid haft en väldigt öppenhet jämtemot min fru vad gäller sex och haft en stor respekt att inte vara den som alltid tar steget. Numera är det hon som tar steget och jag ställer självklart upp varje gång(för det är mannens skyldighet uppenbarligen) Hon klagade ofta på att jag stank alkohol med vilket inte tände henne vilket jag såklart förstår.

Nu efter 15 dagar som nykter tänker jag inte lika mycket på det utan tänker mer på "vad kan jag göra för att få min fru lycklig". Japp, jag är en MEGA toffel. Säger hon att hon är hungrig så står jag vid spisen och lagar mat. Är hon törstig ordnar jag något att dricka. Är hon sugen på snacks så åker jag till affären och handlar det hon vill ha. vill hon ha massage......... ja ni förstår. Men att man efter ett par år tillsammans kan komma till den punkt där sexet inte är det viktiga utan den resa man gör tillsammans, det liv man bygger upp tillsammans blir en bra mycket viktigare del. Hon har 6 katter, eller ja VI har 6st katter. Men för 4 år sedan sa jag "över min döda kropp" till katter..... se vart jag är nu. Hon jobbar tillsammans med en organisation för fosterkatter så alltid nya katter, i princip varje månad.

Min poäng är, även om detta blev lite rörigt att min partner är min stöttepelare och även om jag gör ALLT för henne så finns hon där för mig. Ha en öppenhet med din partner om vad du vill, hur du vill göra det så blir det bra. Jag har en mer "crazy" sexualitet än vad hon har och har varit med om mycket mer än hon men hon respekterar mig för den jag är utan att döma och jag henne. På så vis tror jag att man kommer långt.

Men intimitet utan alkohol var ju ämnet och jag flög iväg lite(ADHD gör oftast det med mig). Det är bättre nu och vi har nog mer intimitet än innan alkohol samtidigt som jag inte tänker på det på samma sätt.

Jag vet att jag inte är en expert utan bara mina egna tankar och ideer utifrån mitt egna perspektiv.

Hej Cajsa,
Jag dricker också för mycket och har gjort i flera år. Förra veckan hade jag tre dagar i streck som bestod av helt sjuka mängder alkohol och efter det fick jag utslag på huden. Jag har aldrig förut i hela mitt liv (trots drickandet) aldrig någonsin haft problem med huden. Kliande på bröst, rygg och mage mest plus ett utslag på halsen. Det syns inte men det kliar. Nu har jag druckit lite mindre sista veckan och det har avtagit lite så jag känner mig rätt säker på att det är alkoholen. Bra att det försvinner när man inte dricker, min plan är ju faktiskt att lära mig dricka måttligt. Hoppas du blir av med dina hudproblem 🙏🏾🙏🏾 Och i övrigt; hur går det för dig med alkoholen om jag får fråga..?

@FriNu Förstår, hoppas verkligen att du kan vara stark i allt detta, det verkar som att du har en stor beslutsamhet nu av att sluta och att du gör det för DIG!

Det är svårt med alla tankar som hela tiden finns i huvudet och alla situationer som kan uppstå. Jag är absolut ingen expert men tror som många i detta forumet att vi tar lite goda tips från alla och bemöter varandra med respekt och kärlek istället för dömande :D

Ska absolut läsa den tråden, och vet med ganska stor säkerhet att jag kommer känna igen mig i mycket redan innan jag läst det.

@Surkärring Ge dig själv en klapp på axeln, det var i alla fall så för mig att när man väl skriver att man har problem, då blir det på riktigt på ngt sätt och jag såg det som en utmaning, och ett nytt sätt att leva. Klart att det uppstår situationer där man känner "mmmmm en öl hade suttit fint nu, barnen är jobbiga så jag tar en öl, frugan sätter press på mig så ett glas ren gin hade varit vad jag behöver........." osv. Men just handlingen av vad dessa tankar gör är det viktiga för mig. "nu är det jobbigt, jag läser en bok för frugan" eller "Fan barnen är jobbiga, jag kanske ska leka med dem eller spela tv spel med dem eller vad som nu faller in i tankarna" Alla måste vi hitta våra "vad gör jag istället för att ta till flaskan, som är så enkelt" men att vakna dagen efter och känna sig stolt över ytterligare en nykter dag gör jättemycket för mig.

En i en annan tråd sa att besluta sig för att sluta dricka är som en skilsmässa och det ligger så sjukt mycket i det, det är supersvårt i början att inte kunna vara med sin "partner" men med tiden så märker man förhoppningsvis av att det blir lättare för varje dag som går.

Jag tror på dig och att du kommer klara av detta. Nu kan du börja "unna dig" livet istället för ett gift som gör att man får ångest, depression och så vidare(klart så fungerar alkoholen olika på alla, säger bara hur jag känner det efter jag druckit)

Kämpa på, och det ska bli roligt att följa dig och dina framsteg :D

@Kennie
Sedan lär det ju enligt forskning finnas undantag. Det finns faktiskt de som kan lära sig att dricka måttligt. Du har ju lyckats! Berätta gärna mer om sug och tankar som kommer efter att man har druckit, om än så bara måttligt och efter en så lång tid 😊 Eller är alla sug och tankar helt borta?

Det verkar ju mest som att man har rebootat hjärnan helt. Verkligen intressant område, jag tror att ni som kan lära er dricka måttligt i stället för att köra rakt in i kaklet igen är en rätt sällsynt minoritet 😊

@Constanza
Jag tror nog att Campral är verksamt, åtminstone vad jag har sett av det. Frågan är väl snarare hur man ska gå vidare när Campral väl måste avslutas, rekommenderad behandlingstid är väl 1 år. Säkert är det väl individuellt, nej men jag tror på Campral även om jag inte provat på medicinen själv.

Däremot vet jag allt om akoholsug, nikotinsug och sockersug. Så om det finns en medicin som kan hjälpa till och avlasta en så där i början så, why not?

Jag tror att det är väldigt svårt att bli måttlighetsdrickare igen. Jag har själv prövat på flera gånger och det endar alltid up, förr eller senare, med att jag dricker lika mycket som tidigare om inte mer för nu är hjärnan så förbannad då jag höll inne med alkoholen ett tag.
Någon som märker likheten med bantning här :D

@Cloette Jag har mest gjort försök att dricka mindre, inte i veckan, men det har aldrig hållit speciellt länge. En gång höll jag upp några månader, men egentligen smögdrack jag kanske en gång per vecka för min man. Då var målet 3 månader, men det blev inte riktigt så långt och jag räknade hela tiden ned tills jag skulle få dricka igen. Minns ändå den tiden hur bra jag mådde när jag inte drack och det var denna gång jag tänkte på när jag på riktigt slutade denna gång. Att jag ville må så igen men för gott. Och på den vägen är det, aldrig mer att jag ska börja dricka😁.

Vad är skillnaden för dig denna gång mot ditt första allvarliga försök?

@vår2022 Min man dricker allt mellan 3,5 – 5,5 %. Mera sällan något starkare men det händer väl sig ett par gånger per år. Min man har också saktat ner sitt drickande i takt med att jag har druckit allt mindre. Nu är jag ju bara på dag 11 i min nykterhet, men själva nykterhetsprocessen har pågått i 5 år.

Det här är mitt andra allvarliga försök till att bli nykter. Sedan har jag också haft en massa olika obestämda pauser på 2, 3 veckor som jag har hållit till och från under de här senaste 5 åren.

Nu när jag är med i Alkoholprogrammet kan jag se att de här obestämda pauserna jag hållit har fyllt ett syfte. De var steg i min process till att bli nykter och för att jag ska vara där jag är idag.

Oh ja, väldigt sant det där med att man blir allergisk mot alkohol när man själv inte dricker :D

@Hemo Jag förstår dig fullkomligt då jag för dryga 6 år sedan stal sprit ur min hyresvärds barskåp i källaren(hyrde ett hus av min kompis pappa) och gick ner i barskåpet varje kväll och stal alkohol. Detta berättade för för dem när jag flyttade ut och kompisens mamma kramade om mig hårt även fast jag hade bettet mig rejält illa åt som exempelvis att inte städa ur min skit när de skulle sälja huset. Ja många problem har jag orsakat men det var ändå skönt att berätta och stå för vad man har gjort. För mig kunde jag inte hålla det, skammen och ångesten tog över och jag mådde skit rent ut sagt på grund av det. Nu 6 år senare tar jag tag i mitt drickande, och är inne på 15:e dagen nu tror jag..........

@Loppan Jo det är viktigt att satsa på sig själv och sitt eget välmående. Man kan ju heller inte förändra någon annan hur gärna man än vill. Så som jag ser det gäller det att välja sina ”strider”, dvs. NÄR man ska missionera om alkoholens skadeverkningar till sin man. Annars upplevs man lätt som någon som styr och ställer i andras liv. Nu gled vi in på medberoende i stället :D

Jag lider också av medberoende, något jag har hintat om i förbifarten längre upp i tråden. Jag ska ta tag i medberoendet så snart jag är på det torra med alkoholismen. En sak i taget och det viktigaste först, dvs. jag måste börja med mig själv 😊

Vårens styrkeövningar rann ut i sanden några månader efter att artrosgympan avslutades. Som det brukar bli när man inte prioriterar vissa saker. Och sen kom valpen och då blev alla mina rutiner hoppsan hejsan ett bra tag. Och som ett kvitto på det fick jag ryggont i förra veckan, snubblande nära ryggskott. Jag får bara ont i ryggen när jag slarvat med träningen. Och knän, ben och fötter har jag också ont i 😢

Sen har jag funderat några dagar, hur jag ska kunna prioritera annorlunda. Få till daglig styrketräning. Jag måste lägga träningen ihop med en annan vana för att komma ihåg det. Direkt när jag vaknar funkar inte längre, för då måste hunden ut. Och jag kan inte träna med honom närvarande, för då kommer han att leka och bita och jag får ingenting gjort.

Jag har börjat med lite ensamhetsträning här hemma. Det finns en dörr eller kompostgaller mellan oss när jag går på toa, byter kläder, äter framför tv:n - och när han får tokfnatt och bits och hoppar på mig, då åker han bums in bakom galler. Och nu stänger jag även dörren till sovrummet när jag styrketränar. Och jag gör det direkt efter frukost alla dagar i veckan, oavsett när jag äter frukost.

Det tar 10-12 min. Jag ska se hur många dagar i rad som jag kan få till det i sträck, en styrkestreak, idag är det dag 4. Än så länge gör jag fem olika övningar x 20 rep. Min tanke är att varje lördag lägga till en ny övning. Jag har kettlebell och gummiband att använda, men mycket styrka kan tränas helt utan redskap.

Kram 🐘