Senaste kommentarerna i forumet

@B.Å tråkigt att höra att du har det tufft. Hoppas verkligen det ljusnar för dig snart, kram 🩷

Dag 114

Hej alla fina. Fina ni som tittar förbi och visar omtanke ❤️

Den senaste tiden har varit jobbig, har som sagt varit rejält sjuk och samtidigt händer det jobbiga saker i mitt privatliv som gör att jag helt enkelt har hamnat på en väldigt mörk plats (mentalt) och känner mig helt tömd på energi och positivitet. Life is a bitch, så enkelt är det.

Det enda som är positivt just nu är att jag fortfarande är nykter. Det finns inget i mig som säger att någonting skulle kunna bli bättre om jag tog mig ett glas.

Ibland undrar jag om det kunde bli värre och då minns jag mina sömnlösa nätter och ångestfyllda morgnar och tackar gudarna (eller mest er faktiskt, som har lärt mig bli nykter) för att jag inte behöver dras med såna problem just nu.

Jag är så glad att ni finns här – men just nu har jag inget att tillföra eftersom mina problem är så jävla personliga och hör inte hemma här.

Här peppar vi varandra och stöttar, det har varit så skönt att få vara personlig och anonym, att inte känna sig ensam och knäcka alkoholdjävulen med stöd av alla er men just nu handlar min kamp om något helt annat. Dåliga beslut, personliga konflikter och så mycket annat som inte har med mitt tidigare missbruk att göra. Mina ”andra problem” har helt enkelt tagit över mitt liv just nu, jag är sur, arg, uppgiven och ingen kul att vara med.

Snart har jag varit nykter i 4 månader – vad som än händer kommer jag inte ta mig ett glas. Har massa delmål att pricka av ska ni veta och juste…jag är äntligen frisk nu (alltså från lunginflammationen då, inte alkoholismen 😮‍💨) så det kanske jag bör se som något positivt 🥺

Hoppas ni andra har det bra, är som sagt så glad att ni finns här och jag hejar på alla er som kämpar och gör det så bra ❤️

Kram

Man borde egentligen ta och slänga ut telefonjäveln genom fönstret. Men det vore väl bara korkat och rätt opraktiskt på många olika sätt. Men nog faen blir man störd när en sån skitgrej ringer och väcker en helt i onödan när man för en gångs skull lyckats somna. Förbannade försäljare alltså.

Men 55 minuter i Lurbo blev det i alla fall. Mörkt är det ute igen, men vem fasen bryr sig väl i det. Man har ju taklampa för faen. Har då käkat pyttipanna idag. Kanske därför som man somnade som en klubbad säl och drömde nåt knepigt jox man nu glömt efter en stund.

Jaha, Nu plötsligt dök alkoholdjävulen upp också. Ska vi inte gå ner till matbutiken och köpa oss lite folköl idag. Det kan väl aldrig skada... Nej! Vik hädan Satan säger jag. Hum... Kan man nästan höra och känna den fule frestaren sucka. Där han väl så att säga sitter i ett hörn och putsar sina horn och fingrar på eldgaffeln i väntan på att man väl ska falla till föga för frestelsen att ta den breda vägen in till bolaget efter en flaska portvin med mera...

Men idag blir det då inget sånt. Det är jag då alldeles för trött för, och det kanske man ska vara rätt tacksam och glad för. Hade man haft mera energi så hade man kanske kunnat synda mera än vad man väl orkar göra kan man tänka. Nu får man väl vara glad om man orkar att ta sig en kopp med kaffe, eller en slurk med energidryck av något slag som man funderar på att göra.

Förresten, @Blenda, såg att du tittat in här kompis och skrivit några ord, sånt piggar alltid upp i det dystra höstmörkret. Ja, nog vore det kanske enklare om man var lite mer så att säga själsligt tondöv och bara hörde och kände av kanske, som mest någon enskild ton, eller bara en oktav av livets plinge-lingande symfoni som alltid spelas runt omkring en i stunden om man lyssnar noga och är uppmärksam liksom.

Ha en fin kväll!

Härliga @Vinäger.
Du var (och är) en av mina viktigaste och klokaste forumvänner. Att du skrev just idag - när jag på ren svenska - mår skit. Så värdefullt.
Tro, hopp & kärlek till oss alla ❤️

@Carisie Tack så mycket för ett varmt mottagande och tack för tipsen 🙏🏻🌷

@lotus111 tack för att du delar med dig. Det känns mindre ensamt då eftersom jag aldrig pratat öppet med det här med någon pga bland annat skam och det känns fortfarande så tabubelagt. Det är lättare att prata om värken i min kropp, spänningshuvudvärk, sömnsvårigheter och till och med ångest med mina allra närmaste. Men inte om att jag skulle ha ett problematiskt förhållande till alkohol. Här på detta forum känns det som en tryggare arena eftersom ingen dömer mig. Det känns hoppfullt ❤️

@Vinäger WOW, fantastiskt och starkt jobbat av dig.

Drygt 3 månader nu.
Trött och oftare ledsen, men också glad och lättare. Tror, nej jag vet att jag dämpar trötthet och sånt med alkohol och nu känns det jag känner.
Jobbar mindre en period nu och bäddar för en mindre hektisk tillvaro år 2025!
Allt är som det ska vara...

För exakt två år sedan var jag full för sista gången. Jag är så övertygad om det att jag vågar påstå det, samtidigt som jag om någon vet vilken makt alkoholen kan ha över en.

Den där sista dagen var slutet på en flera veckor lång fylla, som mest innehöll starksprit, men även Alcogel. Det var tredje gången i mitt liv som jag tog till handspriten. Skillnaden var att jag nu drack den flera gånger om dagen och under ett par veckor. Det var nog då jag insåg att mitt alkoholmissbruk inte bara var farligt - utan livsfarligt!

Vid det tillfället hade jag på allvar försökt att sluta med alkohol under minst fem år. Jag startade min tråd hösten 2017 och från den stunden ville jag sluta helt, hade ingen önskan om att kunna dricka lite då och då, det vi kallar normalt.

Redan från början märkte jag att jag inte hade några problem alls att sluta. Det gick lekande lätt och mina nykterhetsperioder varade i allt från någon vecka till några månader. Varje gång jag började om drack jag dock värre än när jag slutat. Trodde att jag nått min botten i november 2018, då det var illa. Det är riktigt smärtsamt att läsa mina inlägg från den perioden, så fruktansvärt dåligt jag mådde. Den respons jag fick från forumet är obeskrivlig. Passar på att rikta ett tack igen, om någon av er läser.

Tyvärr höll det inte den gången heller. Efter några månader var det dags igen. Inget mysdricka precis...

Efter cirka tre år orkade jag inte med alla återfall och smygande inför min älskade man. Under semestrar och andra "tillåtna" dagar klarade jag ofta att dricka utan att bli stupfull. Det var som att jag visste att om jag fick dricka i morgon också kunde jag ta det lugnare. Detta resulterade i att jag testade att dricka kontrollerat under cirka två år. Jag höll mig till lördagar, fester och semestrar. Problemet var bara att lördagarna blev alltmer blöta. Jag började redan under tidig eftermiddag och drack till minst midnatt. Jag blev fullare för varje gång och mitt kontrollerade drickande handlade mest om att låta bli under veckorna. Däremot var förväntan inför helgen stor då jag äntligen fick dricka igen.

Efter de här två åren började mängden bli så stor att jag skadade mig så gott som varje helg. Jag hade också svårt att hålla igen om jag var på fest eller annan sammankomst, då jag liksom måste utnyttja tillfället. Fick jag bara dricka en gång i veckan ville jag passa på.

När jag skadat mig rejält en helg bestämde jag mig ännu en gång för att det måste bli helnyktert. Som vid tidigare tillfällen var det inga problem att sluta.

Efter ca två månader började jag dock igen. Liksom tidigare var inte heller detta återfall planerat. Det kan naturligtvis ses så, men för mig var upplevelsen att så gott som samtliga slog ned som en blixt från klar himmel.

I vilket fall dröjde det den här gången inte länge förrän det blev så illa som jag beskrev i början av inlägget. Efter bara ett par veckor drack jag dygnet runt och precis vad som helst. Det gick så fort.

Men nu är det alltså över. Skillnaden är total. Jag har fått ett nytt liv. Helt och hållet.

Mitt första inlägg i min tråd är förhållandevis kort och jag frågar mig då varför. Varför jag som lyckligt gift sedan massor av år, varför jag som har en massa (vuxna) barn, varför jag som har god ekonomi, ett bra jobb, helt enkelt ett välordnat liv, ja, varför just jag hamnade i den här situationen med smygdrickande. Ja, det vet jag faktiskt inte riktigt. Även om det säkert spelat in att jag hade en riktigt tuff uppväxt och många år med panikångest.

Just nu grubblar jag inte så mycket över varför. Jag är mest tacksam för att jag är nykter. Njuter av känslan av frihet. Funderar mera över hur jag ska förvalta mitt nya liv på bästa sätt.

Gillar inte pekpinnar, men vill ändå rikta en varning till alla här på forumet som vill fortsätta dricka, det vill säga försöka dricka kontrollerat. Det kan gå fort på slutet, oerhört fort. Från en dag till en annan kan det slå över och då kanske inte ens handspriten får stå orörd. Men, tänker någon, det skulle aldrig hända mig. Nej, kanske du har tur att det aldrig blir så. Dock kan jag säga att jag aldrig i min vildaste fantasi kunde tro eller tänka tanken att jag skulle dricka Alcogel. Ändå var det precis det jag gjorde.

Två år i dag!

Ta hand om er! 🩷

Hej!
Har ni varit alkoholfri i 25 dagar och känner mig fortsatt motiverad. Det främsta beror på mitt mående som gradvis blir bättre och att träningen flyter på bra. Passade även på att sluta röka och har tre dagar utan cigg. Idag känns det tomt och lite nedstämd och tror att det är nikotinet som spökar. Kanske inte bra att ta allt på en gång men litar på min ADHD som säger att jag skall kämpa vidare.
Var starka och målinriktade❤️

@Lonely Man stort tack! 😊 Känns bra att bara skriva av sig. Jag ska kolla på hjälphjälpsprogrammet och även kika hos AA. Tack 😊💞

@TessanTuss Tack så mycket. Känns skönt att veta att man inte är ensam och att det finns folk i samma situation 💞

@Molnet Tack!
Jag ska kika på självhjälpsprogrammet 😊

@Utmaning2022 TACK fina att du frågar!
Värsta helgen ever! Nu börjar västa ångesten lägga sig. Det var ett litet sällskap och jag pratade igår m en vän som var med. Rädd att min man o andra ska få veta!!!! Fyyyy! 😩 Förbereder mej (igen) för att allt kan rasa!
Försöker tänka att det blev fel, men att jag börjar om. Vill bara glömma men ändå komma ihåg så det aldrig ska hända igen!!!!

Jag har också börjat skriva ! Ska vara här oftare. Mitt nya jag: Jag dricker inte! Punkt! INGEN förhandling!
Ska på terapi samtal nästa vecka!

Tack för omtanke o pepp! Ta hand om dej! Vi hörs ! 🥹🙏💕

@Alkoholistmamman
Hej och varmt välkommen hit.
En bra början är att du skriver här.
För många hjälper det att bara läsa o skriva här.
Jag säger som Molnet gör självhjälpsprogrammet här.
Det finns också stöd inom AA om det passar dig.
Bra att du tar tag i detta innan det går för långt.
Ta hand om dig🥰🙏

@Alkoholistmamman Här är vi många som känner som du 🥹! Läs o skriv! Vi hjälps åt!
Se varje nykter dag som en framgång! 💕

@Alkoholistmamman Hej & välkommen hit till detta fantastiska forum där man kan få många tips & igenkänning.Här finns också ett självhjälpsprogram som du hittar under stöd.En jättebra start att du erkänner för dig själv att du dricker för mycket & vill ha en förändring.

Jag är ny här.
Jag dricker för mycket, för ofta. Vardag som helg. Jag skäms för mitt drickande och vet att jag gör fel som dricker men kan inte sluta. Min sambo vet att jag dricker men jag har ljugit och sagt att jag slutat fast jag inte har det. Jag dricker på dagtid, innan han och barnen kommer hem. Borstar tänderna och försöker vara den mamma och sambo som förväntas av mig. Ingen märker något och jag andas ut varje gång.. Men inom mig känns det inte bra.. Jag är rädd för att vara ensam men samtidigt är det det ända jag vill vara. Jag har flertalet gånger bett om hjälp via 1177 men avbokat för att jag ångrat mig, vill inte visa mig svag, vill klara detta själv.
Jag vet egentligen vad jag vill uppnå med detta inlägg utan bara mer skriva av mig, erkänna för någon om mina tankar och känslor.

@Sweden092 Hej 😍 Glad för din skull att du lyckats klara suget sedan den 24/10 🙌✨ då är du typ 2 veckor före mig.

Det du skriver om VARDAGEN är så jäkla sant. Precis det som hände mig i början av året när jag hade ca 45 dagars nykterhet. ”Jaha-ska det vara så här nu?!” Känsla av tristess och att ”missa” saker - så sjukt när det egentligen är precis tvärtom.

Så - jag har lyft det med min kontakt och hon är så lugn och trygg. ”Alla (nästan) klarar av att sluta, det är att hålla i och förändra som kräver det riktiga jobbet. Och det är det vi kommer jobba med - återfallsprevention” Yes!
Så ja - jag måste verkligen hitta nya vanor, nya saker att fylla min tid med. Än så länge är jag för trött för att ens orka tänka på det. Orkar inte ens träna just nu…
På mitt KBT möte imorse pratade vi om det och hon sa att just nu är good enough fullt tillräckligt, på alla plan. Det var så skönt att höra och jag ska verkligen ta till mig det.

Än så länge är mitt bästa ”knep” att skriva. Skriva när jag känner sug, skriva när jag är ledsen, när jag är arg osv. Riktigt skönt och bra. Funkar så klart att prata med någon av mina två vänner som jag berättat för också men det är nåt med att skriva av sig som är väldigt skönt.
Idag jobbar jag hemma och ska tvinga ut mig på en promenad på lunchen.

TACK för att du tittade in och hejar på. Stödet här inne är verkligen så viktigt och också härligt!

Heja dig - vi kämpar på. För mig är det fortfarande väldigt mycket 1 dag i taget ✨

Onsdagskram ✨🤗

@TessanTuss Hej 👋 🥰 Ja det är ju så otroligt skönt.
Hur har det gått för dig? Såg att du hade en jobbig helg? ♥️

@åträtthåll Jobbigt att minnas men nyttigt!!!
Mitt värsta är minnesluckorna! Vet inte vad jag gjort, vad jag sagt, vem jag träffat!!!
Vidrigt! Ska sätta upp en kom-i-håg lapp🥹🥲
Vi hjälps åt - tillsammans!!! 🙏❤️

@Flarran Oj, där satte du huvudet på spiken. Att leva på själva livets vita knogar. Exakt så känns det för mig i mina mörka stunder.
Och jag kände mig så värdelös och förlorad i min behandling när inte nykterheten hjälpte mig (såsom AAs nionde löfte lovade).
Vi måste nog helt enkelt lära oss att acceptera och omfamna vårt svårmod.
Har en vän som beskriver det som att vi människor är födda att spela olika på livets klaviatur. En del är lyckliga (?) nog att endast spela och höra en oktav i mitten. Kram och kämpa på ❤️

PS samt kanske en rent fysisk alarm-reaktion efter SÅ många år där jag konkret väcktes av telefonen och faktiskt behövde rycka ut, först för mitt barn och sedan för min mamma.

Tack fina ni @Andrahalvlek och @vår2022.
Ni har såklart rätt, men har försökt även detta. Somnar lätt till poddar o ljudbok men vaknar efter 10-20 minuter. Hela tiden.
Har även försökt lura mig själv ”det blir som det blir, ska bara vila lite”.
Tänker att det kanske är samma fenomen som Annie Grace beskriver, det undermedvetna är inte så lätt att lura och är inte med på sovtåget.
Hoppas det blir bättre efter pension, det kanske fortfarande är prestationsångest och min långa historia av att ”behöva vara behövd för att räknas och vara älskad” som spökar.

Det är väl ingen konst att vara nykter och alkoholfri bara man låter bli att dricka nervgiftet alkohol. Självklart egentligen, men så himla svårt när vardagen är som den är. Har läst en del trådar och uppdaterat mig även denna morgon och försökt att fokusera på det viktiga att inte ens fundera på att bara kanske prova att dricka en gång till. Detta för att inte falla för dumheter som att köpa nån skit som man sen bara mår dåligt av. Något man sedan medicinerar mot och sedan bara kör på med rakt in i kaklet liksom.

För när jag tar mig en öl eller en slurk med vin så har jag i princip släppt ut en ande ur en flaska som sedan får mig att tappa fattningen helt. Det blir lugnt och skönt först. Får även energi först att göra en massa grejer som jag inte annars orkar bry mig om att göra. Får då även inspiration till att skapa instrumental musik som jag inte har haft ork och energi till att pyssla med alls knappt som ny-nykter. Saknar faktiskt skaparglädjen som fanns tidigare.

Men har ju nu hunnit att analysera mig rätt väl och förstår att när man väl har halkat in i alkoholdimman så blir hjärnan även seg som en deg. Det är liksom som att man har fyllt skallen med ett klibbigt klister. Jag bryr mig inte om hur jag mår då, det får gå som det går, det känns inte alls så himla tungt och mörkt. Jag bryr mig inte, jag slipper tänka och känna så himla mycket av det mörkt jobbiga som jag som dystymiker gör för det mesta. Det är inte klokt att det ska vara så här.

Man kan verkligen undra när det vänder och planar ut och åtminstone blir till en neutral känsla i alla fall. Nykter på vita knogar är ju något som man har hört talas om. Men lever nog faktiskt trist nog ända sedan jag var rätt ung eller till och med rätt liten på själva livets vita knogar i grunden utan att det beror på alkohol, och tycker och känner väl som oftast att allt bara är ett meningslöst och jobbigt tvång. Har det egentligen materiellt sett rätt så bra. Har inga krav längre, ingen yttre stress och press som ligger på.

Har medvetet valt bort sådant som stressar och splittrar mig för att orka existera. Men har ingen ork, ingen energi, och ingen egentlig motivation till att göra någonting alls. Det får gå som det går, det får vara som det är. För jag känner inte att jag kan göra något åt hur det är. Som sagt det får gå som det går, för det gör det ju i alla fall. Dystra tankar en dag i november, men inte jagad av någon alkoholdjävul i alla fall. Mest väl bara naturligt trött på det mesta.

Borde väl kanske inte skriva så mycket som jag gör känns det. Men hade det inte varit för detta eminenta forum så hade jag nog inte suttit här i köket alls vad det nu ska vara bra för. Nej, nu börjar mitt nedstämda jag och sinne bli lite för djupt och nu får jag fokusera på att få upp persiennerna här i köket och att kanske än en gång ta mig en kopp med varm choklad och några limpmackor. Kanske är det bara näringsbrist som gör att jag gnyr och gnäller igen. Borde väl egentligen skämmas för att jag inte känner mig så tacksam över tillvaron som man väl borde göra.

Förresten, @Molnet, det var trevligt att du tittade in igår. Sånt uppskattas kompis. För det är inte lätt att vara människa alla gånger som en bekant man hade brukade säga, och nog hade han rätt i det. Minns en annan bekanting man hälsade på ibland som rätt ung, vilken sade att man får dra ett streck och gå vidare. Det ligger nog en hel del i det också. För att bara sitta och älta sådant som man inte kan påverka gör ju ingen människa glad alltså.

Nykter och alkoholfri det är jag då trots alla dystra odds och det är väl något att vara tacksam för och vem vet, kanske blir den här dagen en fantastisk sådan. Något som blir till en ljus bild man sedan vill spara i sitt minne för att kunna plocka fram i tanke och känsla när det kanske blir mörkare tider. Men se där, man lyckades än en gång hitta en hoppfull gnista till sist.

Ha det gott!