Kaffetanten88

Jag fick höra av en läkare att det kan vara ett rent helvete att trappa ner Venlafaxin. Det är ju den antideppen jag ätit i flera år. Därför skriver de oftast inte ut den. Folk säger att det är värre än att sluta med tex oxascand beroende. Hon rekommenderade mig att bli inlagd nästa gång jag ska trappa ner mer. Så nedtrappning av den kan definitivt ha triggat det här.
Men även att min sambo i två dagar sa att han inte orkade mer och prata om att jag och sonen skulle få flytta själva till huset i augusti. Han ångrade sig visserligen sen. Men det har brutit lite av en tillit jag hade till honom. Gjort mig osäker, rädd och ledsen. Orolig för framtiden. Vi ska dock få parterapi med min underbara terapeut. Samt att sambon ska gå till en egen psykolog så jag hoppas det blir bra till slut.

Kom in en av skötarna och fråga hur det var förut och jag var ärlig och sa att jag har mycket ångest. Han sa att jag inte behöver ligga här på rummet och må dåligt utan kan komma ut och prata med någon av dem. Hur jäkla lätt är det att bara gå fram till någon och säga ”hej, jag har ångest kan du prata med mig” plus att då skulle någon behöva prata med mig all min vakna tid. Min ångest är konstant.

Sambon har ringt till min mottagning där jag går och psykiatrikern ska ringa hit. Förhoppningsvis imorgon. Jag hoppas lite på att de kan testa att sätta in en medicin medan jag ändå är här. Ifall jag mår väldigt dåligt. Så jag har kunniga människor runt mig.

Nu tror jag att jag babblat klart.

Kaffetanten88

Ja miss Mary! Att jag håller mig nykter är nog också för jag vet att jag annars inte får hjälp. De gör ju inte utredning på mig om jag dricker. De kommer skylla allt på alkoholen. Jag kör lite på ”hah där ser ni! Det var inte alkoholen som gjorde att jag mådde som jag gjorde”. Sen förstår jag ju nu att för att jag ska bli bättre måste jag vara nykter så att den medicin de sätter in kan verka.

Oj, venlafaxin är den SSRI jag har haft i många år också, som jag nu trappar ut yttepyttesakta på eget bevåg. Inte så konstigt då att jag har blivit jättedeppig tre månader efter att jag försökt sluta. I 14 år har jag tagit den medicinen, och det var bara de första fyra åren jag försökte sluta. Sen gav jag upp.

Vilket rävgift de skriver ut 😡 Samtidigt var det absolut nödvändigt när jag började med den, för jag var helt apatisk och svarade inte ens på tilltal. Och medicinen hjälpte mig. Men uttrappning och insättning är verkligen inte att leka med när man är lagd åt ångesthållet 😞

Styrkekramar i massor till dig ❤️

Kram 🐘

Kaffetanten88

@Andrahalvlek Nä de sätter ju in den i nödfall och så verkar det ju ha varit för dig. Min läkare borde ju skickat mig till en psykmottagningen och inte börjat skriva ut den själv för att sen inte följa upp. Sen när den inte funka höjde en annan läkare till högsta dos. Ingen effekt och ingen uppföljning. 🙄

Kaffetanten88

Läkaren jag prata med igår sa att de blivit väldigt restriktiva med att skriva ut just venlafaxin. Jag fick den för att två ssri inte fungerat. Nu fungerar inte den här heller. Så får se vad nästa steg blir.

@Kaffetanten88 Jag mår inte dåligt nu, jag mår bra. Jag trappar ut 1/2 tablett per månad så uttrappningen sker under totalt 1,5 år. Långsammaste uttrappningen i världshistorien sannolikt. Har inte märkt några symtom alls.

Kram 🐘

Kaffetanten88

@Andrahalvlek Va bra. Jag har trappat ner från 300 mg till 150 mg på 1,5 veckor. Det du. Så inte konstigt att jag är här.

Jag gav den privata psykiatrikern en chans till från förut för hon tog ett långt samtal med mig. Gjorde upp en plan och allt lät bra. Sen hände det här.

Dagen innan detta så frågade hon om vi skulle ha möte på fredag för uppföljning. Jag sa ja. Men fick aldrig återkoppling. Sen blev jag dålig, försökte ta livet av mig och åkte in med ambulans. Är nu inlåst på psyk. Hon har inte hört av sig. Hon har inte skrivit något. Hon har inte ringt avdelningen jag är på. Igår pratade sambon med hennes sköterska och då var de så ledsna och upprörda och psykiatrikern skulle ringa avdelningen och prata med läkarna här osv. När inget hänt på eftermiddagen här idag så ringde jag till sköterskan. Då lät det så här. ”Nja nä hon tycker läkarna där får sköta dig”. Jag sa då men de kommer ju inte ändra något i medicinerna eller så då det är Lira som styr det. Nä sa hon jag vet men vila upp dig. Så frågade jag om fredagens möte som Lira pratat om nä då ville hon inte ha på fredag utan hon tyckte det var bättre med nästa fredag när jag vilat lite...what?? Det är väl för fan nu jag behöver känna stöd. Det är nu jag behöver veta att det finns en plan. Jag behöver veta att det kommer bli bättre. Nä jag är så jävla ledsen. Gråter och vill dö om vart annat. Vet inte hur de tänker att det ska gå på torsdag. Även om det går bra så måste jag ju sen trappa ner lite till och sen in med en annan antidepp. Då kan det ju bli lika illa igen. Varför inte bara ligga inne ett par veckor och fixa det nu? Få mig stabilare nu?

Jösses. Jag har minskat från 75+37,5 mg till 75 mg på ett halvår, och just nu minskar jag från 75 till 37,5 mg under ytterligare ett halvår. Sista halvåret inleder jag i september och fram till mars ska jag ha gått från 37,5 mg till 0. Det kan man kalla långsam uttrappning!

Men jag har ju tagit medicinen i 14 år så 1,5 år känns ändå lite i sammanhanget. De första nästan tio åren klarade jag mig på 75 mg. För 3 år sedan ökade jag med 37,5 mg i samband med min andra sjukskrivning för utmattningsdepression. 300 mg låter jättemycket, eller så tar jag ovanligt lite.

Oavsett så är det garanterat orsaken till din enorma dipp. Det är bokstavligt talat livsfarligt att trappa ut så mycket så snabbt! Var det din psykiatrikers rekommendation? 😡 Livsfarligt! Suicidtankar är jättevanligt 😢 Det hade jag också under upptrappningen. Man mår svindåligt, får medicin, och sen mår man om möjligt ännu sämre som en biverkan av medicinen. Otroligt kraftfull medicin.

Kram 🐘

Hej kaffetanten, eller skulle vilja säga gumman utan att vara förminskande utan mer; hallå så jobbigt och tufft och vilken kämpe men livet ställer väldigt väldigt höga krav på dig. Läste ikapp din tråd, tänker på dig, skickar lite hopp. Hopp om att det blir bättre. Det är jag helt säker på. Hopp går att bära åt varandra och jag bär ditt en stund, vila behöver du, hoppet väntar. Kram.

@Kaffetanten88 så otroligt duktig du är trots att du får så lite stöd. Jag har just läst igenom hela din tråd. Önskar av hela mitt hjärta att du framöver stöter på rätt människor. Det är så beroende av vilka människor man råkar möta. Ett litet ord kan hjälpa eller stjälpa, plus att man ofta lyssnar genom det filter av tidigare erfarenheter man har.

Kaffetanten88

@Andrahalvlek Japp min psykiatriker sa att jag kunde trappa ner venlafaxin med 37,5 mg på 3-7 dagars mellanrum. Sen blev det en extra nedtrappning för att jag kom in på sjukhus och det stod fel i journalen. Men herregud vad håller hon på med. Sen tar hon inget ansvar alls.

Tack ni andra två med. ❤️ jag hoppas att läkarna lyssnar på mig idag när jag lägger upp min plan om hur jag vill göra.

Kaffetanten88

Asså vad är det här. Jag förstår inte varför det hela tiden ska gå så svårt att få hjälp.

I morse frågade dem om jag ville ha läkartid. Jag sa ja. Vid 11:30 hade jag inte hört något så jag gick och fråga. Nej då hade jag ingen tid. Det var tydligen bara ett önskemål. Nu sägs det att jag ska få tid imorgon efter att jag bröt ihop och frågade läkaren medan han gick förbi. Men asså. Träffa läkare när man ligger inne borde väl vara en rättighet? Jag är så trött och less på varenda liten motgång. Jag vill få hjälp och att någon som kan hjälpa mig faktiskt lyssnar på mig.

Kaffetanten88

Efter allt slit så fick jag tid kl 11 idag med läkarna. En sur jävla överläkare som avbröt mig direkt och sa att hon kan inte göra något alls för mig. Så jag är nu utskriven och hemma. Har redan tankar på överdos igen..

@Kaffetanten88 Du är inte ensam hoppas jag? Jag har all sympati för hur tufft det är med sjukvården som inte kan ge dig den hjälp du behöver, men du måste kämpa igenom detta. Det är inte så enkelt, jag vet, så se till att ta det stöd du kan ta. Om du skulle vara ensam hemma, finns det någon i din närhet du skulle kunna ringa och prata med som skulle kunna vara med dig?

Hej igen, Kaffetanten88!

Vill bara ta tillfället i akt och säga att din beslutsamhet vad gäller alkoholen imponerar, att du fortsätter att hålla kurs trots att det stormar och att land inte alltid är i sikte. Påminner också om möjligheten att skriva direkt till oss om du vill - du har också möjlighet att prata med oss i telefon om det skulle vara hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Kristoffer