Senaste kommentarerna i forumet

Då var 45 dagar avklarade. Även nykterheten blir ju enklare med tiden, det har jag lärt mig sedan tidigare. Jag motiveras mycket av de positiva sidorna av nykterheten.
Impulser att dricka kommer ju givetvis fortfarande men är inte lika riktade mot just att dricka vin längre, det är mer naket och i dagen. Jag behöver brottas med dessa triggers separat och bättre försöka förstå orsaken till dem.
Att hålla sig nykter ger mig större möjlighet att lära mig hantera mina brister, men för att vara nykter måste impulserna att dricka som triggas av brister (och annat) hållas i schack. Alltså, det ena är beroende av det andra. Har inte reflekterat så mycket över det som triggar drickande men jag har börjat göra det allt mer på senare tid.

@Andrahalvlek Jag förstår hur du menar. Men, jag måste fråga först …eftersom jag upplevde mig tillrättavisad….menar du att vad jag upplevde som tillrättavisningar skulle jag ta till mig för att nästa gång jag göra annorlunda?

Kram🤗

@Flarran God morgon. Det låter som fina vardagsbilder 😊 Jobbigt att inte sova ordentligt, men då brukar det bli bättre nästa natt. Hoppas på det.
Morgon hemma , och imorgon blir det till båten igen. Känns jätteskönt men förstås har jag tusen saker att göra innan....Nåväl, det går bara att göra en i taget.
Gårdagen blev härligt utan enheter, och det är planen för idag också 😊

God morgon Amanda L Tack. Genom inlägg här lär jag mig så mycket om mig själv.
Vår22 Var kan jag läsa om ACT. Har du någon bok att rekommendera.
Kram allihopa

Hej Flarran!
Vet inte om jag skrivit till dig tidigare, skriver sällan numera, men brukar läsa lite här och där på forumet (i många års tid) och jag vill bara skriva att jag är oändligt imponerad av dig. Tycker dessutom att du har många klokskapet att komma med även i andras trådar. Det skulle ju vara fantastiskt om det räckte med att sluta dricka för att må bra - alla borde få må bra, men du kämpar verkligen på och det låter som om du verkligen jobbar framåt mot ett bättre mående. Små, små steg i rätt riktning. Och på nåt sätt tänker jag att du har en stark grund att stå på och det är din acceptans av hur det är. Du verkar utmana dig i lagom utsträckning. Fortsätt som du gör och på nåt vis tänker jag att ju äldre vi blir, desto klokare och mer insiktsfulla blir vi. Tillslut kanske allt faller på plats. Hur bra vore inte det? Ha det fint!

Välkommen hit Jahopp!
Det är tredje gången du skriver nu. Tredje gången gillt kanske. Jag tänker att alla de saker som du skriver - psykologer på nätet, aa och liknande kan vara till hjälp om man vill bli nykter. Nu skriver du att du inte är redo ännu för att a har en så stor del i ditt liv, samtidigt är du här för tredje gången och är bekymrad för dina alkoholvanor. Och du bör vara det, bekymrad. Alkoholism är en progressiv sjukdom och risken är att den tar över mer och mer. Du dricker dessutom sprit. Sluta med det så fort som möjligt, tycker jag. Det är farligt.
Flera av oss som skriver härinne har också haft a som bästis. Svårt att tänka sig att leva utan, men när man slutar förstår man att det var en illusion. Det är bättre utan a i livet. Man fuckar upp det naturliga belöningssystemet och blir trött och seg och har inte så kul i övrigt.
Som du skriver nu har du blivit moster och det är ju en annan typ av kick att umgås med en bebis. Du har inte skrivit så mycket om ditt liv i övrigt, men du trivs med jobbet och det är bra. Kan du försöka hitta något på fritiden som är kul? Träning? Konst? Dans? Yoga? Många som slutar dricka ersätter det med något annat. Det bästa är att ta ett rejält uppehåll, 3 månader, men är du inte där ännu, kanske du kan sluta ha alkohol hemma och dricka ensam?
Jag fattar att det kan kännas svårt, men vi som faktiskt har kommit dit att vi slutar, ser i efterhand att den relation som fanns med alkoholen i princip bara var negativ. Det är svårt att fatta det när man är aktiv för då känns det nödvändigt och som en snuttefilt. Men det är en illusion. Ge det ett uppehåll och fundera över vad du har tyckt om/tycker om utan alkohol. Ge detta en större plats i ditt liv.
Lycka till!

Om det finns lyckliga slut vet jag inte, för en nykter alkoholist kan inte lova att den ska var nykter för alltid. Men den kan lova att försöka.
Så lyckliga fortsättningar kanske finns. Lever med min partner drygt nykter 1,5 år. Och jag hoppas ju på att det är så det ska fortsätta. Men jag vet ju inte hur det ser ut om ett halvår. Och det, tillsammans med tilliten, har varit det svåraste. Men jag själv har nu landat i att om det börjar igen vet jag att jag klarar mig och vad jag ska göra. Tilliten är inte tillbaka än just när det gäller alkohol och jag funderar mycket på om den nånsin kommer komma tillbaka avseende det. Men jag tycker ändå vårt förhållande är värt det. För tilliten avseende annat är tillbaka. Och vi har ett fint förhållande idag, men det kommer aldrig bli som det var innan alkoholen, så därför är det annorlunda än innan, men ändå fint.
Men att min partner ska vara nykter resten av sitt liv har jag ingen aning om. Det får man jobba mycket på för att orka/klara att hantera. Men jag tycker att jag är en bit på väg där.

@Cloette Så är det. Sluta dricka är steg 1. Sen följer steg 2, 3, 4 osv. Klara blir vi aldrig. I början var det knäckande, men numer gillar jag det. Att utvecklas hela tiden.

Att missbruka alkohol är bara ett symtom. Det är orsakerna till att vi dricker som vi behöver ta itu med. Vi dricker ofta på känslor, på trötthet/stress. Vi använder alkohol både som startgas och fartdämpare. Och vid glädje och sorg. Allt detta måste vi lära oss att hantera på annat sätt.

Alkohol har jag inte druckit på 4,5 år. Nu försöker jag göra samma resa med sockret. Dag 37 utan socker idag. Men nikotin i form av snus tänker jag fan behålla.

Kram 🐘

@Letlive missade din kommentar där om att känna sig som en tonåring - jag kan relatera och för mig hänger den ihop med att känna sig FRI! Lite: skiter väl jag i!

Tror vi behöver väldigt mycket av det.

Relaterar också till din parentes: vad jag tror är mina behov.

Nu när min man är nykter försöker han ofta få min input: vad vill du? Vad känner du?

Och väldigt ofta är det helt blankt. Ja, vad vill jag?

Jag gick in i väggen rejält i samband med separation och flytt (och sedan nykterhet och ett nytt tillsammans) och att få frågan vad jag vill blir nästan lite kravfylld i min presterarhjärna.

I ett samtal med en anhörig upptäckte jag dessutom att jag blivit rätt så negativ, ofta rädd för att inte orka osv.

Apropå att observera mig själv och mina beteenden 😅

Så har börjat vända på det och istället påminna mig om att det faktiskt är trevligt att folk vill ses och umgås och veta vad jag vill och känner. Orkar jag inte så är det så, eftersom jag ju ska bli bättre på att bara vara som jag är😊

Hejsan! @Ros och @Andrahalvlek, Tack för att ni tittade in en sväng här mina vänner. Vissa dagar är då tyngre och mörkare än andra fast man är rätt van vid nedstämdhet. Men nu har man då nyktert snart klarat av den här dagen också. Man hade ju hoppats lite smått att det kanske skulle vända så småningom och bli lite bättre psykiskt mående som alkoholfri liksom. Kämpar då nyktert vidare för man mår ju bara skapligt en kort liten stund av vin och sånt och sedan blir det bara ännu jobbigare. Trevlig musik är då nåt man gillar än i alla fall och även att titta på fina favoritbilder av naturen som man fotat de gånger man lyckats ta sig utanför dörren denna sommar. För en fin bild man kollar på tillsammans med bra musik i hörlurarna som man gillar kan ibland nästan för en liten stund återskapa den positiva känsla man hade i fotoögonblicket.

Ha en fin kväll!

@Letlive Min man (separerade men fortfarande under samma tak av olika, främst ekonomiska, anledningar) gick på Antabus i fyra månader december -23 till april -24, det var hans eget val att sluta, tyckte det fick räcka.... Han är fortfarande nykter men har i stort sett endast plockat bort substansen, jobbar inte alls med sig själv och ersätter beroendet med annat. Till att börja med var det träning på gym, nu är det fiske och båt, får se vad det blir sen för att hans sug ska hålla sig borta. Jag tror på att antabus kan hjälpa men jag tror också att det kan behövas terapi/samtal/möten då beroendet/beteendet oftast går djupare än bara själva the "drug of choice" så att säga. Det gäller att vara motiverad, det finns en del biverkningar som inte är så trevliga, men det verkar som att de lägger sig efter ett tag. De första veckorna utan alkohol och med antabus var ett rent h*e, vill inte försköna det. Så därav att motivation behövs. Min man började också för att våra barn bönade och bad och för att få mig att stanna, men när han någon månad in upptäckte hur mycket bättre han ändå mådde så fick han ett nytt mål. Jag kan inte sia om det kommer att hålla, hoppas på det för hans egen skull och våra barn. För min del är det för sent. Går på äggskal varje dag, kollar av hans humör. Lycka till, hoppas det kommer gå bra 🙏

När jag ändå är inloggad så vill jag dela en liten händelse. Sen jag slutade dricka i tid och otid har jag berättat för några vänner att jag minskat rejält och lyft lite på locket varför. Att det var en period i livet där det blev alldeles för mycket. Att det blev en daglig rutin med tre, fyra glas. Lika självklart som att borsta tänderna typ. Och döm av min förvåning när många nickat igenkännande. Sagt att de också varit där, att de själva har gjort eller skall göra förändringar, att de också har strategier för att hantera alkoholen på ett sundare sätt. I våras berättade jag för en vän och vi hade ett bra samtal om det och hen delade sina tankar och erfarenheter. Vi är så många som hamnat snett mellan småbarn, relationsproblem, karriär och livet i allmänhet. Denna vän bor inte i samma stad som mig men nu i dagarna är hen här på besök. När vi talades vid förut för att planera när, var och hur vi skulle ses så undrade hen om vi skulle köpa en flaska vin till ikväll. Innan jag ens hann säga att jag hade tänkt ta bilen så kläckte hen ur sig "eller du kanske hellre vill ha något alkoholfritt?" Blev genuint glad även om jag numera oftast känner mig trygg på den väg jag valt. Givetvis tackade jag ja till alkoholfritt alternativ och har spenderat kvällen med god mat, några alkoholfria cider, trevligt sällskap och givande samtalsämnen. Tänk så mycket som ändras utan att man egentligen inte tänker på det. Nånstans 2020-2021 så hade det varit helt otänkbart att spendera en sådan här kväll utan vin. Sen kom helomvändningen 2022 och allt kändes läskigt. Hur skulle jag tacka nej? Vad skulle folk säga? Och nu är vi här, 2024, och det är självklart att säga att "nej, jag vill inte dricka idag" Vet inte vart det ändrades men jag är glad att det gjorde det.

Tack för pepp❤️

@Ros TACK TACK igen!!! Så skönt och bra att ha ditt och alla andras stöd!!! Ta hand om dej! 🙏❤️

@Jan.3. Ja, det där kuvertet var ack så viktigt och spelade en stor roll där det satt på kylskåpsdörren 😅 Läste igenom de senaste inläggen i din tråd och det verkar gå fint för dig med, det glädjer mig!

@Letlive
Ja det gjorde han, tyvärr bara för att jag skulle stanna kvar så det höll ej..
Menade även på att det gick att dricka ändå.

@c70cab Stort grattis till 8 månader 🙌 vad duktig du är. Jag blir avundsjuk men det är väl bara att jobba på. Dag 5 nu. En liten,liten bit ifrån😭

Hej alla.
Sambon ska börja på antabus nästa vecka. Hon verkar motiverad och har väl insett hon inte klarar av att sluta på egen hand. Jag försöker inte ha för stora förhoppningar men samtidigt är det svårt att inte hoppas på att detta ska bli lösningen. Är också rädd att sambon ska dricka på antabus och behöva leva med den erfarenheten. Aja. Vi är alla maktlösa inför alkoholen. Är dessutom rädd för abstinensen sambon kommer känna och hur hon kommer reagera på den.
Har era anhöriga tagit antabus? Vad är era erfarenheter? Hur gick det? Nyfiken på att höra allt

@B.Å Haha gör det, jag kommer!!! Nej nu blir du bara en härlig nykter supportertjej!!!

@Ros då är vi två – så tacksamt att vi kan vara anonyma här och förstår och stöttar varandra.

@Amanda L aldrig för sent att börja! 🤗

@B.Å Jag är så tacksam att detta forum finns. Här vågar jag skriva vad jag känner få stöd och tips.Mycket av det jag skriver om vågar/vill inte prata om med mina vänner. Här vågar jag och det hjälper mig att få skriva av mig. Ta hand om dig KRAM.

@Flarran Det är inte ett dugg skämmigt att tro på gud. Jag har flera vänner som aktivt deltar i kristna församlingar. Gemensamt för dem är att de aldrig pådyvlar andra sin tro, att de är oerhört ödmjuka och genuint glada för andras skull. Deras omtanke känns oerhört genuin.

Sen hjälper de många praktiskt och ekonomiskt också. En av mina vänners barnbarn är också aktivt kristen. Han sommarjobbar nu och i princip hela sin lön skänker han till en jämnårig pojke i Kenya, som han träffat på ett läger. Pengarna ska användas till pojkens utbildning. Det är omtanke i konkret mening!

Jag var väldigt sökande när jag konfirmerade mig. Gav gud en rejäl chans. Men jag blev inte troende. Däremot tror jag på ödet, att vissa saker bara ska hända. Men man måste som individ vara modig och ta steget när ödet öppnar en dörr åt oss.

Kram 🐘

@Räkan75
Går det t.o.m. ut över ditt barn så får det vara nog.
Du (o dina barn) ska ha det bättre än detta!
Anar att du redan bestämt dig för separation - bara fortsätt 🤗

@Flarran Jag mår också dåligt vissa dagar och känner nedstämdhet. Trodde väl i början att det skulle försvinna men så är det ju inte. Det som för mig är en stor skillnad är att jag nu kan bättre analysera varför jag mår dåligt och acceptera att nu har jag en skitdag. Jag förstår att du har det väldigt tufft med ditt mående. Tycker så mycket om det du skriver. Jag gör som du lyssnar på musik så bra för själen. Just nu så har jag fastnat för Miss li låten blommorna. Tycker om texten jag vill leva nu. Och för mig är det utan A med både dåliga och bra dagar. Kram till dig.