Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Mamma? Ha, ha jag har tänkt att du var en yngre kille... ibland får man för sig saker här och blir förvånad när det inte stämmer. Nu såg jag ju att du skrivit att du varit gravid redan i första inlägget som jag läst och minns, men det gick tydligen in dåligt ändå. Får tänka om. Det var nog bara nicket som jag tänkte var manligt. Och yngre... allt är relativt, det stämmer fortfarande i min värld ?.
Känner så väl igen mig i det du skriver och tänker att jag borde också ha startat min tråd ungefär i det skede när du gjorde det. Men jag lät det gå lite längre. Jag fick verkligen kämpa mig till ett beroende som jag har idag. Om man inte gillar att vara full så att det märks så är det inte så kul med själva fyllan. Och skammen som infinner sig redan i det stadiet.,, Jag tänker som du om framtiden och om hur det ska gå när barnen blir ännu större och man blir pensionär, men känner också att jag har börjat ta ansvar. Jag känner mig inte maktlös som jag gjorde en gång och du kan välja redan nu. Om du väljer en fylla en gång, låt det då stanna där. Min pappa drack på det hör sättet också. Inget att eftersträva alls och jag undrar var det hade slutat om han inte haft mamma. Nu hade han det och det var sällan det hände, men jag hade full koll. Visste exakt när och vad han druckit. Han trodde han var diskret, han ljög. Jag kan förstå honom nu när jag själv försöker smygdricka och tänker ibland att han ändå klarade sig utan för det mesta. Men jag känner också att jag vill ta större ansvar i det här. Jag ska inte vanedricka mer. Jag ska inte smygdricka mig berusad. Då har jag bättre förutsättningar att klara det här. Och jag ger mig själv små "presenter", t ex. Igår när jag var nykter lite senare på kvällen och barn 2 inte kunde somna och behövde stöd. DÅ var jag hjärtligt glad att jag var nykter. Hatar att prata med barnen och veta att jag druckit. Ska inte hända igen, tänker jag. De ska få ha en stabil, nykter mamma som ver vad hon säger.

Miss self-dest…

Monday morning du beskriver det så bra! Har inga problem med att vara nykter en längre tid (ibland har dock samhället problem med det). Men eftersom jag själv inte har något problem med att vara nykter så glömmer jag bort hur det kan gå när jag väl dricker. Anledningen till att jag tillslut vill prova dricka igen är nog också att jag blir uttråkad, eller får för mig att jag går miste om något. Och att jag vissa ggr lyckas dricka lagom. Förrädiskt!

Lim

Haha ung kille ? jag är nog motsatsen personifierad haha. Ja vad tokigt det kan bli. Man gör sig bilder av alla som skriver och det mesta är nog helt fel. Men det spelar ju ingen roll. Alla har vi ju samma dilemma gemensamt oavsett kön och ålder.

Alltså jag känner exakt samma som du angående att prata med barnen när jag druckit. Jag hatar det. För ibland är det ju allvarliga ämnen som kommer upp eller ledsna. Och då känns det oförsvarligt att vara påverkad. Jag har faktiskt förr tagit ett ganska allvarligt samtal onykter med mitt ena barn och det skäms jag för nåt oerhört. Usch jag vill kräkas på mig själv. Vidriga jag!!

Imorse när jag var på väg till jobbet efter att ha lämnat barn på skola och förskola fick jag en sån ångest. Började minnas saker jag gjort genom åren. Pinsamheter, vidrigheter. Jag blev faktiskt fysiskt illamående.

Tack för denna sida!! För det är så skönt att sätta en del av tankarna på pränt! Egentligen har jag viljat ha en dagbok och skriva om detta i men jag har inte vågat. Rädd att någon ska hitta den. Här känns det tryggare. Även om jag håller tillbaka mycket för att vara privat.

Lim

Jag faller också oftast pga uttråkning. Och stress. Båda de sakerna. Saker man alltid kommer uppleva mer eller mindre så vi måste ju lära oss att acceptera negativa känslor då och då...

Lim

Måste bara tipsa om en app som heter easy quit drinking. Jag har haft nån tråkig app förut som bara räknar dagar och veckor osv. Men denna visar hur mkt pengar man spar, hur många drinkar man undvikit, hur hälsan förbättras på massa plan. Jättepeppande! Kanske simpelt men det är verkligen peppande att se så konkreta bevis på att man vinner något för varje timme utan alkohol! Och det står ju om hur man reducerar risk för cancer, hjärtsjukdom, stroke osv. Heja oss alla som kämpar och vill ta hand om våran kropp och själ och nära och kära.

Låter bra faktiskt! Kan vara lite lättare att hålla när det blir lite konkret. Och det är ju lättare än man tror att sluta. Det svåra är att inte börja igen.

Lim

Nu sitter jag med kaffe och pustar ut efter en lång dag. När jag sent hämtat barnen tänkte jag på hur skönt det vore med en öl i ett varmt bad. Men vet ni, jag tror jag liksom hittade på den tanken fast jag egentligen inte har något äkta sug. Som att jag testar mig själv. Som att jag vill se vad jag gör om jag tänker sådär dumt. Svårt att förklara. För jag vill inte alls har nån öl. Skulle få ont i magen av det och känna mig slö. Det var som att jag låtsades vara sugen?

Hur som helst så fanns tanken där på nåt udda sätt en stund men så fort jag kom innanför dörren kände jag bara vad skönt att slippa ta en öl. Det är avslappnande nån halvtimme men sedan bara jobbigt.

Men trots att det var ett kort och inte helt äkta sug så känns det farligt. För om jag hade fått samma idé på affären, vad hade jag gjort då?

Föreställer mig känslan av att ha druckit en öl nu. Lockar inte alls! På riktigt alltså. Så varför känns det ändå så farligt? Jag vill ju inte ha! Men jag är rädd att glömma det i nåt hjärnsläpp en dag... Nån dag kommer jag ju tro att jag vill ha (tänk på alkonormen och alkoholromantiken, man kommer ju inte undan) och eftersom jag är vuxen kan jag ju ordna det jag vill ha (eller tror jag vill ha). Då måste jag genomskåda det och komma ihåg sanningen. Att alkohol är skit! Bättre att dricka vatten ur en vattenpöl. Det är nyttigare.

Lim

Nu har det gått tre veckor sedan jag registrerade mig här. Vill mest skriva nu för att inte tappa bort min tråd. Jag har druckit ett glas vin denna tid och det var borta på en middag. Eller det var knappt ett glas men nästan.

I övrigt går det bra. Mår väldigt bra psykiskt av det här alkoholstoppet. Tror också det är bra att stoppa innan våren och sommaren så att jag är avvänjd när värmen kommer och det är lätt att bli sugen... Har jag fått in vanan då redan kan det gå bra utan alkohol.

Jag vet att jag inte kommer att dricka hemma men blir jag bjuden på en middag eller så är jag osäker faktiskt. Men jag hoppas jag säger nej. Jag har inga besvär med att säga nej och tänker aldrig att någon ska undra varför men däremot vet jag inte om jag bara får lust att tacka ja liksom. Men jag tror inte det.

En sak som är bra för mig när jag tänker på "årshjulet" med högtider... midsommar, jul osv är att jag i flera år varit nykter dessa perioder. Tror jag druckit alkohol en enda midsommar i mitt liv. Så den triggern har jag inte. Däremot när solen skiner på framsidan av mitt hus... då kommer en särskild känsla. Men den arbetas sakta men säkert bort ☺

Det gäller att hålla sig sysselsatt också tror jag. Gå ut, åka och bada, träna, hitta på små saker när man är ledig som gör att man inte har tid över till att börja romantisera ett glas vin.

Just nu känns det så lätt. Just nu.

(Jag sover bättre också nu än för tre veckor sedan).

Lim

Förresten. Jag har inte skrivit här så ofta som jag tänkte. Jag läser litegrann men jag läser nästan mindre nu när jag har ett konto här. Känner att min alkoholproblematik är så fjuttig på nåt sätt. Eftersom jag inte har ett beroende (nu, längre, än)....

Men ja... det är ju ett beroende jag är här för att hindra. Så jag kommer fortsätta läsa och heja på alla här. Lider med er som lider just nu av den vidriga alkoholen. Det kan verkligen drabba vem som helst... ?

Lim

Det har gått en månad och tio dagar sedan jag registrerade mig här. Läser här fortfarande ett par gånger i veckan men vet inte vad jag ska skriva. Känner just nu inte för att gräva så mkt i tankarna kring alkohol utan vill mest vila i att jag har slutat. Får korta och få stunder av sug men de går snabbt över. För nu har jag verkligen börjat känna av effekterna av att vara alkoholfri. Jag känner mig lugnare och mindre stressad och orolig helt allmänt. Inte ens nu fast det är fredag är jag sugen på någon alkohol.

Hade jag druckit nu och fredagsstädat hade jag snart mått lite illa och börjat få skuldkänslor. Hade jag väntat till ikväll med att dricka något så hade sömnen varit förstörd till natten. Just nu är det bara sådana bilder och känslor som dyker upp när jag tänker på någon alkohol.

Det är så skönt att vara utan.

Hoppas fler upplever att det är enkelt just nu och inte bara en kamp. Alla är värda att må bra.

Det har gått en bra tid sedan du började här och du läser regelbundet. Du mår nu bra av att inte gräva i tankarna om alkohol som du skriver och vill dela med dig av att det går bra och ett hopp om att det är fler som känner som du. tack va fint! Det är garanterat många som känner och tänker som du. Det blir nog lätt så att det skrivs mer när man har det lite jobbigare, sånt här kan ju också vara hjälpsamt för många att läsa!

Fortsätt gärna berätta hur det går och hur det känns för dig!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Lim

Tack Rosette!!

Nu har det gått ännu lite längre tid sedan mitt alkoholstopp. Nu känns detta som den normala rutinen och som att vin eller öl är det avvikande. Förut var det tvärtom . Visst kan jag sakna det om jag anstränger mig men inte längre än mkt korta stunder.

Jag har börjat ta hand om mig igen känns det som. Ansiktsvård, mitt hår, jag går ut och springer. Allt detta gjorde jag förut med men med en känsla av att det var slöseri eftersom jag ändå förgiftade mig några gånger varje vecka. Nu springer jag och känner in i varje cell att det finns en mening med det. Jag förtjänar hälsa!

Jag har fortfarande stress, mkt med jobbet och det vanliga ekorrhjulet att hantera men nu mår jag i alla fall bra mellan de sakerna liksom. Jag sover bra och mår fysiskt bra så livets stress är lättare att stå ut med på nåt sätt. Oro finns alltid i livet oavsett men det får jag acceptera. Den oron är ju egentligen ännu mer anledning att inte dricka.

Jag tycker jag har en annan färg i ansiktet och mer liv i mina ögon. Skammen är borta.

Jag kanske faller igen för frestelsen nån gång men jag hoppas att jag alltid minns hur bra livet kan vara utan alkohol.

Jag ska göra det jag älskar hela sommaren, nämligen ta långa springturer. När eventuella sug kommer ska jag påminna mig om den gång jag sprang för kanske ett år sedan, med grov ångest i bröstet och en känsla av panik. Jag sprang dagen efter jag druckit öl fast jag lovat mig att sluta. Jag kände mig maktlös. Jag tänkte att jag aldrig skulle kunna lita på mig själv. Såna springturer ska jag INTE ta i vår och sommar.

Kämpa på allihopa! Plötsligt klarar man det. Och paniken försvinner.

Lim

Idag kände jag för att dricka något. Var väldigt uppstressad på grund av mitt jobb. Kände mig så jäkla less på allt och alla. Ville ta en öl i solen. Men det gjorde jag inte! Och nu är suget borta. Och jag vet att stressen bara hade avtagit en kort stund för att kanske just nu i denna stund vara ännu högre?

En av flera positiva saker jag upplever av att inte dricka är att jag trivs bättre i mitt hem. Tror det är för att alkoholångesten inte sitter i väggarna längre. Ångesten sitter inte i möblerna efter en ommöblering jag gjort lite berusad. Tvätten påminner mig inte om när jag vek den berusad. Osv. Både jag och mitt hem är avgiftade. Det här är faktiskt en av effekterna jag uppskattar mest med att inte dricka. Det är en stor lättnad att inte få ångest av att vara hemma. Nu känner jag alldeles tvärtom och det är så fantastiskt skönt. Trivs plötsligt så bra hemma!! Och så har jag inte känt på länge. Har alltid hittat fel men det har faktiskt varit alkoholens fel inser jag nu. Jag bor jättemysigt tycker jag nu.

Idag har jag lärt mig att suget försvinner ganska snabbt om jag låter bli att agera på det. Och nu ska jag sätta på en kopp kaffe och mysa i mitt fina hem med mina goa ungar ?

Bra jobbat Lim! Visst är det konstigt att tankarna ändå finns när man vet att man mår bättre utan.
Stressen är jobbig och en stor trigger för mig. Ilska likaså, jag har lite nära till mina känslor men agerar inte ut dem så ofta.

Så kände jag också med hemmet. Nu är det inte ett fyllehem längre utan rent och fräscht. Tyckte även sängkläderna kändes sunkiga fast dom var nytvättade. Det är skönt att du mår bra och har ett gott liv. Njut av duktiga dig och gosiga barn. Kram på dig....

Lim

Sisyfos och miss lyckad. Tack för era svar, de gjorde mig glad.

Idag igen blev jag sugen på att dricka! En stund. För att jag var irriterad av löjliga små orsaker. Ett glas av något hade känts jätteskönt, känner lite så fortfarande. Suget kom helt nyss och jag fick lust att gå in här och skriva det. Jag ska inte agera på det alls utan jag ska sätta på kaffe och diska undan i köket. Lyssna på nån podcast. Och snart är suget borta, så mkt vet jag. Men ja, sugen blev jag.

Då vet jag att även irritation är en trigger. Hur undviker man det då? ??

Kram till alla där ute!

Lim

Haha måste ju skratta nästan. Suget är helt helt helt borta och har varit det senaste halvtimmen. Så fort gick det alltså över. Bra att komma ihåg till nästa gång. Fast i och för sig kanske det försvinner snabbt också pga att jag vet att jag inte ska dricka. Då blir suget inte till ett dividerande och förhandlande och därmed övervinner man det snabbare. Hade mitt beslut varit svagare hade kanske sugen varit starkare och längre.

Nåväl, nu fortsätter jag kvällen som om inget hänt ?

AlkoDHyperD

Ska du inte eller har du inte möjlighet att välja blir ju suget bara en längtan eller önskan. Inget val ingen vånda.

Bedrövadsambo

Var det inte någon på detta forum som skrev om HALT? Dvs Hungrig, Arg, Ledsen, Trött. Att man kan tänka HALT när suget sätter in och sen försöka utröna orsaken. På så sätt bryter man ju automatiska tankar "åh vad sugen jag är" med medvetna tankar "varför är jag det, vad behöver jag istället?"

Vi har olika strategier när det gäller sug. Vissa går ut och går, andra läser, ser på filmer kanske om alkoholens "offer" dvs barn och närstående, som far illa pga alkohol, vissa motionerareller, yogar. Ja man tar till det som passar bäst. Jag har motat sug just genom att tänka på missbrukare som har dött, som har fått tex stroke, på mina barn som sovit men ändå varit oroliga när jag satt full hemma ja allt elände man kan tänka sig när det gäller effekten av a-missbruk. Det finns tillfällen man kan vara svagare och då gäller det att ha hittat sitt sätt innan. Tänka efter före alltså. Kram på dig...