av Varafrisk

Varafrisk
sön, 2020-04-19 - 19:32

Hej!

Det var ett tag sedan jag skrev här då jag skrev att jag inte visste om forumet är rätt för mig eftersom jag är så bekräftelsetörstande...blir väldigt glad när någon har skrivit en kommentar...men ändå fortsätter jag att dricka. Ibland känns det som om det flesta som skriver här (nåja de jag har läst det är ju väldigt många inlägg här) är väldigt bestämda i sina beslut, känner inte sug mm vilket givetvis är jättekul och jag är verkligen glad för er skull...å ibland känner jag att jag lyckas inte alls och då slutar jag skriva. De senaste veckorna har varit riktigt jobbiga..har känt mig så stressad, haft sådan ångest och känt mig nedstämd. Det beror delvis på oron för mina levervärden ska ta nya prover på tisdag och i nästa vecka träffa en ny läkare. Är även orolig för att bli sjuk av Covid-19...för skulle jag bli sjuk av det så vet jag inte hur jag skulle fixa det. Jag har min arbetsplats på ett sjukhus...jämför jag med min mans arbetsplats som är inom kommunen så märks det så tydligt att jag arbetar på ett sjukhus där det är stränga regler osv...precis som det ska vara men det påverkar oss på arbetsplatsen väldigt mycket. Så vad gör jag då ...jo dricker alkohol..för några veckor sedan hade jag en mycket bättre känsla inom mig men nu de senaste veckorna...Så det här funkar inte att leva så här...det skapar bara ännu mer stress...för jag är så stressad för min hälsa...å inte blir det bättre av alkoholen...nej verkligen inte...bara värre och värre...så ikväll har jag anmält mig till en internetbehandling som min rådgivare här på nätet har berättat om. Jag har funderat i några månader men ikväll tog jag beslutet. Som jag har skrivit tidigare någon gång behöver min kropp återhämta sig...och jag behöver en lång period...mitt förnuft vet att jag behöver sluta helt och hållet...min känsla vill fortfarande ha myset ...men det fungerar inte för efter ett glas vin...så vill jag bara dricka mer. Det känns både skönt och läskigt att jag har tagit beslutet..eftersom jag inte har lyckats att sluta att dricka under så många år så är jag rädd för att misslyckas igen.egentligen väldigt rädd att misslyckas..men jag vill leva och jag vill ha tillbaka mitt liv. Så om jag inte dricker, äter bra och rör mig...då gör jag vad jag kan..mer kan jag inte göra.

Kram :)

Andrahalvlek
sön, 2020-04-19 - 19:52

Du måste skriva här varje dag så att vi får följa dig när du gör internetbehandlingen! Jag är jättenyfiken på hur den går till, och det är garanterat andra också.

De allra flesta som börjar skriva här skriver bara inlägg under en kort period. En del blir nyktra och hittar på annat, en del börjar dricka igen och några tröttnar snabbt.

Vi som hänger här lite mer konstant gör det nog för att det är en viktig del av processen att just skriva dagbok. Man får liksom aha-upplevelser när man skriver. Man har det på pränt och kan gå tillbaka och påminna sig själv.

Sen är det förstås jättekul att få kommentarer, input på det man skriver.

Det tredje syftet till att vi skriver här är att vi kan hjälpa andra - onyktra eller nynyktra som famlar i blindo. Vi mår själva bra av att stötta andra helt enkelt, det cementerar vår egen övertygelse lite mer dessutom.

Jo, ett fjärde syfte finns också - gemenskapen ❤️ Och du är hjärtligt välkommen tillbaka i gemenskapen igen!

Vinäger
sön, 2020-04-19 - 21:04

Känner med dig och din jobbiga situation. ? Det är så lätt att fastna i det jobbiga. Och så rullar det på...

Jag mår mycket bättre efter bara en veckas nykterhet. Önskar sååå att du orkar hänga på. Att du kan sporras av att jag - som känt mig som ett hopplöst fall så många gånger - känner mig så lugn inför framtiden. Att kunna släppa tankarna och bara vara.

Fortsätt skriva och skäms absolut inte om du inte lyckas med det du föresatt dig. Det viktiga är att du försöker - om och om igen. Det gäller att aldrig ge upp.

Som sagt, häng på nu om du känner dig redo.

Nu håller vi. ?

Många kramar till dig

VaknaVacker
sön, 2020-04-19 - 21:23

Det är nog ofta så att vi tänker att andra klarar klarar resan mot nykterheten så mycket bättre än vi själva gör. Men jag tror att nästan alla har beslutsångest och trassel och återfall på vägen. Alkoholen är en otroligt stark fiende, som vi tror är vår vän dessutom. Klart det är svårt!
Och sug har nog alla förr eller senare. Beroendet har så många triggers så det är nog en del av tillfrisknandet för i stort sett alla.
Vi ser inte dessutom hela varandras resor. Jag t ex har i väldigt många år försökt minska drickandet, inte velat sluta helt precis som du och hittade hit i årsskiftet.

Vi är ju här för att stötta och själva få stöttning. Önskar att fina du snart mår bättre. Kram?

Torn
sön, 2020-04-19 - 21:49

Hej Varafrisk, jag har följt din tråd och tycker verkligen du skulle vara värd att slippa alkoholen. Du vill ju så gärna, men autopiloten mot Systembolaget har ett så starkt grepp om halva din hjärna. Hoppas och tror att du klarar att hålla emot.
Att tänka på sin hälsa var ett stort avgörande när jag till slut lyckades sluta.
Styrkekramar?

Varafrisk
sön, 2020-04-19 - 22:58

Stort tack för er peppning??

Som du skrev Andrahalvlek...det där med gemenskap...vilken go känsla?

Å Torn det där med autopilot..så är det verkligen...tror jag ska försöka koppla ur den??

Å Vinäger..ska försöka ta sikte på dig?

Å Varavacker...ja, vi alla kan förstå varandra...hur tufft det är..och längtan efter att få må bra?

Kram och Godnatt?

FinaLisa
mån, 2020-04-20 - 06:47

Håller tummarna för att du ska få en bra start på din vecka!??

Sänder många varma kramar med mycket kraft och styrka??????
???

Varafrisk
mån, 2020-04-20 - 07:01

Tack FinaLisa?

Idag tänker jag vinna matchen över den där hjärnhalvan som sätter på autopiloten ( bra liknelse Torn) m riktning Systembolaget??

Önskar dig oxå en fin vecka?☀️?

Vinäger
mån, 2020-04-20 - 07:31

Ja, i dag tänker jag lite extra på dig, Varafrisk, och skickar en massa styrka. ?

I dag fixar du det.

Kram

Charlie70
mån, 2020-04-20 - 09:17

Du ska veta, Varafrisk, att jag har varit i dina skor under åtminstone 10 års tid innan jag tog steget. Den där veligheten kring att man vill kunna dricka normalt, eller stå utanför Systembolaget när jag bestämt mig för att i helgen ska jag vara nykter, men ändå gå in och så är jag DÄR igen. Eller i perioder, lyckas att inte dricka något och det var ju då det berömda beviset på att jag kan dricka normalt.... Hit och dit. Fram och tillbaka. Jag har aldrig haft några issues med min hälsa. Men varit rädd för att jag skulle få. Men, jag har varit trött på att alltid vara trött. Trött för att jag blivit väckt varje natt av min flicka någonstans mellan 4-8 gånger. Trött för att jag druckit. Trött för att jag arbetat mycket. Trött för att jag rest mycket i arbetet. Trött för att jag hade merparten av ansvaret för arbetet hemma och med barnen. Tröttheten levde jag med och till slut visste jag inte vad som var vad. Det var inte förrän jag fick den där blicken från min 14-åring förra året som jag kände att NU får det vara bra. Där var min botten. Jag vill bara ge dig en stor varm kram och säga att det kommer att gå bra. Fortsätt kämpa med det DU behöver för att komma dit du vill. Nu ska du ju ta nya blodprov. Kan det hjälpa dig?

Kramkram

Varafrisk
tis, 2020-04-21 - 19:34

Hej:)

Nu var jag där igen att inte skriva...att inte skriva förrän jag lyckas att vara nykter...tja typ fyra, fem dagar ...då skulle jag skriva...och jag tänker att det handlar om...återigen bekräftelse. Men nu skriver jag ändå...det blev inte bra igår...och inte idag...men den här gången vill jag inte ge mig...
Idag var jag och tog blodprov...leverprov...hade bokat en tidig tid 7.40 före jobbet..för att kunna vara tillbaka i tid på jobbet..på tisdagar har vi alltid "team"...dvs vi lyfter de patienter som är aktuella för oss...men på vårdcentralen hade man missat mig så jag var tillbaka på jobbet 8.40...fast nu har jag tagit leverprovet och nästa vecka ska jag träffa läkare...Så himla skönt!
Då kan jag även diskutera om läkaren tycker att jag ska arbeta el inte pga att jag är en riskzonspatient...för budskapet är att jag ska jobba....och jag vill jobba!
Onsdagar är de dagar då jag väger in mig på nytt hos Viktväktarna...fast nu väger jag mig hemma och följer workshopen via mobilen..hemma!..Absolut inte lika bra som träffarna och att väga sig tillsammans med ledaren..men det funkar! Onsdagar känns alltid som en "nystartsdag" ...så jag tänker att det ska vara så imorgon.
Köpte fyra nya böcker igår på Åhléns som jag vill börja läsa...och det funkar allra bäst utan att ha druckit alkohol..fick tips av en kund som stod bredvid mig och tittade på böcker!

När jag tänker att jag inte dricker alkohol...äter bra..gör saker som jag tycker om ...då känner jag ett lugn inom mig...

Jag måste säga att det känns gott med att skriva här...att som du skrev Andrahalvlek...att tillhöra gemenskapen...för vem kan jag dela min berättelse med om inte med er?? Har berättat för tre vänner..å de frågar aldrig...å jag tänker att de förstår inte. När min man blev sjuk i matstrupscancer för fem år sedan (är frisk idag)...då när all behandling och operation var över...när alla trodde att det var över...så kände jag att då behövde jag en samtalskontakt...för alla i min närhet tänkte att det var bra men jag tyckte att det var så tufft!! Jag träffade en kurator då och jag berättade om mina känslor..om att det var få som hörde av sig..och jag var så förvånad..för jag tyckte att jag var tydlig med att jag behövde stöd av vänner...då sa kuratorn..."nej...det förstår inte...för de har aldrig varit där"...och jag tänker samma sak med mina vänner nu...de har inte en susning om hur det är när alkoholen styr ens liv!!

Det känns nästan som om jag vill be om ursäkt för att jag inte klarade av måndag och tisdag...men jag gör inte det...jag tar ett nytt tag imorgon... och jag vill bli nykter!!

Stor stor kram till er alla:)

Andrahalvlek
tis, 2020-04-21 - 19:44

Du behöver absolut inte be om ursäkt. Du behöver bara vara ärlig, och aldrig ge upp att försöka sluta dricka.

Vet du vad som fick dig att dricka igår och idag? Gammal vana? Kunde du ha gjort på annat sätt?

Kram ?

Varafrisk
tis, 2020-04-21 - 21:09

Varför??

Vet inte...kanske gammal vana ?
Kanske välja det lätta istället för det som kräver mer...

Kram?

Andrahalvlek
tis, 2020-04-21 - 21:16

Jag tror du behöver rota lite där - identifiera dina triggers, så att du kan hitta sätt att undvika dem.

Kram ?

Charlie70
tis, 2020-04-21 - 21:47

Här är en som blir glad när du skriver, Varafrisk! Och precis som vi alla säger, det finns en gemenskap här som inte finns överallt annars. Den behöver vi ta tillvara på, inte skjuta ifrån oss. Det här med att vara ensam i sitt liv, med sina egna känslor i det man upplevt är så himla vanligt men så vanskligt. Jag vet när jag fick min flicka för snart 12 år sedan. Hon höll på att mista livet i samband med sin födsel. Vi var kvar på sjukhuset under tio dagar. Det var många som undrade och bekymrade sig - då när vi låg inne. När vi kom hem möttes vi av ett hav av blommor från när och fjärran. Men sedan blev det helt tyst. Det var fruktansvärt. Det var också fruktansvärt att träffa andra med sina normala bebisar och som pratade som om ingenting hänt när det inom mig bara skrek av ångest och "fattar ni inte vad jag har varit med om - hur KAN ni bara hålla på och prata om triviala ting när min flicka så alldeles nyss var nära att dö". Men det är ju så det är. För "de andra" fortsatte livet som om ingenting hade hänt. Det fanns självklart inte ett uns av illvilja hos någon när de inte ställde de frågor som jag hade önskat att få. Men, jag hade självklart önskat att få frågor om hur det var, hur jag mådde nu och om min oro. Det var precis lika som du beskriver upplevelsen kring din mans sjukdom. Människan är ett flockdjur, men samtidigt är vi ofta så himla ensamma med oss själva, våra tankar och känslor. Jag sitter inte inne på någon lösning mer än att man måste acceptera att det ofta är så det är. För min del har jag en förhoppning om att få möjlighet att ta hand om den perioden i mitt liv nu. För det är fortfarande en stor sorg som jag bär på och som jag tror hade kunnat vara mindre tung nu så här långt efter om jag hade fått frågorna som jag önskade då.

Kram!

Andrahalvlek
tis, 2020-04-21 - 22:24

När min yngsta dotter (som föddes svårt sjuk och handikappad) var 10 år gammal så blev jag sjukskriven för utmattningsdepression första gången.

Då hade jag orkat, orkat, orkat i SÅ många år. Och hon var hyfsat stabil, så jag ”tillät” nog mig själv att bli sjuk.

Folks ”missriktade hänsyn” skulle jag kunna skriva en bok om. De ”lät oss vara ifred” fast vi behövde våra vänner som allra mest.

De allra flesta visade sig inte vara vänner, utan bara ”bekanta” som var livrädda för att ta svåra samtal. Vad var de rädda för? Att vi skulle börja gråta?

Efter den upplevelsen har jag bestämt mig för att ALLTID uppsöka den som berörs om jag får höra talad om dödsfall, sjukdomsbesked och andra svåra trauman. Dels i mitt arbete, där jag har personalansvar, men också för mina vänner.

Visst kan det kännas obekvämt, men allt man över på blir man bättre på - även svåra samtal.

Varafrisk
tis, 2020-04-21 - 22:29

Charlie70....

..mfl...men ändå Charlie70...

Blir alldeles jätteberörd...pga din förståelse...pga liknelsen med mina tankar kring min man.....

Samt att jag möter föräldrar som du..i mitt arbete..

Tack goa vänner här på Forumet ❤️❤️

Vinäger
ons, 2020-04-22 - 19:10

Vill bara, skicka en hälsning. ?Tänker på dig och hoppas att du sluppit kriga alltför mycket i dag. Oavsett finns vi här för dig.

Kram