Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Lim

Miss lyckad, tusen miljoner tack för ditt svar. Som så ofta tröstar det mig att läsa. Och så vet jag att du förstår också hur det är att vara i en relation där man vill olika i frågan om alkohol. Tack!!

Idag har jag jobbat. Många timmar och en lång dag blev det men jag trivs så det var inte så farligt att semestern var slut ändå. Som ett brev på posten har jag dock blivit förkyld. Men i övrigt mår jag bra.

Jag har inga tankar på alkohol förutom vad det gäller min man då. Själv köper jag inte ens alkoholfri öl längre. Inte för att jag har nåt emot det men jag kommer inte på det ens längre. Och så tror jag det ändå påminner mig om A-öl så då blir det bara dumt just nu.

Just nu är nykterheten så lätt och självklar. Dessutom tror jag att om man reflekterat såhär intensivt och länge kring alkohol som jag har gjort ett halvår nu (och inte druckit) så tror jag det vore omöjligt att börja dricka igen utan en ENORM ångest varje gång. För jag VET ju vad jag vet om mig själv och mitt drickande. Det skulle vara som att försöka lura hela mitt väsen. Varje cell i min kropp vet sanningen om alkohol så det finns ingenstans i mig som inte skulle bli ångerfyllt och må dåligt. Det är som att jag blivit oåterkalleligt medveten och därför GÅR det bara inte att dricka igen. Inte ens måttligt och på ett socialt accepterat sätt. Det tåget har liksom gått. Jag kan aldrig njuta av ett glas vin igen för det skulle inte gå att njuta. Även om jag skulle kunna bli måttlighetsdrickare och om någon kunde garantera mig att det skulle funka för mig så hade det ändå varit kört. För jag skulle ändå må dåligt av det och ångra det. Jag har insett på djupet vad vidrigt alkohol är och den bilden av det kan jag aldrig radera. Jag hatar alkohol. Hatar att vanliga sunda människor begär alkohol.

Nu dricker jag kaffe alldeles för sent. Men kaffe älskar jag ?

Godnatt alla!

Amanda..

Vad hoppfullt att läsa ditt inlägg Lim!!! Jag tror att det är dit jag är på väg, hoppas det, att känna att det inte finns något alternativ till nykterheten. Det har bara gått två veckor men det känns som om jag lärt känna mig själv på nytt. Och fått så många nya insikter, trodde det var omöjligt men så plötsligt går det!!! Långsamt, en dag i taget, men det går! Är så rädd för att falla igen men ändå hoppas jag att jag fortsätter vara rädd. Rädsla är också en drivkraft. Som är mänsklig.
Sitter också här med mitt kaffe som är ett viktigt stöd i min kamp? Kaffet drar jag ner på nån gång i framtiden, en sak i taget?
Kramar❤️????

Och välkommen tillbaka till forumet! Härligt att du har 5 månaders nykterhet, grattis! Du upplever sug ibland, samtidigt som jag kan tänka mig att under de här 5 månaderna så har du också kommit fram till olika sätt att hantera suget.

Det är säkert många här på forumet som har olika sätt att hantera sug. Mitt tips är att du startar en egen tråd med detta ämne så får du säkert flera svar.
Här kan du också läsa lite vad andra har skrivit om sug: https://alkoholhjalpen.se/node/34733

Önskar dig en fin dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Lim

Amanda, tack för ditt fina svar. Jag tror att du hittat din nykterhet. Det där beslutet som ligger grundat i dig kommer att vara där för alltid tror jag. Visst kan man falla ibland men det där beslutet som kommer av en stor insikt i vad alkoholen gör, det tror jag ligger kvar där. Så OM du skulle ta återfall (vilket jag inte tror du kommer ta) så tror jag ändå du har bestämt dig för att det får vara nog nu med att låta A förstöra livet.

Jag känner mig lite smårisig. Förkyld, ont i kroppen, hostar, huvudvärk, trött pga omställningen efter semestern att vakna tidigt osv. Kan ju föreställa mig hur risig jag hade känt mig om jag druckit hela semestern.

Igår var jag såååå trött efter jobbet. Kom hem vid 17. Trött trött trött. Men jag orkade ändå fixa undan i köket, laga mat, plocka etc. Förut när jag drack hade jag verkligen önskat en öl då. Tror jag? Jag börjar glömma litegrann när jag egentligen ville dricka. Det ter sig så ologiskt för mig nu att vilja dricka när man redan är sliten och trött? Man blir ju inte piggare av att förstöra sömnen med alkohol.

Hur som helst. Rishög var det här. Men av naturliga orsaker så jag ska väl stå ut ?

Ha en fin kväll allesamman! Kram!

Lim, du har verkligen nått en insikt och det är oerhört positivt. Samtidigt så funderar jag lite på hur du agerar i förhållande till din man. Det känns som att det går så mycket energi till hans problematik. Och jag undrar om han har problem, det finns ju sånt du skrivit som tyder på det. Men tycker han det? Hur ser hans drickande ut? Har han bestämt sig? Han har sin egen resa att göra. Den kanske inte kommer att vara spikrak, men det kommer att vara avgörande hur målet ser ut för honom. Han behöver ett eget mål. En egen insikt!
Jag förstår att du är ledsen och besviken, särskilt om du tror att han är lika övertygad som du och jag menar inte att du ska acceptera ett osunt drickande, men att ta diskussionen när han har druckit är lönlöst. Fast det vet du ju redan. Har han problem, men saknar insikt så kan du inget göra. Men hans lösning kanske heller inte behöver se ut exakt som din. Du är oerhört stark i din övertygelse och din avsky för alkoholen och det är positivt, men han har kanske en annan väg ut. Funderar på om du bör ta ett steg tillbaka där och hoppas att han hittar som väg. jag menar såklart inte att du ska acceptera, men diskussionen om mål måste ske i nyktert tillstånd och att han sätter sina egna ord på hur han villl leva. Hoppas att han hittar sin väg!

Lim

Sisyfos... Tack för ditt svar. Pga anonymiteten här skriver jag ju väldigt odetaljerat och det jag skriver om blir min oro. Diskussionen vi hade senast var på hans initiativ. Jag ville absolut inte diskutera något alls då. Men en berusad person är ofta väldigt svår att resonera med, särskilt min man. Ville han prata (bråka) på fyllan kunde han rycka upp mig ur sängen tre på natten fast jag skulle upp och jobba kl 7.

Min man har förlorat körkortet och vi har blivit kallad till socialen. Alltså, oavsett om han har insikt eller inte så tycker jag att jag som hans fru har rätt att ställa krav nu. Jag har sopat under mattan i flera år. Och det har blivit värre och värre. Så jag är väldigt rädd att det ska bli samma igen. Att jag måste sjukskriva mig från jobbet för att han tvingat mig att vara vaken och lyssna på hans monologer och bråk.... det vill jag inte uppleva igen.

När man är så destruktiv i sitt drickande har man liksom förstört sin chans till att dricka igen utan att omgivningen reagerar med besvikelse och ilska.

Jag tycker inte man ska dalta med alkoholister som förstör för sina anhöriga. Men tyvärr är det lätt att man gör det för husfridens skull.

Han gör sina egna val och ska få ta sin väg. Men det är inte rätt att jag ska leva med en klump i magen redo för bråk.

Jag hoppas det ordnar sig och att han inser vad han gör. Det önskar jag för alla som har en destruktiv relation till alkohol.

Jag ska tillägga att jag inte går runt och pratar om alkohol med honom dagligen. Snarare tvärtom. Jag går mest runt och hoppas att han ska välja rätt. Alltså det som är rätt för att jag ska välja att stanna hos honom.

Jag vet att ingen som inte levt med en alkoholist eller med någon som missbrukar alkohol vet hur det känns. Det är mycket mycket mycket värre än vad man kan tro.

Men ändå... jag hoppas. Hoppas på ett lyckligt liv med honom. Tror han kan hålla det i schack nu pga hans nya jobb han tycker om och vill göra bra ifrån sig på. Men får han en dipp kan det lika gärna bli som förr igen.

Jag bor nu själv i huset.. Det är lugnt och vet du vad lim? Min nykterhetskänsla som var borta i mitt gamla hem är tillbaka. Det var det du sa! Att min sambos drickande blev ett slags sunkig känsla för mig också... Jag förstår att du har känt det med. Jag har också hållet inne med massor av saker på forumet om sambon för det hör ju hemma på anhörigsidan. Nu har ju jag också a.problem och då har jag tråden här. Finns det möjlighet att få din mailadress? Har tänkt på det ett tag. Du behöver så klart inte. Men om du vill? F-n att man aldrig vill ha nykter framtid samtidigt.. För min sambo är det försent.. Kärleken försvinner i alkoholdimman. Hoppas din förkylning är bättre i alla fall.. Stor kram till duktiga fina lim...

Jag var visst helt fel ute. Du beskriver ett helt annat sammanhang än det jag såg. Klart du har rätt att ställa krav. Lyssna på miss lyckad istället . Kramar till er båda.

Hur går det? Nu förstår vi bättre lite av din bakgrund. Påminner en hel del om mig/oss. Jag har haft en partner som druckit för mycket under många år. Med en massa tråkiga följder. Sen började vi dricka ihop. Resten är historia. Hoppas jag. Jag fattar att du har det skitjobbigt med en önskan om stabilt familjeliv. Skriv gärna. Jag saknar dig...

Lim

Ingen fara Sisyfos. Man skriver ju så lite av det som pågår och lämnar ute så många saker att det inte går att göra sig en hel bild av situationen.

Miss lyckad, jag känner verkligen att du kan förstå mig. Jag kanske kan ordna en ny mailadress jag kan ge dig på nåt sätt. Ska kolla upp det så snart jag kan. ?? Gud vad skönt och underbart att du bor i ett helt A-fritt eget hem nu ?? och ett din nykterkänsla är tillbaka ???

Många tankar snurrar runt i mitt huvud ikväll. Orkar inte skriva så mycket nu och tänker mer och mer på att jag snart hör hemma mer på anhörigsidan.

Jag har nästan känslan av att jag aldrig druckit nånsin?? Det är så märkligt egentligen. Blir inte sugen nånting. Helgen har passerat och inte en enda sekund har jag tänkt på att dricka. Inte helgen innan heller.... eller den innan. Det är skönt.

Trots det jobbiga som pågår nu så är det ju bra att jag är så stark som jag är i min nykterhet. För det är jobbigt för min man att jag är nykter tror jag. Han säger han är glad att jag är det men jag tror han skulle bli lättad om jag sa att jag ska börja igen. Vad enkelt för honom. Så det är tur att jag inte vill dricka. Om jag ville det hade det varit så lätt att göra det. Ingen hade höjt på ögonbrynen.

Det är en stor sorg i mig att inte få dela den här övertygelsen med min man. Vi gjorde det fem månader ungefär. Men sedan klarade han inte mer. Och då sa han någon vecka innan att det är så skönt att inte dricka, att vara ren och frisk. Men pang så var det tydligen inte så skönt längre? Nu är det plötsligt jätteviktigt att dricka när han är ledig.

Han fungerar som avskräckande exempel på mig också. Bakis, Stinkande. Snart är ölmagen tillbaka också. Den som hade försvunnit. Jag ser redan att han gått upp i vikt runt magen tycker jag.

Jag städade min stora garderob idag. Provade kläder och hittade plagg jag köpte för cirka 8-9 år sedan. Då hade jag min första period av att dricka för mycket. De kläderna är helt för stora för mig nu så jag kastade dem. Då hade jag inte barn så jag drack mer då än vad jag gjort efter det.

Jag vet inte vad framtiden har att vänta. Men nykter kommer den vara. Det ska den vara. Mitt i ångesten så tröstar det mig. ❤

Godnatt alla!

Lustigt, jag började skriva där idag men hann aldrig kolla ordentligt så postade inte det. Jag har som du varit anhörig till a missbrukare redan som liten. Först som dotter, sen syster och sist nu som partner. Tycker såklart att vara partner var jobbigast och under lång tid. Man har ju ansvar för barn också. Min mamma skilde ju sig också från pappa som var a-beroende. Det är hon som gett mig styrka och handlingskraft. Hon köpte hus ensam på 70-talet och hade ansvar för 5 hemmavarande barn. Det är skönt att höra lim att du är stabil i din nykterhet. Min f.d sambo var också nykter flera månader. Tror det handlade mest om vita knogars nykterhet. Er situation löser sig säkert på något sätt. Tror inte du står ut i flera år i alla fall. Du kommer säkert på hur du ska göra. Din man bestämmer hur han vill göra med sitt beroende och du bestämmer hur länge du vill vänta på hans nykterhet...Enkelt? Nej, men logiskt..Hoppas du sover gott och vaknar pigg till jobbet.. kram

Lim

Nej miss lyckad det är helt sant, i flera år står jag inte ut. Inte ens chans. Vilken stark mamma du hade som barn, en förebild!

Önskar det fanns en lag som bestämde åt en hur många chanser det är tillåtet att ge en person eller en lag som sa hur lång tid man ska vänta innan man tar ett definitivt beslut. Då slapp jag bestämma själv.

Idag plingade vår granne på. Det var grannen jag skrivit om tidigare. Han som dricker väldigt mycket. Idag vinkade han åt mig och då förstod jag att han var berusad för när han är nykter (eller bakis?) säger han sällan hej ens medan han som onykter brukar säga att jag är så söt och fin osv. Han plingade på i alla fall och han såg så väldigt sliten ut ? och så glansiga ögon. Han ville fråga nånting och efter en kort stund gick han igen. Undrar hur länge till hans kropp orkar leva? Han ser så oerhört ansträngd ut hela tiden. Som att hela kroppen smärtar. Idag led jag faktiskt med honom fastän jag alltid tyckt han är en surgubbe. Det var så deprimerande att se honom så nära och inse vad A gjort med honom.

Jag var så himla nära förra veckan att skriva till en arbetskamrat att jag inte dricker. Men jag gjorde det inte. Men jag har bestämt mig för att jag ska säga det vid nåt tillfälle inför alla. Jag vill verkligen outa mig som nykterist. Jag vill stänga alla dörrar. De kommer såklart inte bry sig om det alls men det är för min egen skull. Om vi går ut och äter allihop vill jag inte råka tro att jag ska dela en flaska vin med någon. Inte för att jag tror jag skulle det men ändå.

Nu ska jag sova. Är helt slut och det är bara tisdag ?

Godnatt alla!

Kan det vara något med själva parbildningen som gör att man håller ihop och att partnern får flera chanser än man tänkt sig? Hade någon berättat för mig om hur mitt förhållande skulle bli hade jag sagt att det går jag aldrig med på. Ändå har jag gjort det. Kärlek är svårt att förklara. Men tror att en dag får man nog om partnern hela tiden gör misstag och struntar i följderna. Att säga till en arbetskamrat du litar på tycker jag verkar bäst om nykterheten. Men det vet du, hur du ska göra. Själv vet snart alla i min omgivning att jag är nykterist. Jag är stolt över det. Vi är vinnare lim... Kram..

Lim

Ja miss lyckad det är nog så. Och vi är nog många som tolererar mer än vad vi nånsin trott vi skulle. Men omständigheter flyttar gränserna. Det är lätt att teoretiskt tänka vad som är okej eller inte okej i ett förhållande men i praktiken kan det se annorlunda ut.

Imorgon är det äntligen fredag!!! Jag är fullkomligt utarbetad efter denna vecka. Så slut. Synd att helgen är så kort bara. Men det ska bli så skönt att slippa sätta alarmet på 5 på lördag ????? och bäst av allt; jag behöver inte köpa A, jag behöver inte vara berusad, jag behöver inte sova som en kratta och vakna bakis. Jag kommer att sova så gott fram tills jag har lust att kliva upp och dricka kaffe i pyamas. Åh nu längtar jag såååå mycket till helgen haha. Sovmorgon är det bästa som finns!!!

Kram alla!

Jag jobbar ju helger och kvällar också, trivs väldigt bra med det. Men förstår er som ser fram emot helgen efter en arbetsvecka.. Tiden räcker till bättre som nykter. Jag vaknar tidigt även lediga dagar. Nu tex är jag redan vaken fast jag har flera lediga dagar framför mig.. Hoppas solen skiner på oss i helgen lim .kram..

Lim

God morgon. Idag sov jag till 8 och det var såååå skönt och välbehövligt. Har druckit en kopp kaffe och nu ska jag ta en till. Igår var vi på kalas inne i stan och efteråt promenerade vi hem på kvällen. Barn och vuxna. Det var så skönt ute och det var härligt att titta på folk. Jag är sällan ute på stan efter 19 när affärerna stängt.

Vid en gata passerade vi en restaurang som såg så mysig ut utifrån. Men en av väggarna var helt täckt av vinflaskor. Folk satt i baren och pratade. Det såg jättemysigt ut. Men trots att det såg sådär mysigt ut så blev jag inte sugen. Jippi!! Jag kunde se på det utifrån, som om det vore en scen ur en film, konstatera att det såg härligt ut, och gå vidare helt nöjd med vår sköna kvällspromenad. Det är exakt denna känsla jag önskat kunna uppnå. När inte ens ett lockade scenario triggar mig att vilja dricka. Jag skulle faktiskt kunnat gå in där om vi inte hade alla barn med oss, och ta en kaffe eller en läsk. Men säkerligen såg det mysigare ut utifrån genom fönstren. Ofta ser det ju extra speciellt ut just när man tittar in utifrån sådär.

Miss lyckad, förut innan jag bytte yrke så jobbade jag också kvällar, helger och hade även sovande jour. Fördelen med det var att jag slapp den där söndagsångesten när helgen är slut. Och veckorna blev inte såhär inriktade på måndag till fredag och sedan helg. Men jag valde att plugga till ett yrke som har kontorstider för att kunna vara ledig när barnen är lediga eftersom min man alltid jobbar konstiga tider och alltid har gjort det. Kan sakna ob-tillägget också ? Finns verkligen fördelar och nackdelar med allt.

Min äldsta sover nu och min yngsta sitter bredvid mig och lyssnar på musik och tittar på musikvideos. Han väckte mig imorse för att han ville att vi skulle vakna. Och eftersom att jag inte satt halva natten på den mysiga restaurangen och drack vin så gick jag glatt upp.

Idag ska vi ta vara på den soliga dagen. Din önskan uppfylldes miss lyckad. Hoppas den skiner på dig med och alla andra på forumet. ?

Lim

God kväll allihop. Nu är måndagen över (värsta dagen i mitt jobb då den är så lång).

Jag kommer på mig själv med att sakna den där "gå på rosa moln"- känslan när det handlar om min nykterhet. Kände det nu att det liksom inte känns nåt speciellt? Men så analyserar jag det lite och får väl vara nöjd över det för det känns stabilt, rätt och helt normalt. Rosa moln kan ju bytas mot uttråkning rätt snabbt kanske medan denna känsla är just... stabil. Jag kommer inte dricka för jag vill inte dricka. Jag har haft så många chanser (om man ska kalla det chanser... det är ju ett positivt ord och det är ju motsatsen till det ord jag vill använda). Men jag rycker på axlarna åt erbjudanden om vin etc. Svarar kort "nej tack" och går vidare med vad jag håller på med. Lika lätt som jag skulle säga nej till en cigarett eftersom jag aldrig rökt och aldrig tänker röka.

Men jag känner mig tacksam, det gör jag. Det är verkligen så att jag har gjort mig av med mitt största problem i livet. Att veta det borde ju räcka.

Borde jag flytta min tråd till "det vidare livet?".... känns nästan så. Känns så kaxigt att skriva att jag rycker på axlarna åt alkoholen i ett forum där andra kämpar för att sluta? Vet ju hur det känns när man kämpar varje dag...

Om två veckor har jag varit fri i 7 månader. Det kanske jag ska fira med att flytta min tråd.

Kram till er alla. Jag önskar er en nykter kväll fri från ångest. Eller en ny dag imorgon med en ny chans ?

Förälskelse. Den finns en begränsad tid.. Sen får man lära sig älska den nya personen i detta fall oss själva❤️ Håller med lim att man kan sakna lite uppskattning ibland. Jag brukar meditera och då tänka på mina kära på andra sidan. Dom ger mig pepp och stöd i meditationen. "Vad duktig du är , du är en vinnare.." Osv. Jag vet också att flera anhöriga tycker jag är duktig men har exet som inte har lyckats med nykterheten. Då kanske dom inte vill lägga sten på bördan för hans del.Eller vad tror du? . Det gör inget lim.. Jag tycker du har lyckats fantastiskt bra med din nykterhet och dina insikter om beroendet har vidgats.. Du är en fin kvinna mamma och sambo... Varm kram..

Lim

Tack snälla söta miss lyckad ❤❤

Trodde aldrig jag skulle säga det men det står öl i mitt kylskåp. Hade ju svurit att aldrig låta alkohol komma in i detta hus. Fan också att jag är sådan mes. Ja, det är ju såklart inte mina öl utan min mans. Fem stycken 3,5 or. Tack och lov triggar de mig inte utan tvärtom. Men!! Det vet väl inte min man? Hur kan han inte förstå hur olämpligt det är? Men jag tror på allvar att han tror att min nykterhet varit lätt från start. Men så är det ju inte. Hade det stått fem öl i kylen första veckan på min semester hade jag förmodligen druckit av dem. Men tack och lov hade min man inte ens tanken på att ställa det här då. Han hade nog tankar om att dricka men inte här hemma.

Hur som helst, de står där och är vidriga. Men det är så skönt att jag inte går runt nu och funderar på att öppna en. Gud så skönt. Jag tycker att handtvålen i badrummet ser godare ut!

Nu ska jag sätta på lite kaffe och försöka göra ett litet litet litet städryck hemma. Kanske. Eller så dricker jag bara kaffe och spelar ett spel med barnen istället. Orkar inte städa. Har det så hektiskt på jobbet att jag knappt lever när jag kommer hem. Undrar hur många av mina arbetskamrater som tar ett glas vin ikväll pga jobbstressen? Jag kan faktiskt tro det är ett par stycken. Och imorgon kväll dricker de vidare och vaknar sega på lördag. Tyvärr har samhället skapat den onda cirkeln åt oss. Kravfyllda jobb och romantisering av alkohol. Den ekvationen blir bara så fel... fastän det stora massan verkar känna tvärtom? Till dess det går för långt.

Kram till er alla ❤