av Ebba

Det vidare livet.

etanoldrift
sön, 2015-12-20 - 18:23

Ja, det är nyttigt att läsa om den fruktansvärda kamp som en del av er har för att bli och hålla er nyktra..
Jag tror inte att det är någon sorts quick fix..
Problemet är ju den "fria viljan" som ibland inte är så fri som man tror.. Och idag är det otroligt svårt att t.ex. få en medmänniska som man ser gå ner sig i alkoholträsket, inlagd för tvångsvård. (även i de fall man lyckats, så kan det visa sig att det inte hade någon som helst effekt, när de kommer ut igen..)
Ja, funnes det en enkel lösning så... Tills dess så får vi försöka "mota" från olika håll..
En sak, går jag däremot inte med på, det är att fortsätta att vara en medberoende som gör det möjligt för min alkoholist att fortsätta.. Jag kan inte hindra honom, men jag kan kliva ur situationen! ( och han VÄGRAR att erkänna att det finns några som helst alkoholproblem)

PP
sön, 2015-12-20 - 18:35

Gillar att följa det du skriver och följer din resa.

Delikat fråga detta med ansvaret var och en har kontra sjukdom. Kan själv inte tycka att man kan säga att en alkoholist har valt sin sjukdom.
Har säkert inte fått frågan: Vill du bli alkoholist? Ja gärna! Nej det är verkligen inget val. Däremot har de flesta bortsett och struntat i det alla egentligen vet. Att om vi dricker ofta, mycket och av fel anledningar så riskerar vi att utveckla sjukdom. Hur mycket är för mycket då? Ja, det är ju högst individuellt och beror även på anlag som vi inte kan styra över. Visst är det så att vi kan välja bort sjukdomen, men mitt i sjukdomen så är det oändligt svårt att inse det! Det är ju just det som är själva sjukdomen.

Vidare tror jag inte att någon som inte har upplevt alkoholmissbruk på allvar egentligen kan förstå eller yttra sig om hur svårt det är och vad som ska till för att bryta och hålla sig nykter. Jag kan exempelvis inte yttra mig om exempelvis ätstörningar eller psykisk sjukdom. Det handlar ju om sjukdom, men det som jag anser att många inte förstår är att det inte blir enklare för att sjukdomen är ett beroende av en substans. För egen del hade jag gärna sluppit ha denna insiderkunskap, men nu har jag den. Därför kan ingen döma den som ännu inte är framme vid punkten när man måste bryta, eller när brottet blir mer permanent. När jag själv drack så kunde jag nästan liksom se ner på parkbänksalkisarna. Något som idag är mig helt främmande.

Ta vara på dig!

//PP

Ebba
sön, 2015-12-20 - 20:51

Ni är så kloka och fina.
Det här forumet är fantastiskt.

anonyMu
mån, 2015-12-21 - 10:21

Många tankar... Måste tyvärr erkänna att jag också såg ner på dem som nöter parkbänk. Visst gjorde jag det. Kan däremot säga att det är inte finns något annat än sorg och empati inför detta i dagsläget. Nu vet jag bättre.

Kram till dig Ebba

Ebba
mån, 2015-12-21 - 18:35

Hade svårt att somna igår och inte blev det bättre av att jag såg dokumentären "Soptippens barn" om en flicka som växer upp på en soptipp i Ryssland med sin alkoholiserade mamma.

Julen som egentligen bara borde vara fin och mysig påverkar mig alltid väldigt mycket och jag vet hur jobbig den är för många.

Jag är så mån om att alla ska må bra, mina känselspröt är extremt känsliga för allas olika sinnesstämningar och...

Äh jag vet inte, jag är bara tacksam över att jag är medveten om det och inte dricker för att döva.

Känns genast lite bättre när jag har satt ord på det :)

Leverjag
mån, 2015-12-21 - 22:11

Jag är också känslig och tänker ibland på alla rädda utsatta barn i miljöer där vuxna är oförmögna att ge barnen trygghet. det gör ont i mamma hjärtat. Vill liksom ta hand om alla.

Kram

anonyMu
tis, 2015-12-22 - 13:23

Du är fin Ebba. Tyvärr kan vi inte hjälpa alla. Inte heller tänka att vi borde hjälpa alla...

Är det första julen utan Nisse? Känns det ok?

Önskar dig en varm och fin jul och hoppas att du får det riktigt, riktigt bra
Bamsekram till dig <3

Ebba
ons, 2015-12-23 - 10:34

Nu händer det grejjer inom mig.
Vad händer?
Julen som betyder gemenskap och att återse nära och kära som är utspridda runtom på jorden och vara tillsammans skapar obalans i mitt inre.

Allas olika viljor, önskemål, personligheter, attityder, måenden - under ett och samma tak (mer eller mindre) förvandlar mig till en påse splittrad konfetti som lätt blåser iväg, försvinner och yr runt.
Känner mig totalt utmattad och det här med att jag inte vill sätta mitt ego och min vilja framför andras välmående och bästa verkar jag inte ha kunnat balansera så väl eftersom att jag känner mig totalt golvad.

Känner mig besviken på mig själv som tror att jag har kommit långt i mitt arbete med mig själv och ÄNDÅ mår jag som jag gör nu.
Undrar vad jag kunde ha gjort annorlunda?
Vad kan jag lära av det här och vilket tankesätt ska jag ha nu dessa juldagar för att göra det bästa av situationen.
Måste leta upp ett AA-möte i den här staden, det är så fruktansvärt skönt och välbehövligt.
Meditation för mig.
Återhämtning.

Men hur ska jag hinna det?
Jag är inte orolig för att börja dricka, det är bara det att jag vill må bra och nu känner jag i hela min kropp att jag misshandlar mitt mående.

Jag är så trött att jag ser bakis ut och idag och imorgon anländer ännu fler släktingar och familjemedlemmar, något jag behöver vara utvilad för att kunna njuta av.

Det är inte synd om mig men helt klart har jag mer att lära.

Leverjag
ons, 2015-12-23 - 12:32

Ebba, du är människa, en fin sådan

Känn dig inte misslyckad. Det är nästan ingen som klarar sig opåverkad av dessa måste-umgänge på bestämda tider. Du har kommit så långt, bara att notera påverkan på ditt mående. Jag känner igen och har också sett bakis ut sista tiden av trötthet. Jag har ofta känt känslor som dessa inför och under sammankomster.

Tänkte meditation och små promenader. Andas djupt och flyt ovanpå energierna, bara iaktta och släpp. Försök vara mentalt intakt att hålla ihop Ebba och se det som du tittar på en film, deltar i en teater scen. Vi alla deltar i pjäsen några dagar och vi kan tycka om alla dessa människor som kämpar med sina liv och demoner, försöker räcka till och passa in. Välj den roll du vill spela eller inte spela. Släpp och surfa och låt din energi få vara intakt. Var mer reflektioner än råd...

Stor julkram Ebba! ❤️❤️❤️

Ebba
ons, 2015-12-23 - 13:55

Tack för att du tog dig tid att skriva till mig, det var skönt att läsa dina ord.

Jag har gjort en stor coleslaw till imorgon och när jag stod där och hackade rödlök så att ögonen tårades kände jag att jag har förändrats och blivit friskare och mår bättre, därför tror jag att alla fel som finns, det dysfunktionella, reagerar jag ännu starkare på.

Jag vill inte vara i det.
Det känns som att jag inte kan andas.
Det gör ont.
Det är sorgligt.

Och det är friskt och nyttigt att jag reagerar.

Jag har börjat lära mig att ta ansvar för mitt mående och jag påverkas enormt av andras dåliga mående och det är inte konstigt.
Nu förstår jag och det återstår att ta reda på hur jag ska hantera det.

KRAM

Ebba
ons, 2015-12-23 - 21:15

Nu har jag (tomten) fyllt barnens julstrumpor.

De sover gott och jag har sagt god natt till alla och krupit ner med en god bok.

Jag känner mig så otroligt lycklig över att vara nykter och närvarande.

Känns som en otäck mardröm att tänka på hur det kunde ha varit om jag försökt dricka bort känslor, stress, oro och trötthet.

God Jul & Gott nytt år!
Tack för att forumet finns så att jag kan "dela lite" nu när jag inte kunnat gå på något AA-möte.

Stingo
tors, 2015-12-24 - 09:39

Hoppas du får många flera stunder av lycka under julen. Ge dig själv samma värme och omtanke som du öser över andra. Och ta dig den tid du behöver för det. Det är absolut ok att gå ut ett tag eller dra sig tillbaka till ett tyst rum, mitt under pågående festligheter.

Du är så värd det.

Leverjag
tors, 2015-12-24 - 10:13

Älskar dina inlägg Ebba

Du är så bra på att sätta ord på dina känslor. Det jag kallade "måla" tidigare. Det du skriver väcker alltid känslor och funderingar, på ett fint och bra sätt. Så glad att du är här och målar vad som händer i din själ. Var rädd om den idag också. :-)

God jul ❤️

Ebba
fre, 2015-12-25 - 08:30

Brysselkål är min favorit på julbordet.

Bebisar landade i min famn igår och med sina stora nyfikna ögon och leenden har de en gudomligt lugnande effekt.
De ser på allt med en icke dömande blick.

En av släktens äldre herrar (90 år) höll på att ramla (nykter) in i granen när tomten kramade om honom.

Idag ska jag gå på ett AA-möte.
Det ska bli så skönt.
Paus liksom.
Dessutom tycker jag att det är roligt att gå på nya ställen, i andra städer och träffa nya människor.

Tack för era fina kommentarer här hos mig <3
Jag läste dem igår och de gav mig kraft.

Leverjag
lör, 2015-12-26 - 12:16

Ebba, god fortsättnings-kramar

Hoppas mötet blev bra och att du mår bra. Jag ska på långpromenad i ljuset och titta på vågorna en stund. :-)

Ebba
mån, 2015-12-28 - 23:22

Så otroligt vacker och varm den varit ikväll.
Jag såg den när jag åkte bil genom ett gnistrande och kallt vinterlandskap.

Som i en saga och jag blev lugn.
Äntligen lugn.

Månen gör mig trygg.
Känns som att "han" ser och hör allt och alla från sin plats.
Håller koll.
Du tror att du är ensam och att ingen ser dig, Du glömde att månen ser allt :)

Oj oj oj...
Den här julen har sugit musten ur mig.
Känns som att jag har gått en match och att det kommer ta sin lilla tid innan fläskläppen lagt sig och blåtiran bleknat.

Ebba
ons, 2015-12-30 - 12:33

Och allt det jag sökte med hjälp av öl eller vin (eller vad som fanns, Hur äckligt det än var)

Ett lugn
Glädje
Mindre oro
Mindre stress
Mindre ängslan
Framtidstro
Självförtroende... Jag menar tro på mig själv.

Har nu kommit till mig.
Det är verkligen helt makalöst och fantastiskt skönt.
Samtidigt har jag aldrig heller kämpat så mycket för något som jag har gjort under denna tid.

Små och för andra säkert osynliga förändringar, men inom mig enormt stora.

Mycket har handlat om att handla tvärtemot känslan.
Tagit en promenad i frisk luft trots att jag bara vill tycka synd om mig i soffan.
Gått på AA-möten trots att jag har en dålig hårdag och inte vill att någon ska se mig.

Nu börjar jag skratta faktiskt, det är skönt att kunna skratta åt sig själv och sitt feltänk.

Hur som helst, stora förändringar har skett inom mig och jag har fått känna på hur små steg varje dag, de små stegen, tar en långt.

Lite som en idrottare som jobbar på i det tysta för att nå sitt mål, ett OS eller vad det nu är, kan jag likna det vid.
Supertråkigt kan det säkert låta men resultatet är så fruktansvärt befriande.

Att ha rent mjöl i påsen gör påsen lätt att bära hur tung den än är vissa dagar.
Så jävla skönt att slippa stressen över att gå runt och dölja något.
Ljudet av en liten kall burk Ramlösa som öppnas får mig fortfarande att rycka till trots att det är jag själv som öppnar den.

Påminner mig om att öppna en burk öl så tyst som möjligt för att ingen ska höra.

Alla dagar är verkligen inte lätta, som julen...
Men jag är medveten nu och kan göra klokare val som hjälper mig.

Tacksam är jag.
Över att jag fick en till chans och att jag tog den.