Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Bedrövadsambo

Du visste precis varför du fick suget, och kunde stå emot. En enorm seger! Sträck på dig och var stolt ?

Lim

Hej allihopa. Idag är det fem dagar kvar tills jag varit nykter i fem månader. 10:e varje månad är dagen jag klarat mig ytterligare en månad från alkoholdjävulen.

Ikväll är jag så sugen på ett glas vin ? Jag har så mkt att göra hela tiden och nu ikväll är jag helt slut men nu måste jag göra massa sysslor hemma. Jag skulle verkligen vilja ha ett glas vin medan. Alltså sjukt gärna. Ikväll skulle det hjälpa mig faktiskt, jag vet det. Men som vi alla vet.... det hade gått bra ikväll. Och imorgon hade jag tyckt att det vore ju naturligt och trevligt att dricka ett glas igen. Och på fredagkväll börjar min semester och det borde ju firas med lite vin. SÅ tack Gud säger jag stopp innan det sker.

Jag blir lite ledsen nu över att jag känner såhär. Men jag får vara glad över att jag åtminstone inte tänker agera på känslan. Varken idag eller imorgon eller nästa vecka. Aldrig i livet. Jag måste ta mig igenom känslan och hitta ett annat sätt att hantera min trötthet, stress och oro på.

Jag hoppas det blir en solig semester för då ska jag samla D-vitamin och ta hand om mig själv. Jag ska fortsätta på den här stigen jag börjat gå på och jag ska inte svika mig själv.

Ikväll är det bedövning jag behöver så det är väl därför jag vill ha ett glas vin.

Men nu ska jag ställa mig upp, göra det som ska göras och spara lite till senare. Jag måste faktiskt inte göra allt på en gång.

Suck.

Kram till alla och kämpa på!!

Lim

För min egen skull vill jag skriva att suget är borta nu. Och jag inser vad jobbigt det skulle kännas att vara berusad nu. Och jag minns hur det känns att lägga sig att sova med vin i kroppen. Inte alls mysigt. Hemskt rentav. Så tack mig själv som står emot ?

Tankar och känslor är ju inte farligt, det blir man inte full av. Och Lim du agerade inte! Det är riktigt bra gjort.. Kram, och hoppas morgondagen blir lättare.

Känner så väl igen just det där.., när man måste kämpa lite till fast man är för trött. Och då bara vill orka och hälla på lite bensin. Tror att det är viktigt att ta tröttheten på allvar. Vad kan man minska ner på. Hur kan man vila sig. Så bra att du inte hällde i dig ditt vin. Vi vet ju båda att just det inte hjälper alls.

Lim

Tack miss lyckad och Sisyfos för ert stöd. Och ja Sisyfos, igår var det bensin för att orka lite till som jag ville ha.

Idag har jag lite ångest. Jag märker att jag dövar nåt inom mig och när jag inte dricker så försöker jag byta flyktsätt. Jag är i vanliga fall en väldigt sparsam person men nu när jag haft ett par dagar av oro så har jag plötsligt börjat spendera mer pengar än vanligt. Inga stora summor men ändå mer än vad jag brukar under en sån kort period. Allt jag köpt har varit sånt som jag behövt köpa länge men snålat på. Så sakerna är inga onödiga köp men däremot köpte jag dem på samma gång nästan och det var för att få en liten kick tror jag. Bli lite glad.

Stod nyss och plockade ur diskmaskinen och kände en klump i magen. Extremt lättad över att jag inte druckit OCH köpt mer än vad jag brukar. Då hade jag mått värre och säkert dövat det med mer alkohol. Ja, gått in i den vanliga gamla onda cirkeln.

Jag måste stanna upp nu och tänka på mitt beteende. Analysera det jag gör och vara noga med att inte falla in ett beteende av att döva mig själv. För när jag inte kan köpa saker för att bli glad kanske nästa steg vore att dricka igen? Det är mitt eget ansvar nu att ta ansvar för mig själv och mitt eget beteende.

Jag måste jobba med mig själv. Jag vet bara inte riktigt hur. Att söka glädje och små kickar i vardagen är väl knappast nåt konstigt. Men de måste vara bra kickar och inte snabba och snabbt övergående.

Jag menar inte att jag är osäker på min nykterhet och tror att jag är på väg att falla. För så är det inte. Jag tänker absolut inte dricka och jag vill det inte heller alls. Men jag gillar inte oron inom mig och jag känner igen den och vet att det är precis den här oron som förut fått mig att dricka. Sedan tror jag min ångest är större idag pga jag var så sugen på vin igår. Som miss lyckad skrev så blir man inte full av en känsla. Men jag känner ändå att det var jobbigt att känna sådär. Att vilja ha det man hatar. Usch.

Jag tror att jag ändå nu en period måste bestämma mig varje dag för att fortsätta på den här vägen. Ta ett beslut varje dag. Så har jag inte gjort hittills för det har inte behövts. Men just nu behöver jag ge mig själv en boost. Påminna mig själv om vilket grymt beslut jag har lyckan att få ta varje dag. Jag måste se det som en gåva och det allra bästa och finaste. Så att jag kan få en kick av DET.

Jag kommer nog snart ur den här "svackan".... Måste bara jobba lite extra med mig själv.

Tror att jag ska läsa lite böcker kring alkoholmissbruk och nykterhet etc. Kunskap är makt.

Jag tror förresten att jag just nu också är trött på att vara så duktig hela tiden. Och viljan att bara släppa allt finns där. Strunta i allt liksom. Men när semestern börjar kanske det lägger sig lite för då måste jag åtminstone inte vara duktig på jobbet för ett tag.

Jag lovar och svär att den här sommaren ska vara helt nykter. Handen på mitt hjärta. Hur jag än känner det under semestern ska jag inte dricka en droppe alkohol. Min kropp ska fortsätta vara ren och fri från gift.

I september har det gått 2 år sedan jag hittade det här forumet. Jag läste och jag grät i en vecka. Jag ska aldrig må så igen. Känna mig så vansinnigt maktlös inför min egen dumhet ? Så när denna sommar når sitt slut ska jag inte vara på samma plats som för två år sedan.

Kram till er alla!

Lim

Oj vilket behov av att skriva jag plötsligt fick. Började tänka tillbaka på min senaste värsta drickperiod. Det var ett par år sedan. 2,5 kanske? Jag har druckit efter det men inte lika långa perioder och inte lika mkt. Utan det var för 2,5 år sedan som jag nådde min botten.

Jag kanske har skrivit om detta, det har jag nog helt säkert. Men nu fick jag behov av att tänka på allt igen.

Jag pluggade och jag köpte öl var och varannan dag. Det var mörkt och deppigt och jag drack och läste. Jag mådde så otroligt psykiskt dåligt och var helt säker på att jag hade en depression. Sa det till min mamma och jag bestämde mig för att snarast kontakta vården för att få antidepressiva. Jag var helt säker på att jag hade en depression.

Sedan insåg jag mitt alkoholbruk hade övergått i ett allvarligt riskbruk. Jag slutade dricka och ganska direkt var min "depression" borta.

Efter det har jag inte fallit in i så långa perioder av drickande. Snarare har jag varit nykter mycket mer än jag druckit. Men beteendet har kommit i skov och även korta perioder har gett mig mkt ångest.

Fy f*n vad sorgligt egentligen. Jag var övertygad om att jag behövde medicin för att må bra. Men i själva verket var alkoholen orsaken till allt och den drack jag för att jag försökte må bättre.

Aldrig igen. Aldrig aldrig aldrig.

Lim

Hej igen i sommarkvällen.

Idag jobbade jag sista dagen innan semestern. Det var en bra dag och jag känner att jag kommer få en bra höst där efter semestern också. Jag trivs väldigt bra på jobbet och med de flesta av mina kollegor. Vill skriva vad jag jobbar med men samtidigt inte pga anonymiteten. Men jag har ett jobb som kräver mycket men också ger mycket. Man måste vara väldigt social och ha mycket ork och tålamod. Ett jobb man absolut inte kan vara bakis på. Då dör man nästan (har tack och lov inte varit det och skulle inte klara det heller).

Det känns underbart att vara ledig nu några veckor. Jag ska pyssla hemma med sånt jag har tänkt på men inte haft tid med. Umgås massor med mina barn varje dag. Gå på utflykter och mysa. Vila och sova länge på morgnarna. Dricka kaffe i solen och mysa under en filt på kvällen. Jag har gett mig själv uppdraget att verkligen försöka leva i nuet. Strunta i om vi sover bort halva dagarna och är vakna halva nätterna. Jag ska se filmer jag gillar och jag ska läsa flera böcker. Jag ska ge mig själv återhämtning. Och viktigast av allt, allt detta ska ske och kan bara ske nykter. Dricker jag ett enda glas vin så är min semester förstörd. Så känns det för mig. Förra semestern drack jag vid fyra tillfällen den första veckan men sedan inget mer. Det var min sämsta semester nånsin för resten av tiden var jag besviken och jag hade väckt monstret och fick jobba resten av ledigheten med att kämpa emot det. När hösten kom började jag dessutom dricka igen och gjorde det av och till fram tills det här stoppet.

När jag har min sista semesterdag har jag varit nykter ett halvår! Den milstolpen ska jag inte missa! Vilken perfekt pepp under sommaren att tänka på. En frisk sommar och en frisk fräsch start i höst ?????

om några dagar Lim. Du planerar och tänker helt rätt inför din semester. Leva i nuet, koppla av och njuta. Göra det du vill för stunden.

Jag gör likadant nu när jag har semester. Är på en semesterresa med bil, och stannar till några dagar i taget. Äter, vilar, sover, läser böcker, promenerar, lyssnar på musik, etc. Gör det jag känner för i stunden. Men framför allt och det viktigaste av allt; fortsätter nykterheten. Då kan man må bra och uppleva livet. Hela tiden.

Förut i eftermiddag när jag var ute och promenerade, gick jag förbi en stor och populär uteservering i den stad jag för tillfället vistas i. Klockan var strax efter 4, och det var betydligt mer än 50 personer, kanske 100, som satt där, och nästan alla hade öl- eller vinglas framför sig, solglasögon på sig, och ett högljutt pladder kring sig. Promillen steg allt eftersom eftermiddagsolen sjönk.
Nej, jag blev inte det minsta sugen eller avundsjuk på dem, tvärtom. Många av dem är nog inne i riskbruk eller rent av missbruk, de sitter fjättrade vid sina flaskor och kastar bort en vacker sommardag och vaknar upp bakis i morgon. Har de barn kanske de "mutar" dem med lite extra pengar till glass eller annat, för att de inte hade tid med dem dagen innan. Alkoholen var viktigare.

Så du gör helt rätt Lim. Planerar för fortsatt nykterhet. För ett liv i frihet.

Önskar dig en fin och skön semester, i lag med dina barn. En stor sommarkram till dig Lim!

AlkoDHyperD

Och den kommer säkert kännas mer innehållsrik nykter. Så skönt att verkligen kunna ta tillvara alla dagar och vara fullt vaken tidiga sommarmorgnar. Ingenting slår ett sent kvällsdopp eller en simtur i skymningen en sommarkväll. Tänk vad många timmar vi vinner när vi är helt nyktra!
kram

Lim

Tack Pi31415 och AlkoDHyperD! Det känns alltid så fint med respons och igenkänning. Så skönt att veta att så många fler än jag själv går omkring med samma tankar och mål och ser på alkoholnormen med liknande ögon. Det är skönt att inte vara ensam om att kämpa emot.

Nu sitter jag i solen med min kaffekopp. Vinden susar i björkarna på baksidan. Fåglarna kvittrar och vår katt jamar vid mina fötter. Jag ser en del saker som måste göras. Gräset behöver klippas och ogräs rensas. Men det gör jag när jag får lust. Tror det är så jag måste jobba i sommar. Inte göra en att göra lista i huvudet redan nu. Allt kommer att bli gjort så småningom.

Jag har en förmåga att alltid tänka att "när det och det är gjort, då kommer jag vila och njuta av stunden". Men nya saker uppkommer ju jämt och ny tvätt ska tvättas och disken återkommer och gräset växer. Jag kommer aldrig vila om jag inte accepterar lite röra runt mig. Det är svårt för mig att acceptera men jag måste det för annars lyckas jag stressa mig igenom semestern.

Så nu ska jag sitta här i det för höga gräset och låta det vara en stund. Kanske flera dagar till och med ?

Kram till er alla!

Lim

Måste bara skriva om en granne jag har. Han är en riktig stordrickare och dricker helt öppet på förmiddagen. När solen skiner sitter han på framsidan med 7,5 öl. Han pratar glatt och ofta känner han inte igen mig men andra gånger pratar han med mig och ger mig massa märkliga komplimanger.

Dricker han inte är han en riktig surgubbe. En surgubbe som tagen ur en film, en riktig stereotyp, en karikatyr av sig själv. Han svär och muttrar.

Sedan plötsligt sitter han med sin öl och skrattar och tjoar.

Han är pensionär sedan länge. Jag förstår inte hur hans kropp håller. Men då och då dyker han upp med stora sår i ansiktet som han fått när han ramlat.

Jag misstänker att han inte stör sig på sin alkoholism eftersom han dricker så öppet. Men vad vet jag....

Han är som alkoholen förkroppsligad i mina ögon. Arg och sur blandat med gapig glädje, sårig och hostig och nedgången. Vore han trevligare hade jag tyckt synd om honom men han är för läskig för det på nåt sätt. Men säkerligen har han goda sidor därinne... det har väl de flesta.

Alkoholismen kommer verkligen i olika paket. Grannen är ju bara en av dem. Att jag var nära att hamna där är det nog ingen som anar. Jag som smygit så och putsat min fasad och varit uppe tidigt och städat även när jag varit bakis. Jag har överkompenserat för att ingen ska märka. Det är kanske mindre jobbigt att vara sådär öppen med eländet? Slippa dölja. Men å andra sidan tyder det väl på en brist på insikt hos honom.

Hur som helst så är det så skönt att slippa dölja mer.

har ju haft småbarn nästan hela mitt vuxna liv. Kommer ihåg när jag hade kontrollbehov. Kunde inte slappna av när det var rörigt omkring mig. Gör i ordning en plats i huset eller i trädgården där du kan sitta och som inte är rörig. Det gjorde jag när jag pluggade. Gjorde i ordning så sovrummet var fräscht. Satt där inne och pluggade fast resten av huset var stökigt. Nu för tiden städar jag inte så ofta. Jag har lugnat ner mig. Men tror att stressen av stökighet kan trigga igång ett sug efter avslappning för vissa av oss. Det går jättebra för dig Lim. Ge dig själv en klapp på axeln nu. Barnen är små en gång, sen går det fort och dom ska ut i världen. Nu är vi nyktra föräldrar och bättre föräldrar än oss kan inte våra ungar få.. Stor sommarkram till dig..

han kanske också har smugit med alkoholen för ett antal år sedan? Eller så sitter han inne först och dricker dom första ölen. Alkoholen funkar ju så för många. Först är det fint med fina glas, senare på kvällen eller ner i missbruket så är det inte så noga. Man dricker ur muggar och dricksglas för att dölja. Dricks direkt ur tetrapack, man grälar om vem som tagit någons alkohol osv. Usch vad tragiskt. Alkoholen går att jämföra med droger, fast jag inte tyckte det tidigare. Likheterna är fler än skillnaderna. Den största skillnaden är att alkohol är lagligt..

Lim

Tack snälla miss lyckad. Jag ska försöka ge mig en klapp på axeln.

Idag känner jag mig rastlös. Jag har solat, badat, tvättat, dammsugit, lyssnat på poddar jag gillar och egentligen haft en jätteskön dag. Egentligen. Men nåt skaver. Jag blir så irriterad på mig själv!! Varför tänker jag på alkohol hela tiden nästan nu helt plötsligt? Jag kan inte låta bli att tänka att en öl skulle förstärka nåt. Göra det lite härligare. Härligare att njuta i solen och härligare att skrota runt hemma. Göra sånt jag längtar efter när jag är på jobbet 40 timmar i veckan. Jag får panik på mig själv.

Jag kanske behöver komma in i semesterlunket bara och min psyke tror att en öl skulle hjälpa mig dit. Jag har trots allt inte ens haft min första semesterdag. Den är ju imorgon.

Imorgon ska vi lämna huset i alla fall och göra lite saker på stan. Då får jag göra av med lite rastlöshet.

Jag ska ha is i magen nu. Kanske skulle jag kunna ha nåt litet sommarprojekt för att jag inte ska tänka så mkt på alkohol. När barnen är upptagna med sina kompisar måste jag ha nåt att fokusera på. Nu vill jag bara ha en öl ?

Jag inser att den här känslan jag har idag egentligen är en känsla många många många har i Sverige nu. När semestern kommer. Några öl för att komma i stämning. Skillnaden för mig och andra på forumet är ju att vi vill undvika ölen och vi behöver och vill klara oss utan!

Jag vet att jag klarar det. Men det är tråkigt att känna mig frustrerad och irriterad en fin dag som den här.

En dag i taget...

Nåt som skaver... ja, vad är det egentligen som skaver? Eftersom jag känner igen mig lite i det du skriver så undrar jag om vi är lite lika i att vi lever i planer, i framtiden och är dåliga på att leva i nuet. Jag är nästan alltid på nästa steg. Och det är lite svårt då att njuta i stunden även om jag sitter ner med röran omkring mig så skaver det litegrann. Jag vet att jag behöver/förtjänar/ska vila men i tanken är jag nån annanstans och inte helt nöjd. Listor i huvudet är en katastrof, men fysiska listor med saker som man skulle vilja hinna men aldrig hinner ner till är bättre. Att beta av på de listorna är psykiskt stärkande. Nu vet jag inte om du har den typen av "drömmar" , men det blir en annan effekt när du kan "bocka av" något istället för att säga att du "skrotat"
Ett projekt låter bra, men du kanske har små saker redan du kan ta itu med, en i taget... städa ur en hylla... ta med barnen till ett speciellt/spännande ställe, åka till återvinningen och kasta saker (och det är otroligt befriande).... ja, säkert sånt som du redan gör, men gör en liten lista att bocka av. Gräsklippningen kan ju vara med den också.

Som periodare så kommer dessa känslor alltid dyka upp. Det gäller att alltid ha färskt i minnet hur det blir efter de där två ölen. Det stannar ju inte där. Jag var nykter i två år, drack inte en droppe. Tog två öl och det var kört igen. Sabbade två år för mig själv och det höll på att gå rakt åt helvete. Det jag upplever är när man har hållt uppe ett tag så kan det bli ett väldigt kraftigt återfall.

Tänk på att en öl (kan) leda till - vakna svettig, ångest, bakfylla, vilja dricka mer (för det suget dra du ju igång..igen) uppförsbacken som man ska upp för igen, självförtroendet som slängs ner i botten, barnen som man sviker. Och A-djävulen väcks ur sin sömn. Igen.

Eller vakna pigg, fräsch till en ny fin sommardag, nykter.

Kämpa igenom detta för det kommer vara SÅ värt det.

Ps läs ditt första inlägg igen, där har du ditt svar :D ds

Kramar

MM

Lim

Sisyfos och MondayMorning TACK. Alltså stort tack för era råd. Det hjälper mig så himla mycket!!!

Allt från listorna till att tänka ett steg längre. Och att läsa om en annan "periodares" erfarenhet av återfall.

Stort tack!!!

Jag ska absolut inte falla in i skiten igen. Det där med självkänsla är för viktigt. Jag vet ju hur jag hatar mig själv om jag dricker.

Jag är en väldigt engagerad och närvarande mamma och en stor del av min identitet är kopplad till min roll som förälder. Men till och med den förstörs om jag dricker. Dessutom är mina barn nästan ett halvår äldre nu än när jag sist drack och de förstår nog ännu mer nu. De är i den åldern då mkt händer på kort tid.

Kram till er och tack för ovärderligt hjälp.

SkåneTösen

När jag känner den där rastlösheten (vilket är skitjobbigt) brukar jag jämföra känslan med hur jag mår efter jag supit till.
För då ter sig rastlösheten som det mindre onda. Håll emot!
Det är en kamp men för varje gång man vinner den kampen så blir man starkare.