av Adde

..

viktoria
ons, 2010-12-22 - 20:10

"...att idag kunna lägga problemet hos dem det hör hemma hos, inte suga åt mig deras problem och försöka ställa till rätta"

Tack för den påminnelsen Adde!

Summering dan före dan:
En galen svärmor som ringt 4 ggr idag, och fem gånger igår och talar i tungor typ, jag fattar helt enkelt inte vad kärringen vill...
En tjurig syster som tycker att jag prioriterar "fel" ang en sak jag förklarat att jag inte har råd att delta i just nu.
En mamma som är "besviken", på vad är som vanligt oklart...
Vet inte hur jag har lyckats med allt detta, men efter att ha läst ditt inlägg slog det mig att jag nog inte äger ett enda av ovanstående problem (fast jag måste börja kolla nummerpresentatören mer frekvent innan jag svarar i telefonen)
Är inte den kramiga typen, men kostar på mig en julkram till dig Adde : )

vana
tors, 2010-12-23 - 16:53

tack.Jättesmart att lägga refigera som favorit.God Jul

Adde
mån, 2010-12-27 - 14:29

är en befrielse.

Jag tycker inte om jul och jag gör allt för undvika att dras med i skiten. Men är man gift med en som går bananas med allt vad jul heter så är det inte så djävla lätt att hålla det borta. Det går helt enkelt inte att komma undan hur gärna jag än vill. Trodde det skulle lugna ner sig när ungarna flyttade hemifrån och vi skulle kunna bete oss som vuxna igen men i helvete heller.

Och av nån för mig helt obegriplig anledning så ska julen "firas" hemma hos oss.

Min energi äts upp, jag dräneras fullständigt på sinnesro och för första gången i mitt nyktra liv har jag umgåtts med tankar om att supa skallen i bitar.

Jag missade ett extra AA-möte igår, visste inte exakt klockslag, men var på ett lunchmöte idag. Och återigen blir jag påmind om hur lika vi är. Tänk när folk är ärliga och talar ur hjärtat hur man då kan höra sina egna ord talas av andra, hur många det är som far illa av julen på olika sätt. När jag funderar på hur sött och fint och puttinuttigt det ska vara utåt sett och hur mycket kaos det är inåt så kommer ju frågan hur vi har lyckats få det att gå så snett.

Varför har det blivit så fyllt av måsten ??

Jag bor ju i det här huset och har inte så stor chans att sova någon annanstans men till nästa år, om det inte blir en seriös ändring, så kommer jag att åka bort.

Jag fick ett sms på julafton av en kär vän, det lyste upp min dag och jag är väldigt glad för den tanken som blev en handling. Många gånger är det ljusår mellan tanke och handling men denna gången blev det så rätt. Jag är väldigt tacksam för den hälsningen.

Nu har jag ett maffigt jobb med att bygga upp min självkänsla igen och återgå till ett, förhoppningsvis, bra liv. Jag kommer att gå väldigt regelbundet på möten för att suga åt mig av den erfarenhet och kunskap som finns där och som jag vet lyfter mig till normal tillvaro med en egen självkänsla. Jag kommer att fira min "födelsedag" i mitt nyktra liv utomlands och jag ska besöka AA i en närbelägen ort för att känna att jag är "hemma" oavset i vilket land jag befinner mig.

Det ger mig styrka.

Berra
mån, 2010-12-27 - 23:54

Precis som jag skrev innan julen...

GOD (jävla) JUL!

För det är också vad jag känner, alla "måsten" som kommer...

Visst är det fint med att få träffa sina nära och kära,
och kanske inte lika fint att behöva totas ihop med dem man inte gillar lika mycket...
Man ska jaga runt och fira lilla julafton både här och där, kors och tvärs över hela landet...

Julkorten ska köpas, skrivas och köpas frimärken och postas, framsidan är masskopierad i tusentals,
det blir bara namnet och tanken som räknas, och de som blir förbannade över att bli bortglömda..

Gott med julmat, visst, med detta överflöd av käk, och alla förberedelser, suck!
Det ska bakas och knådas, pepperkakshus och lussebullar..
Sedan ska här käkas rester som man tröttande på redan på juldagen...suck igen..

Och alla dekorationer som ska ut och sedan tillbaka på loftet efter 3 veckor,
det enda man gjorde var att lägga en förmögenhet på nya lampor till stakarna och granen, känns det som..
Det måste finnas någon liten djävul på vinden som har som enda livsuppgift att döda dessa smålampor, eller?

Granfoten av plast är sprucken, läcker vatten och förstör det nylagda parkettgolvet för 8000 spänn, tjoho!

Fy attan för alla julkappar, man byter ju bara pengar med varann känns det som...
Visst det är kul att se barnen tindra med ögonen, men de kan bli olidliga också, i sin väntan...
Jag tycker nog att det är fint med Julen, men det går lite väl till överdrift...

Man skulle behöva banta bort stora delar av den, så att man får mer tid till att njuta av den istället...

Och bara för att grannen har fixat det med en ny tradition, så har den inte blivit obligatorisk för alla på gatan..

Jag tycker nog att det bästa med julen, är när den är över, det blir som ett vakuum över hela Sverige..
Men då när man hoppar in det sista av julklappspappret i soptunnan, ja då ska man iväg på mellandagsrean..

Man kanske skulle funta på en Thailandsresa nästa jul, det lär nog bli samma pengar i slutänden i alla fall..
Och skippa allt det där traditionstyngda skiten med julen, och satsa på en julefrid allena..

Mors Berra

Adde
tis, 2010-12-28 - 17:33

Berra, utlandsresan över jul den får jag nog göra själv ! Och gör jag den själv ska det bli till ett muslimskt land med sharialagar så julen är riktigt djävla förbjuden !!!
Jag har i många år försökt att få huskorset med på en sån resa, nåja iaf till ett varmare land, inte nödvändigtvis helmuslimskt, men icke så !

Jag förundras av att jag blir så oerhört mycket hjälpt av att få chatta med en alkis-kompis och en anhörig-vän efter en sån down-period som jag gick in i. Det är helt makalöst vad jag blir hjälpt av att prata med sådana som förstår vad det handlar om. Jag är väldigt tacksam för den hjälpen jag får.

Och återigen blir jag så påmind av att vi är så lika fast vi kanske är på olika sidor av missbruket.

Förståelsen, att inte komma med pekpinnar, inte förebrå, vilja att hjälpa till, bara vara där om jag behöver..............det är stort att känna det. Det betyder så mycket för mitt liv och välbefinnande.

Jag är enormt glad för att jag en gång i tiden bestämde mig för att lita på andra människor, att lämna över mitt liv för andra att beskåda utan att ljuga eller dölja något. Det var en lättnad som jag nog inte riktigt fattade vad den innebar i sin storhet. Det är med stor ödmjukhet jag inser att mitt beslut att vara ärlig och ta emot hjälp är helt avgörande för att jag idag sitter här.

Med min takt på drickandet hade jag inte levt idag.

Jag är idag en stolt, nykter, alkoholist och för att jag ska fortsätta vara det så måste jag påminna mig själv om vem jag är och hur det var i mitt tidigare liv. Ett enkelt sätt att göra det på är att läsa era berättelser, skrivna i sorg och förtvivlan, men också i glädje och frihet. När ni nykomlingar skriver så hjälper ni mig att komma ihåg hur jag en gång började min nyktra bana och när ni lite mer erfarna skriver så får jag nya synsätt och nya vinklingar som även de hjälper mig till ett bra liv. Det vi ger varandra är ett stort förtroende som vi ska förvalta efter bästa förmåga och som jag är rätt säker på många "utomstående" skulle vara trånsjuka på att få vara med om.

Vi som skriver här ger varandra hopp och förtröstan om ett bättre liv utan alkohol och jag är glad att få utgöra en liten del av den gemenskapen.

viktoria
tis, 2010-12-28 - 21:41

"...att idag kunna lägga problemet hos dem det hör hemma hos, inte suga åt mig deras problem och försöka ställa till rätta"

Måste få fråga en sak. Känner mig så förvirrad emellanåt, för jag vet inte alltid om det är jag som äger problemet eller den andra parten. Och om det är den andra parten blir det ju ändå så ibland att det BLIR mitt problem i slutändan, eftersom jag blir drabbad av att den andre har ett problem - dvs det får lik förbannat konsekvenser för mig! Fatter du vad jag menar? Kan du hjälpa mig hur jag ska tänka?

Adde
ons, 2010-12-29 - 08:46

av min nykterhet så var det kloka människor som sa åt mig följande :

Om du blir påhoppad eller indragen i problem så ta ett mentalt steg tillbaka och fundera över följande

1) VAD är problemet ?
2) KAN jag göra något åt det ?

I 99 fall av 100 så är det inget jag kan göra någonting åt, inte påverka alls, inte lägga energi på överhuvudtaget och den återstående procenten är något som jag förorsakat och kan då rätta till det på lämpligt sätt. Och vara ärlig när jag gör det. Ofta räcker det med ett enkelt förlåt............

Det krävdes en hel del övning innan jag greppade att ta det där lilla steget tillbaka och fundera över situationen men jag är glad att jag övade för det har sparat mycket arbete åt mig. Jag har fått för mig att det hänger ihop lite med att jag samtidigt tränade på mitt tålamod, vilket absolut behöver tränas på, varje dag !

Jag behöver idag inte kasta mig in i diskussioner som jag inte har med att göra bara för att hävda min rätt att göra så. Och när/om det händer så har jag idag lättare att avbryta och återgå till mig själv.

AA's devis "Det viktigaste först" är en bra stöttepelare att ta till när det krisar. Mitt mående är det absolut viktigaste som finns.

Ha det bra Viktoria och jag hoppas att jag lyckades göra din förvirring något mindre ?!

Adde
sön, 2011-01-02 - 09:04

och nya föresatser. Eller kanske inte ?

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag lovat att sluta dricka som ett nyårslöfte. När jag legat och kollat den där dj-la backhoppningen på nyårsdagen, jag som inte alls är road av backhoppning, soffan har inte stått still, allt gungar, illamåendet är akut, då, då var det lätt att lova saker och ting !! Men på trettonhelgen var det fart på't igen !! Minnet var sannerligen kort på den tiden !!

Jag lovar inget idag annat än att just idag ska jag vara nykter, bara för idag, i morgon är en annan dag.

Jag tycker mig uppleva att det var skillnad på att sluta dricka jämfört med att sluta med cigaretter och snus. Jag tycker att alkoholen är mera ett dagsprojekt och tobaken ett livsvarigt beslut. Jag vet inte om det är min rädsla för att ta återfall och gå tillbaka till min misär som drickandet innebar. Ett år in i nykterheten så slutade jag med cigaretterna, jag var väldigt motiverad så det var inget större problem, jag hade ju dessutom snuset som en livlina. Tre år in i nykterheten så beslutade jag att snuset skulle bort. Det, däremot, var ingen dans på rosor !! Jag hade klara problem med att hålla snuset ifrån mig men med hjälp av andra så fixade det sig. Bla fick jag rådet att ta tid på snussuget !! När det satt in så skulle jag kolla klockan och efter 3 minuter så skulle det försvinna !! Och inte vet jag, men det funkade för mig och uppenbarligen för andra med.

Jag insåg att min nynyktra tid var alldeles för skör för att hålla på att dribbla med fler saker samtidigt, jag behövde lugn och ro för att kunna sköta min nyfunna frihet som nykter alkoholist. Och med AA,s devis "En sak i taget" ringande i huvudet formade jag mitt nya liv. Mina beslut om att ta bort sinnesförändrande medel ur mitt liv växte fram i samma takt som min självkänsla växte fram. Idag är jag glad för att jag skyndade långsamt.

Jag är inte på något sätt en renlevnadsman idag, tvärtom, som en sann beroendeperson så har jag absolut lätt för att äta för mycket och när godissuget sätter in då dj-lar !! Sockerberoendet finns absolut inom mig och spökar. Jag försöker nu att motivera mig till bättre kosthållning men det är ju inte som med drogerna bara att lägga av med maten. Återigen påminns jag om att jag måste göra en genomgripande förändring av mitt liv om jag ska uppnå resultat. Om inte annat så kan jag tycka synd om bårbärarna som knappt kommer kunna lyfta min kista !!

Jag har en kompis från behandlingen som idag firar sin första nyktra dag, sin AA födelsedag ! Vi pratades vid igår och vi är så häpna över hur fort tiden har gått och hur fantastiskt bra liv vi nu har. Vi brukar träffas några gånger per år och varje gång är fylld med skratt och rätt så råa skämt. Vi bor ca 40 mil från varandra men mentalt är det nästgårds, fascinerande. På så sätt är jag glad för min alkoholism för annars hade vi inte träffats och det gäller även alla dessa underbara människor som jag träffat på AA och alla konvent jag varit på. Livet är lite krokigt ibland men gör jag val som är bra för mig så knallar det på rätt bra !

Nu stiger solen upp till en ny fin dag och jag mår förträffligt ! Att välja bort alkoholen är det bästa jag gjort !!

Mie
sön, 2011-01-02 - 16:28

Jag är den jag är pga alla mina erfarenheter i livet.
Även om det har varit en tuff 6 snårig väg så hade jag inte varit den samma om jag inte gått just den vägen.
Kram <3

Momo
sön, 2011-01-02 - 21:49

hela denna tråd.
Känner mig matt av både mina egna insikter om mig själv under läsandet och OÄNDLIGT tacksam gentemot kanske framförallt Adde, men också alla ni andra.
Som alldeles nynykter - dag 4 idag! - är tillvaron lite ställd på ända.
Vem är jag, vem ska jag bli när jag inte simmar iväg i min eviga kvällsberusning?
Vad är jag rädd för?
Nybörjare så 40+ -are jag är.....
Inte ta första glaset, jag tror jag börjar där.
Orkar inte redan öppna dörren för allt det andra som jag kände närmade sig för att knacka på, medan jag läste.

Adde
mån, 2011-01-03 - 09:41

ingen ide' att skynda på med det nyktra livet, utvecklingen går framåt om du gör det som är bra för dig. Ibland känns det som det står still men mina insikter har jag fått när jag är mogen att ta emot dem.

Så länge du vårdar din nykterhet som den färskvara den verkligen är så går också din utveckling framåt.

Väl mött i nykterheten Momo !

Adde
tis, 2011-01-04 - 08:26

läkare så ofantligt svårt att ställa frågor om alkohol ???!! Och varför är läkare så djävla snabba med att skriva ut piller istället för att diagnosticera bakomliggande problem ??

Jag tror att vi som har en stabil nykterhet (eller gått från medberoende till anhörig) kanske har ett visst ansvar att sprida vår kunskap om beroendet vidare till folk som inte kan, tex läkare. Detta under förutsättning att vi känner att vi har den styrka som behövs för att tala öppet om vår sjukdom, vi får inte på något sätt riskera vår nykterhet.

Kanske kan vi haka på CAN's projekt http://www.can.se/vartfemtebarn ?

Kanske kan vi på föräldramöten få ett engagemang via det här : http://www.fhi.se/Handbocker/Uppslagsverk-barn-och-unga/OPP--Orebro-Pre…

Det finns ju en enorm kunskap och erfarenhet på detta forum som borde kunna leda till något bra, kanske kan vi göra detta år till något ännu bättre ?

vana
tis, 2011-01-18 - 14:11

Det är ett viktigt ämne du tar upp.
Att tala öppet om saker.Att bryta medberoendet.
Att våga söka hjälp.
Att inte skämmas för det.
Att inte "gömma undan".
Det är viktiga saker och svåra saker.
Det är så fyllt av tabun att det nästan är ogenomträngligt svårt ibland.
Då får man öppna lite i raget.

Det gäller ju både mej som missbrukare o anhörig.

Adde
sön, 2011-01-30 - 08:25

som tidigare var den värsta morgonen känns idag befriande enkel och njutbar.

På en av våra tidiga morgonpromenader under vår semester gick vi förbi en man som var i det där stadiet när det är svårt att fokusera blicken och omöjligt att få tungan att uttala orden han ville ha sagt. Han sitter på muren vid strandpromenaden alldeles utanför några hotell och vi funderar över om han hör hemma där eller bara blivit dumpad där? Det är stört omöjligt för honom att stå upp.

Han är en spegelbild av mig.

Jag fylls på några få korta millisekunder av all smärta och ångest som väller in och påminner mig om hur det en gång var.Skam och skuld kommer ifatt på nolltid, känslor som jag trodde var färdigbearbetade sticker återigen upp sitt fula tryne.... Jag lyckas fånga hans simmiga blick en kort stund och jag vet inte om det är inbillning men nog tycker jag att igenkännandet blixtrar till nånstans i våra hjärnor och vi förenas i vetskapen att vi båda är alkisar och att vi har ett val att göra.

Jag vill gärna tro att den vetskapen ger honom insikt att förändra sitt liv. Vi ser inte till honom något mer men han har fastnat i mitt sinne och jag önskar honom lycka till.

Vi ser också att alkoholen flödar betydligt mer i byn vi bor i och att karaktären på turisterna förändras varje år. Till det sämre, tyvärr. När vi började åka till Thailand var alkoholen dyr och otillgänglig, numera säljs den överallt, fortfarande förhållandevis dyr men ständigt närvarande. När vi äter middag får vi väldigt ofta glada tillrop från personalen när vi inte beställer öl !! Och när hustrun beställer en Singha och jag Coke så serveras nästan alltid ölen till mig ! Och det blir glada fniss när vi överdrivet tydligt byter flaskor med varandra!! Äter vi fler gånger på samma restaurang så de känner igen oss så kommenterar personalen väldigt ofta " no alcohol" redan innan vi hunnit beställa !! Och fnissar hejdlöst !! "Sanuk mai"(skojigt vad) frågar vi och de svarar, våldsamt fnissande, "sanuk"(skojigt) !!

Det känns väldigt bra att bli kommenterad av personalen av den anledningen !

Så har det inte alltid varit !!

Jag har inte riktigt koll på vad jag förväntar mig av det nya året ? Ibland vill jag ha lite förväntningar att se fram emot, trots mitt tjat om en dag i taget ! Ett besök i min hemstad av en vän från alkohohjälpen lyser som en morgonstjärna och att jag kanske kan få träffa en annan vän irl framåt maj är verkligen något jag ser fram emot. Gamla i Gården på Nämndemansgården, landsmötet i Malmö och naturligtvis Gullbranna i höst !! Sedär !! Helt plötsligt så har jag en massa positiva saker att se fram emot !!

Vilken skillnad mot mitt gamla liv !

Allt detta enbart för att jag inte tar det första glaset och att jag gör saker som är bra för mig.

Ta hand om er alla som har era val att göra just idag !!

viktoria
sön, 2011-01-30 - 09:29

Vad glad jag blev av att läsa ditt inlägg ovan, Adde. Så fullt av livslust och sunda reflektioner. Tänk att du skapat dig ett så fantastiskt liv utan alkohol: ) Det är så skönt att du finns kvar här på forumet trots din långa nykterhet. Det gör mig trygg på något vis. För mig gör det stor skillnad, tack för det min vän<3

Här hos mig flyter livet lungt och skönt just nu. Har börjat nytt jobb från årsskiftet och det känns lustfyllt att vakna varje morgon. Jag vill saker igen : ) Yogar och tar långa promenader, tar hand om mig själv så gott jag förmår. På onsdag har jag första träffen hos en kurator, får se om det kan lösa några knutar jag inte får upp själv.
Nya människor har kommit in i mitt liv, dessa känns välgörande och behandlar mig annorlunda än gamla bekantskaper - förmodligen för att vi träffats i ett skede där jag utstrålar något helt annat än för tio år sedan (eller ett år sedan för den delen).
Hemma är det bättre än på flera år. Vet inte hur det kommer att bli med alkoholen för min man, men det går längre och längre mellan gångerna. Vårt delvis nya umgänge påverkar detta i rätt riktning, de har inte samma dryckesmönster som vårt "gamla" gäng, vilket inte verkar störa maken nämnvärt - förvånande nog.
För första gången på väldigt länge törs jag ha en plan för framtiden. Hur jag vill att mitt och vårat gemensamma liv ska ta form framöver. Framtidsplaner! Drömmar har jag alltid haft, men samtidigt har jag varit så övertygad (medveten?) om att de mest troligt inte varit genomförbara. Vi söp ju bort all vår tid och ork. Drömmarna har funnits, men någon riktig plan för att nå målet har liksom inte kännts som någon idé att göra upp. Nu känns det realistiskt att genomföra en del av drömmarna, det är bara modet som sviktar ibland, men det ska jag jobba på.
Jag är så fantastiskt glad över att jag tog beslutet, och tog den hårda kampen det faktiskt var, att lämna alkoholen bakom mig. Det har gett mig tillbaka livet - ett liv jag hade glömt hur det kändes och såg ut.

Nu - söndagspromenaden
Varma kramar Victoria (Ja, kramarna blir mindre och mindre motvilliga : )