Förändra sitt drickande

Har som många andra läst mångas inlägg under lång tid. Nu är det dags för förändring för att slippa denna djupa förtvivlan, ångest och djupaste självförakt. Det är så oerhört slitsamt med denna livsleda som jag känner efter varje helg med vindrickande som inte längre är njutbart utan självmedicinering och nästintill ett självskadebeteende...
Jag har druckit för mycket i många år men framför allt på helgerna och det är ingen som känner till detta förutom att de närmaste ser... Jag är nämligen en riktigt duktig flicka med höga krav på mig själv,hög utbildning och bra jobb.

Hej! Är ny här. Läst många trådar och blivit inspirerad. Lärt mig massor, även om jag har alkoholism i släkten och upplevt det på nära håll.

Har sedan september förra året varit mer eller mindre övertygad om att jag både vill och bör lägga ner det här med alkohol. Klipper med alkoholbeteendet då och då i en vecka eller två, och upplever då i överlag en påtaglig lättnad och förnöjsamhet, men är sedan förbluffande snabb på att ”tacka ja till mig själv” när jag plötsligt bjuder in mig själv till att börja om igen?! Och då håller jag igång var och varannan dag igen en stund. Blir galen på detta!!

Den här texten har väl egentligen inget syfte mer än att famla, svamla och ramla kring mina resonemang och reflektioner kring min nya nykterhet. Otroligt egoistiskt av mig att uppta uppmärksamhet på ett publikt forum, men vi alkisar är duktiga på att vara egoistiska ;) Jag hoppas ni har överseende.

Heltidsarbetande, Gift (12 år igår), Lycklig, Två Barn (mellanstadiet). Underbar fru mm. mm.
Jag har i princip druckit alkohol VARJE dag sedan 2005. Och säkert en hel del innan det med.
Jag har aldrig varit arbetslös eller åkt dit för fylla eller misskött jobbet. Allt har liksom alltid flutit på.
Jobbar nu heltid inom myndighet. Har ett ansvarsfullt jobb inom IT sektorn.

Hej,
Imorgon ger jag nykterheten ett försök. Jag skriver "försök" för jag har inte mycket tilltro till att jag kommer klara det. Känner mig inte alls peppad heller..

Vinet har blivit min bästa vän och jag har inte så många idéer på vad jag kan ersätta det med.

Jag läste igenom programmet här för 1 år sedan och minns att det stod att 90 dagar är rekommendation för att förändra en vana. Så jag får väl försöka med det då. Hoppas jag under resans gång lär mig att njuta av det riktiga livet.

Slutade | Började | Slutade | Började ...igen

Så är jag här igen. Denna "fullt fungerande personen" som precis blivit befordrad på jobbet. Men inte kan jag vara nykter. Senaste två månaderna har jag max klarat två dagar. Kan inte söka hjälp då jag själv arbetar inom det sociala systemet.

Jag känner mig ensam. Familj långt borta och fåtal vänner. Med pandemin kom hemmaarbete och ännu mer av det sociala försvann. Nu är alkoholen mitt sällskap. Försöker och försöker men kommer ständigt på nya undanflykter för att få ruset. År ut och år in.

För nån vecka sen blev det annorlunda. Jag tänkte mig att nej, nu räcker det, tillbaks till nyktra veckor och bra mat. Men plötsligt var jag på bolaget. Och insåg att personalen känner igen mig. Förvisso en härlig engagerad personal, i en småstad, men man vill liksom inte vara igenkänd. Så jag handlade en tetra vin. Sen åkte jag till ett systembolag i grannstaden och köpte tre till. Tänkte att jag ”klarar” mig till helgen på dem (måndag). Klarar mig? Insåg redan när jag tänkte tanken hur fel den var. På fredag är det okej att handla. Oavsett, tetrorna räckte till torsdag.

Jag lyckades inte hålla i min nykterhet sist, har nu under ett par veckor druckit varje dag men igår var det stopp. Nu sitter jag här med tryck över bröstet, jätteyr i huvudet och ångest. Åkte till och med in till sjukhuset inatt då jag trodde att jag skulle få en infarkt men så var det inte. Jag upplevde inte abstinensen såhär jobbig sist och blir rädd. När jag läser det ni skriver så verkar det ju vara vanligt men ändå otäckt..

Kämpa på alla!